Blog Archives

tgif

På fredagar arbetar jag  som utbildningssamordnare (övriga dagar är jag skolfröken)

De timmarna brukar vara fullproppade med aktiviteter, men satan vad effektiv jag kan vara.

Idag har jag hunnit med planering, möte med säljare, pressmöte, möte med chefen och lite allmänt prat och fixande. På tre timmar!

När jag kom hem kollade jag lite på det engelska bröllopet I am a sucker for love och mindes mitt eget bröllop en gång i ett annat liv.

Så dags att handla lite. Sonen var i skolan, så jag fick förlita mig på min Dramaten, den käre Roland* (uttalas med o inte å). Han är stor och pålitlig. Det enda jobbiga är när jag ska dra honom upp  för 3 trappor. Men med tålamod löser man det mesta.


Ville inspekterar Roland, men det fanns ingen kattmat att hitta idag.

Köttet ligger i marinad och cider på kylning. Solen skiner och det är fredag^^

Idag grillar vi och njuter av livet.

Peace, love and understanding

*Så klart att han ska ha ett namn. Och eftersom jag hade Himmelblå-marathon när jag införskaffade min hjälpreda, blev han uppkallad efter snyggingen Roland^^

Fullproppad fredag

Fredag. Helst hade jag velat sitta framför tv:n och kolla på bröllop.
En sån romantiker är jag.

Men fröken ska jobba.

Möte. Pressträff. Möte. Planering. Rapporter att läsa. Hemtenta att lämna in.

Sen har jag lovat sönerna grillning. Kött i marinad. Tabouleh. Tzaziki. Strongbow. Här snackar vi cross over =)

Det går väl att se bröllopet på nätet efteråt.

Nu är det dags att åka norrut till världens bästa jobb!

Mellerud here I come!

Dan före dan

Imorgon är deadline för projektarbetet.

Det innebär att jag får många frågor om hur man ska skriva och formulera sig.

Av någon anledning väntar en del till sista sekund =)

Så samtidigt som jag sitter och skriver på min egen hemtenta (ska vara inne på söndag) handleder jag mina egna elever.

Vad vore livet utan facebook och skype?

Tisdagens jobb snart avklarat

Det var lite segt att gå upp vid 6 i morse om man säger så.

Men jag klarade vuxentestet och gick upp och kom iväg till jobbet.

Härligt att träffa mina goa elever. Så klart!

Fullt upp på jobbet fram till 16.

Somnade som en stock på bussen hem.

Nu väntar jag på middagen. Hungrig som en varg. Filar på en hemtenta under tiden.

Vad tar jag med mig från dagen på jobbet då?

+ löneförhöjningen
+ arbetsuppgifterna
+ samtal med min kollega och rumskompis
+ eleverna. Alltid eleverna
+ lunchlådan

-att någon alltid knycker mina whiteboardpennor i klassrummet.
– att någon tagit sista kaffet på morgonen UTAN att sätta på nytt.
-oklara besked i en fråga. Hur svårt kan det vara?

Det är en himla tur att det är fler plus än minus =)

 

Äpplen och päron

Av någon anledning jämförs vi alltid med bussförare.

Ingen vill åka buss med en chaufför utan bussförarkort.

Men stackars alla elever som utsätts för obehöriga lärare. Det är som att  åka buss med någon utan körkort.

Är det så enkel?

Jag är formellt obehörig som gymnasielärare. Varje dag får jag skrivet på näsan att jag är värdelös, eftersom jag är obehörig. Men har 110 högskolepoäng i mitt ämne, samt över 20 års erfarenhet som pedagog. Jag påstår inte att jag är bäst, men tror att jag är ganska okej som pedagog. Jag förmedlar kunskap, väcker (förhoppningsvis) lusten att lära mer och ger ungdomarna redskap att möta livet efter studenten. Jag brinner för mitt jobb och tycker att det är fantastiskt roligt att arbeta som lärare.

Jag fostrar goda samhällsmedborgare som det står i läroplanen.

Jag pluggar på fritiden för att få examen, så jag kan få den nu antagna legitimationen, som ger mig rätt att sätta betyg (detta livsnödvändiga sorteringsredskap) 4 år har jag till mitt förfogande. För jag vill fortsätta att arbeta som lärare. Kravet på legitimation innebär att jag måste läsa in ett ämne till+ pedagogik (den jag har sen tidigare duger inte) men än finns inga tydliga riktlinjer om vad som gäller. Men jag pluggar på fritiden.

Jag har möjlighet att plugga på fritiden numera. Mina barn är vuxna. Sedan 1989 har min huvuduppgift varit att uppfostra barn. Mina egna. När barnen var små var jobbet mest en försörjning än en passion som det är nu. Allt har sin tid.

Jag blev anställd för min kompetens. För det jag kan och förmedlar. Inte det jag inte kan.

I hela vårt land finns det duktiga människor som blev anställda just för sin kompetens.

Det är lätt att tro att obehörig betyder outbildad.

Många föräldrar läser artiklar, debattinlägg och åsikter och tror att deras barn far illa för att de har en obehörig lärare.

Jag tror inte att arbetsgivare föredrar obehöriga lärare. Man vill ha den som är mest kompetent.  Finns det ingen behörig sökande väljer de den mest kompetente av de som ej är behöriga.

Men jag föredrar en obehörig & kompetent lärare än en behörig och inkompetent lärare för mina barn.

Självklart menar jag att lärare ska var utbildade och ha behörighet, men hur ska arbetsgivaren agera när ingen formellt behörig  söker tjänster på skolorna?

Lärarhögskolorna tappar sökande. Söktalen rasar stort. Debatten i olika medier påverkar så klart.

Vem vill bli lärare?

Jag tycker att det är som att jämföra äpplen och päron när man jämför lärare med bussförare. Det är att göra det enkelt för sig. Världen är inte så svart-vit.

Jag vill inte läsa varje dag att jag är värdelös.

Duktig flicka

Fastän solen skiner så har jag suttit inne hela dagen, bortsett från en fika på stan med vänner. Det var så länge sedan jag fikade på stan att det var riktigt kul. Vi pratade länge. Man ska vårda sina vänner. Nu har vi planer för Valborgsmässoafton. Jag lär tilbringa den i en liten håla på landet =)

Jag har varit en duktig student: lyssnat på föreläsningar, läst i litteratur och skrivit. Nu ska texten vila till i morgon så får vi se hur mycket jag ändrar. I morgon kväll är deadline. Nästa deadline är om två veckor, fast det är bara en kort delrapport så det ska inte vara något problem. Det svåra är snarare avgränsningen. Fördelen med grupparbeten över nätet (pluggar ju helt på distans) är att man tvingas ha studiedisciplin. Det fungerar bra. Skriver ihop med en ung tjej (som typ dottern) från Jönköping och en 30-årig tjej med en liten bebis från Stockholm.Vi har alla olika erfarenheter och perspektiv på livet och det är det som gör det så spännande och kul. Det är inga problem att samarbeta på distans. Vi har ju Pingpong och skype.

Då är frågan vad jag ska göra nu?

 

Idag

Idag är jag student.

Lyssna. Läsa. Skriva.

Sociala medier

Jag sitter med mina elever och utvärderar lanet.

Samtliga är mycket nöjda med sin insats. Och det ska de vara.

De är också lite nervösa för eftermiddagens muntliga prov i svenska (nationellt prov)

Jag läser igenom texthäftet som har temat tecken och signaler.

En av texterna handlar om sociala medier, är en artikel från en stor tidning.

Ett företag framställs som ett föredöme för att man låter sina anställda twittra, facebooka och hänga på nätet på arbetstid. Man tillämpar frihet under ansvar. Precis som jag.

”Sociala medier är ett arbetsredskap”

Och visst är det så!

Jag använder facebook för att kommunicera med både elever, föräldrar och kollegor. Men det är inte självklart arbetsredskap  inom alla yrken.  Så klart att det inte är effektivt att personalen inom sjukvården hänger på facebook en halvtimme på morgonen i stället för att få rapport eller ta hand om vårdtagare.

Vill jag snabbt nå mina elever kan jag posta ett inlägg i våra slutna grupper på facebook. Det går snabbare än att ringa eller messa. Med kollegor för jag diskussioner och föräldrar bokar tid för utvecklingssamtal.

Som allt annat handlar det om att använda sunt förnuft.

Jag tror inte på förbud.

Frihet under ansvar som sagt.

 

 

Tisdag morgon

Många tankar som snurrar.
Men jag har fått så mycket kärlek och positiv respons att jag växer igen.

Nu är det dags att åka till världens bästa jobb.
Idag blir det städning och uppföljning av lanet på klassrådstiden, sen följer en genomgång av php-includes på webdesignen, om någon funderar på vad vi ska göra. Fika för Te3. Planeringstid och lunch. Sen följer elevråd och matråd. En ansökan om projektpengar ska förfinas.

Hur ser din dag ut?

Olika arbetssätt

Min devis är frihet under ansvar.

Mitt rättesnöre är att vara den lärare jag själv saknade när jag gick på gymnasiet.

Det är viktigt att tränas inför livet efter skolan. Att kunna jobba i projektform, hålla deadlines och kunna planera sina uppgifter.

På universitet eller i yrkeslivet finns det ingen lärare som talar om vad man ska göra, ser till att man sköter sig och passar tider.

För mig är det viktigt att man kan ta eget ansvar. Det innebär att mina elever har ganska stor frihet. De har sina uppgifter, men jag tjatar eller skäller inte om de gör annat på lektionerna. De måste själva ta ansvar. Vi kan inte curla ungdomarna genom livet.

För mig är det självklart att en ung människa som är 17-18-19 kan och ska ta eget ansvar. Jag ska finnas till hands som mentor. Men också ha genomgångar, föreläsningar, labbar, studiebesök och annat som också hör till undervisningen. Men det är inte traditionell katederundervisning med en lärare som mässar och en klass som lyssnar och antecknar. Hade jag varit lärare i språk eller fysik hade jag kanske jobbat så, men nu har jag entreprenörskap och dataämnen på mitt schema. Utan det är mycket självständigt arbete, projektarbeten, handledning och praktiska labbar. Allt eftersom ungdomarna växer och utvecklas växer det egna ansvaret.

För en utomstående kan detta arbetssätt verka slappt.

”De lär sig inget. Det är ingen ordning. De hänger bara på nätet på lektionerna. De spelar bara. Hur kan du tillåta att de är på facebook på lektionerna?”

De har tydliga uppgifter. Jag finns till hands. Vi har en ständig dialog.

Jag ser vinsterna med att ta eget ansvar.

Ett lysande exempel är helgens lan. Som faktiskt var ett prov för mina elever. De fick praktiskt tillämpa sina kunskaper, ta ansvar, planera och genomföra och jag kan som lärare tydligt se vilka kursmål de uppnått och uppvisat.

Jag säger inte att mitt sätt att arbeta är det rätta. Men jag tror på det. Det finns många andra som tror på det. Och jag tror att det är bra att eleverna möter olika arbetssätt i skolan.

Vi utbildar människor för framtiden. Därför kan man inte likna dagens skola med gårdagens. Samhället ser inte likadant ut.

För mig är elevernas sociala utveckling lika viktig som den kunskapsmässiga.

Att fungera i grupp, ta initiativ, ta ansvar, våga tala inför andra, planera och växa som människa är minst lika viktigt som att kunna böja verb, räkna ekvationer, skriva uppsats eller göra kemiska experiment.

Har man funderingar eller är kritisk är man välkommen att framföra det till mig personligen.

Eller kom och hälsa på under en lektion!