Blog Archives

22 juli

Det är stor skillnad på att vakna av sig själv och bli väckt av bristande hänsyn. Så jag som brukar gå upp ganska tidigt stannade  på mitt rum, av hänsyn till andra, och sökte efter det goda humöret i mig. Lät andra slippa Häxan surtant 😉

Kaffe och gofrukost (grekisk yoghurt, hallon, banan, linfrö, havregryn, pumpafrö) har definitivt jagat bort Häxan surtant 🙂

 

Att befinna sig i Norge 22 juli gör att det inte går att undvika vad som hände förra sommaren.

Att det är årsdagen gör att jag reflekterar lite mer.

Perspektiv.

Känner tacksamhet över kärlek, familj, vänner och jobbet.

 

För ett år sedan befann jag mig hemma i Vänersborg.

Det var sommar och semester precis som nu.

Jag fick min iphone den 22 juli och var lycklig över den.

Alla mina barn kom hem på besök.

Så hände det ofattbara.

Det var svårt att förstå.

Det är fortfarande svårt att förstå.

Idag sänder jag min omtanke till de som drabbades och känner tacksamhet över de som jag har att älska.

21. reflection

Dagens tema är reflection/reflektion.

Så jag fotade tavlan jag fick av min dotter i julklapp <3

Reflektion och morgonkaffe

Jag upphör aldrig att förvånas.

Småsinthet, avundsjuka eller bara ren dumhet?

En del människor skulle behöva ett eget liv.

Men jag har rent mjöl i påsen och kan inte göra annat än att skratta åt somligas påståenden.

Om syftet med alla påhopp är att få mig att sluta min anställning, så kan jag upplysa att man har lyckats.

Jag har blivit headhuntad, utvald, erbjuden en anställning hos en annan arbetsgivare.

Där man uppskattar min kompetens och erfarenhet.

Och allt kommer att bli perfekt i skolan, när jag inte finns där längre, eller hur?

 

Första kaffekoppen är avklarad och solen skiner.

En perfekt start på lördagen.

Igår kväll roade sig Kärleken med raid. För den oinvigde: spelade World Of Warcraft tillsammans med sin spel-vänner.

Jag roade mig på egen hand. Började med veckans avsnitt av Grey´s anatomy. Grinade värre än vanligt. Och det borde inte vara tillåtet med såna cliff hangers inför säsongsuppehåll!

Sen fastnar jag.
Börjar lugnt och stilla med musik på Spotify samtidigt som jag kollade kläder och skor på nätet, gick sen över till youtube och då var det kört. Resten av kvällen lyssnade jag på musik, kollade klipp och var fast i nostalgiträsket. Youtube är paradiset för en nostalgiker. Som vanligt hamnar jag i Norge. Norsk musik, norska artister, norsk tv. Jag tror att en del av min själ är norsk. Men tanke på att jag härstammar från bohuslänska bönder sedan många generationer är väl inte det så konstigt kanske…
Det var som en vanlig ensamkväll hemma. Enda skillnaden är att när Kärleken raidar, så kan jag inte sjunga med som jag brukar. Men jag är van. När sonen har kompisar hemma brukar jag ha sångförbud. Av någon anledning är min sång störande 🙂

Till slut lyckades jag slita mig från youtubes förlovade värld. tittade på  the promise. En mycket sevärd brittisk dramaserie som skildrar Israel nu och då på ett upplysande, spännande och informativt sätt.

Perspektiv och kunskap.

Det finns så mycket okunskap och osäkerhet som skapar konflikter. Både i det lilla och det stora.

Innan man kastar den första stenen bör man rannsaka sig själv.

Tack för alla som hugger mig i ryggen och ger mig perspektiv och stärker mig i min tro att kärlek är vägen.

Tack för alla som tror på mig och ser mig för den jag är.

Tack för livet. Det är inte värt att slösas på bitterhet och ondska.

 

God morgon mina gullvippor <3

 

Ord på en onsdag

Regn hela dagen, men till slut lite sol i Vänersborg
När farao ska vi få  vårvärme?

Död dator.
Inte min, men stackars Andreas deppade ihop. Typiskt att datorn dör 2 dagar innan PA-rapporten ska vara inlämnad.

Lunch med godingarna.
Riktiga män äter grönt. Eller var det gröt? Mina godingar undviker grönt: det kan ju vara mögel. Jag mumsar både sallad och oliver 🙂

It-support.
Tyvärr är datorn död, men Jonas kan kanske rädda disken. Tack och lov för snälla och trevliga it-tekniker!

Programmering.
Java igen. Lite ringrostig, men jag lyckas ändå förmedla  kunskap.

Teknik & etik
Intressant ämne. Jag hoppas på härliga diskussioner.

Kaffe, skratt och tanklösa ord.
Ibland talar jag innan jag tänker.

Arbetsdagen avslutades med målkonferens. 
Som mentor behöver jag inte skämmas över mina adepter.

 

Resan hem avlöpte utan incidenter. Det gick till och med att knäppa upp bältet utan problem 🙂

Huvudet snurrar av tankar.

Som beslutsfattare måste man våga besluta.

Mod

Kurage

Styrka

Våga erkänna när man gjort fel.

Det är felen vi lär oss av. Dra lärdom och gå vidare. Gör inte om samma misstag.

Jag har hamnat i någon slags reflektionsfas. Det är väl så när man är på väg in i något nytt.

Tänk vad jag har utvecklats som människa de senaste 10 åren.

Jag vågar säga vad jag tycker.

Jag vågar ta beslut.

Jag har blivit mer ödmjuk, men låter mig inte trampas på längre.

Jag har lärt mig att kommunicera rakare.

Jag bejakar livet på ett annat sätt.

Jag har utvecklat mina färdigheter och har en himla massa kompetens. Skinn på näsan och livsglädje finns också på meritlistan.

Pratglad och full av skratt har jag alltid varit.

Reflektion

Lite si och så med sömnen. Bara att acceptera. Det blir bättre. Idag har jag nästan ingen huvudvärk. Det är värre med smärtan i magen. Men jag vet att den försvinner också. Hoppas bara att det inte tar flera månader…

Dricka sig lite te i gryningen, lyssna på radio, fundera över tillvaron och klappa katten.

Huvudet är fullt av ord som vill ut, men jag har svårt att formulera mig. Börjar läsa gamla dagboksanteckningar skrivna tio år tillbaka och framåt. Minns, reflekterar, skrattar, fäller några tårar. Tänk så mycket klokt jag har tänkt.

Jag är mig lik idag, men jag är starkare. Är inte lika rädd och osäker. Självkänslan är fortfarande kass, men jag har en inre styrka idag som inte fanns för tio år sedan. Jag får fortfarande en brännande smärta i magen av sorg och oro. Jag är fortfarande lika mycket känslomänniska. Jag är fortfarande lika barnslig och tramsig. Jag älskar fortfarande böcker, film och musik. Jag gillar fortfarande att fika, dansa och umgås med vänner 🙂

Det är kul att titta i backspegeln och se vad som hänt. För 7 år sedan skrev jag så här:

Tonåringar

Du vet att dina älskade små barn har blivit tonåringar när…

Du får besked om att hålla tyst när kompisar kommer på besök. Det är ju så pinsamt när du frågar saker.

När du möter sonen på stan och han tittar bort för tänk om någon fattar att den där pinsamma tanten är hans morsa.

Dottern vill åka bort  varje helg för att träffa pojken hon är kär i.

Du är den som lägger sig först på kvällarna och då är klockan över 12!

Du vaknar först och kan sitta ensam vid datorn i flera timmar innan någon ger ifrån sig ett livstecken.

Du kan diskutera livsfrågor och litteratur.

Du kan gå på konsert med dem.

Idag är alla tre vuxna och vi har överlevt tonåren. Det var tufft att vara ensam ansvarig för tre barn, men vi klarade det. Mina barn är det finaste jag åstadkommit i livet. De är det viktigaste. Jag är lyckligt lottad som har fått tre fina, friska barn. Det är inte alla förunnat att få barn.

Oavsett svåra stunder, sorg och elände gäller det att se framåt. Jag är en obotlig optimist. Är glad och positiv, även om jag ramlar ner i gropen av sorg och smärta ibland.

När jag ser i backspegeln inser jag hur mycket jag kan och hur mycket inre styrka jag har.

Inför 40-årsdagen fick jag frågan: beskriv dig själv med tre ord. Så här svarade jag då:

Spontant tänker jag: snäll, glad och omtänksam. Men stämmer det?
Jag frågar dottern och får till svar: högljudd, envis och glad.

Frågar några fler:

  • cool, tjatig, snäll.
  • lojal, pratig, omsorgsfull.
  • sur, stressad, töntig

Skulle jag fråga någon som inte tycker om mig skulle han säker säga: slarvig, självisk, lat.

Det är  ju naturligtvis så att jag är allt detta. Inte bara  snäll och glad.

Jag känner igen mig. Så mycket har jag inte förändrats. Om vi flyttar tillbaka till nutid så är jag  ledsen, trött och håglös. Idag. Imorgon är en ny dag. Se framåt. En dag i sänder. Så blir det bättre.

Hur känner Du dig idag?

 

Min dag

Första arbetsdagen.

Snö. Föreläsning. Samtal. Bland annat.

Dagens plus:

P som utmanar mig på wordfeud och tvingar mig att fokusera på att prestera.

T som gav mig en kram när hon såg att jag behövde den. Utan att fråga varför.

B som behövde hjälp och som gav mig möjlighet  att vara professionell och kunnig.

Föräldern till en f.d elev som  gav mig beröm för mitt mentorskap. Långt efter eleven slutat. Det värmer.

S som lyssnade och visade sin omsorg när jag behövde den.

P som gav mig skjuts hem och som jag kunde reflektera tillsammans med.

Goda möten

Givande samtal

Som helhet har det varit en kreativ, genomtänkt och utvecklande studiedag.

Imorgon blir det ännu bättre.

Då kommer eleverna. Världens bästa.

Dagens minus tar vi och skiter i! Det gör ingen glad ändå.

Nu ska jag äta lasagne och se på the good wife.

Se framåt

Så är det årets sista dag och vi har ett nytt fint år framför oss.

2011 började i moll och slutar i dur.

Jag genomgick en smärtsam inre resa, men växte som människa mer än jag kunnat ana.

Fina nya vänner finns nu i mitt liv och andra vänner visade sig  vara något annat än just vänner och försvann. Att människor kommer och går  är en del av livet, för kommunikation måste ske åt båda håll och ibland går våra vägar åt olika håll.

Smärtsamt har varit att inse att det finns de som som hugger i ryggen gång på gång, men inte vågar säga vad man tycker öga mot öga.  Jag är dock stark och vet mitt värde. Det betyder inte att jag ser andra som värdelösa. Vi borde lyfta varandra i stället för att motarbeta tycker jag. Men alla kan väl inte älska alla som sagt.

Jag har dock vågat möta konflikter och gått stark ut situationer.

Självförtroendet är på topp, men självkänslan åker berg- och dalbana som vanligt.

Att det ska vara så svårt.

Jag känner mig älskad och lycklig, men ändå finns den där lilla jefeln som säger att jag inte förtjänar att ha det så bra.

Min stora skräck är att bli dumpad och oälskad.

I början av 2011 fick jag hjälp av terapi att hålla näsan över vattenytan och terapi är kanske något att satsa på? Något måste jag göra åt min känsla av otillräcklighet och bristande självkänsla.

Jag börjar se vad jag vill bli när jag blir stor och jag har stora förhoppningar på 2012.

Livet blir inte bättre än vad vi gör det till och hur vi hanterar våra val.

Jag hoppas att Du har det bra var Du än befinner dig och jag önskar Dig allt gott!

Gott nytt år!

<3