Ibland är det väldigt skönt att var en helt "vanlig" människa. Visst jag har komplex för mina bröst som hänger ner till knäna typ, om jag går utan bh. Och min randiga mage som bär spår av tre graviditeter har jag ett kluvet förhållande till. Men jag kollar aldrig efter rynkor, köper inte dyra anti-rynk krämer utan håller mig till en billig hudlotion. Jag väger 25 kg mer än för 18 år sedan, men jag accepterar mig själv som den jag är och mår bättre som storlek 44/46 än när jag var 36/38. När jag var supersmal var min kroppsuppfattning helt åt skogen. Jag upplevde mig som tjock och min man kunde klämma mig på magen och säga att nu fick jag allt äta lite mindre! Och jag trodd epå det! Nu vet jag visserligen att jag väger mer än jag borde, men jag tycker om mig själv som den jag är. För det är inte ytan som är det viktiga.
Jag läste i Expressen häromdagen om Madonna som plastikopererat sig . Igen. Mina barn har aldrig kunnat förstå att Madonna är 8 år åldre än mig. För hon ser så ung ut.
Men kolla henens händer! De ser ut som på en gammal tant. Fy vad hemskt att vara så rädd för naturens gång. Att inte kunna acaceptera det naturliga. Visst jag blir glad och smickrad när någon tycker att jag ser yngre utä n vad jag är. Men jag tycker att var tid har sin tjusning och är jättenöjd med att vara 40+. Jag tycker synd om Madonna. Så fruktansvärt framgångsrik och ändå så osäker på sig själv. När jag var i 20-årsåldern var hon en förebild för mig. Men allt förändras.
Micke bjöd på dagens skratt. Vilken underbar visumansökan! Mentaliteten förändras när man kommer norr om dalälven typ. Det är likadant i Norge. Finnmarkingar är lika underbara som Norrlänningar . Du har väl fyllt i din ansökan?
Solen skiner så vackert och jag sitter här. Men
jag ska gå ut om en stund. Jag lovar. Den enda nackdelen med solen är
att den skoningslöst avslöjar de smutsiga fönstren och allt
damm som far omkring. För att inte tala om katthår. Fy farao vad
katthår det är överallt!
Det är så skönt att kunna småpyssla på söndagar,
uatn att känna massa krav som pockar. Jag har bytt gardiner i köket
och strukit dukar, diskat och dammsugit, läst ut en bok, duschat och
klätt på mig, testat lite smink, förberett morgondagens lektioner
och chattat med dottern. Dessutom var jag en snäll mamma och lagade bruch
till 15-åringen innan han åkte till jobbet. Så jag har inte
bara legat på latsidan. Ibland önskar jag att jag var lite mer
laidback och kunde strunta i allt, men samtidigt är det skönt att
ha lite Luther i sig och inte vara superlat. Jag menar tänk att vara
superstolt över att man faktiskt har diskat tre gånger på
en vecka (som någon berättade för mig igår). Jag diskar
minst en gång/dag. Även när jag bodde ensam diskade jag varje
dag.
Hur ofta diskar Du?
Sen vill jag bara säga att Du ska se den här när du får möjlighet. Den är fantastisk.
Jag läser Christina varje dag. Hon har en magisk förmåga att sätta ord på tankar och händelser ur livet som är så tilltalande. Det träffar rätt i hjärtat. Vi är rätt lika. Bor ensamma med tonåringar och katter i lägenhet mitt i stan. Men det finns en stor skillnad : henens tonåringar är flickor och mina är pojkar. Visst, jag har en dotter också, men min prinsessa bor i egen lägenhet 12 mil bort och är redan på väg ut i vuxenlivet på ett sätt som vilken förälder som helst hade varit superstolt över. Hon är bara 17 år, men klarar skolan och sambolivet med bravur.
Att leva med tonårssöner har sina sidor.
Tänk, du har haft sovmorgon, druckit kaffe framför dator och så bestämmer du dig för ett bad. Du är ju ledig. Du har just krupit ner i det varma vattnet och slagit upp din bok som du längtat efter att få läsa. Då bankar det på badrumsdörren:
-Gå ut! Jag måste skita!
Det är bara till att resa sig ut badet , svepa ett badlakan om kroppen och blöt vänta i hallen på att badrummet blir ledigt igen.
För att inte tala om tron om att hemmet är ett hotell. Självklart ska mamman tvätta sonernas kläder, stryka,. hämta något att dricka när de är törstiga eller gå ut och köpa godis när de är sugna. Men jag slipper catfights över kläder och killar. Har jag tur kan jag få ett förtroligt samtal i ensamhet. Jag får order om att inte prata med kompisarna: det är ju pinsamt och lägg dig inte i!
Vissa dagar längtar jag vädligt mycket tills de flyttar och andra dagar vill jag inte tänka tanken. Det är som himmel och helvete på samma gång. Och jag skulle inte vilja vara utan det. Föräldraskapet är det största av allt.
Men det är stor skillnad på att vara ensam mamma till tonårssöner och tonårsdöttrar :)
Dagens händelser: vaknade 11.06(!)
Lyssnade på en superspännande handbollsmatch på radion.
Har sett en charmig liten film
om gravid tonåring.
Visst har jag haft det bra Håkan. I ledigheten. Men den har tillbringats inomhus. Ute är det storm. Att bo vid Vänerns strand är som att bo vid havet. Men man slipper saltet på fönstren :)
Som den småcurlande mamman jag är hade jag naturligtvis ställt väckarklockan så att jag säkert visste att sönerna kom upp på morgonen. Sen var det omöjligt att somna om. Men jag låg kvar i sängen. Lyssnade på Rix morronzoo, skötte bankaffärer och läste nyheter. Fast jag ska erkänna att jag hade ätit frukost, duschat, klätt på mig och bäddat redan halv 10. Sen har jag tillbringat dagen med att göra så lite som möjligt. Och nu är jag aptrött!
Självklart har jag diskat, städat och lagat mat. Det räknas liksom inte. Men sen har jag bara varit. Lyssnat på musik, haft förtroliga samtal och gosat med katten.
Eftersom15-åringen är i Göteborg så passade 18-åringen och jag på att äta rotmos och fläsk till middag. Det är så gott! Jag hamnade i ett komaliknande tillstånd och hade nog sovit hela kvällen om inte telefonen räddade mig vid 17! Tack du som ringde och väckte mig! För annars hade jag missat kvällsnöjet.Tvättstugan. Man vet hur man ska planera sin fredagkväll. Men hellre ikväll än klockan 7 i morgon :)
Sen är det På spåret som gäller, självklart för en kunskapsnörd som jag. Lite rödvin och några oliver blir mitt fredagsmys. Jag har klarat 25 dagar utan godis. Tack vare oliver. Inte har jag blivit något smalare, men det är inet det som är grejen, utan att jag ska göra mig av med sockerberoendet. Nu är jag beroende av oliver i stället :)
Vad blir ditt fredagsmys?
Jag får tacka för gårdagens kommentarer!
Sen måste jag tyvärr erkänna Ivo att det
är nog kört för min del. Sexlivet är obefintligt och jag
har inget läckert skvaller att rapportera ;)
Visserligen har Hellman bjudit Babsan på frukost och lärare x är
ihop med lärare y , men annars är det lugnt på den fronten.
Det är för lite skandaler på jobbet :) Mina förutsättning
för att bli Dalslands Perz Hilton är apdåliga!
Men det är tomt efter hela gänget. Jag saknar er som f*n ibland.
Charmtrollen Petter, Viktor och Magnus, JW med sin bitska ärlighet, Johan
som är så jordnära och klok, smarta Marcus, Fritjof, Ivo,
Christian... Ni är saknade!
Imorgon är jag ledig. Tänk vilken lyx. Jag är ensam hemma hela dagen! Utan tonåringar. Gissa vad jag ska spela min musik högt och dansa runt! Den här är en favorit:
I hate the world today
You're so good to me
I know but I can't change
Tried to tell you
But you look at me like maybe
I'm an angel underneath
Innocent and sweet
Yesterday I cried
Must have been relieved to see
The softer side
I can understand how you'd be so confused
I don't envy you
I'm a little bit of everything
All rolled into one
Chorus:
I'm a bitch, I'm a lover
I'm a child, I'm a mother
I'm a sinner, I'm a saint
I do not feel ashamed
I'm your hell, I'm your dream
I'm nothing in between
You know you wouldn't want it any other way
So take me as I am
This may mean
You'll have to be a stronger man
Rest assured that
When I start to make you nervous
And I'm going to extremes
Tomorrow I will change
And today won't mean a thing
Chorus
Just when you think, you got me figured out
The season's already changing
I think it's cool, you do what you do
And don't try to save me
Chorus
I'm a bitch, I'm a tease
I'm a goddess on my knees
When you hurt, when you suffer
I'm your angel undercover
I've been numb, I'm revived
Can't say I'm not alive
You know I wouldn't want it any other way
Sen undrar jag vad som har hänt med haloscan? Fastän det finns kommentarer så står det (0) Mystiskt.
Ibland undrar jag vad man ska skriva för att få folk att lämna en kommentar och inte bara namnlöst slinka förbi varje dag?
Det som upptagit mina tankar på vägen hem idag
är detta hur relativt avstånd kan vara.
En av mina vänner som bor på landet ( typ liten håla) har
gång på gång fått höra av Stockholmare (faktiskt)
att hur kan du bo så långt borta? Hur klarar du av att bo där?
Men min vän brukar fråga långt bort från vad? Han har
närmare till jobbet och affären än många storstadsbor.
Och till storstaden är det inte mer än 2 timmar med tåg.
Jag får också frågan ibland om det inte är jobbigt
att pendla till jobbet varje dag? Jag har provat på att ha 100 m, 3
km, 12 mil och nu 4 mil. Jag pendlar med buss och det fungerar alldels utmärkt.
Från dörr till dörr tar det mig 50 min enkel resa. Och det
är väl inte så illa? Jag går hemifrån 7.05 på
morgonen och det är väl inte så tidigt? Och eftersom jag jobbar
i skolan är det skönt att ha distans till jobbet. Jag träffar
inte mina elever och föräldrar på fritiden.
Hur långt har Du till jobbet? Hur reser Du?
FÖRSONING
Regi: Joe Wright
Genre: Drama
Speltid: 2h 3m
Skådespelare: Romola Garai, Kiera Knightley, James McAvoy, m.fl.
"Försoning" utspelas i England 1935 och 13-åriga Briony kommer från en välbeställd familj. Hon har en livlig fantasi och tillbringar sin tid med att skriva små historier och pjäser. En dag blir hon vittne till en händelse som får hennes fantasi i gungning. Denna händelse blir bara början på en kedja med obehagliga saker som förändrar familjens liv för evigt.
Det var länge sedan jag blev så berörd av en film. Den är vacker och brutal på samma gång.
Den suggestiva musiken förmedlar stämningen på ett elegant och och skickligt sätt. Allt är subtilt och mycket brittiskt.
Känslorna kryper under skinnet på mig och jag är fast.
Mitt betyg: 4/5
Idag har vårterminen börjat på jobbet. Ny termin = = nya kurser aka nya elever. Det är så himla underbart att börja nya kurser. Speciellt när man känner att det funkar. Att eleverna och jag klickar! Dagens två nya grupper kommer att vara skitroliga att jobba med. Jag älskar att jobba med tonåringar! Idag har jag bl a kört föreläsning om Internets historia och visat hur den dator ser ut ut inuti. Jag har ett kul jobb!
Huvudet är fyllt av tankar, men ibland är det svårt
att sätta orden på pränt. Då är det underbart att
hitta någon annan i bloggdjungeln som med klasklar precision skriver
vad jag tänker och känner. Tack Citronmuffin.
För att inte tala om Christina
som är så bra på att beskriva livet som tonårsförälder.
Så bra att hon numera kommer att få betalt för att skriva.
Jag är jätteglad för din skull! Men jag kommer att sakna bloggen.
Tjoff, så har den här helgen passerat. Storm, Öppet hus på jobbet och en trevlig tur till vänner i Göteborg. Nya vänner har jag också fått. Sånt gillar jag. Att träffa vanliga, trevliga raka människor som är på samma våglängd som mig.
Nu har jag fixat klart gårdagens efit.
Lagat en god söndagsmiddag till sönerna och fästmannen. Jag är en duktigt flicka. Nu ska jag krypa ner i badet med en bra bok. Ha en trevlig kväll!
I hela mitt lliv har jag varit (ö)känd för mitt temperament. För att inte tala om mitt dåliga morgon humör. Ryktet är vida känt. När jag gick på högstatdiet fick jag inte åka med mamma i bilen till skolan (hon jobbade på mellanstadiet) utan jag fick ta skolbussen. Bara för att jag var så sur och elak.
Men med ålder/erfarenhet/klokskap har jag blivit snäll eller snarare väluppfostrad på morgonen. Mitt dåliga humör är försvunnet!
Men nu är det återfunnet!
Hos 15-åringen. Giv mig styrka käre Gud! Detta barn har jag fått för mina synder skull.
-Ge mig frukost!
-Jag sa skinka UTAN fett! Ge mig en ny macka, det här brödet är torrt!
-Varför är du hemma och stör mig? Gå till jobbet!
-Var är rullmojen? Varför har du slarvat bort den? Måste du flytta på ALLTING här i huset? ( att det är han som har lagt den på kistan och den ramlat bakom är ju självklart mitt ansvar)
Jag biter ihop (erfarenhet och ålder talar) och ber tyst att han ska kila iväg till skolan snart. Och gossen försvinner och ger mig några minuter i lugn och ro innan jag måste gå till bussen.
Det är inte värt att ha sovmorgon. Vilken tur att mitt nya schema som börjar på måndag INTE innehåller sovmorgon. Jag går till jobbet när sönernas väckarklockor ringer. Men ett par dagar i veckan kan jag sluta tidigt/jobba hemma. Och att vara ensam hemma på eftermiddagen är guld värt. Att hinna städa och fixa innan sura tonåringar kommer infarande genom dörren och kräver mat. Nu.
Stormvarning. Uppmaning att inte gå ut. Men jag ska jobba imorgon. Ska åka tåg till Göteborg. Spårvagn över till Hisingen. Så jag kan inte sitta inne imorgon. Och vad är det för mening med storm om det ska bli fint väder på söndag? Ingen ordning på vädret alls. Gässen flyger söderut. NU. Är det inte det lite för sent? De ska väl snart flyga norrut, eller? Fast jag ska först flyga norrut och sedan söderut i morgon. Effektivt :) Och det bäst aär att jag kan åka hit och dit på mitt busskort. Sånt passar en fattig flicka.
Håll tummarna för att jag kommer ihåg EFIT imorgon. Och är ni snälla så finns efitbilderna tillgängliga på söndag :)
Ha en skön helg raringar!
Jag lyssnar oftast på musik när jag sitter vid datorn och jobbar. Det gör mina elever också. När de får och kan. De har lärt sig att U2 är mitt favoritband. Att hårdrock får mig på gott humör och att jag avskyr techo och eurodisco :) hårdrock och programmering passar jättebra ihop.
Idag uppfann en av mina gossar en nytt ord: låthallick.
När man spelar en låt om och om igen så att man sliter ut
den och plågar omgivningen med att spela på repeat då är
man en låthallick :)
Jag är en låthallick. Just nu är det denna sång som
drabbats av min kärlek. Underbar! Vilken röst hon har. Så
personlig. Vacker. Jag får ståpäls.
För övrigt intet nytt under solen. Jobba. Äta. Sova. Läsa. Huvudet är fullt av planering för lördagens Öppet Hus på jobbet. Ute är det typ höststorm. Blåser som f*n. Vänern är fullproppad av vatten, men vattenståndet är ändå lägre än i fjol. Och långt ifrån översvämmningen 2000
Att ha katt är nästan som att ha småbarn igen.
Att gå på toaletten ifred är helt omöjligt. Så fort jag har stängt dörren så krafsar det på dörren .
Ville krafsar och jamar tills jag öppnar och släpper in honom.
Då vill han att jag kelar och klappar :)
Flashback direkt, jag menar hur många gånger har jag inte suttit på toa med en liten unge i knät.
Otaliga. Inte ens när jag ska bada eller duscha får jag vara ifred. Då sitter katten på badkarskanten och fluktar.
Tittar vädjande med sina fina ögon. Han är en riktig stalker :)
Men det är bara mig han stalkar! Han kanske fattar att det inte är någon idé med tonåringarna. De blir bara irriterade och jagar bort honom.
Det skrivs ganska mycket om alla duktighetskrav som dagens småbarnsföräldrar hukar under. Och jag konstaterar att jag var nog en ganska odräglig småbarnsmamma.
Första barnet föddes när jag var 23 och jag gick in för föräldraskapet med hull och hår.
Hade mycket bestämda åsikter. Min farfar klagade över att han inte fick doppa smörgås i kaffet och ge till sitt barnbarnsbarn som bebis.
Det var väl inget fel med det? Alla ungar var uppväxta på kaffe och smörgås, inklusive jag. "Den ungen uppfostras vetenskapligt"
Men mina barn skulle ha riktig mat. Inga barnmatsburkar i mitt hem. Bara hemlagad barnmat.
Tygblöjor så klart och pedagogiska träleksaker. Inget godis till den lille gossen. Sova själv i mörkt sovrum.
Jag var nog ganska jobbig med mina bestämda åsikter :)
Jag var verkligen mamma på heltid; jobb och karriär fanns inte på min världskarta.
På både gott och ont, men för mig var det självklart att livet cirklade kring babysim, kyrkans barntimme, lekparken, vattenfärger och pärlplattor.
Det var ingen uppoffring utan en självklarhet. Kanske för att jag var så ung.
När jag var 27 hade jag 3 småbarn. Idag är jag 42 och blir trött bara jag tänker tanken på att ha småbarn igen ;) En katt är lättare att hantera trots allt ;)
Söndag kväll och en skön helg är snart tillända. Det har varit ett par dygn i hemmets vrå tillsammans med sönerna och katterna. Skönt att ha en helg utan planer eller plikter.
Igår ville jag ha en inbjudan till fest med dans och mycket party. Jag blev bönhörd! Jag har blivit bjuden på fest hos goda vänner i Göteborg på lördag!
Annars går jag och grubblar mycket på hur jag ska genomföra en sak som jag har beslutat mig för. Hur gör man det jag har tänkt att göra på ett värdigt och snyggt sätt? Tänk om jag kunde vara lite mer rak på sak och inte så feg. Nåväl, kommer tid, kommer råd. Tålamod är också mod, som mamma säger.
Min mamma ja, denna snälla, omtänksamma, fantastiska kvinna som utför ett superarbete i skolan som elevassistent. Hon är en ängel som bryr sig om och klarar av trasiga, oroliga ungar. Men nu är hon sjukskriven. Hon har blivit så illa behandlad. Ofredad, kränkt och utsatt för övergrepp. Och henns chef gör ingenting! Hade det skett på min skola så hade min chef polisanmält ungarna direkt! Hon har 3 år kvar att arbeta innan pension och då ska man inte tvingas ta skit! Och hon måste ha gjort en fantastiskt arbete eftersom hon nu är ersatt av två stycken specialpedagoger! Jag blir så arg när jag tänker på det. Och hur många andra utsätts inte för liknande behandling? Med svaga chefer som inte vågar ta itu med problem.
Jag har ibland fått mobilsvar som har förbryllat mig. Och folk som har ringt fel, men hävdar att de har ringt rätt. Nu har gåtan blivit löst. Det finns en tjej i Skåne som har samma namn som jag. Och nästan samma mobilnummer. Det är sista siffran som skiljer. Jag har 0 och hon 8. Så nu fattar jag varför jag har fått mobilsvar från en skånsk gubbe som säger: Hej Camilla, det är pappa. Jag är på väg till hästarna. Ring när du hör detta.
Häromdagen ringde en bekant till mig som talade om han hade ringt till mig (trodde han) och pratat in ett långt mobilsvar. Han blev sedan uppringd av en tjej från Skåne som undrade vem han var.
Så nu vet jag :)
Prinsessan klagade över att jag inte uppdaterat bloggen. Hela veckan har gått i ett. Fullt upp på jobbet, mycket att tänka på, mörkt när man kommer hem, laga mat, städa, se på film eller läsa och så sova. Typ.
Det regnar. Nähä. Det brukar väl aldrig regna i januari. Det regnar jämt. Sverige har fått en ny klimatzon. Så regn, regn, regn. All snö är borta och all äcklig hundbajs som ligger överallt syns. Fy för hundägare som bara låter skiten ligga kvar.
Julen är bortstädad. Fika på stan. Pratat
med mamma i telefon en stund. Jag har lagat 18-åringens önskemat
(biff stroganoff) och jag har bakat chokolate chip cookies. Sen kom jag ihåg
att ta veckans bild till 52 foton.
Räcker det Sara? Och så har jag köpt 5 kollegieblock och 20
blyertspennor till dig. Jag skickar med Annelie på måndag.
Hos Jerry tog jag med mig en dagens.
DAGENS VILL HA: inbjudan till fest med mycket dans och paaarty!
DAGENS KLÄDSEL: svart/vit/grå omlottklänning, svarta leggings.
DAGENS DOFT: Kattlådan (gissa vem som får skura den)
DAGENS FRISYR: rufsig som vanligt.
DAGENS HÄNDELSE: Byte av gardiner
DAGENS LÅT: Snö(Arn theme) med Laleh
DAGENS PLANER: Umgås med sönerna och ta det lugnt.
DAGENS SAKNAD: Alice
DAGENS DUMMASTE: Har inte hänt än
DAGENS SJUKA: Mamma, som är sjukskriven minst en månad.
DAGENS DROG: Kaffe
DAGENS ROLIGASTE: tjuvlyssnat.se
DAGENS KÖP: kattmat, ris, lövbiff, mineralvatten, tomat och gurka.
DAGENS GODIS: Inget godis. Har klarat 12 dagar utan godis.
DAGENS BLÄ: Vädret.
DAGENS HUMÖR: som vanligt: en blandning av glad, sprallig och tjatig
morsa ;)
DAGENS ORD/FRAS: Jag SKA göra det.
Nu är det över. Imorgon börjar allvaret igen. Jullovet är till ända för mig. 15-åringen börjar på tisdag och 18-åringen på onsdag. Jag bävar för att kunna somna i tid i kväll och att orka gå upp kl.6.00 i morgon bitti. Dygnsrytmen är ju lite förskjuten. Jag sover inte så länge som tonåringarna, som tur är. Men till 9 brukar jag sova. Kroppen kräver 8 timmar.
Spelade poker med vännerna i går kväll. Jättekul! Det var länge sedan sist för min del. De lyckas alltid spela när jag är i Norge. Och jag är i Norge ganska ofta :)
Nåväl, vi var 7 st spelsugna eller snarare sugna på att umgås. För det är ganska mycket prat, skratt och flams samtidigt som vi spelar. Det spelar egentligen ingen roll vad vi spelar. Tidiage var det TP som gällde. Men jag tycker att poker är kul. Jag känner mig som en amatör i jämförelse med de flesta, men jag lyckades bli trea, tva och fyra. Jag ligger inte sist i statistiken (för självklart har vi en resultattabell) Sammanlagt satsade jag 60 kr och vann 20 så min kostnad för kvällen blev 40 kr!
På hemvägen i natt, runt ett, så snöade det för fullt. Det hade kommit drygt en decimeter. Det var riktigt härligt att trava fram i snön. Säger jag, vinterhataren nr 1! Men jag är trött på regn , regn , regn. Innan jag gick in så passade jag på att göra en ängel i snön. Folk som passerade på andra sidan gatan tittade konstigt efter mig :) Men är det snö så måste man göra en ängel. Självklart!
När jag slog upp mina blå idag så var snön kvar. Undrar hur länge vi får behålla den. Tänk så glada alla barn måste ha varit när de vaknade i morse och fick se det vita landskapet. Jag har dock inte varit mer utomhus än på balkongen idag :)
Men nu är det tv:n och Charlotte Kalls kamp om Tour de ski som har min fulla uppmärksamhet. Håll tummarna!
Idag gjorde jag ett stort misstag.
Gick till banken.
Svängde in på bibblan och lånade några böcker.
På vägen hem gick jag in i matbutiken för att handla lite. Men att gå till affären vid 12 är ett stort misstag!
Varenda liten tant, farbror med rullator och supersminkad äldre dam invaderar nämligen butiken då. Det var kö till potatisen. Stopp vid charken. För de måste ju stanna och prata med vänner och bekanta. Att man blockerar för andra kunder spelar ingen roll.
Det var bara att ta ett djupt andetag och visa sin storsinthet. Och se, när jag var glad och trevlig, var alla andra glada och trevliga tillbaka :)
Kameran har vilat ganska mycket under lovet, men några gånger har jag kommit ihåg att fota. Håll till godo.
I granen MÅSTE tomten som min pappa gjorde för typ 50 år
sen hänga :) Den har hängt i granen i hela mitt liv. Traditioner
är viktiga.
Kusin Nils är en fin kille på 5 år. Påhittig och full
av fantasi, precis som sin pappa
Alice kallas för turbo-Alice och den tjejen är det fullt fart på
:)
Har man tråkigt, så kan man roa sig med att ta självporträtt
;)
Prinsessan fyller 17 år och får porterstek till middag.
Bordet är dukat för nyårsmiddag för sönerna och
mamman.
I år har vi sluppit katter som klättrar i granen, men Ville han
kan ändå! Man kan ju putta omkull den när man jagar julgranskulor
:)
Det bästa med ledigheten: myskläder, inget smink, struntar i frisyren
och så ljudbok i sängen.
Vi har inte mer än så här mycket vinter. När dottern
fått 3-4 dm fick vi knappt lite vitt i hörnen på gården.
Busted! Nu tog jag dig på bar gärning Ville!
Hur gör man en 15-åring nöjd?
Jo man serverar stekt torsk och potatismos till middag innan han åker till jobbet.
Hur gör man en mamma nöjd?
Jo man serverar stekt torsk och potatismos till middag.
Hur gör man en 18-åring, som vänt på dygnet, sur och grinig?
Jo man serverar stekt torsk och potatismos till middag.
-Det stinker i hela köket! Ta bort lukten! Spraya med något!!!!!!
Mamman erbjuder pasta och köttfärsås (gårdagens rester) till middag åt den sure 18-åringen.
-Neeej! Det är besudlat av lukt!
Mamman öppnar ett köksfönster på vid gavel för att vädra ut den microskopiska fisklukten.
-Stäng! Det är svinkallt!
Mamman kliver upp på bänken för att dra igen fönstret.
-Akta dig. Du får inte ramla ut, fattar du väl.
Han tar ett stadigt tag i moderns ben och bevakar hennes jakt på fönstret
noga. Men hon får igen fönstret och ramlar inte ner tre våningar
som han befarade.
Med näsan täckt av t-shirten tar han fram flingor och mjölk. Mamman kan inte hålla sig för skratt och han stirrar ilsket på henne, men han blir samtidigt inte arg. Hon möter hans blick och ser bara värme och kärlek. Han är inte så sur längre.Hon fylls av värme och är så glad över att han är en normal 18-åring.
En helt vanlig dag hos tonårsfamiljen. 18-åringen sover på dagen och umgås med kompisar på kvällar och nätter. 15-åringen jobbar eller lyssnar på talböcker. Mamman lyssnar på talböcker och gör så lite som möjligt av hushållsplikter. Det är skönt med jullov, nu när helgerna har passerat. Det är nu som lugnet infunnit sig. Nu kan man tala om julefrid. Förutom några små utbrott av en trött 18-åring :)
Dagen kunde ha börjat bättre.
Vaknar med ont i halsen. Sen spyr katten på mattan!
Men jag har fortfarande semester och kunde sova ut. Ingen väckarklocka. Så vid halv 9 kokar jag te, sätter på datorn och läser nyheter i lugn och ro. Det är den bästa stunden på dygnet. När man har dagen öppen framför sig.
Tonåringarna sover i minst en timme till. Dvs 15-åringen bad om väckning kl. 11.00. Han ska jobba idag.
Jag har upptäckt en ny värld. Jag har förtalat och fnyst att det ska jag aldrig prova. Det är inte lika bra som den riktiga varan. Men jag har blivit omvänd.
Jag talar om ljudboken!
Det är underbart att sitta(ok då, ligga i sängen) och lyssna
på en behaglig stämma som berättar en fängslande historia.
Just nu är det Läckbergs
Tyskungen i hörlurarna och sedan väntar Anne B. Ragdes Eremitkräftorna
(på norska)
Nu ser jag med tillförsikt på min ålderdom. När ögonen sviker kan jag fortfarande sluka böcker!
Hittills under lovet har jag knappt läst något. Barnen klagar när jag sitter med näsan över en bok. Så jag har varit duktig och spenderat tid med dem. Och så kan jag suga på julklappsböckerna lite längre. Högen med böcker som jag ska läsa har växt :)
Och så funderar jag på vad vi ska ha till middag i dag? Spagetti & köttfärssås? Lax & potatismos? Köttgryta & ris? Men jag kanske ska börja med att äta frukost!
Lite trött. Kom i säng vid 4. Det blev en bra nyårsafton.
Med vit linneduk, finporslinet, kristallglasen och levande ljus på bordet avnjöt så sönerna och jag årets sista middag: fläskfilé och potatisgratäng. Den högtidliga dukningen höjde stämnngen och gossarna höll sams ;)
Jag gjorde iordning var sin portion med mat som sönerna kunde värma i micron (jag vet hur det brukar vara när de kommer hem sent) Sen försvann vi alla tre till var sitt nyårsfirande.
Jag tillbringade kvällen med 2 herrar, som faktiskt klarade av att undvika wowprat. Bra gjort M & T :)
Med musik, bilder och trisamt prat som tillbehör åt
vi min lilla supé med hemlagad paté, cumberlandsås, cornichons,
oliver, ost och bröd. Härligheten nedsköjdes med äkta
champagne. Vi pratade, diskuterade, argumenterade och lyssnade på musik
och jag fick avsmaka både ozou och kanelsnaps(!)
Helt plötsligt var klockan 23.50 och vi förstod inte var tiden hade
tagit vägen. På med tv:n för att lyssna på Nyårsklockorna
och fram med mer bubbel.
GOTT NYTT ÅR!
M bor mitt på gågatan, så vi klev ut på balkongen
och kunde bese massor av härliga fyverkerier. En härlig nyårskväll.
Det måste inte alltid vara stora fester med massor av människor,
utan det lilla stillsamma kan var lika givande.
Strax efter 2 gick jag hem, en promenad på ca 500 m. Halvvägs ser jag tre unga tjejer, två av dem sitter och gråter och en tredje pratar i telefon. Jag stannar och frågar hur det är med dem? Har det hänt något?
Det visar sig att när tjej 1 kom cyklandes tvärs
över parkeringen blev hon stoppad av en kille , som slår ner henne
från cykeln, sätter sig över henne, skriker massa okvädingsord
och hotar henne med att han har en pistol. De andra två tjejerna kommer
på cykel strax därefter och hoppar av och börjar slita i killen
och skriker att han ska låta bli deras kompis.
Då slår han till tjej 2, som ramlar omkull och skrapar upp sitt
knä, han fortsätter att knuffa på henne hon ramlar igen och
slår huvudet i asfalten så hon får ett stor sår som
blöder. Killen försvinner från platsen och kvar är tre
chockade 16-åringar. Men tjej 1 är handlingskraftig och ringer
112 direkt. Det är i detta skede jag dyker upp.
Självklart stannar jag hos dem. Jag får tala med räddningstjänsten
och ge dem exakt adress. De ska skicka en ambulans så fort de kan. Tjej
1 gör samtidigt en polisanmälan, jag pratar lugnande med tjej 2,
som har jätteont i huvudet och tjej 3 sitter bara chockad och gråter.
Efter en stund dyker kompisar till tjejerna upp. Mobiltelefoner är bra.
Alla är upprörda och oroliga.
En mamma kommer och till slut kommer tjej 1:s pappa på cykel. Då
brister det för denna duktiga tjej som storgråtande kastar sig
i pappas famn. Jag förklarar för honom vad som hänt.
Ambulansen kom och jag kunde gå hem. 18-åringen var redan hemma och 15-åringen var på väg hem, tillsammans med kompisar. Jag berättade vad som hänt och sade att han skulle vara försiktig. Några minuter senare är även 15-åringen hemma i tryggt förvar.
Man tror inte att såna här sker kan hända här, i vår lilla idylliska stad. Men det kan det. Jag var så imponerad av dessa 16-åriga tjejer. De höll ihop, tog hand om varandra och de var inte rädda.
Jag hoppas verkligen att polisen får tag i killen som överföll dem.
Årets första dag. Lite kylig och enstaka snökorn som sakta faller. Som vanligt är det en innesittardag :) Men det är ganska skönt att börja lugnt. Speciellt när jag kom i säng först vid 4-tiden.
Kaffe, lite sport och så kanske en film. Det låter som en bra dag.
Gott nytt år på er alla vänner!