Blog Archives

På tåget

Nu sitter jag på tåget från Karlstad.

Det har varit en härlig samvaro med prinsessan och svärsonen.

De passar så bra ihop.

Det finns en harmoni och kärlek mellan dem som gör en mamma glad och nöjd.

Som ni märker bråkar inte det mobila bredbandet idag. Det hjälpte att säga ifrån på skarpen i fredags =)

När jag är hemma om några timmar blir det till att sätta igång med söndagsjobbet.a

Inte planera lektioner och skriva veckomatsedel och fundera på morgondagens kläder.

Jag ska packa upp och packa om. Handla lite vattna blommor och gosa extra mycket med katterna.

Jobba tre dagar på annan ort, t o m utomlands =) Sen kompledig i två dagar och totalt fyra dagar tillsammans med bästisen.

Innovationstävling med mina härliga elever. Det ser jag fram emot. Så roligt att få möjlighet att jobba i skarpt läge. De får ett uppdrag av en extern uppdragsgivare och får 24 timmar på sig att hitta på en lösning som sedan ska presenteras för en jury från näringslivet. Kreativt och stimulerande för företagsamma ungdomar!

Har jag sagt att jag gillar att jobba som uf-lärare!

Nu ska jag testa om bredbandet vill låta mig se på svt play…

Vi hörs!

Min son <3

18-åringen ringer.

-hade du tänkt att göra något på påsklovet?
-nej, kanske åka till Alice. Inget är planerat.
-vill du åka till Tyskland med mig? Jag bjuder.
-Ja, vad trevligt.
-Tänkte att vi kunde göra något tillsammans och komma bort lite.

Så under påsklovet ska jag ut och åka båt. Den här båten.

Tänk så underbart att ha vuxna barn. Som bjuder lilla mamma på resa. Något måste jag ha gjort rätt under deras uppväxt .

<3

Planering

Helgen ska tillbringas hos finaste dottern.

Självklart ska vi ta vara på varje minut av helgen.

I morgon efter lunch tar jag tåget till min gamla studentstad. Solstan.

Vi börjar med att äta mat på bästa kebabstället i stan. Nawroz Kebab på Signalhornsgatan. Sen ska dottern på  konsert och då passar jag på att ta en tur till ikea. Efter ikea blir det fredagsmys med så ska  det låta och Skavlan för katten och mig.  Det gör mig inget att vara ensam. Fredag är ju min tv-kväll =)

På lördag är det dags för shopping, klippning av dotterns hår, lunch på stan och bio.  På kvällen lugnt och stillsamt hemmamys med earth hour.

Och ni har chansen att följa hela vår lördag. För det är efit =)

På söndag tidigt hemresa. Väl hemma är det packa upp och packa om som gäller. Tidigt på måndag bär det iväg till Norge med ett gäng elever och innovationstävling över gränsen. Sen lärarkonferens och kompledigt, vilket innebär att jag kan stanna kvar i Norge och umgås med bästisen i 4 dagar.

Ni har väl antecknat all min planering nu.

Det är viktig information.

Fast först ska jag tvätta. Äta middag. Se på Antikrundan.

Hur ser Dina planer ut?

Grattis!

En lycklig son ringde 8.43.

Han hade klarat teoriprovet!

Sen hem några timmar för att ladda.

Uppkörning på eftermiddagen.

Fem i fyra ringer det igen.

-Jag har klarat uppkörningen!

-Jag har tagit körkort!

En lycklig son bubblar av glädje och snubblar på orden.

Grattis älskade unge <3

 

Pie to die for

22-åringen har blivit firad med både sång, presenter, god mat och tårta. Som sig bör hade födelsedagsbarnet valt mat. Så idag har vi ätit Sjömansbiff.

Vilken tårta!

Pie to die for!

Banoffee pie får mvg. 18-åringen har bestämt att vi skippar chokladtryffeltårta till studentmottagningen. Mamma ska baka banoffee pie. Det är en mäktig kaloribomb, men underbart god. Kan helt klart rekommenderas. Och lätt att göra. Det enda som krävs är lite planering. Smartast är att koka kolan dagen före.

Jag använde receptet hos Kryddburken. Busenkelt.

Många säger sig vara påverkade av månen. Supermånen.

Även jag fångade den på bild igår. Eller i natt snarare. klockan var efter midnatt.

Men det lär inte vara någon risk för månsken i natt. Förmiddagens härliga solsken har övergått i trist grådassigt mulet marsväder.

 

22

20 Mars klockan 03.28  1989 förändrades mitt liv radikalt.

Det var det största, ibland det svåraste, men det mest meningsfulla och värdefulla i mitt liv som hände.

Att få barn är en gåva.

Jag är tacksam över livet som skänkt mig 3 fantastiska barn.

Idag fyller min förstfödde 22 år.

Hur gick det till? Jag är ju fortfarande fjortis!

Grattis på födelsedagen älskade unge <3

Sovmorgon

Vaknar tidigt ändå. Men skönt att kunna ligga kvar lite längre. Vet att sonen ska upp 7, så när jag passerar på väg till badrummet knackar jag på hans dörr.

-vad vill du?
-kolla så att du inte har försovit dig.
-jag sköter mig själv. Jag tar ansvar. Du behöver inte lägga dig i.

Men det är svårt att lära gamla hundar sitta. vanan att tjata och kolla sitter i. Även om han tar ansvar numera. Nu sitter han i skolan och skriver prov och jag har hunnit diska, bädda och plocka undan.

Frukost i lugn och ro har avnjutits.


Te och macka blir det oftast. Wasa sport med brännvinsost är gott. Och favoritteet med smak av kanel och kryddor. Jag är helt såld på kanelte! Med varje tepåse följer kloka ord.

Solen skiner över taken och snart ska fröken åka bussen till skolan.

Det har varit en bra start på den här torsdagen. En torsdag som dessutom är Irlands nationaldag, Peters födelsedag och Jörgens födelsedag. Grattis pojkar!

 

Abstinens

På måndagar kommer den utflyttade sonen hem.

Äter middag , kollar posten och lägger beslag på min dator.

Men jag står ut, för det är så härligt att få rå om sin unge några timmar en måndag.

Fast för en Internetberoende blir det abstinens. Så nära, men ändå flera timmar utan nät ju =)

Nu har den unge mannen tagit tåget hem till Göteborg och mamman kan krama sin älskade dator.

Det har varit en bra dag på jobbet med goda samtal och härliga skratt. Och trevligt lunchumgänge med vännen Jeanette.

Men jag är trött som ett snöre. Vill gå och lägga mig, men måste vänta på att tvätten är klar. Får hålla ut en timme till. Lyssnar på sportradion så länge. Heja Färjestad.

En bra dag

Trots huvudvärk from hell har jag jobbat som vanligt.

Måndagar är alltid fullproppade och det går i ett hela dagen. Idag var inget undantag.

På vägen hem får jag ett härligt besked i telefonen från yngste sonen: var är du mamma? jag kommer hem en sväng!

Den unge mannen och jag har haft ett kämpigt förhållande sedan han föddes. Han har bjudit mig motstånd och vi har haft oräkneliga duster. Han har varit envis som en gris och jag svag. Jag har tvingats att sätta ner foten och visa att det är jag som bestämmer, så hans motstånd har varit betydelsefullt. Men åh så energikrävande.

Sedan han flyttade hemifrån har vårt förhållande förändrats på ett mycket positivt sätt. Nu har vi en vuxenrelation. Vi har blivit vuxna båda två.

Gissa att det var härligt att äta middag tillsammans, sitta och prata, umgås och diskutera.

Och har klarat mig utan dator i flera timmar =)

Nu har gossen tagit tåget hem till Göteborg och mamman känner sig lycklig och glad inombords.

Huvudvärken försvann på bussen hem. Det var nog dagens power nap som gjorde susen. Eller allt kaffe jag pimplat idag.

Jag kommer garanterat att sova gott i natt.

Det är harmoni i mitt sinne.

 

Vårkänslor

Hela dagen har balkongdörren stått öppen och jag har kunnat gå barfota utan att frysa.

Åh vad jag längtar efter att få gå barfota. Avskyr strumpor.

Solsken och blå himmel, fågelkvitter och ljud från lekande barn på gården. Jag vet att jag mitt i sommaren kommer att vara less på stökiga ungar. Men idag är de ett vårtecken =)

Idag har jag inte haft någon söndagsångest. Det är skönt. Jag har väl haft för mycket att tänka på.

Men en mapp med viktiga betyg och papper är spårlöst försvunnen och det gör mig lite bekymrad. Vet inte ens var jag ska börja leta. Någon som vet jag jag har lagt den blå mappen med betyg och intyg?

Jag läste i en blogg att de varit i kyrkan och jag fick en tydlig minnesbild från livet som fru. Barnen (då 2, 4, 6) och jag var i kyrkan på familjegudstjänst (själva, maken hade ju social fobi) och jag slet som ett djur för att få alla tre att sitta still i kyrkbänken. Även om barn fick synas och höras fick det vara lite ordning. 6-åringen klättrade över och under kyrkbänken. Efter mycket om och men tvingade jag honom att sitta still.

Då säger han högt och tydligt så det ekar i kyrkan: Gud är död!

Jag ville sjunka igenom golvet, men då fick jag stöd. Kvinnan framför mig vände sig om att gav ett stort leende av sympati. Och det var inte vilken kvinna som helt. Det var vår kyrkoherde.

Varje gång jag ser och hör barn som har svårt att sitta still i kyrkan tänker jag på den gången.  Och minns hur det var när jag var barn. enda gången jag fick godis av mormor var i kyrkan. För att jag skulle sitta still och vara tyst.

Tur att tiderna har förändrats.