Nu är 16-åringen firad. Frukost på sängen, besök av mormor & morfar. Hela familjen samlad. Önskemiddag (lax och potatismos) och tårta. Paket och pengakuvert. Syskon som samtalar och trivs tillsammans.
Jag är glad att mamma långsamt återhämtar sig efter den stroke hon fick i juni. Att hon orkade komma hit och träffa sina stora barnbarn.
Igår var det planerat hemmakväll med godis och mys. Både födelsedagsbarnet och prinsessan är småsjuka i den obligatoriska 2-veckor-i-skolan-förkylningen. Och det blev mys med film och godis för tonåringarna. För mamman fick lov av sina barn att gå till vännerna J & M för att spela poker :) Jag frågade ungdomarna snällt när J ringde och frågade mig :)
Det blev en jättetrevlig kväll. Vi var bara 5 st som spelade, men det var så kul. Tre omgångar hann vi med. Och jag gick med vinst. För jag kom två, etta, etta! Bra va!
Vi spelar inte poker för att vinna pengar eller för att vi gillar spel, uten det är helt enkelt ett trevligt sätt att umgås. Prat, skratt, trams, barn som ska somnas, tonåringar som ringer och tjatar är obligatoriska inslag i spelandet :)
Och min satsade tjuga gav mig 90 kronor i vinst. Så nu har jag pengar till kvällens biobesök :)
Men innan bion så ska jag fixa middag och städa lite och förbereda morgondagens lektionspass. Långpass i databas. Imorgon blir det föreläsning och genomgång av relationsmodellen. Me like. Och i databaskursen får de lära sig massor av roliga konstiga ord. Och att normalisera ;)
Men först ska jag kanske duscha. Sitter fortfarande i morgnrock :)
Hipp hurra för Christian som fyller 16 år idag!
(den unge mannen vill inte fotograferas och jag är snäll och låter
bli att visa en bild från när han var 14 . Det är ju pinsamt)
Det är en solig, varm dag med hög luft. Precis likadan som 1992. Maken spelade tennis på grusbanan när jag förstod att nu är det dags. Med tredje ungen känner man sig lite erfaren. Eftersom sjukhuset ligger 10 mil bort och förra ungen ville komma ut fortare än kvick ville vi åka i god tid. Men det tog lite tid att få hem maken (mobilen hade inte gjort intåg i vår vardag då) och att få fixat barnvakt åt syskonen. Vi var framme på sjukhuset vid 16-tiden. Och när barnets hjärtljud skulle registreras upptäckte jag att mina skratt gjorde utslag på apparaten, varvid jag bara skrattar helt hysteriskt. Ända tills barnmorskan säger att det är nog bra om jag kan låta bli så att de kan observera barnet ordentligt. Inet riktigt redo än, så vi slår oss ner i väntrummet och kollar på tv. Några timmar senare får jag order om att röra på mig. Det har stannat av. Så jag vandrar fram och tillbaka i korridoren. Maken ser på tv. Det är tyst och trist. Men jag vandrar ändå fram och tillbaka. Vid 20.15 får vi ett eget rum. Men inte redo än säger barnmorskan. Jo säger jag. Lyssna på henne säger maken. De förra ungarna gick fort. Nej säger barnmorskan och går ut ur rummet. Nu är det dags säger jag och ungen kommer! Gissa att det blev fart på barnmorskan! Så kl. 20.30 30 augusti 1992 föddes en vacker liten gosse. Envis, stark och självständig. Min lille bebis är nästan vuxen. En fin ung man som jag är jättestolt över.
Jag är lika stolt över alla mina barn. De är det finaste som finns. Visst finns det dagar när man önskar dem dit pepparn växer, men kärleken finns där alltid.
Att man är stolt och glad över sina barn och skriver om det i sin blogg sticker i ögonen på en del andra. Jag har inte drabbats av det. Jag har nog för liten läsekrets. Jag är för obetydlig. Men andra har drabbats. Och jag kunde ju naturligtvis inte låta bli att leta reda på bloggen och läsa. Och blev förbannad på en del skriverier. Som detta:
Hur f*n kan man uttrycka sig så om ungdomar? Vad är
det för människosyn? Jag blir så arg på sådana
påståenden om att elever på vissa program är dummare
än andra. Jag har sådana kollegor också, som ser en akademisk
examen som bevis på att man är bättre än andra. Vi är
alla olika. Vi har olika typer av begåvning. Men att elever på
vissa program skulle vara dummare än andra är ett superkorkat, fördomsfullt
påstående som får hornen i pannan att växa ut på
mig!
Visst, jag är partisk. Jag jobbar på en liten, trevlig gymnasieskola där vi har hög trivsel och elevinflytande. Jag jobbar som UF-lärare och tycker att det är ett toppenkoncept. Fastän jag inte röstar borgerligt eller är egenföretagare så anser jag att få prova på entreprenörskap i skolan är en fantastisk möjlighet. Men min filosofi är att alla som vill ska få möjlighet. Inget tvång. Och den erfarenhet jag har och har hört av andra lärare och elever är att alla får inte, även om de vill prova UF. Att man tvingar alla som på bloggerskans dotters skola är ytterst ovanligt. Det låter väldigt konstigt tycker jag.
Och mina barn är underbara och bäst för mig. Det handlar inte om ytlig prestation utan hur de är som människor. För mig är det fantastiskt att min 19-åring som mått dåligt i flera år äntligen är fri från ångest och social fobi. Som vill, vågar och kan gå till skolan och är som en normal 19-åring. Mammahjärtat gläds varje dag han går upp när väckarklockan ringer och går till skolan och gillar det.
Idag samlas hela vår lilla familj för att fira 16-åringen och mysa tillsammans. En riktig toppenlördag.
Så skönt att vara trött efter en hel veckas arbete. Dagens städning är avklarad. Middagen uppäten och disken borttrollad. Golvet är torkade och sönerna är ute. Solen skiner och det är varmt. Katterna ligger på var sin säng och sover. Jag har hällt upp ett glas vin och mår gott.
Det är kul på jobbet. Härliga gamla elever och mysiga nya. På fredagar fikar mina teknikare och jag tillsammans. Johan hade gjort en Semifreddotårta som var lukullisk. Den fick lätt mvg i betyg. Jag är en gotteråtta och skäms inte för det. Livet är till för att levas.
Livet är gott. Fastän jag är gammal som 19-åringen tycker. Hur känns det att vara så gammal frågade han förut. Men jag replikerade med att med tanke på att jag har en 19-årig son är jag ganska ung för att fylla 43 om en vecka :) Han flinade bara :)
Boken är bra. Kalas imorgon. Bio på söndag. På måndag ska jag på synkoll. Har svårt att se på när avstånd. Måste ta av glasögonen. Inte bra. Det visade sig vara 4 år sedan jag var hos optikern sist. Oj
Njut av solen i helgen mina vänner. Visst är det skönt att gå i tunna kläder, barnet och njuta av värme , men ändå känna klar hög höstluft. Jag älskar gränslandet mellan sommar och höst. Jag är ju född då. Av en mycket god årgång :)
Jag beundrar alla som orkar orkar blogga flera gånger om dagen.
Jag tillbringar visserligen större delen av dagen framför datorn, men på kvällen är jag ganska mör. Även om sönerna är tonåringar så kan de vara ganska krävande ändå. Man ska ju ständigt befinna sig i standby-läge. Om de behöver hjälp eller så. helst ska man släppa allt man håller på med så fort de önskar. För visst är det en förälders roll ;)
Har hunnit jobba tre veckor efter semestern och har försökt att få fart på kroppen lite. Powerwalks och dansträning. Fy farao vad jag har ont i fötterna. Känner mig som en gammal gubbe med ledvärk. Dansen är dock att föredra. Alltid. För av dans blir man lycklig.
Lilleman fyller 16 på lördag. Menyn var bestämd tidigare i veckan. Men så kom unge herrn på att den maten ville han inte alls ha. Det tog 40 min av tjat och trams innan han kunde bstämma sig för något som inte kedjade fast mig i köket(jag tvärvägrar) Så på födelsedagsmenyn står det ugnsbakad lax med potatismos och sallad. Sen blir det köpetårta. Efter häftiga diskussioner. Sonen vill ha Schwartswaldtårta. Och jag vill slippa lång kökstjänst och stressmoment. Så då blir det konditorn på Nordfeldts som får baka :)
Nej nu ska jag resa på min rumpa och krypa ner i sängen med otäcka seriemördare och smarta poliser. Imorgon blir det ännu en härllig dag i samhällets tjänst. Lärarjobbet är det roligaste som finns!
Idag har jag varit en god pedagog, trevlig kollega, snäll mamma och flitig husfru. Så när tvätten äntligen var klar kunde jag gotta mig med en film. Det är jag väl värd?
SATC har aldrig varit min typ av tv-serie. Jag har sett något enstaka avsnitt utan att förstå vurmen. Men den här filmen gillade jag. Den var en riktig feelgood movie som bjöd på både skratt och tårar. Och den ljuvliga Jennifer Hudson i en av rollerna.
Dagens stora plus är att jag kommer i min folkdräkt! Jag som var så orolig. Har inte haft den på mig sen över ett år tillbaka och ska dansa uppvisning om två veckor. Nu vet jag att jag kan. Om jag kommer ihåg danserna.Tur att vi ska öva i morgon. Och hoppas att träningsvärken som jag fick efter söndagens powerwalk har försvinnit.
Jag har som så många andra gjort ett personlighetstest. Inga nyheter där inte :) Resultatet har legat i mappen på skrivbordet ganska länge. Nu får ni se det :)
Det finns nackdelar med att bo i en småstad.
Krogen är en av dessa. Är man 25+ dvs nästan 43 så finns det inte många ställen att gå på. Typ ett. Och där samlas alla över 20. Jag vill inte supa och ragga, bli döv av hög musik eller tvingas skrika för att någon ska höra mig. Jag vill kunna sitta och prata med vänner, ta ett glas vin och ha det trevligt i kul miljö. Inte discostuket som jag upplevde på 80-talet. Been there, done that. Och jag är en nöjd frivillig singel som inte vill jaga.
Varför går jag då ut???? Jo, jag var bjuden på fest hos en vän.
Lördagen tillbringades i Kållered på 6-årskalas för brorsonen. Vi hade det trevligt o mysigt och mina barn umgicks med sina småkusiner. Vi samtalade kring vaddå? Jo skola och utbildning. Skräll som dottern sa. Men är man tre lärare och en bunt elever så kan det bli lite skolprat :) Och skönt att broder med fru och barn har flyttat hem till Sverige efter 8 år utomlands.
När tåget rullade in på stationen i Vänersborg såg jag hur bussen till Blåsut, där festen var, seglade iväg (bra samordning mellan trafikutövare *not*) Såa det var bara att gå de 3 kilometerna till Togg. Jag kom ca 3 timmar in på festen och TP-spelande pågick för fullt. Jag hoppade in i laget med en för lite och levererade många rätta svar och en del fel. Men vi vann! Så klart! jag är bäst!
Sen skulle alla plötsligt gå ut. En bunt småbarnsföräldrar som hade chansen. Och jag följde med. För jag var inte sugen på att krascha mina tonåringars stund tillsammans hemma.
Men så hände det. Jag fick dansa. Bjöd upp en karl och han buggade som en gud. Jag följde och dansade som i trans. Tänk vad lite dans kan lyfta en trist krogkväll. Och vännerna jag hade sällskap av var jättetrevliga. Både gamla och nya.
Idag ska jag njuta av samvaron med sötaste dottern. Båda sönerna är iväg på aktiviteter på annat håll hela dagen. Hon är så söt när hon ligger i min säng och sover. Min stora fina tjej. Mammas prinsessa.
Och så blir det kanske bio ikväll. Det låter väl som en bra söndag? Solen skiner och det är hög klar luft.
Första skolveckan är avklarad och våra morgonrutiner
börjar att falla på plats. Jag överlever att inte muckla för
mig själv och väcka sönerna innan jag går till bussen,
som jag gjort tidigare. Men ene sonen har lite svårt för sällskap
på morgonen. Han är sur och tvär och väser ilsket: prata
inte med mig! Jag vill vara ensam!
En gång i tiden var jag (ö)-känd för mitt dåliga
morgonhumör. Jag var verkligen en sur, grinig bitch som alla avskydde.
Nu är det tonåringarna som är sura och jag kvittrar som en
kanariefågel. Är det ett vuxentecken??????
Jag är i a f väldigt nöjd med mig själv på morgonen
:)
Hela veckan har varit positiv. Härliga nya elever som
börjat ettan och glada återseenden med de gamla.
Grupperna börjar falla på plats och jag fick så positivt
omdöme av en etta som jag ev. inte skulle ha i min grupp: jag vill gå
i den här gruppen, för du är en så rolig lärare.
Efter en lektion! Det bådar gott. Luften vibrerar av positiv energi.
Imorgon blir det en tur till Kållered för att träffa kussarna och fira Nils som fyllt 6 år i veckan. Och min prinsessa stannar en natt hos mamma. Det är så underbart varje gång hon kommer hem och vi har verkligen kvalitetsumgänge. Aldrig tjat och bråk, sura miner och snäll i dörrar. Hon är så vuxen och ansvartagande, men ändå en helt vanlig gymnasietjej som har kul med kompisarna. Den finaste dotter som finns.
Sönerna, som varit som hund och katt i fler aår, kan numera umgås och ha trevligt tillsammans. Det var som ljuv musik tidigare när det satt och samtalde vid middagsbordet.
Igår fick yngste sonen brev från resebolaget som han och systern ska åka till Spanien med. Resan inställd!!!!!
Samma sak skedde med hans resa på sportlovet. Resan till Turkiet blev inställd och de fick en restresa till Mallorca. Efter ett antal telefonsamtal med otrevlig person hos de som ställt in resan och trevlig person på annan researrangör blev det en likadan resa på samma ort med annat hotell en vecka senare för samma pris. Tänk vilken bror han är. Yngste sonen bjuder sin syster på en utlandsresa i 18-årspresent. Han betalar allt, för egenhändigt intjänade pengar!
Jag har så fina ungar. De är min stora stolthet. Det bästa jag lyckats med i livet. Alla tre mår bra och strävar framåt med skola och framtidsplaner. De är min lycka.
Luften gick ur mig tidigare i eftermiddag.
Min chef ska sluta. Den bästa chef jag någonsin haft. Dagens konferens kom av sig rejält. Svårt att engagera sig och planera marknadsföring och framtid.
Men det är bara att gaska upp sig och bita ihop. En ny chef behöver inte vara dålig. Förändring kan vara bra. Och min chef får nya roliga arbetsuppgifter. Och slipper brottas med anställda som motarbetar och avskyr honom. För såna kollegor har jag. Vi har inte alltid samma kunskapssyn och människosyn. Men jag kämpar vidare. Om några år har bakåtsträvarna och kränkarna slutat.
Nu ska (nästan) 16-åringen få berätta om sin första dag på gymnasiet. Friskola i grannastaden. Spännande.
Första skolveckan. Lite svårt att skaka av sig sommarlovstempo.
Trött som ett snöre på kvällen.
Nytt läsår, nytt schema, nya tider, nya rutiner. Helt plötsligt ska två tonåringar och en mamma samsas om ett badrum varje morgon. Som gjort för bråk. Jag tror att jag ska göra ett schema =)
Som grädden på har de ändrat busstiderna
och mina rutiner har ställts på ända. Min vanliga åka-hem-direkt-efter-sista-lektioner-buss
går inte längre. men i stället för att sura över
att jag kommer hem en halvtimme senare passar jag på att handla innan
jag åker hem. Det gäller att acceptera sin situation och gilla
läget. Lära sig att vara sparsam med energi.
Jag har suckat över mitt sugiga schema, men jag har slutat med det. Inser
att jag ska vara 35 timmar/vecka på jobbet, oavsett hur lektionerna
ligger. Resterande 10 timmar/vecka får jag göra var jag vill. Så
det blir ett och annat prov rättat på bussen =)
OS
Om media inte hade skrivit upp alla svenska idrottare till
guldkandidater så hade vi kanske inte blivit så besvikna. Jag
lider med stackars Sanna och Stefan som tvingats bära en hel nation på
sina axlar. Det är bara idrott! Och man kan ju inte annat än imponeras
av Silnov. Som han hoppar!
Man måste kunna glädjas åt idrottare som presterar, oavsett
vilket land de kommer från.
Idag har vi tillämpat datakommunikation i praktiken på datakommunikationslektionen. Vi kollade på svt play och jag fick göra paus i min föreläsning varje gång Stefan Holm skulle hoppa. Det kan kallar jag två flugor i en smäll :)
Sista lediga dagen på hela långa sommarlovet för skolbarn här och där. Min sista dag hos vännerna.
Lördagen var skön som alltid. Avslutades med filmmarathon och en titt på månen. Så vacker och praktfull.
Och min favoritfyraåring krävde att bli fotad som vanlligt ;) -Ta mange bilder når jeg danser!
Det var mysigt att smyga iväg i mörkret och titta på månförmörkelsen.
Vill ni se mer vad jag gör så är det bara att kolla på dagens efitbilder....Och lämna en kommentar!!!!!!!!!!
Nej jag har inte rymt Monica.
Onsdagens hemliga utflykt gick till Åmåls travbana, dær en fd kollega numera ær chef. Vi fick en hærlig dag tillsammans med genomgång av travsporten i Sverige följt av rundvandring, en hel del mycket roliga samarbetsövningar följt av Dahlstiernas Grand prix. Det var en tuff tævling i ponnytrav, och jag slogs tyværr ut redan i kvalet, men den lycklige vinnaren Trond fick køra riktig travhæst i dubbelsulky, fort fort runt travbaaaaaaanan. Gissa att jag var besviken. Før tænk vilket pris!
Likheten mellan att træna en travhæst och undervisa ær slående. Tack før en underbar samarbetsdag Per!
Torsdagen ægnades åt kvalitetsredovisning och planering. Nu ær jag redo før skolstart.
Så nu sitter jag hær i Sponvika. Før igår kvæll tog jag tåget till Norge och har tre fina dgar med familjen framfør mig. Igår kvæll fick jag uppleva något fantastiskt och fint som gav mig styrka och kærlek. Min sjæl fylldes av massor av positiv energi. Jag mår bra.
Lång dag på jobbet.
Aptrött. Hemlig utflykt i morgon. Upp i gryningen.
Så god natt och sov gott.
Grattis farbror Jan-Åke som fyller 62 år idag!.
Tänk att ha en kille som sitter på badkarskanten och spanar på dig när du badar.
Så har jag det.
Ville sitter och väntar på mig varje gång.
Han sätter tassarna mot badkarskanten och tittar med bedjande ögon.
Han är verkligen min kille!
När jag går ut i badrummet följer han med. När jag ligger
i sängen och läser eller ser på film ligger han bredvid och
när jag sitter(läs ligger) i soffan ska han ligga på min mage.
För att inte tala om hur bra han är på att ställa sig
på tangentbordet ;) På natten ligger han nästan på
min kudde. Jag brukar få nysattacker av morrhår och päls
upp i näsan :) Så jag är inte ensam när sönerna
flyttar. Jag har min lille sambo :)
Första dagen efter semestern var så härlig som jag trodde. Underbart att träffa arbetskamrater och så skönt att få komma igång igen. Och så nöjd jag är med mig själv för att jag städade och förberedde massor innan semestern. Och att jag tjuvstartade med planering i förra veckan :) Så fredagens eget arbete kan jag göra på valfri ort. T ex Sponvika.
Så jag kommer på torsdag kväll om det går bra Alice och Ketil?????????
Semestern är slut.
Imorgon bär det iväg till jobbet igen. 53 lediga dagar har passerat. Den bästa sommaren på länge. Underbart att vara ledig och ladda batterierna. Men lika underbart att få jobba igen.
En underbar sommar.
19-åringen mår bra och har t o m fått jobba och tjäna
lite pengar. Han är social och trevlig, umgås med kompisar och
är en normal 19-åring igen. Mammahjärtat bultar av lycka.
17-åringen fick jobb till slut och har slitit som ett djur för sin välförtjänta lön.
15-åringen har jobbat och jobbat, men har ändå hunnit med att resa till kusten med kompisarna flertalet gånger.
Jag har njutit av samvaro med bästa vännerna, familj och andra. Två resor till Norge och en till Stockholm. Träffa bästaste webbisarna ^^
Som helhet den bästa sommaren.
Nu är det sport som gäller dygnet runt (nästan) OS är som paradiset för en sportfåne ;) Jag lyssnar helst på radio. Det blir en sån härlig upplevelse. Och så kul med en medalj!
Men nu ska jag använda min ensamtid åt tvätt, disk och städning. Så glamoröst är livet som tonårsmamma :)
080808
Hela eftermiddagen har tv:n stått på. Sönerna och jag har följt OS-invigningen.
Praktfullt, vackert och imponerande. Och vilka fyrverkerier. Men långdraget. Jag missade Sveriges inmarsch när jag sprang iväg till affären en sväng. Konstig bokstavsordning de har i Kina.
Men nu har jag härliga sportdagar framför mig. OS är som paradiset för en sportnörd.
På måndag börjar jag jobba. Fast jag har tjuvstartat lite. Med planering och uppdatering av webbplatser. Jag är så sugen på att få börjar jobba. Och träffa alla kollegor och elever.
Och jag har förlikat mig med mitt sugiga schema. För jag har sovmorgon till 7.00 fyra dagar i veckan. Det måste jag se som något positivt.
Fokusera på rätt saker!
Nu ska jag fokusera på ett bad, en bok och ett glas rödvin. Ha en fin kväll!
Jag undrar om det är väderomslag på g ? Jag vaknar efter 10 timmars god sömn och är helt borta, huvudet värker och ögonen flimrar. Eller så har jag sovit för mycket. Jag hinkar i mig kaffe och hoppas att det blir bättre.
Nu suger det i jobbtarmen. Har suttit och dreglat över kurslitteratur som jag tänkt beställa. Om inte bokus webbshop krånglat så hade det varit små böcker på väg just nu. Och efter en rejäl informatiosnsökningsrunda har jag fått massor av tips vad jag kan använda i årets nya kurs. I år ska jag bara undervisa i 7 olika kurser, men en av dem är helt ny, så jag har massor av fixa innan kursstart. Det är en av nackdelarna med en liten skola. Jag har en otrolig bredd i kurserna jag undervisar i. Både teknik, företagande, design och programmering. Det är kul, men svårt att riktigt fördjupa sig i någon del. Jag kan lite om mycket, men trivs så oerhört. Och i år slipper jag både datorkunskap och lokala nätverk. Nätverk är min akilleshäl (tycker jag i a f) Jag är lärare, inte tekniker. Design , programmering, webdesign däremot. Och företagande. Jag har ett kul jobb!
Direkt från den coola söderbönan kommer här en utmaning: Beskriv tre av dina passioner, som du inte kan vara utan.
Passion1: Böcker.
Ända sedan jag knäckte läskoden ordentligt som 9-åring
(de första åren i skolan var tuffa) har jag slukat böcker.
Jag läser var jag än är: på bussen, i badet, i köket,
farmför tv:n, i sängen. Har jag inte en hög med olästa
böcker hemma att se fram emot blir jag rastlös. Det finns inget
bättre än att öppna en nya härlig bok och försvinna
in i dess förtrollande värld. Böcker är min största
kärlek, förutom barnen.
Passion2: Dans
När jag dansar är jag lycklig. Jag har dansat folkdans sedan 7-årsåldern
och jag har upplevt så mycket underbart tack vare dansen. Ett liv utan
dans är ett trist liv. Så nästa man i mitt liv SKA vilja dansa.
Nu har jag levt i två långa förhållanden med män
som inte vågar dansa och det är så trist. Dans är en
underbart sätt att umgås med andra människor.
Passion: Datorn.
Vågar man skriva det? Jag föll klockrent direkt när jag kom
i kontakt med datorer. Jag som är en humanist föll för detta
teknikens under och har ett passionerat förhållande till den bästa
teknikpryl som finns. Den lägger verkligen världen vid mina fötter
och jag kan kommunicera, informera och utöva kretivitet. Det finns ingen
ände på möjligheter. Och datorn är tillsammans med Internet
en livlina och vän.
Självklart är mina barn de viktigaste i mitt liv.De kommer före allt annat. Kärleken till sina barn är den starkaste kraft jag känner till. Men det är ett stormig förhållande :) Och passionerat.
Jag har både läst och sett Berlinerpoplarna och fastnade från första raden i boken. Filmen var en ljuvlig skildring av denna dysfunktionella familj, som jag tagit till mitt hjärta.
Självklart vill jag veta hur det går för dem. Nu vet jag. Men jag vill veta mer. Och hoppas att det blir en bok till.
Jag började att lyssna på Ligge I Grønne Enger i går eftermiddag och har varit som besatt fram till nu. Fast i orden som berättas för mig i hörlurarna. Jag har skött matlagning, städning och tvätt helt med autopliot Mina tankar har varit i Byneset.
Talböcker är underbart, men beroendeframkallande. För jag vill koncentrera mig när jag hör. Då har jag ingen simultankapacitet. Utan måste fokusera på orden jag hör.
Ligge i grønne enger var lika underbar som de två första böckerna. Den kommer på svenska i september. Men jag njöt av att lyssna på norska. Det bor nog en norsk inne i min kropp :)
Schemat kom med posten idag. Pust. Inte var det något att hänga i julgranen. Men det är bara att gilla läget. Och så ska jag se om det går att flytta några lektioner. Jag avskyr schema där jag har massa "håltimmar" Hellre fullproppat med lektioner hela dagen och någon kort dag. Och jag som vill börja tidigt har fått sovmorgon 4 dagar. Vad har jag för nytta av den????? Men oavsett hur lektionerna ligger så ska jag vara schemalagd på arbetsplatsen 35 t/v. Och jobba 10 t/v hemma eller var jag vill s.k. förtroendetid.
Vi bär alla på fördomar och förutfattade meningar. Den som påstår sig vara fördomsfri bär på de största fördomarna anser jag.
Jag har en ganska öppet sinne och utgår ifrån att alla är olika och att vi hanterar saker på olika sätt.
Men det finns en sak jag har svårt för: de som fördömer andra i Guds namn.
Att döma och fördöma hur andra lever, deras
sexuella läggning eller hur de tänker har jag svårt att fördra.
Min egen mormor var en sådan människa. Hon var nog egentligen en
rädd och osäker människa som tog till fördömandet
i Guds namn för att känna sig trygg.
När mina föräldrar skulle gifta sig ville mormor inte godkänna
giftermålet, eftersom min farmor och farfar inte gick i kyrkan varje
söndag. Mormor bedömde dem efter deras yttre, inte deras inre. Men
mamma och pappa blev gifta ändå och håller fortfarande ihop,
45 år senare. Farfar var en fin man med en stark rättvisekänsla
och omsorg om andra, trots att han inte gick i kyrkan så ofta. Jag älskade
honom oerhört och jag hade en livskris när han dog då jag
var 25 år.
Vad är synd?
I olika tider har synd varit olika saker. Enligt min mening så handlar det i grunden om makt och kontroll av människor. Kyrkan använde synd och hot om helvetet för att ha kontroll av folket. För mig är synd när man medvetet skadar andra människor.
Bibeln är en samling böcker som skrevs för länge sedan. Ändå vill en del åberopa dess ord som lagar och regler i dagens samhälle. Men man väljer vilka ord man ska följa. Idag finns det ingen som åberopar orden som talar för slaveri eller att ett otroget par ska dödas? Däremot tolkar man gärna orden om att kvinnan tige i församlingen som ett tecken på att kvinnor inte ska vara präster. Naturligtvis är det män som gjort den tolkningen. För mig handlar det om makt och inget annat.
Att leva efter den gyllene regeln är den bästa vägledning vi kan få från bibeln: Allt vad ni vill att människor ska göra mot er ska ni också göra mot dem (ur Bergspredikan ). Då kan vi leva i ett solidariskt och humant samhälle utan fördömande. Gud är kärlek.
Guds frid
Det är några ord som har etsat sig in hos mig. Jag hörde dem under min tripp till Stockholm
Jag hade en önskan som blev uppfylld: att få gå på söndagsmässa i Allhelgonakyrkan på Söder. Nina hängde glatt på och vi fick en upplevelse som var som balsam för min själ. De ord som prästen sa var:
Jag tror inte på Gud. Jag har en relation med Gud.
För mig är Gud kärlek. Jag kallar mig kristen, men tror inte på allt som kyrkan står för. Kyrkan är inte synonym med Gud. Finns det någon person levande eller död som jag skulle vilja träffa så är det Jesus. Han var en rebell, en anarkist som kämpade för det han trodde på. Han gav av sig själv för att hjälpa andra. Han är kärlek.
Olle Carlssons bok Kristendom för ateister har följt mig hela sommaren. En riktig vän.
Resan till Stockholm var som en uppenbarelse. Det finns människor som genuint tycker om mig. Som gillar vad jag gör, säger och hur jag ser ut. Fantastiska möten med underbara människor. När jag känner mig låg och värdelös kan jag plocka fram dessa möten ur mitt minne och fylla på självkänslan. Det är bra.
Jag har pratat med vännen som fick mig att känna mig så låg i lördags. No hard feelings. Det är också bra.
I natt har jag drömt om schema och projektarbeten, studiebesök och elever. Jag har fått hålla i mig så att jag inte ringt till schemaläggaren och frågat efter mitt schema. Jag måste ju kunna vänta tills på måndag, eller?????
Så här är det varje år. Jag är förväntansfull och längtande. Jag har verkligen drömjobbet. Det är dåligt betalt och slitigt emellanåt. Men det ger så mycket tillbaka att det mer är ett sätt att leva än ett jobb.
När jag pratar med andra förstår jag att jag verkligen är lyckligt lottad. Eller beror det på att jag trivs på de flesta ställen? Jag minns en kollega från Karlstad som en gång sade till mig att jag skulle trivas på en gödselstack, för jag var en sån optimist. Och det ligger något i det. Men jag har haft arbetsplatser som gett mig ont i magen och som jag längtat långt bort ifrån. Där jag känt mig värdelös och i vägen. Så jag trivs inte var som helst.
Visst jag klagar, gnäller och tycker att saker är
jobbigt, men min grundsyn är optimistens. Allt ordnar sig. Tror gott
om andra. Och det är en bra livssyn.
Förutsätt att livet fungerar.
Tro gott om andra.
Jag har några pessimister i min närhet. Och de utgår alltid
från att det kommer att gå åt h-vete. Att andra vill dem
illa. Hur kan man leva så? Förutsätter jag olycka så
sker olycka är min tro.
Idag är det uppehåll. Inget regn. Även om himlen täcks av moln så kan man gå utomhus idag :) Det är positivt!
Lugnet efter stormen.
15-åringen har åkt till jobbet.
Av någon anledning är det min lott att fixa mat, kolla klockan och ta fram allt han begär. Och jag tillåter att han kör med mig.
Så nu pustar jag ut.
Frid.
Tänk att ens barn kan vara så olika.
Alla som gnällt över värmen blir nu bönhörda.
Skitväder har gjort sin intrång. Regn, regn, regn.
Så sista semesterveckan kan tillbringas på det bästa sätt. Med böcker och film. Och sommarpratarna i 30-dagarsarkivet. Helt utan att få dåligt samvete för att man inte går ut =)
På tal om sommarpratare. Lyssna på Lennart Johansson, Olle Carlsson och Pia Johansson om du inte redan gjort det. De berör med sina ord. De är äkta utan trams.
Jag vet inte vad som svider mest: att bli ratad eller ignorerad?
Men ont gör det. Att inte få svar på sina telefonsamtal eller mess. Att bli lovad besked och inte få något alls.
Ställde en fråga till en vän om aktivitet på lördag kväll. Får till svar att jag måste tänka, ger dig besked sen. Och jag väntade snällt hela dagen och hela kvällen. Utan att få svar.
Fy farao vad det gör ont. Jag känner mig som ett litet barn som inte får vara med och leka. Det spelar ingen roll om man är 12 eller 42. Det gör lika ont att bli ställd utanför.
Jag kan ta ett nej. Men inte att bli nonchalerad och behandlad som skit. Jag är värd bättre.
Lite svalare har det blivit efter nattens regn. Men inte mycket.
Annars en helt vanlig lördag i min ensamhet. Jag är ju inte helt ensam, båda sönerna är hemma, men inga vänner som svarar i telefon och ingen som är sugen på att umgås. Så jag sitter här och tycker synd om mig själv. Men har jag tur är det kanske någon som vill träffas i kväll.
15-åringen och jag lagade middag tillsammans idag. Helt efter gossens önskemål. Det blev jättegott och ett bra sätt att variera makrillen. Även om 19-åringen föredrar stekt med dill som vanligt :)
Så prova gärna våra goda makrillbullar:
Det märks att jag ska börja jobba om en vecka. Jag drömmer om mina elever. I natt har jag sprungit runt och letat schema till Axel, planerat studieresa och fikat framför datorn :)
Jag är privilegierad som har ett jobb att längta efter. Drömjobbet. Underbara kollegor och världens bästa chef. Och inte minst goa elever.
Det svåra blir att ställa om dygnsrytmen =)
Framåt 22 blir det normal temperatur.
Svalt. behagligt. Men ändå varmt och skönt.
Dessa varma, svettiga sommardagar kommer att ge mig kraft när det är surt, kallt och trist väder i november.
Jag älskar sommar. Men jag vill ha en sval bostad.
På kvällen doftar det underbart just nu. Min hoya blommar. Den är ljuvlig.
Jag har konstaterat att jag har varit ledig för länge. Jag har inte koll på vilken veckodag det är. Jag måste fråga 15-åringen om det är torsdag eller fredag.
Men om drygt en vecka är det jobb igen. Jag längtar. Faktiskt. Det är väl ett bra tecken på att jag trivs på jobbet. saknar min gossar. Och kollegorna. Men mest saknar jag eleverna.
Idag ska jag bada och sola.
Ingen tvätt som sinkar mig.
Toppen.
För i morgon ska det regna.
Jag både vill och inte vill ha regn och svalare väder.
Det här är den bästa stunden på dagen. Ensam med kaffe, dator och radion i hörlurarna. Dagen ligger som ett oskrivet blad framför mig och jag får njuta av lugnet. Tonåringarna sover. Katterna har fått frukost. Allt är möjligt. Om någon vill umgås med mig senare idag skulle jag bli jätteglad.