06 aug 2012 @ 19:24 by
inna Det är så fantastiskt att arbeta i en verksamhet som är så lösningsfokuserad. Här ältar man inga problem. Punkt. Lös problemet nu. Helst igår. Det gillar jag. Helt seriöst går jag igång på det. Precis som en ren diskbänk.
Tänk om alla chefer vore lika snabba ta ta beslut och fokusera framåt som min. Då skulle det vara fart på Sverige.
Ett nytt uppdrag har jag fått idag. Klurigt, men kul och spännande. Sånt här gillar jag. Hjärnan går igång direkt 🙂
Om jag bara kunde lära mig ett av våra interna system. Jag är van vid learning by doing. Just nu är det mest learning by failure. Inte lätt för fröken-kan-själv och vet-bäst 😉 Nu vet jag i a f hur man skapar ärenden 🙂
Til middag blir det fisksoppa. Får ju passa på med sånt som sonen inte gillar när jag är ensam på tredje våningen. Katten har jag skämt bort med tonfisk.
Det gäller att ta vara på de små guldkornen i tillvaron.
Jag har verkligen ett roligt och stimulerande jobb!
Tack för att jag fick chansen.
För 12 år sedan en kuvad fru utan självförtroende eller självkänsla. Idag en stark självständig kvinna med en chefsposition i det privata näringslivet.
Vägen har varit lång och tuff, men utan svårigheter växer vi inte. Det är dikeskörningarna som ger skinn på näsan, guppen och de motiga uppförsbackarna som ger styrka.
Att jag är där jag är idag beror delvis på att jag föll pladask för datorer, teknik och Internet en gång i tiden. Humanisten fastnade för teknik. Sen har det ena gett det andra hela tiden och jag har växt och utvecklats av nya utmaningar. Pluggat och jobbat, pluggat och jobbat.
1998 kom jag i kontakt med html första gången och det var kärlek vid första ögonkastet. Jag föll som en fura och egen hemsida var ett snabbt faktum. Jag designade nya layouter i tid och otid och lade in en nätdagbok, som det hette, på min hemsida. Många timmar spenderades med att knåpa i photoshop för att få till snygg grafik till hemsidan. Efter några år blev det egen domän, sen xhtml och php för att 2010 helt gå över till wp. Ibland saknar jag kodandet. Det är inte inte riktigt samma sak att jobba i ett cms som att knacka kod. Men insåg ganska tidigt när jag pluggat java att jag inte var en programmerare. Jag var inte tillräckligt nördig. Men datavetenskap har jag pluggat och det är många poäng i mitt cv.
Genom alla år har jag delat mina tankar, reflektioner och syn på tillvaron genom hemsidan/bloggen. Inte speciellt kontroversiell, inte så många läsare, men jag. Sedan 1998 har jag bara blockat två personer som gjort påhopp, som inte hör hemma i en mesig blogg. Vill man diskutera privata saker med mig finns det andra, ej offentliga kanaler. Basta.
Det finns kanske de som tycker att jag är feg som inte sticker ut hakan mer i vissa frågor. Men det finns andra än mig själv att ta hänsyn till. Punkt.
Det bästa är alla vänner jag fått genom bloggandet. Några som jag träffat irl, några som jag pratat med i telefon och några jag aldrig träffat (än) men ändå lärt känna ganska väl.
I höst hoppas jag få träffa ännu fler!
Tänk om Sir Tim Berners-Lee förstod vad hans uppfinning skulle komma att betyda för kommunikation och relationer 🙂
Jag är sjukt Internet-beroende det erkänner jag. Men räck upp handen du som inte använder Internet varje dag. Jag läser nyheter, kollar buss- och tågtider, betalar räkningar, skriver brev, handlar kläder, bokar hotellrum, pratar i telefon, ser på tv, lyssnar på musik, spelar spel, studerar, jobbar, hittar recept, kollar in kartor, skriver dagbok, umgås med vänner osv osv.
Category: tankar
Tags: blogg, cms, cv, datavetenskap, glädje, hemsida, html, internet, internetberoende, jobb, kropp & själ, kärlek, php, skriverier, tankar, teknik, tim bernres lee, utbildning, vardag, verkligheten, vänner, webberi, xhtml
One Comment
Senaste kommentar