Blog Archives

Här och nu

Jag gillar mitt liv.

Jag har ett fantastiskt roligt och stimulerande jobb som får mig att utvecklas och växa.

Jag har världens bästa barn som jag har en toppenrelation med.

Jag trivs med livet som singel. Jag har harmoni i mitt sinne.

Trots att jag lever ensam har jag inte så mycket tid över för nätlivet längre. Jag måste ha blivit jävligt tråkig. I bloggen alltså. Irl är jag fortfarande både smart och rolig. Min förändrade yrkesroll har gjort att gränsen mellan personlig och privat har flyttats.  Jag tänker mig för mer. Jag har andra än mig själv att ta hänsyn till. Fast jag tycker och tänker lika mycket som tidigare 🙂

Fast jag hänger så klart på nätet 🙂

Ett av mina favoritställen är TED.

Dagens föreläsning

En klok man med sunda åsikter.

En annan klok man med sunda åsikter.

En klok kvinna med intressant kunskap att förmedla.

Jag tröttnar aldrig på att lyssna på kloka, smarta personer.

Har DU någon favorit?

God morgon

Vaknade i svinottan. Ni vill inte veta hur tidigt. Hjärnan jobbade för fullt med jobbfrågor. Jag somnade om till slut och slog upp mina blå vid 9.

Fick en kelsjuk katt på magen och sen kokade jag kaffe och fixade lite frukost. Skönt att sitta ensam och filosofera. Jag börjar bli lik pappa. Fast jag går inte upp 5.

Även om jag har saker att utföra idag, så tänker jag inte stressa. Har dessutom lovat sonen köpepizza till middag. Det har han inte ätit på evigheter.

När vi haft en dejt med tvättstugan tänker vi gå på bio.

Det låter väl som en bra lördag!

Tjolahopp mina gullvippor <3

Födelsedagstankar

En annorlunda födelsedag.

Jag har fått grattishälsningar hela dagen via nätet, mail, telefonsamtal, snigelposten och sms. Men ingen på jobbet vet att det är min födelsedag och således har ingen sagt grattis. När man är van att alla elever och kollegor har koll känns det lite annorlunda. Som att bära på en hemlighet.

En aktiv arbetsdag som vanligt. Jag gillar verkligen det  oförutsägbara. Och så påstår man att jungfrur  är lite tråkiga och vill ha fasta rutiner med regelbundet schema 😉

Det var planerat födelsedagsmiddag.  Men så hände något på jobbet som gjorde att jag fick stanna kvar. Kanske inte vad man längtar efter på sin födelsedag, men det är bara att gilla läget. Det ingår i jobbet och jag gillar mitt jobb. Verkligen.

Men jag kom hem. Nu har jag fått både middag, dessert och ett glas vin. Tack <3

Och det är inte alla som blir besjungna av ett gäng lärarstudenter på sin födelsedag! Finaste dottern är ju chefsfadder på lärarutbildningen och hon har pli på sina nollor 🙂

 

Jag funderar mycket på ledarskap. Har plockat fram mina böcker i organisation och ledarskap. Alltid bra att friska upp sina kunskaper. Även om erfarenhet är viktigare än teorier.

När jag började läsa organisation och ledarskap sa en kollega krasst: det enda man behöver veta i en organisation är vem som ligger med vem!
Tänk om det vore så enkelt. Sen orkar inte jag hålla reda på vilka som ligger med varandra i en organisation. Jag jobbar hellre.

Och jag tror att kommunikation och hur man kommunicerar i en organisation är det viktiga. Hur ser informationsflödet ut? Hur kommunicerar man? Vilka kommunicerar med varandra?
Jag personligen tror mer på direkt kommunikation. Gillar att se personen i ögonen när man diskuterar. Men jag uppskattar skype som redskap för möten och mail för information. De har blivit mina ständiga följeslagare. Men när det gäller är öga mot öga oslagbart.
Vi är dock olika och har olika sätt att kommunicera. Jag utgår från min personlighet. Kan inte spela en roll, utan är mig själv.

Det finns många likheter mellan chefsrollen och lärarrollen.

Som lärare har jag alltid tillämpat frihet under ansvar. Man måste ge människor utrymme att ta ansvar, men också vara tydlig med vilka ramar och regler som gäller. Även vara tydlig med konsekvenserna när man inte tar ansvar.

Förtroende är en viktig ingrediens. Som ledare måste man vara pålitlig. Om jag ska få mina elever/medarbetare/anställda att följa min riktning måste de kunna lita på mig lika mycket som jag litar på dem.

Tydlighet ger trygghet och är man trygg vågar man. Som chef är man den som bestämmer och pekar ut riktningen. Det är arbetsgivaren som leder och fördelar arbetet.

Jag har haft chefer som lärt mig hur man absolut inte ska vara som chef. Jag har nu en chef som vägleder och ger mig insikt, men jag måste ändå gå min egen väg. Göra mina egna val. Ta egna beslut. Visa framfötterna.

Tack för livets hårda skola som givit mig erfarenhet och kunskap.

Tack för alla fina gratulationer idag och tack för alla presenter.

Jag har fått precis vad jag önskade mig: kärlek och omsorg, middag, Blender, uppmärksamhet och blommor. Jag har t o m fått fler presenter!

<3

Proxy

Hej mitt  namn är Proxy 🙂

Jag jobbar som teamleader.

Som mellanchef är man inget annat än spindeln i nätet som hanterar resurser, dirigerar och förflyttar data precis som en proxyserver. Jag gillar mitt jobb. Det är dynamiskt och kreativt och kräver ständigt att jag gör mitt yttersta. Att jag känner mig lugn inför nya och kluriga arbetsuppgifter är väl ett tecken på att jag är på rätt plats. Jag ser det som ett privilegium att ha ett sånt utvecklande jobb. Jag är en liten kugge i ett jättestort maskineri och jag slås varje dag av hur omfattande och komplext det är.

Igår hade jag ett långt och givande samtal med dottern. Hon är så jävla klok och mogen. Har den självkänsla och bein i näsa som jag aldrig hade. Jag hade skitdålig självkänsla när jag var yngre. Just därför har jag jobbat aktivt med att peppa och stärka och lära henne att  stå på sig och inte ta skit.

Under den senaste veckan har jag haft flera goda samtal med båda sönerna. Jag har så kloka och förståndiga barn.  Jag inser att jag har lyckats med att uppfostra dem till goda empatiska människor. Att uppfostra tre tonåringar ensam var ett tufft arbete, men tillsammans klarade ungarna och jag det. Vi överlevde tonåren och jag blev vuxen på köpet jag också. Man växer genom svårigheter.

Att ha en hemmaboende vuxen son som sköter matlagning och disk underlättar tillvaron. Det är underbart att sätta sig vid dukat bord när jag kommer hem.

Idag känns det verkligen som höst. Lite vemodigt. Men jag är nöjd med min sommar. Många klagar över att det regnade så mycket, men jag har haft tur som fått ganska mycket sol och värme också. Att kärleken tog slut var väl inte det bästa slutet på sommaren, men livets vägar är outgrundliga. Och jag mår bra, även om det känns lite tomt ibland. Jag är nöjd med mitt liv som det är nu.

överskrift – typ rubrik

Solsken hela dagen. Värme.

Blodtrycksfall. Igen.

Kalas. Tårta och presenter. Familj. Fastän jag inte fyller förrän om några dagar har jag redan fått vad jag önskade mig <3

Fick skäll av pappa för att jag inte gått till doktorn med min hosta. Fick order att att göra det snarast. Innan jag ska ut i skogen. Får väl lyssna på pappa. Är  inte så sugen på lunginflammation. Har jag klarat mig i 47 år utan, så behöver jag inte skaffa det nu.

Middag på trevlig restaurang med sönerna.

Vila sig lite och nu är det dags att åka till jobbet. Ska bli en intressant natt.

tgif typ

Fy farao vad jag är trött.  Vissa dagar känner man att kroppen inte är 25 längre. Det värker här och där. Skitrygg. Dumma åderbråck.  Även om orken finns, så påminns man ibland om degenereringsprocessen. Eller så har man bara fucking jävla mensvärk. Ibland önskar jag att jag hade samma ork som när jag var småbarnsförälder. Men inte livet med småbarn. Been there done that. Jag blir alldeles matt när jag tänker på att få barn på nytt. Bonusbarn ok. Never bebis. Allt har sin tid.  Det är perfekt att ha vuxna barn. Nu får jag belöningen för att jag fick barn tidigt.

Men man får kanske vara trött på fredag. Samtidigt som det är så intensivt på jobbet är det en enorm energiboost som gör att man bara kör på. Det har varit en mycket intressant arbetsvecka. Hektisk och ändå säger alla att det är bara en liten bris 🙂 Jag är glad att jag står stadigt på jorden och kan hantera det som kommer i min väg.

Konstigt nog somnade jag inte på bussen hem. Kan ju bero på att jag lyssnade på metal i s f fjortispop 🙂 Ibland behöver man rensa hjärnan. Jag har massor av tankar som vill ut, men ibland är det svårt att veta hur mycket man ska blotta. Tankarna far iväg i alla fall. Det vete farao hur jag ska hantera känslan inom mig. Det bubblar inombords. På ett bra sätt.

Nu ska jag i alla fall chilla. Kroppen är befriad från jeans. Den överlevde en heldag i tighta jeans. Men klänning är bäst. Fast ska jag ut i skogen i tre dygn är det bäst att vänja kroppen vid byxor. Tänkte jag. Faan nu kom jag på att jag måste ha strumpor på mig i skogen. Jaja, ibland får man offra sig. Vad gör man inte för en god sak 🙂

Lagade crab cakes till middag. Grunden var Pluras recept och sen gjorde jag som vanligt. Ändrade lite och utgick från vad jag hade hemma. Jättegott! Jag älskar ju krabba. Riktigt krabba. Som pappa fiskat. Med sallad, aioli och ett glas rosé blev det en perfekt måltid. Sonen tyckte likadant.
För den som inte vet. Jag är bra på att laga mat.

Pappa ringde nyss och frågade hur mycket plats jag har i frysen. Lite svarar jag. Hur mycket? Tillräckligt. Jag älskar min pappa. Imorgon får jag både havskräftor och krabba. Makrillen kan han ge till någon annan. Och det kommer att finnas plats i frysen 🙂

Imorgon ska vi fira 20-åringen.

Så ska jag jobba mig lite. Det ska bli intressant och lärorikt.

Men nu blir det soffläge och chill.

Over and out <3

Christian 20 år <3

30 augusti 1992 var en söndag. Det var en solig, varm dag med hög luft. Klockan 20.30  föddes en vacker liten gosse. Envis, stark och självständig.

Min yngsta barn.

Vi har kämpat med och mot varandra hela livet.

Du ger mig motstånd hela tiden.

Du är en fantastisk ung man. Vuxen och ansvarstagande med stor empati för andra och en jävelusiskt skicklig säljare.

Du är det den bästa reskamrat man kan ha på äventyr ut i världen.

Jag älskar dig så mycket.

Grattis på födelsedagen Christian<3


Så här såg vi ut för 6 år sedan 🙂

Jobbat sig lite

En lång och lärorik arbetsdag är till ända. Men det känns inte som en lång dag även om jag inte var hemma förrän efter 20. Dagarna rusar verkligen förbi och det händer saker hela tiden. Tuffa arbetsuppgifter, men samtidigt stimulerande och intressanta. Jag har ett lugn i mig som jag inte haft tidigare. Jag vågar genomföra svåra samtal och ställa krav utan att vara rädd. Jag som tidigare varit så konflikträdd att jag hamnat i konflikt just därför. Tur att man utvecklas och lär av livet. Jag har  insett att jag har blivit smidigare, även om jag ändå lyckas reta upp folk med mina krav.

Jag känner verkligen att jag är på rätt plats.

Kommunikation är nyckeln till allt.

Mod är en annan viktig ingrediens.

Man måste våga utmana sina begränsningar. Man måste våga be om hjälp när man behöver det.

Jag tror att min vetgirighet och nyfikenhet är bra drivkrafter. När man inte kan tar man reda på hur det är. Våga ställa frågor tills man får svar.

På bussen hem har jag läst bloggar och försökt kommentera. Med betoning på försökt. Blogspot sparkar ut mig av någon anledning. Tycker inte blogspot om paddor? Sugmörtsson säger jag bara. Jag som försökte var lite effektiv.

Vid bussbytet i Mellerud var det en stund att vänta. Jag hade sällskap av tre ljuvliga flickor som var 10-12 år. Snälla, omtänksamma och alldeles underbart frimodiga och trevliga. Sånt får ett frökenhjärta att klappa lite extra.

Sonen har skött både tvätten och lagat middag. Tack! Idag hade han lagat köttgryta och kokat potatis. Det är ordning på den pojken ^^

Så nu kan jag  ägna mig åt en sällskapssjuk katt en stund 🙂

Fullt upp

Solen sken i morse och fick mig att må bra. Jag är en solmänniska. Men oj så kyligt. Alla stod och huttrade i väntan på bussen och det drog kallt om mina bara ben. Men jag vägrar strumpor så länge jag kan. Så länge jag får gå barfota i klänning är jag nöjd. Ja, jag är både bekväm och livsnjutare.

Jag vill gärna ha sommar lite till. Hösten kan vänta. Tack.

Jobbet är krävande och får mig att anstränga mig och stå på tå för att kunna leverera. Då är det skönt att ha ett inre lugn och trygghet. Det är många bollar att hålla i luften och ibland får man väga sina ord på guldvåg. Men jag tror ändå på rak och öppen kommunikation. Kan jag inte så är det bättre att öppet erkänna det än låtsas förstå. Det är massvis med nya saker att lära mig och hantera, men det är bara att ge sig på utmaningen: fråga, testa och fråga igen.

Jag stortrivs och gillar utmaningar. På kvällen är jag så klart trött, men det är en helt annan typ av trötthet jämfört med mitt tidigare jobb. Jag är inte dränerad på energi.

 

På vägen hem hämtade jag ut ett paket till världens bästa vän och på köpet fick jag en långpromenad i solskenet. Nu finns dina saker här Alice!

Men det bästa var ändå att sätta mig vid dukat bord och äta middagen som sonen fixat. Tack för maten Johan. Det var jättegott!

Till helgen ska vi fira födelsedagar. Yngste sonen, Ungen aka Chrille fyller 20 år och nästa vecka fyller undertecknad 47 år.
Eftersom sonens lägenhet fortfarande är kaos (fuktsanering) så blir det kalas hemma hos mig.  Det känns bra. Även om han flyttade hemifrån för flera år sedan kommer han ofta hem på besök.  Dottern som bott hemifrån i 6 år kommer inte hem lika ofta, men det beror på avståndet. 20 mil är en bit bort. Vi har kontakt nästan dagligen. Det är så gott att ha en sån nära relation med alla mina barn. Jag känner att jag har lyckats som förälder.

<3

Harmoni

En stillsam söndag i hemmets vrå närmar sig sitt slut.

Kontemplation och eftertanke har fyllt min dag.

Det är viktigt med tid för reflektion.

Jag har även levt upp till mitt rykte som husmor i detta hem och har gjort ett härligt och välbehövligt röj i köket. Skurat och rensat kylskåp, diskat, skurat och gjort fint. Slängt skräp och sopor. Gjort matsedel för veckan och handlat mat.

Idag har jag lagat middag. Sen blir det sonens uppdrag under veckan.

Vad vi åt? Stekt sandskädda och potatismos med rårivna morötter. Sån mat jag är uppväxt på. Gott. Fisken har pappa dragit upp ur havet.

Två naglar har gått av idag. Den ena så långt in att det gör rejält ont. Jag är förvånad att mina långa naglar har hållit så länge. De brukar spricka och gå av.

Ikväll har jag skypat med bästisen. Så härligt att prata med varandra. När man bor en bit ifrån varandra är skype perfekt. Jag är lyckligt lottad som har goda vänner både nära och långt borta <3

Kläder för morgondagen är framplockade och matlådan färdig. Nu har jag förvandlats till papiljottant och ska avsluta den här söndagen med lite musik och en bok.

Det är en gåva att se de ljusa stunderna i livet.