Author Archive

Morgon i Vika

Självklar hade jag glömt att stänga av larmet, så jag vaknade 6. Det var dock lätt att somna om.

Låg sen länge kvar i sängen  och filosoferade. Många tankar. Positiva tankar.

Nu sitter ett rufsigt morgontroll jag i soffan med kaffe och dator och bara är. Kaffe smakar alltid gott i Sponvika.

Typ så här:

Bilden är från sommaren 2010 och jag har samma nattlinne och mugg idag =) Ni som har hängt här ett tag kanske minns min underbara dotters kommentar om bilden =)

Det är skönt att åka bort när man är ledig. Fast Sponvika är inte borta, utan hemma.

Det är så värdefullt att höra till. Vara älskad för den man är och ha goda relationer.

Det så skönt att kunna bara vara. Tillsammans. Man måste inte prata. Kan bara finnas sida vid sida.

Bäsisen vilar på soffan och jag hänger på nätet.

En bra start på dagen.

Hemma

Hemma i vika.

Underbart att få umgås med sin bästis.

Livet ler mot mig

<3

Leeedig

Stämplade ut vid 12.

Nu känner jag mig som en luftmadrass med hål i.

Det är livsfarligt att slappna av, för då blir jag helt slut.

Snacka om trött som ett snöre.

Så tant ska sova middag.

Vi hörs senare!

Ordlös onsdag v 44 Ge mig ett a…

Fler bidrag hittar du här

Ingen ordning

Laddaren till kameran har typ rymt.

Min blå klänning är spårlöst borta.

De röda Sari-strumporna finns inte någonstans.

Jag blir så trött på mig själv.

Filer på datorn är så mycket lättare att hitta.

Varför finns det inte en sökfunktion irl?

 

Beslutsångest.

Ska packa för 4 dagar hos Alice.

Har nog plockat fram kläder för 2 veckor.

Kan inte välja.

Hur svårt kan det vara liksom?

Min hjärna har fått härdsmälta.

Annars är det bra. Typ solsken hela tiden.

Fullt upp på jobbet.

Möten möten, möten.

Imorgon klockan 12 stämplar jag ut från jobbet.

Det är välbehövligt.

Livet ler

Vaknade 5.

Pigg och harmonisk.

Konstigare saker har hänt.

I stället för att gräma mig över en timme kortare sömn kollade jag på gårdagens avsnitt av Downton abbey och wordfeoudade med Monica.

Det gäller att se livet från de ljusa sidan.

Le

När du minst anar det ler livet tillbaka.

I feel good.

ps. bowlingen igår var jättekul!

Idag vet att jag har en högerarm. Musarm och bowling är ingen bra kombo. Men det var det värt.

Nu bär det av mot hålan jag aldrig varit i, bara åkt igenom: Åsensbruk.

God morgon världen!

Tjena vad jag har sovit lite i natt.

Hjärnan har gått på högvarv.

Trots det är jag på gott humör och tror t o m att jag skulle kunna kallas trevlig redan nu =)

Pigg? Glöm det, zombievarning, men vad sjutton det är ju halloween idag!

Tack och lov har vi studiedag idag och sen after work med bowling. Eftersom jag bowlar heller än bra gör det inget att jag är trött som ett snöre. Ska bli kul att få umgås med mina underbara kollegor och vänner!

Pyntad och påklädd, har t o m fått i mig lite frukost.

Bussen nästa!

Tjolahopp!

Klar

Nu är jag äntligen klar!

7 sidor text om organisationer ska få mogna över natten och printas ut i morgon.

Så nu kan jag göra vad jag vill =)

Inga lektioner att förbereda, eftersom det är lov för eleverna.

Men fröken Inna ska jobba i dagarna 3. Sen bär det iväg till mitt andra hem i Sponvika.

Humöret är på topp och hela livet ligger bara och väntar på mig!

Svårt att sova

Huvudet är fullt av tankar.
För att inte tala om ångest för tentan.

Vaknade halv 4 första gången. Lyckats somna om efter en lång stund.

Nu är klockan kvart i 7 och jag inser att det är normaltid, för det är kolsvart ute.

Vill sova.

Har ont i armen.

Jag SKA sova en stund till.

Det känns som att det här blir en spännande dag.

Tiden går

Jag har försökt att låta bli att tänka på det, men det är svårt att styra  tankar.

För precis 1 år sedan fick jag ett telefonsamtal av mannen i mitt liv.

Mannen som älskade mig och som jag skulle bli gammal med.

Jag letade jobb och skulle flytta till Östergötland.

Under dagen hade jag gått på oktobermarknaden med finaste dottern och livet var på topp.

Då får jag samtalet som raserar mitt liv.

Han hade kommit på att han älskade sin före detta mer än mig.

Han valde att göra slut i telefon och försvann ur mitt liv för gott.

Livet blev svart.

Jag ville bara dö.

Familj, vänner, bloggen och terapi samt tid fick mig att få tillbaka livsglädjen och inse att prinsen bara var en groda.

Det var en fruktansvärd period i mitt liv. Inget jag vill att någon annan går igenom.

Men man lägger sig inte ner och dör, även om allt är nattsvart och hjärtat blöder.

Jag har växt mentalt och är en mycket starkare människa än för ett år sedan.

Men självkänslan har minskat.

Jag är ändå ganska nöjd med att leva ensam, även om det känns tomt emellanåt.

Jag föredrar dock celibat framför tillfälliga förbindelser eller random sex.

Min dröm är att träffa någon som är trogen, utan gamla ex i garderoben, en snäll och smart man som gillar att dansa och som accepterar mig som den jag är.

Det svåra är att träffa någon, för jag vill inte springa på krogen, har svårt för nätdejting även om jag vågat reggat mig på happypanncake och har alldeles för liten umgängeskrets där intressanta singlar dyker upp.

Hur gör man?

Eller ska jag bara acceptera att jag är ensam och ska leva ensam resten av livet?

Det känns lite ångestfyllt att tänka tanken att aldrig mer ha sex och att sova ensam resten av livet.

Eller är det bara åldersnoja?

Jag hade varken 30 eller 40-årskris.

Nu får jag panik av att tänka att det är 4 år kvar till 50!

50!

Jag som fortfarande är som en tonåring.

Hur gick det till?

Faan. Jag ville inte kyssa fler grodor. Kan inte bara prinsen dyka upp!

Visst ja, jag lever inte i en film.

Jag lever i verkligheten. Där hjärtan blir blir krossade och skitstövlar lever lyckliga.

Tänkte inte på det.

Jag är dock optimist och tror att det finns någon där ute för mig.

Jag har tagit de första stegen mot resten av mitt liv.

Jag har lämnat det gamla bakom mig.

Nu kan det bara bli bättre.

Vem vet vad som händer i morgon 😉