Blog Archives

Fredagsmys

Mörkt redan vid 16.

Say no more.

Efter jobbet landade jag i Mellerud hos finaste Sus. Glögg och skratt med vänner och fd. Kollegor. När de gick på kommunal julfest tog jag bussen hem till småstad.

Härligt att träffa sina vänner en stund. Men skönt att komma hem. Middagen serverades av sonen, en delikat måltid som alltid, och nu har jag landat i soffan.

Nu blir det fredagsmys.

På spåret. Högtidsstund för en kunskapsnörd och frågesportälskade. Svt is da shit !

Pensionärsvarning?

Det skiter jag högaktningsfullt i.

Trevlig kväll mina gullvippor < ;3

20121123-195346.jpg

Torsdag

Tacksam att ha ett jobb att gå till.

Tacksam att ha familj och kärlek i mitt liv.

Tacksam att ha tak över huvudet och mat varje dag.

Tacksam att inre styrka och drivkraft ständigt tar mig framåt.

Tacksam att jag vill bli en bättre människa.

Tacksam att jag är en snäll och glad person.

Tacksam för allt livet ger mig.

 

God morgon mina gullvippor <3

 

20121122-065548.jpg

I dag

Mörker omkring mig.

Ljuset fattas mig.

Jag gillar inte överproduktionen av melatonin.

Men det är bara att gilla läget.

Jag skiner av inre solsken och omfamnar livet så gott jag kan. Trotsar mörkret.

Vaccinerad idag. Mot influensa.

För övrigt har dagen varit fylld av möten, samtal, mejl, tjat, erfarenhetsutbyte, problemlösning, planering och skratt. En helt vanlig dag på jobbet alltså 🙂

Nu kommer lite skryt.

När jag kom hem från jobbet vid 19-tiden var middagen klar. Sonen är en duktig kock. Men som så många andra ungdomar är han arbetslös. Så han sköter hushållsarbetet. Bra deal tycker jag. Fast vi har inte samma syn på städning. Ja ja, man kan inte få allt. Men tre vuxna barn som alla kan laga mat är inte fy skam.

Over & out från Fröken Chef

Ja!

Åh så skönt att vakna på rätt sida!

Igår var jag mest en grinig bitch och fick anstränga mig för att inte bita huvudet av folk. Enligt mina barn kan ingen låta så sur som jag.

Men lite tjejsnack och flera koppar kaffe höjde tempen och ju längre dagen led desto snällare blev jag.

Det är mörkt ute och regnet har parkerat sig över Lilla Paris. Men det gör inget för jag är mitt vanliga solsken idag.

Jag är oftast glad och ibland skitsur. Sällan deppig.

Farmor påminner mig att det är ingen idé att gråta över spilld mjölk och det är dags att bita ihop och sträcka på ryggen när jag tycker synd om mig själv. Farmor har varit död i 10 år nu, men hon är med mig varje dag.

Frukost och sen ut i skitvädret.

Vilken tur att jag har snygga regnkläder och bra stövlar!

Fuck novemberregn!

God morgon mina gullvippor <3

Att vara publik

Får man vara nöjd och tillfreds med livet?

Vara positiv och glad utan att det sticker i ögonen på andra?

När jag är glad över att ha råd med saker efter många år med dålig ekonomi (prova att försörja 4 personer på en medioker lön) betraktas det som skryt.

När jag har hittat inre harmoni och är både glad och stolt får jag höra att det är inte sant. Du låtsas bara vara lycklig.

När jag däremot varit olycklig, fylld av smärta och sorg och kravlat på verklighetens bittra botten, då har jag fått massvis med respons.

Varför är det så svårt att ta till sig när någon är nöjd och mår bra?

Min blogg är inte vad den varit tidigare.

Jag är inte lika självutlämnande.

Inte lika frispråkig.

Det har flera orsaker, både jobb och hänsyn till mina närstående, men även att jag ändrat min gräns mellan personlig och privat.

Reflekterat utifrån ålder och erfarenhet. Är inte lik aningslös.

Jag skriver mest för min egen skull. Min dagbok är tillgänglig för andra och jag blir bekräftad genom kommentarer och mejl. Jag har skrivit dagbok sedan jag var 13 år och jag skriver varje dag. Fortfarande. Men bloggen är inte hela dagboken. Allt är inte publikt.

Dagens samhälle är publikt. Vi delar våra liv med kända och okända på ett sätt som var otänkbart när jag växte upp. Gränser har suddats ut. Det finns mycket bra med det publika rummet.

Genom bloggen har jag fått vänner för livet.

Genom bloggen träffade jag den stora kärleken 2010.

Genom bloggen har jag fått tröst och omsorg.

Genom bloggen har jag kunnat dela min glädje över livets händelser.

Bloggen är en del av mig, men jag är inte bloggen.

Även om antalet besökare är stabilt, så har antalet kommentarer minskat. Men det hör till. Jag sticker inte ut hakan, är inte så kontroversiell och jag orkar eller hinner inte skriva femtielva inlägg om dagen. Jag bloggar inte för att få massvis med besökare och kommentarer, även om det är roligt med respons.

Jag är en helt vanlig människa som älskar språk och ord. För mig är det naturligt att kommunicera och debattera, reflektera och argumentera. Jag är en verbal person.

Jag har en äkta kärleksrelation med html och de möjligheter webben ger.

Jag älskar kommunikation och de vidgade vyer som webben ger.

Och när jag tänker på tjejen som knåpade ihop sin första hemsida sommaren 1998 och den hon är idag är det en hisnande resa hon har gjort.

Det publika rummet har hjälpt mig att växa upp.

Meningen med livet

Ja vad är meningen med livet?

Det är en ständig fråga som diskuteras i radio, tv, bloggar, nattliga samtal, i häftig debatt. Ja överallt helt enkelt.

När jag var yngre svarade jag alltid att mina barn är meningen med livet.

Men det är ganska enkelspårigt tänkande. För i så fall skulle livet vara meningslös för de som inte vill eller kan få barn.

Mina barn är det bästa och viktigaste jag åstadkommit i livet. Inte att jag har burit och fött dem, utan för att jag lyckats uppfostra tre goda empatiska fina människor. För mig är det en framgång. Och tycker någon att det är vara självgod eller skrytsam så får de tycka det. Jag är stolt över mina barn och de människor de är.

För mig är nog snarare meningen med livet att leva så gott jag kan.

Ta vara på de möjligheter och chansen jag får.

Vara en god människa.

Lära mig av mina misstag.

Leva i kärlek.

 

Jag har en optimistisk livssyn och jag har en jävla inre styrka. För även när jag har kravlat på verklighetens bittra  botten och inte sett någon mening med min närvaro på jorden har jag ändå tagit mig samman och tagit mig upp steg för steg. I dessa stunder har mina barn varit livlinan som hållit mig uppe.

Ju äldre jag blir desto mer ödmjuk blir jag inför livet.

Jag tar inget för givet, utan vårdar ömt. Ibland blir det snedsteg, men jag gör så gott jag kan.

Som människa är det ett ansvar att göra så gott man kan för att ta vara på livet som jag fått.

 

Fars dag

Min pappa har alltid uppmuntrat min kunskapstörst och vetgirighet. Han har lärt mig att argumentera och stå på mig.
Jag har också lärt mig rensa fisk, koka hummer, älska havet och dansa av pappa. Han kan ha haft åsikter om mina val i livet, men har alltid stöttat mig och fått mig att fullfölja de beslut jag tagit.

”Har man tagit fan i båten, får man se till att ro den i land”

Ibland skäms jag lite för att han är så burdus, jobbigt rättfram och svär som en borstbindare. Att han är långsint och inte kan glömma oförrätter är också en sida jag inte är överdrivet förtjust i.
Men min pappa har ett hjärta av guld och han älskar sina barn och barnbarn över allt annat (ja han älskar sin fru också) och skulle göra allt för oss. När jag var yngre tyckte jag att hans omsorg var jobbig och upplevde det som kontroll när det var just  omsorg.

Pappa är hård och mjuk på samma gång. Och det är klart. Han är ju barn till min älskade farmor. Farmor som präglat mig så mycket.

Natur och friluftsliv är pappas passion i livet. Fiske, svampplockning, vistas på havet, vandring i skog och fjäll präglar hans liv.

Vi diskuterar gärna och högljutt. Båda har alltid rätt och vägrar ge sig i en argumentation. Mina barn är likadana. Så när vi umgås blir det ganska livligt 🙂

Jag är tacksam att jag har både pappa och mamma kvar i livet <3


Med pappa på vår egen brygga.

Tankar nedtecknade på en Mac

Ännu en sovmorgon. På riktigt. Vaknade efter 7.

Lyssnade klart på min talbok. Jag gillar att lyssna på talböcker när jag har möjlighet att ta mig tiden. Det ger en helt annan upplevelse.

Fick sonen att koka kaffe till mig så det blev kaffe på sängen och Mannheimer & Tengby på webradion. Som en söndag i sängen ska vara.

Macka med krabba till frukost. Ja, man kan äta skaldjur till frukost. Jag är ju bortskämd som får krabba av pappa.

Bakom de tunna molnen skymtar en blå himmel. Det regnar inte. Det är jag tacksam över. Ni vet ju vad jag tycker om novemberregn. Men jag gör allt för att tänka positiva tankar om november.

Om 7 veckor är det jul.

Det blir allt svårare att samla alla samtidigt. Så är det när alla är vuxna. Någon jobbar, någon firar med pojkvännens familj. men det gäller att göra det bästa och hitta tillfällen att ses och ta vara på vår kärlek och gemenskap. I år blir våra gemensamma dagar 23 och 24. Jag tror att det här blir det bästa julen på många år. Jag är fylld av längtan och förväntan. Som det ska vara den här tiden på året.

 

Sen undrar jag hur svårt det är att förstå skillnaden på mindre och färre????????????

Mindre gäller storlek.

Färre gäller antal.

Inte svårt alls.

Använd rätt ord i rätt sammanhang.

Over & out från Ord-Hitler

 

 

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och lyssna på Stiftelsen. Texten går rätt in i hjärtat.

Ha en fin söndag mina gullvippor <3

Sol i sinne

Ett dygn i staden har avklarats. Även om jag gillar aktiviteter och möjligheter i storstan, så är jag mer lantis än jag vill erkänna. Jag gillar den gemytliga kulturen i Göteborg och  pulsen och möjligheterna i Stockholm, men drömmen är ändå ett rött hus på landet.

Ingen tågresa från Göteborg utan en latte 🙂

Nu har Sally flyttat hem till Hisingen.

Jag vet inte vem som är mest nöjd. Sally, Chrille eller Johan?

Trivsam tillvaro med yngste sonen.  Denna kloka människa som är mitt yngsta barn. En 20-åring med stor yrkeserfarenhet. Som började arbeta redan som 14-åring och som blev chef när han var 18. Jag har fått flertalet kloka råd.

Samtal och skratt. Allvar, trams och musik. Tre nya band har jag upptäckt genom sonen.
The fray
The script
Band of horses

Middag på stan. Efterföljande bio.

Me like Daniel Craig.

Solen skiner och livet är gott.

Jag har harmoni i min själ och lycka i mitt hjärta.

Nu

Pyntad och påklädd. Frukost avklarad. Dricker andra muggen kaffe.

Kaffet är gott. Med smak av kardemumma.

Ensam, men inte alena.

Morgonpigg och lycklig.

Livet är gott.

Det gäller att njuta av de små sakerna i livet och ta vara på här och nu. Även om tanken ibland vill vandra iväg till sen, framåt, så måste man leva i nuet.

Allt har sin tid.

Idag ska jag åka tåg.

Sally ska åka tåg. Hon ska äntligen flytta hem till Hisingen.

Och jag får chansen att umgås med Yngste sonen.

Bio och middag på något trevligt ställe. Samtal och skratt.

Jag är så tacksam att jag har en sån bra relation med alla mina barn.

Mina barn är min stora kärlek. En speciell kärlek. Min stora stolthet.

Jag önskar att alla barn har föräldrar som älskar dem och är stolta över dem.

Jag önskar att alla har någon att älska.

Kärlek är livets drivkraft.

<3