Blog Archives

Vänner

Jag har fantastiska vänner.

Goda vänner, nära vänner, nätvänner, irlvänner, många vänner.

Jag har världens bästa bästis. Men vi bor i var sitt land.

Jag har underbara vänner genom jobbet. Men vi bor flera mil ifrån varandra.

Jag har de bästa webbisar man kan ha.  Men umgänge genom datorn är inte tillräckligt.

Jag har jättefina killkompisar. Men de kan vara lite osociala ibland.

Jag saknar tjejkompisar att umgås med här i Småstad.

Att flytta runt, skilja sig , flytta igen, bli singel  gör att många vänner  försvinner och  förvandlas till ytliga bekanta. Vid en skilsmässa märker man garanterat vilka som är ens vänner. Som singel blir man helt plötsligt en paria bland par.

Hur får man nya vänner som vuxen?

Sätter man in en kontaktannons i lokaltidningen?

Sökes: tjejkompisar att prata allvar och trams med, fika och gå ut på stan med, dansa eller sjunga karaoke med. Lösa livets problem över några glas vin  eller en power walk. Singel eller fast, gammal eller ung spelar ingen roll. Men du ska gilla att umgås med en pratglad, kunskapstörstande, glad,  snäll och ganska smart tjej i sina bästa år. Jag är bra på att lyssna och är ganska prestigelös, så länge du inte försöker slå mig i tp =)

Tänk så mycket lättare det är att vara barn. Som vuxen kan man inte bara gå fram till någon på gården och säga ska vi leka?

Att vara singel är ibland väldigt ensamt. Att våga tro på någons ord om kärlek känns oerhört avlägset. Jag träffar ju dessutom aldrig några singlar, så det känns lika svårt att träffa en vettig man som att få kvinnliga vänner. Nätdejting och krogragg är inget för mig.

Har Du några tips?

Ensam hemma

21-åringen har gått till kompis för att se på fotboll och dricka öl. Tydligen en populär sysselsättning bland unga män på lördagar.

Jag roar mig på egen hand:

Fördelen med att vara ensam hemma är att jag kan ligga i badet med öppen dörr och  sjunga med i musiken som spelas högt.

Nackdelen med att vara ensam hemma och ligga i badet är att jag tvingas rusa upp och svara i telefonen. Det var mamma som ringde.

Så när hon frågar vad jag gör svarar jag sanningsenligt: jag står naken i hallen och pratar med dig.

Den andra fördelen med att vara ensam hemma är att det är ingen risk att någon ung man ser mig stå naken och blöt i hallen =)

Det gäller att se positivt på livet!

Dag 6 – Mina rädslor

Jag har i förra bloggutmaningen radat upp vad jag är rädd för.

Något jag har varit rädd för i hela mitt liv är att inte bli älskad.

Att bli avvisad.

Det är väl en rädsla många människor bär på.

Man kan väl säga som så att den rädslan har växt sedan jag blev dumpad.

Känslan av att inte duga.

Jag är rädd för att förbli ensam och ledsen.

Julafton

Det är julaftons morgon.

Jag sitter tyst och ensam med min kaffekopp.

Den enda i familjen som är vaken.

Ute faller snön. Som om vi inte fått nog.

Idag ska vi inte utanför dörren, så det går nog bra.

Det är inte samma julkänsla som när jag var yngre.

Det främsta är att jag inte stressat så. Det fanns en liten tendens igår, men då sa Sara till mig att jag fick skärpa mig.

Jag har så fina barn. De är det finaste som finns i mitt liv. Utan dem vore jag  ingenting.

Jag hoppas att ni alla fina vänner och okända får en fin julafton. Var ni än är och oavsett om ni firar jul eller ej.

Julen handlar om gemenskap. Bjud in någon ensam. Ta hand om varandra och må gott.

God morgon

Sitter ensam vid köksbordet med en kopp kaffe och försöker vakna till liv.

Ryggen tar kål på mig. Har fått tillbaka den där djävulska värken jag hade i somras. Den som H trollade bort med sina magiska händer. Jaja, det är väl bara att bita ihop. Värre är att huvudvärken från i går har kommit tillbaka. Jag hoppas verkligen inte att jag ska bli sjuk. Det passar sig inte.

Alltså, att vakna trött och eländig och känna sig bakfull, fastän det enda jag drack igår var kaffe och mineralvatten! Har hjärnan drabbats av synapskollaps? Eller är det julstressen som visar sitt fula tryne?

När Sara har vaknat ska vi ut och handla. Ännu mera mat. Några klappar. Sen kommer Yngste sonen hem och då låser jag dörren. Ungarna ska fixa julgodis. Baka lite kakor. Fixa skinkan. Mysa.

Imorgon ska vi inte gå utanför dörren. Kyrkan är stängd för renovering, så det blir inget besök. Annars gillar jag att gå till kyrkan på julaftons förmiddag. Det ger mig frid.

Exmaken och en av sonens kompisar är hembjudna till oss. Ingen ska vara ensam på jul. På juldagen kommer några vänner hit (en av vännerna fyller 40 och måste firas, fast det vet han inte) Och på annandagen fylls hemmet av min familj. 3 generationer av högljudda pratiga Mellbergs^^

För mig handlar  julen om gemenskap. Samvaro och tid med de som är viktiga. Presenter och kommersialism betyder allt mindre. Jag är lyckligt lottad som har en familj.  Som har råd att köpa julmat och ge gåvor. Inga dyra julklappar. Inte många. Men jag kan. Det är inte alla förunnat. Vårt land är fyllt av människor som får varken julmat eller julklappar. I stället för att köpa dyra presenter till varandra borde vi tänka mer på vår nästa. Det är inte värdet av paketet som är det viktiga, utan tanken. Och solidaritet är viktigt för ett samhälle.

Min själ är fylld av både glädje och vemod. För en månad sedan trodde jag inte att jag skulle känna så mycket glädje. Sorgen över att ha blivit lurad av en svekfull man finns i mitt sinne, men den bleknar. Jag fattar fortfarande inte varför han skulle klampa in i mitt liv och förföra mig, om han ändå inte var klar med det gamla. Och inte lär jag få några svar heller.

Min fantastiska dotter är så klok och mogen.

Jag (45)  sitter och gråter över svekfulla karlar och 20-åriga dottern säger:

”nej du är INTE naiv, nu tänker du som sårade Camilla. Du är en underbar människa och precis som alla andra förtjänar någon som ger dig allt. Du har mycket kvar av ditt liv och du behöver inte leta när det inte är det du vill. Hitta dig själv som du behöver och sedan kommer du att våga ge dig ut igen

Bara för att H är en idiot och T och pappa, betyder ju bara att det finns bättre, eller hur?”
// H ,T , pappa är det tre förhållanden jag har haft i mitt liv.
En annan sak som hon säger när jag förvirrat undrar om det är jag som har förstorat allt, att det är min bild av historien som jag delar med alla (sant i f s) och den kanske inte stämmer. Men då säger hon att alla tycker att han är en idiot. Jag behöver inte ta honom i försvar.
Hur har jag fått en sån klok dotter?
Lite mer kaffe och sen en varm dusch så ska vi sparka igång den här trötta damen.
Nu kör vi!

Vuxenpoäng eller

bara ensam och försöker fylla tiden med meningsfullhet?

Lördag kväll.

Ensam. Igen.
Sonen kan inte förstå att jag känner mig ensam: du tjatar ju med folk på nätet hela tiden. Du träffar ju folk på jobbet.

Och ur det perspektivet har han rätt.

Jag känner mig ensam för att jag är bortvald. Ratad.

Så jag sitter och  tittar på Snillen spekulerar och ted.com

Jag använder  ted.com en del i min undervisning. Tack vare nätet har jag tillgång till föreläsningar, dokumentärer, labbar och instruktioner på ett helt makalöst sätt. De som tycker att Internet, datorer och social medier är ett otyg som borde förbjudas ser inte möjligheterna.

Häromdagen såg vi på en dokumentär om Bill Gates som bbc gjort i kursen Teknikutveckling och företagande. Efteråt kunde vi prata om datorhistoria, innovationer, entreprenörskap och företagande. Perfekt!

Och jag undrar vilket år Bill Gates får Nobels fredspris?

Fika sig lite

Idag hade jag sovmorgon. Tror jag.

Jag vaknade gång efter annan tidigt i gryningen, men tvingade mig att somna om.

Idag skulle jag har sovmorgon!

När jag vaknade igen var klockan 9.26, så jag tror att jag fick sovmorgon =)

Lite dusch , fix och frukost och så ut för att fika på Cult.

Småglopp och bara -2 ute. Fullt med folk på stan.

Men ingen att fika med på Cult. Det är nog första gången sen jag började fika.

Så istället uträttade jag ärenden i div. butiker och nu fikar jag.

Hemma med skidskytte på webbtv och katten i knät.

Kaffe och butterkaka (gårdagens för halva priset i bageriet)

Gott!

Låg

Ikväll är jag lite låg.

Mest för att jag känner mig ensam.

Det hjälper inte att jag har haft en toppendag på jobbet.
Världens goaste elever och kollegor. Massor av skratt och gemenskap.

Det ekat tomt hemma.

Jag har ingen att höra ihop med längre.

Jag är bara ensam. Katterna kan inte riktigt kompensera den känslan.

Jag jobbar på att hitta tillbaka till den lyckliga människa jag var före H.

Ibland är det svårt att hitta rätta vägen.

10 december

Nobeldagen

Helt enligt tradition har jag kollat på Nobelfestligheterna.

Men inte i soffan framför tv:n. Min stackars tv får nog vara glad om jag slår på den en gång i veckan.

Självklart är det svt play på laptopen som gäller.

Jag är helt miljöskadad.

Kan inte sitta still och bara kolla på tv. Utan måste göra massor samtidigt. Se på tv, blogga, läsa nyheter, chatta skriva mail, spela spel osv.

Jag är värre än en tonåring =)

Höjdpunkten på Nobelfesten var pristagarnas tal.

Jag gillar när man vågar kritisera. Som Fysikpristagaren Andre Geim.

Nu ska jag lägga mig i sängen och kolla på Bones. Visst är det härligt med online tv =)

Det är nog det roligaste som händer i min säng i kväll 😉

Ensam?

När jag kommer hem sitter välkomskommittén och väntar i hallen.

När jag går till badrummet ska Ville alltid göra mig sällskap. Sitter jag på toa ska han bli kliad på ryggen och när jag duschar sitter han på badkarskanten och spanar.

Sally ligger i min säng på natten och Ville lägger sig gärna över tangentbordet när jag sitter vid skrivbordet.

Mina katter gör att jag inte känner mig ensam.

Jag har dagligen kontakt med familj och vänner. Vad vore livet utan Internet?

Det jag saknar är samtal och umgänge öga mot öga i vardagen, eftersom familj och vänner inte bor här.  Men det är ändå överkomligt för det mesta.Jag får en del umgänge genom jobbet.

Jag har accepterat att H valt bort mig. Att han älskar någon annan mer. Sina känslor kan man inte styra.

Men däremot har jag inte accepterat sättet han dumpade mig på. Jag tycker fortfarande att det var fegt och ryggradslöst av en vuxen man. Det är min åsikt och den står jag för. Hur många 40-åringar gör slut i telefon och raderar en människa totalt ur sitt liv bara så där? Fullständigt suddar bort en människa som om hon aldrig existerat.

Men det är väl meningen att jag ska lära mig något av det också.

Kanske att jag inte ska vara så tillitsfull och tro på himlastormande kärlek? Jag kanske är för mycket känslomänniska?

Det var för bra för att vara sant. En helt makalös kärlekshistoria. Ofattbar.

Nåväl, om H får smaka på sin egen medicin så kanske han förstår vad han utsatte mig för.

”On the first page of our story, the future seems so bright.
And this thing turned out so evil, I don’t know why I’m still surprised.
Even angels have their wicked schemes and you take death to new extremes.
But you’ll always be my hero, even though you lost your mind.

Just gonna stand there and watch me burn,
But that’s alright because I like the way it hurts.
Just gonna stand there and hear me cry,
But that’s alright because I love the way you lie, I love the way you lie.

I love the way you lie.”