Fredag 26 september kl. 15.28

Äntligen fredag!

Veckans alla lektioner är avklarade, fax skickade, mail besvarade, samtal förda, kaffekoppar uppdruckna och stunder med elever upplevda.

Nu ska jag byta svid, kanske äta något och sen är det förfest hos Babsan som gäller. För sen ska vi iväg till Buddys och bowla!

Kan en arbetsvecka sluta på ett bättre sätt.

Torsdag 25 septemberkl. 18.34

EFIT idag. För övrigt en dag som lamslagit de flesta på jobbet. Den största arbetsplatsen efter kommunen ska läggas ner. Ett flertal av mina elever har föräldrar som jobbar där. Tuffa tider i en liten glesbygdskommun. Jag klider verkligen med de som drabbas. Och varslen haglar dagligen. Konjunkturen är verkligen på väg ner. Jag är så tacksam att jag har ett jobb. Men jag hade hellre fått sänkta elpriser än sänkt skatt. Samhället är hårt mot de svaga.

 

En lista knyckt någonstansrunt midnatt. Skäms för att jag inte minns var (så går det när man surfar i s f att sova)

Senaste impulsköp: En klänning på sommarrean för 50 spänn. Jag har inget utrymme för impulsköp. Min lyx är bra mat.

Bästa promenad: Runt Skräcklan med finaste dottern.

Favoritdryck: Kaffe. Men sen är rödvin väldigt gott, det går inte att förneka. Men måste jag välja så blir det kaffe så klart.

Bästa förfestmusiken: Gamla godingar från 80-talet eller ABBA

Reser helst till: bästa vännen i Norge.

En bra gå bort-present: Bok, blomma eller vin.

Favoritlyxartikel: Dyr parfym (som jag fått i present)

Tidning jag gillar: Pedagogiska magasinet, Ny teknik, Tara

Favvosajt: Har ju inte bara en , utan många...

Favoritförort: In min värld finns inga förorter. Jag är uppväxt i skithåla och bor i småstad.

Fikar gärna på: rasten med mina underbara elever. Mina killar kan koka kaffe och baka smarriga kakor!

Favoritbutik: eh Hemköp? Eller kanske Lindex där de flesta av mina kläder kommer ifrån. Sen gillar jag IKEA och sparköp också =)

Bästa skönhetstips: Skratta och sov.

Bästa lunchställe: Personalrummet tillvardags med trevligt sällskap och givande småprat. På sommaren MaPas brygga vid havet.

Favoritgrönsak: Morot

Favoritfärg: Blå

Favoritmärke: ?

Favoritdjur: Katt

Snyggaste kvinna: ?

Snyggaste man: ?

Bil: Men orka, åker buss eller tåg.

Världens bästa nu levande regissör: Tarantino kanske, men gillar Ang Lees filmer skarpt.

Stjärna jag vill träffa: Svårt val, men Robbie Williams skulle jag inte säga nej till...

Favvoskor: Mina underbara Kinnaskor.

Bästa diet: Den enda diet jag har testat på riktigt som fungerar är vv. faktiskt.

Modeförebild: eh. Jag är kass på sånt

Mest överskattade affär: Bengtsfors kommun har blivit blåst några gånger. Typ soptunnor och Fabrikslokaler som stackars skattebetalare får pröjsa...

Bästa fyllekäket: kokt special dvs korv m bröd och mos

Dansar helst till: fiolmusik

Senaste fyndet: En vit blus på sommarean för 50 spänn.

Favoritprodukt på apoteket: allergitabletter

Favoritblogg: svårt att välja bland alla mina favvisar. De har alla olika betydelse för att jag ska må bra.

I min dvd-spelare: bor det damm. Jag ser film på datorn för det mesta.

Tisdag 23 september kl. 16.15

Att leva med tonåringar är garanterat aldrig tråkigt.

De får dig att skrika, skälla, gråta, skratta, slita ditt hår och önska dem dit pepparn växer. Du för en ständig kamp med dem. Men du har aldrig tråkigt.

16-åringen är till salu.

I alla fall på morgonen. Det brukar fungera smärtfritt de flesta dagar. men så har vi en sån dag som idag. Då 16-åringen inte går upp när klockan ringer, varvid mamman till slut bankar på dörren och talar om att han skulle gått upp för en halvtimme sedan. När 16-åringen surt och grinigt talar om för mamman att hon ska enbart gör en sak: hålla käften.
Summan av kardemumman blev att mamman blev skitsur och 16-åringen kom iväg till slut, om än försent. En sån start på dagen betackar jag mig för.

Det är i dessa lägen jag förbannar en frånvarande fader. En fader som valt bort sina barn och som numera inte har något föräldransvar. För det är inte roligt att ständigt vara ensam med uppofstran och bråk. Tjat och tjafs. Konflikter och oro. Tykna ungar. Ledsna ungar. Glada ungar. Lyckliga ungar. Oroliga ungar. Mina ungar som en gång var våra ungar. Det räcker inte med bara en förälder. Alla barn behöver två. Och pojkar behöver pappor.

Nu på eftermiddagen är 19-åringen så oerhört givmild. Han låter mig få lyssna på alla hans favoritmusik. Helt utan att jag bett om det. Så nu strömmar hard style, trance, trip hop och massa annat jag inte kan namnet på igenom bostaden och jag vill bara ha tyst:

Nu blev det tyst. Tack för det :)

Som sagt. Det är aldrig tråkigt med tonåringar. Och de håller dig garanterat på alerten :)

Måndag 22 september kl. 16.33

Tänk att vara en sån person som ständigt hävdar att allt positivt som händer är min förtjänst. Att allt hänger på mig och att jag är så superbra att världen borde hylla och tacka mig för att jag bevärdigar den med min närvaro.

Sån är en av mina kollegor. En bittermandel som tar åt sig äran för allt bra som händer på jobbet. Vad det än är. Och skyller på chefen om det är negativt. Eller de inkompetenta lokalpolitikerna.

H*n har ingen självinsikt eller kan se sitt beteende ur andras ögon. Tänk vara så egofixerad hela tiden. Vara 55+ och undervisa i psykologi. Men ändå inte ha några psykologiska vibbar.

Under de 5 år jag varit på min nuvarande arbetsplats så har personen i fråga klagat och gnällt över vår chef och vår arbetsvillkor. Men gör personen något åt det? Nej, det är bara bittert gnäll och konspirationsteorier som ältas. Jag är så j-a trött på all den negativa energin som bittermandlarna sprider! De förstår inte hur bra vi har det på vårt arbete och jag önskar att de skulle skickas ut i verkligheten och sluta gnälla! Sök jobb någon annastnas och sluta göra livet surt för de som trivs! Inte f*n ska jag få dåligt samvete för att jag trivs på jobbet!

Varför ska det alltid finnas några få bittermandlar som gör livet surt för alla andra?

 

Nu är det höst på riktigt!

Jag har tvingats börja med strumpor och fryser varje morgon i min sommarjacka. Tur att solen värmer upp under dagen. Och det finns en fördel med strumpor: fötterna producerar mindre fotsvett :)

 

Att ha söner på 16 och 19 som går i skolan och trivs med det har ändrat mina kvällar. helt plötsligt är de aldrig hemma, utan jag sitter här ensam med katterna. Hur fort gick det? En går i skola i garnnsatden och jobbar på kvällarna. en kommer hem efter skolan, äter och drar iväg med kompisar. Jag som har suttit och gnällt över att de alltid är hemma har blivit bönhörd. Och det känns bra att vänja mig redan nu vid att vara ensam hemma. Fär så blir det om 3-4 år.

Och tänk. Jag som kallas dammsugartanten och som får skäll för att jag dammsuger varje dag (gissa att mina ungar varit trötta på mig) har lärt mig att städa ordentligt en gång i veckan. T o m dammsugaren kommer bara fram en gång i veckan. Man kan lära gamla hundar att sitta. Men det är klart är det inga tonåringar hemma så blir det inet lika stökigt. Bara katthår och dammråttor i hörnen :)

Lördag 20 septemberi kl. 11.38

Äntligen!

I två dygn har min hemsida legat nere. Eller om vi ska vara petiga tills i går eftermiddag.

En diskkraasch i kombination med planerat underhåll på mitt webbhotell är orsaken. Surt att sidan legat nere men Manufrog har hela tiden uppdaterat fördeömlig information till sina kunder.

I vissa lägen hade det varit lättare att använda ett färdigt bloggverktyg, men jag älskar att koda och brinner för "kan själv" så därför är min sida uppbyggd m h a php include. Ominstallationen av php på servern gjorde att mina sökvägar inte stämde. Nu har jag suttit och tillämpat sök och ersätt på massor av filer (orkade inte räkna) för att få ordning på alla sökvägar till de inkluderade filerna.

 

Så välkomna tillbaka! Och lämna gärna en kråka att du varit här. Då blir jag glad. Eller som jag känner: skriv för f-n att du varit här! Jag ser ditt ip i loggen! Höj min självkänsla. Peppa mig. Stärk mitt ego. Visa att du gillar mig. Skriv en kommentar.

Ha en fin lördag

pok

 

Torsdag 18 septemberi kl. 18.47

Manufrogs server har legat nere hela dagen. Vet inte när det här publiceras.

 

Jag är så himla stolt!

Bland över 150 företag i 14 kommuner så har två av mina företag lagt beslag på första och andrapris i BÄSTA AFFÄRSPLAN.

Tänk att en liten ung skola i en glesbygdskommun med låg utbildningsnivå kan hävda sig så väl mot stora etablerade skolor i stora kommuner. Jag är så stolt över mina elever. De är fantastiska!

Förutom prisutdelning så har kickoffen i Trollhättan bestått av underhållning, bullkalas och föreläsning.

Underhållningen var Filip & Fredrik.

Inte direkt vad jag föredrar, men de är oerhört duktiga. Och de hade ungdomarna i sin hand. Det som imponerade mest var att de tog sig tid att fotas, skriva autografer och svara på frågor efteråt. Och jag gladde 19-åringen med att fixa autografer till honom :)

Tänk då att vara föreläsare som kommer efter Filip & Fredrik. Som ska prata till närmare 1000 tonåringar.

Fantastiske Niklas Wikström från Piteå lyckdes med det. Han fick dagens allra längsta och hjärtligaste applåd och han fångade ungdomarna på ett makalöst sätt. Han fångade mig också, men han är ju lite för ung ;)

Jag förstår varför han fick Anders Wall-stipendiet 2002. En suverän inspiratör för våra ungdomar.

Jag undrar var de ministrar som saknar entreprenörskap i skolan har kollat. Över 15 000 ungdomar bedriver entreprenörskap inom Ung Företagsamhet varje år. I hela landet. På över 500 st gymnasieskolor.

Nu menar jag inte att alla ska bli egenföretagare. Jag avskyr ekonomi och trivs alldels utmärkt med att vara anställd. Men alla som vill ska få möjligheten av prova. 95% av de elever som kört UF rekommenderar det till andra.

Nu ska jag hänga tvätt och sedan ska jag läsa en ny bok, inhämtad på bibblan. Ha en fin kväll!

Tisdag 16 septemberi kl. 20.17

Är jag en blödig typ eller?

Har just tittat på senaste avsnittet av oth (ja, jag gillar en tonårsserie)

Tårarna har runnit i 42 minuter. De kan då verkligen göra tv som spelar på våra känslor i Amerikat. Men åh skönt det var att få gråta lite. Det behövde jag tror jag.

 

För övrigt har dagen innehållit en jättebra föreläsning och så är jag superstolt över mina elever och min skola och faktiskt lite stolt över mig själv också. I tävlingen bästa årsredovisning är två av mina uf-företag nominerade (av totalt 3) bland över 150 uf-företag i fyrbodalregionen.

Tänk vilka fantastiska ungdomar vi har i Mellerud!

Söndag 14 septemberi kl. 21.53

I Lilla Edet(3,5 mil härifrån) har en epidemi av vinterkräksjuka härjat hela veckan.

Min pappas chef bor i Lilla Edet, men jobbar i Stenungsund. Han har smittat sina anställda med vinterkräksjuka.

Så nu ligger både mor och far hemma vid havet och spyr.

Jag säger bara: tvätta händerna. Var noga med hygien. Ha inte en chef som bor i Lilla Edet.

 

Helgen är slut och jag sitter med planering för morgondagen. Normalformer och relationsdatabas står på schemat. Men det blir nog lika mycket att vara fröken och mamma till mina killar. En av mina pojkar har förlorat sin pappa till cancern. Det är tufft för en 18-åring. Och de andra är lite vilsna.
-hur ska vi vara mot honom?
-vad ska vi säga?

Då får jag vara mamma/fröken och ta hand om deras frågor och oro. De måste känna sig trygga och må bra. Först då klarar de av att lära sig.

Och mina tankar går till J som behöver lite extra omtanke och omsorg.

Lördag 13 septemberi kl. 11.24

Jag lyssnar på webbradio. De talar om fritidspedagogens arbetsvillkor. Jag känner så igen mig i personernas berättelser.

Ingen ork till något annat

Alltid sur hemma.

40 timmar i barngrupp. Grupper som är orimligt stora.

Jag gick in i väggen och det slutade med att jag sa upp mig, gick i terapi, började plugga och till slut skilsmässa.

Idag har det gått över 10 år sedan jag lämnade fritidspedagogjobbet och jag saknar det inte alls. Jag har hittat mitt drömjobb. Men vet att skulle det krisa så har jag ett yrke att falla tillbaka på. För försörjningen.

Men de flesta av mina kurskompisar och gamla kollegor har lämnat yrket. 21 år efter examen är 2 av 24 kvar. Vad säger det om arbetsvillkoren?

 

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe. Sen väntar tvättstugan. Åh så roligt *not* men det är en del av livet och även om jag gnäller över mina ungar så är jag så glad och tacksam över att jag har ungar att gnälla över. Det är inte alla förunnat. Jag är välsignad med tre underbara barn, som är på väg i in vuxenvärlden allihop. Det är svårt att fatta ibland.

För jag känner mig inte så vuxen. Eller så är det så att jag tog vuxenheten mer på allvar när jag var 23 år och nybliven förälder. Jag var så fokuserad och bestämd. Vet egentligen inte var jag hade alla ståndpunkter ifrån. De hade bara växt fram. Så mina ungar har fått genomlida tygblöjor, bara hemlagad mat, pedagogiska träleksaker, utflykter i skogen osv.. Fastän mina föräldrar bodde 25 mil bort , så var jag trygg. Barnaboken var husbibeln och äldste sonen har sovit ensam och trygg varje natt sedan 4 månaders ålder, i egen säng i eget rum, tack vare Anna Wahlgren. Han har ALDRIG kommit till min säng på natten och sover fortfarande trygg i sitt rum 19 år senare :)

Han sover så tryggt och sött just nu. Kom hem någon gång i natt. Och jag njuter av husfriden :)

Fredag 12 septemberi kl. 15.18

Det finns en baksida med friheten och tillgängligheten på Internet.

Den har min familj får erfara.

En person har ofredat min son med hot, falska anklagelser och otrevligt beteende. Men nu är personen polisanmäld. Tack polisen för ert agerande.

Ett gott råd.

Anklaga inte någon som är aktiv i umr för hets mot fokgrupp.

Anklaga inte ett barn för att ha mordhotat dig.

Utge dig inte för att vara någon du inte är.

Hota inte min familj.

 

Min fantastiske son har nu åkt iväg på konfirmandläger, där han är ledare. Tack svenska kyrkan för ert suveräna ungdomsverksamhet!

Den andre sonen är hos en kompis, så nu är det bara katterna och jag hemma. En föraning om framtiden. Laga lite mat, ta ett hett bad och se på doobidoo som jag gillar. Jag skiter om det är töntigt eller för gamlingar. Jag gillar doobidoo. Punkt. Avsluta kvällen med en film kanske.

Vill du se en bra film ska du se the children of Huang Shi Det är en verklighetsbaserad film om en ung brittisk journalist som under andra världskriget räddar föräldralösa barn undan krigets Kina. Min favorit Jonathn Rhys Meyers ser du i huvudrollen George Hogg.

 

Torsdag 11 septemberi kl. 10.55

Blogga på arbetstid va;) Eller rättare sagt på min lilla rast.

En eftermiddag på jobbet
Lektion med elever som vill ha hjälp hela tiden. Jag sitter inte en enda stund, utan springer från den ena till den andra. Hjälper, hittar fel och peppar. Gläds åt den som fattar och får sin första aha-upplevelse i programmering.
Yes jag har lyckats!

Då ringer mobilen, som jag av någon anledning har i fickan (ljudlös så klart) och helt automatisk svarar jag.
Det är 19-åringen: När kommer du hem? Jag är skithungrig!
Jag: Du får ta en matlåda i frysen om du inte orkar laga något.
19-åringen: men, det är ju bara äcklig mat. Kom hem, innan jag svälter ihjäl!
Jag: Jag jobbar, stör mig inte. Jag kommer hem kvart i fem. hej då.

En stund senare ringer 16-åringen: när kommer du hem? Jag är hungrig.
Vad är det med mina söner????????

Jag stod ut med matkrav på middag direkt, diskberg och annan skit när jag kom hem, tack vare en underbar stund med skratt och prat med världens bästa kollegor.
Ni vet när man berättar saker ur sitt liv, skrattar, gråter och pratar skit om bittermandlarna på jobbet. Samlar kraft helt enkelt.

Bittermandlar är ett så bra uttryck som min käre kollega har myntat. Det är mycket bättre än bitterfitta och surkuk. På mitt arbete har vi några få bittermandlar, som har lyckats få den bästa chef jag haft att söka annat arbete. Tänk att några få kan förstöra för så många. Bitterhet är verkligen tärande.
Tänk om de fokuserade på vad de vill göra i s f att klaga över det de inte vill. Och jag är glad att vi har en ny förvalningschef som är tydlig och visar att passar inet galoscherna säå är dörren där.

Nu är min lilla rast slut och det är dags att jobba lite.
Ha de´!

Tisdag 9 septemberi kl. 19.56

Stress, stress, och åter stress.

När jag har mycket att göra så dyker ofta Häxan Surtant upp.

Mina elever har verkligen fått träffa henne. Speciellt igår. Gissa att de fick veta vad hon anser om skolk på schemabrytande dagar.

Mina pojkar är inte vana vid en sur tant som skäller. De var som förvirrade små barn: Varför skäller du på oss? Varför är du så sur?

Idag var det bättre. Men när en elev (inte någon av mina) försökte få det till att det var mitt ansvar att skrivarna fungerar så blev jag gott irriterad och bet tillbaka. Bitchar någon mot mig så bitchar jag tillbaka. Hans lärare skrattade gott åt att hans försöka tt sätta mig på plats misslyckades. Sen bad jag snällt vår tekniker om hjälp och när han bytt trumma i skrivaren så fick jag fina utskrifter igen :)

Luften gick ur mig lite nyss. En av mina elever ringde och talade om att h*ns pappa är döende. Nu förstår jag elevens beteende den senaste tiden. Stackare.En tung börda att bära för en 18-åring. Jag kan bara finnas att stötta så gott jag kan.

Nu ropar tvätten på mig. Det är en sån rolig kväll.

Lördag 6 septemberi kl. 18. 23

Tack för alla grattishälsningar jag har fått!

Det blev en jättefin födelsedag. 16-åringen uppvaktade mig med rosor, sång och tårta halv sju på morgonen. Det värmde ett mammahjärta. Han vet hur mycket jag älskar blommor.( Av T fick jag ALDRIG en endaste blomma på 7 år) Sen blev jag ihågkommen av både kollegor och elever hela dagen. Och av familjen. Älskade ungar. Jag är nämligen så barnslig att jag vill bli ihågkommen och få gratulationer. Även om jag är 43 år.

På kvällen bjöd T mig på middag. Jättegod. En supertrevlig födelsedag. Det blev sent och var mitt i natten när jag tassade hem. Är lite trött nu. Men jag är ensam hemma och behöver inte utföra några plikter. Inte ens middag. 19-åringen och hans vänner hade köpt kinamat och bjöd mig när jag kom hem. Sen stack de iväg för fest någonstans. Tack pojkar!

Vill ni veta mer om min dag så får ni kolla EFIT-bilderna.

Torsdag 4 septemberi kl. 19.42

Trött som ett snöre.

Temadag på jobbet. OS i alternativa grenar. Samarbete mellan mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet. Alla elever indelade i lag dvs länder som tävlade mot varandra i olika grenar.

Naturligtvis var det en pampig invigning med sång, tal av en fantastisk grek iklädd toga, tändande av den olympiska elden och 700 elever som svor den olymiska eden samtidigt (bla Jag ska inte bli sur om jag förlorar) T o m Olymisk studio med intervjuer och rapporter från grenarna. Och prisutdelning =)

En del lärare kallar detta trams som tar värdefull tid från det riktiga arbetet i klassrummet. Det är tydligen skrivelser på gång.

Andra ser social träning, samarbetsförmåga, elevdemokrati, glädjen i att arbeta tillsammans och lärandet i olika miljöer. Alltså följer man läroplanen , där det står att vi ska fostra goda samhällsmedborgare.

Det beror helt på vilken kunskapsyn man har ;)

 

Jag har den äran att vara lagledare för Norge. Ett helt fantastiskt lag med underbara ungar som samarbetar och jobbar självständigt.

Dagens behållning är två saker:

Den lillla tjejen i fyran som lyser av glädje när hon får bära fanan och utbrister: tänk det här får vi göra om fyra år igen. Och då ska jag har tränat innan!

Det andra är den lite skoltrötte gymnasiekillen som osynligt axlar ledaransvar och tar hand och peppar ungar från 4-5-6. På ett ytterst fördedömligt sätt. Jag blir stolt.

Om inte det som vi upplevt idag är lärande så vet jag inte vad som är lärande och kunskap. För var står det att man bara kan lära sig i ett klassrum med en lärare?

 

Imorgon fortsätter med finaler i många grenar och jag måste säga att det kommer att bli den trevligaste födelsedag jag kan ha. Tillsammans med massa ungar som åstadkommer något tillsammans.

Vilka grenar? Jo spikstaffett, vattenkastning, strutstaffett, säcklöpning, cykelrullning, svampkramning, skidskytte, hängrännestaffett, spjutkastning (med sugrör) och några till =)

Måndag 1 septemberi kl. 16.19

Sommarvärme och höstluft.

Nu är det min månad. September är fin. Så klart. Då är ju jag född!

Optikern idag.

Det var fyra år sedan sist. Jag skämdes nästan lite.

För första gången på 10 år blev jag omhändertagen av en manlig optiker. Han var både trevlig och snygg. Vi pratade om allt möjligt och snabbt fick jag hjälp av välja en snygg båge. Tänk vad det spelar roll att bli trevligt bemött. Jag gick verkligen därifrån med ett leende på läpparna och en go´känsla i kroppen.

Visst hade synen ändrats. Men det är inte dags för progressiva. Än. Sååååå gammal är jag tydligen inte :) Min syn på nära håll har blivit bättre. Så därför ska jag ha två par glasögon. De gamla till att se på avstånd och de nya för att se på nära håll. För mitt jobb förstör min syn!

Tack för det! Så om jag slutar att läsa och sitta framför datorn så blir synen bättre. Tur att det finns glasögon :)

 

Det är lite lyxigt just nu. Jag är ensam hemma. Ingen tonåring som spelar hög musik eller tjatar om mat. Katterna sover. Ungarna på gården håller tyst (för en gångs skull)

Det krävs inte så mycket för att jag ska bli nöjd :)

Förresten. Filmen igår var bra. Vacker. Mer kärleksfilm än action. Tilltalande. Och jag som läst böckerna kunde ju fylla i med allt som inte fick plats i filmen. Lite kul att se så många Skarsgård i samma film.