Bussblogg
Självklart måste jag testa att blogga på bussen med ipaden!
Grodprinsen levererar!
Solen skiner och jag är på g!
God morgon mina gullvippor<3
Självklart måste jag testa att blogga på bussen med ipaden!
Grodprinsen levererar!
Solen skiner och jag är på g!
God morgon mina gullvippor<3
Tjenare vad jag har jobbat idag!
Det ena har avlöst det andra. Möten, planering, delegering, diskussioner och lösning av akuta problem. Ta beslut om prioriteringar och beordra personal att släppa en uppgift för att utföra en annan. Ta hand om hantverkare.
Fullständigt dynamiskt och fartfyllt. Nya lärdomar varje dag.
Jag älskar´t!
Jag trivs så himla bra med jobbet och kollegorna så det kan inte beskrivas.
För övrigt
En person har raderat mig ur sitt liv.
Trist, men livet går vidare. Jag överlever. Kom ihåg att katter landar alltid på fötterna 😉
Jag har min värdighet i behåll.
Igår fick jag en ny leksak. Eller snarare ett nytt verktyg som underlättar mitt arbete. Åh så suveränt att kunna jobba på bussen och ha med mig på alla möten. En kompis. Äntligen. Jag fick dessutom ett skydd till den som visade sig vara inbrottssäkert. Ingen fattade hur vi skulle få upp det 🙂
Men med h a en liten film på youtube fick jag upp min otterbox och kunde placera kompisen i säkert förvar. Bra kvinna reder sig själv eller nåt 🙂 Med stöd av världens bästa team så klart!
Och jag har en fantastisk arbetsgivare som förser sin personal med adekvat utrustning.
Får jag presentera Grodprinsen. Så klart, han är ju en padda!
Har sovit som en prinsessa i natt. Vaknar pigg och utvilad vid halv 6. Och går upp! Ja men tjenare är det något fel på mig? Jag kommer väl att vara helt slut vid 10 🙂
Det här är till Jennifer. Ja ni andra får läsa också 🙂
När man har blivit dumpad av samma karl för tredje gången känner man sig inte så superattraktiv om man säger så.
Men jag vet att jag duger och att jag visst är något att ha. Vi var bara inte menade för varandra. Svårare än så är de inte. Livet går vidare. På ett bra sätt.
Men jag är skitkass på att flörta. Hur farao bär man sig åt egentligen?
Jag menar, hur övar man på sånt?
När det då dyker upp en 27-åring som stöter på mig vet jag inte vad jag ska göra. En ung man jag träffat tidigare i helt andra sammanhang.
Det var en förvirrande och smickrande upplevelse på samma gång. Jag fegade ur i alla fall.
Men självkänslan har fått en god energiboost =)
Sen dyker det upp en okänd 27-åring som vill ha ett äventyr med en äldre kvinna!
När farao blev jag en äldre kvinna!!!! Jag som knappt är vuxen 😉
Äventyr med en 27-åring finns inte på min världskarta.
Jag är inte där. Men jag känner att jag duger. Duger som faan!
Nu är det dags att förflytta en pigg och glad soon to be 47-åring till världens bästa jobb!
God morgon mina gullvippor <3
Ännu en härlig dag på jobbet.
Mycket att göra, ansvar, problemlösning och professionella medarbetare. Tiden försvinner fortare än en grisblink.
Ibland är mitt jobb att vara som en blåslampa i röven, ibland får jag stryka medhårs och lirka. Ungefär som att vara mamma eller fru 😉
Det är ganska skönt att rå sig själv när man kommer hem efter en lång arbetsdag. Visst vill jag dela min vardag med någon, men det är skönt att gilla att vara ensam. Jag tycker nästan lite synd om de stackare som inte klarar av att vara själva. Som ständigt måste ha sällskap. Men att kunna vara ensam och trivas med det är väl ett tecken på mognad kanske?
I natt har jag haft en kelsjuk katt som legat tvärs över bröstet. Jag hoppas att jag slipper i natt. Visst vill jag kela (för att inte tala om hångla) men kanske inte med en katt när jag behöver min skönhetssömn. Nej jag vill inte hångla med en katt heller. Jag föredrar karlar 🙂
Idag har det varit strikt klädsel på jobbet. Så gissa att det var skönt att sparka av sig klackskor och byta från snyggklänning till mysdress. Jag trivs ju bäst barfota eller i träskor, men ibland får man ge avkall på bekvämlighet. Ingen svår uppoffring. Jag är ju lite fåfäng. Men jag trivs som sagt bäst barfota. På hösten har jag alltid besvär när jag måste tvinga in mina fria fötter i strumpor och skor. Jag har sagt det förr. Det blir ingen dam av mig 🙂
Jag avundas de som kan glida runt svala och tjusiga hela dagen. Jag blir bara rufsig och skrynklig.
Fast det bästa är nog att få av sig bh:n. Den som inte har stora tuttar fattar inte vad jag talar om. Men ont i nacke och axlar är en ständig följeslagare. Och bröst som ständigt är i vägen och som får kläder att sitta illa.
Ikväll ska jag faktiskt slå på tv:n.
För oss som är uppväxta med familjen samlad framför tv:n för att se på Dallas känns det ändå ganska självklart att spana in ”nya” Dallas. Dagens tonåringar förstår inte hur stort det var på den tiden.
Dagens fråga är när det blir tyst på gården i kväll? Jag bor ju i ett kringbyggt hus med gård i mitten och det ekar något fruktansvärt. Speciellt när man som jag har både fönster och balkongdörr öppna för att få det svalt. Igår tystnade det vid 22. Visst är det lämpligt att småbarn (under 5 år) är ute och leker till 22.
Fan jag låter som en gnällig gammal tant! Och det är jag inte!
Nu ska jag skura kattlåda. Om någon undrar menar jag!
Tjolahopp mina gullvippor <3
Som människa är man ganska komplex.
Man är inte enbart känslomänniska eller rationell realist.
Själen består av både förnuft och känsla.
Även om jag är känslomänniska försöker jag resonera logiskt, för att förstå sammanhang och beteende. Eller så klart, känslor är svåra att förklara, men man kan åtminstone försöka resonera och förstå ett beteende. Om det är ett konstigt sätt att agera så står jag för det, precis som någon som bara säger att man inte kan förklara sitt beteende eftersom känslor inte är rationella. Man bara handlar utan uppsåt. Och det går inte att förklara varför.
Vi resonera olika. Människor är olika. Det gör oss till de unika varelser vi är. Det ena sättet behöver inte vara mer rätt än det andra. Man är olika bara.
Jag förstår att man inte har känslor för mig. Jag förstår att man tycker att jag är jobbig som inte resonerar på samma sätt som man själv gör.
Vad jag däremot inte förstår är varför man ska ljuga mig rätt upp i ansiktet gång på gång.
Små lögner kan någon tycka, men för mig är det tillräckligt för att jag ska bli förbannad.
De känslor jag hade har försvunnit.
Det vi hade var inte det rätta eller tillräckligt.
En person visar sig vara någon annan än den man trodde och hoppades.
Ibland tror jag att människor har lättare att bli kära i kärleken än i en människa.
Just nu är det balans mellan förnuft och känsla i min själ. Jag har växt av svårigheter och det är så jag ser på denna relation: en lärdom som utvecklat mig som människa. Goda stunder, dåliga stunder. Erfarenhet. En lärdom.
Peace, love and understanding <3
Mycket att göra på arbetet.
Både kropp och själ får jobba. Mycket stimulans för hjärnan. Har utfört chefsuppgifter såsom fixa nytt schema. Igen. Beordra in ledig person. Bevilja utbildning. Vara spindeln i nätet som gör allt möjligt.
I like my job.
Nu blir det av med bh:n och fötterna i högläge. Tapas till middag. Toppen när man är lat bekväm trött
Tack och lov att jag inte har några småbarn längre. Fast om ungarna på gården slutade skrika och låta före 22 vore jag nöjd. Vad är det för föräldrar som låter sina förskolebarn vara ute så sent?
Over and out <3
Om det gått någon förbi.
Jag är singel.
På riktigt.
Kärleken betraktade sig som singel tidigare än mig. Tydligen.
Detta var tredje gången som relationen med Kärleken tar slut.
Är jag blåst eller bara godtrogen? Det vete sjutton.
Men jag tänker inte upprepa misstaget.
Gör om. Gör rätt.
En del människor kommer in i våra liv för att vi ska lära.
Jag har lärt mig att lita på min intuition.
Jag har lärt mig att lita på min inre styrka.
Jag har lärt mig att skenet kan bedra.
Jag förtjänar att vara ihop med någon som faktiskt älskar mig.
Jag förtjänar att vara ihop med någon som vill ha sex med mig.
Jag förtjänar att vara ihop med någon som inte letar efter den rätta samtidigt som han är i en relation med mig.
Learning by failure.
Jag har fått ett antal kommentarer om min ”positivism”
Jag är en obotlig optimist och tror gott om alla.
Som barn fick jag smeknamnet Solsken just för att jag alltid var så glad och snäll.
Genom hela mitt liv har jag varit övertygad om att det ordnar sig.
Men jag har alltid fått ångest och hjärtklappning när obehagliga saker händer. Oroligt för att inte räcka till och för att inte göra vad som förväntas av mig.
Jag är också en känslomänniska som blir djupt sårad när någon utnyttjat min tillit.
Hösten 2010 rasade mitt liv ihop och jag föll i ett svart hål av sorg och smärta. Mina barn var allvarligt oroade för mig. Mina närmaste vänner försökte få mig att inse att jag fastnat i en destruktiv tankespiral när jag var helt handlingsförlamad av sorg.
Med hjälp av terapi, vänner och skrivandet kom jag på fötter och hittade tillbaka till den positiva person jag är.
Olika saker har gjort att livet gått upp och ner och i mars i år bestämde jag mig.
Nu får det vara nog med gnäll och negativt ältande.
I fortsättningen ska jag ha en positiv livvssyn och se det positiva i allt som händer.
Det var en magisk vändpunkt.
Positiva saker har hänt.
Men det viktigaste är att jag hanterar motgångar på ett annat sätt. Det blir inte hjärtklappning och ångest utan, ja nu har detta hänt, hur ska jag hantera det på bästa sätt?
Tänk att det kan vara så enkelt att man bestämmer sig för att ha en positiv livssyn!
Strax efter jag bestämt mig för att ändra mitt tankesätt fick jag telefonsamtalet som ändrade mitt liv:
Hej jag ringer från företaget xx. Jag undrar om du är redo för en förändring i ditt liv?
Jag vågade ta steget och jag sa ja.
Det är jag glad över att jag gjorde.
Även om jag hittat min inre styrka så vet jag att jag har saker att utveckla. Jag måste sluta vara alla till lags och vara rädd för att inte bli älskad om jag sätter gränser. Jag måste våga vara tydligare och peka med hela handen när det behövs. Stå på mig mig helt enkelt. Förlita mig mer på magkänslan. Den är min bästa kompass.
Men jag tänker fortsätta vara en obotlig optimist och tro gott om alla.
Däremot tänker jag inte ge de som utnyttjar min snällhet en andra, tredje, fjärde chans längre.
Som sagt, jag är godtrogen, men inte dum i huvudet.
Ute är det grått och regnet dekorerar Göteborg. Jag har fått morgonkaffe och känner mig tillfreds inombords.
Har sovit som ett oskyldigt barn ända till halv 9!
Var nog ganska trött. Nej, jag var supertrött. Jag menar hur många sitter och somnar på en rockkonsert 🙂
Amaranthe på Liseberg igår kväll var mycket bleka. Sen blev det fler band på Valand, men behållningen av det ena bandet var sångarens sixpack 🙂 Och sen somnade jag som sagt. Idag blir det också musik som är mer min. Folkrock och folkmusik. West of Eden samt Göteborgssymfonikerna med Sofia Karlsson.
Senaste kommentar