Jag gjorde misstaget att läsa blogginlägg skrivna för ett år sedan.
Blev lite låg.
Tack och lov för världens bästa tröst.
Himmelblå peppar och tröstar.
För att inte tala om skratt och veckans behov av att höra norska.
Segt som sirap.
Sovmorgon.
Kaffe& Blogg
Frukost, film och småprat.
Dammsuga, skura och vattna blommor.
Stryka skjorta till sonen.
Registrera mig som student på höstens första kurs.
Förbereda middag.
Planera kalas.
Ta fram kläder till i morgon.
Läsa mail.
Och ändå är klockan bara halv tre!
Den här dagen känns som en ena transportsträcka mot morgondagen.
Dålig start på söndagen.
Inser, efter en stunds letande, att kaffet är slut.
Tur för 22-åringen att han inte är hemma. Annars hade hans sura mamma väckt honom och klagat.
Så nu är frågan om jag ska nöja mig med te eller klä på mig och gå ut och köpa kaffe?
UPPDATERAD
Nu har jag äntligen fått kaffe!
När affären öppnade kl.10.00 hängde jag på låset =)
Det är lugnt och stilla i hemmet. Bara jag som är vaken. Ungdomen sover. I går natt hade jag fyra ungdomar som sov här. Denna natten en. De kommer och går. I natt tror jag att det blir två =)
Som om det inte räcker med att jag hör dåligt.
Jag är dessutom ett blindstyre.
Har haft glasögon sen jag var 10.
Spjärnar emot progressiva. Såå gammal är jag ju inte!
Så jag har två par: ett par ”normala” och ett par ”nära”
Ibland uppstår problem. Som nu.
Har haft linser hela dagen. Tog ur dem nu.
Var är mina ”normala” glasögon???
Hittar bara ”nära”
Jag ser ju f*n inte texten på tv:n!
Annars får jag väl lyssna på grannen som övar cello sen ett par timmar tillbaka. Ganska mysigt. Och det låter inte lika högt som småbarnen på gården. Hur normalt är det att 3-4-åringar är ute och leker efter 21? Eller är jag bara konservativ?
Jag kan skylla på att Jeanettes söta barnbarn tuggade på karameller när han ställde frågan. Annars är det läge för hörapparat =)
M: varför har du så stor rumpa?
Jag: Va sa du??????
M: varför har du inga strumpor?
Jag: jaha (med skratt i rösten) för att jag trivs bäst barfota.
Tog bussen norrut för att gå på kalas.
Solen sken och bondeblodet i mig svallade när jag såg alla grödor som skördades på Dalboslätten. Det är något särskilt med mogen säd och skördetröskor.
På bussen lekte jag med mig själv, dvs tog egobilder och stajlade dem med en app =)
Sen hamnade jag på kalas hos en härlig brud med stor och härlig familj. Jag kände mig som hemma!
Hon är skitsnygg i sin nya frisyr!
Sen åkte jag buss hem. Utan att leka med mig själv. Men jag räknade vindsnurror. Såg 41 st =)
När jag kom hem var dörren låst. Jippi!
Ingen hemma. Förutom katten.
Men man såg spåren av ungdomarna. Nåväl, det tog inte lång stund att röja och diska och sen kvällsmat på balkongen. Jag har världens snällaste pappa som ordnat kräftor till mig <3
Nu ska jag njuta av den sista solen på balkongen.
Solen skiner, himlen är blå och luften klar och syremättad.
Härligt!
Idag ska jag på kalas!
Inte vilket kalas som helst, utan 47-årskalas hos en solskensbrud <3 Grattis Jeanette!
Sovmorgon blev det ända till halv 10. Det var precis vad kroppen behövde. Lade mig 12, men telefonen ringde 4 gånger i natt. Med mellanrum, så man precis hade hunnit somna om.
Nu laddar jag med kaffe.
Från tyst och stilla efter middagen till huset fullt av människor, musik och rörelse.
Vuxna barn som dricker mitt vin, syskon som diskuterar musik, någon som installerar os på sin dator, musik som jag gillar, musik som jag står ut med, telefoner som ringer, människor som pratar och skrattar.
Det är liv och rörelse högt och lågt.
Lycka.
För ett år sedan dök Hasse upp i min liv och jag föll pladask för honom och hans uppvaktning.
Jag har aldrig varit så förälskad och har aldrig känt mig så älskad.
Sen hände det som hände i novembermörkret.
Dumpad i telefon. Han hade kommit på att han fortfarande älskade sin fd. Han försvann för gott. Och är numera gift med henne.
Jag undrar fortfarande vad han hade i mitt liv att göra, men det kommer jag aldrig att få svar på.
Jag har gått vidare. Kärleken har bleknat och sorgen försvunnit.
Men ibland känner jag mig så lurad och utnyttjad och undrar när jag ska våga tro på kärleken igen. Men till skillnad från när Hasse började uppvakta mig så går jag inte och längtar efter någon att leva med varje dag. Jag är nöjd med mitt liv. Även om jag inte vill leva ensam resten av livet. Det har varit ett år som har varit fyllt av himlastormande lycka och djupaste sorg, men framförallt har jag mognat och växt som människa.
Kanske var det meningen med Hasses besök i mitt liv?
Att jag skulle bli starkare.
Att jag har lärt mig att uppskatta familj och vänner ännu mer.
Att ta vara på de små sakerna i livet.
Leva i nuet.
Finaste prinsessan har varit hemma i 3 veckor.
Det är en fröjd. Vi har varit på semester tillsammans i Norge och vid havet.
Vi har skrotat tillsammans här hemma.
Vi har sovit i samma säng och suttit i var sitt rum hela kvällen.
Inte en enda gång har vi rykt ihop och bråkat.
Nu sitter hon i mitt rum med sin gitarr och sjunger som en ängel.
HARMONI
Om en stund kommer äldste sonen hem efter några dagar hos mormor & morfar vid havet.
Lite senare kommer yngste sonen hem över natten.
KÄRLEK
Senaste kommentar