Blog Archives

Lucia

Att jobba i skolan innebär att jag får uppleva lucia varje år.

Att jobba på gymnasiet innebär att jag kan sitta i lugn och ro och lyssna på vacker sång och musik.
Och ja, jag fällde en liten tår. Man är väl sentimental =)

De finns de som ifrågasätter lucia- och julfirande i skolan, mer eller mindre seriöst, med hänvisning till att vi har religionsfrihet i Sverige och att skolan ska vara konfessionslös.  Men skolans värdegrund bygger trots det  på kristen etik, och det kan man också ha åsikter om. Det viktiga är, tycker jag, att deltagande ska vara frivilligt. Den som är ateist eller bekänner sig till någon annan religion, ska inte tvingas att delta i högtider, som är (mer eller mindre) kristna.

Läs en skarp Newsmillartikel av Patrik Lindenfors, här.

Jag tycker att Lucia är en fin högtid, som ger oss hopp i vintermörkret och visar värdet av att visa omsorg om varandra.

Oavsett vad man tror eller inte tror.

Category: debatt  Tags: , , , ,  5 Comments

Min arbetsdag

Fredagar är kort dag.

Jag jobbar 8-11.

Idag blev det lite övertid 😉

Men inte direkt betungande övertid.

Först det vanliga fixandet; mest skriva och ringa.

Vid 10 var det dags för elevrådsfika, i väntan på granen. Det blev en lååång fika =)
Men trevligt hade vi. Jag har ett sånt roligt jobb. Tänk att vara så lyckligt lottad att få umgås med dessa fina ungdomar varje dag. Det är ett privilegium. Och Mellerud har fina ungdomar!

Så kom granen. Tack Kjell Eriksson!

Först tittade ungdomarna skeptiskt på den: den ser så liten ut. Men när vi fått in den och satt den i julgranfoten räckte den ändå upp i taket, typ 6 m.

Det tog sin modiga tid att klä den. Jag blev kvar 2 timmar extra. Men det var det värt!


Flitiga elevrådet fixar med granen.

Jag hade ett ärende på banken.

Behövde en ny bankdosa, då min blivit bortslarvad. Av posten.

Eftersom min bank inte finns på orten där jag arbetar finns det bara en dag att utföra bankärenden: fredag.

Sladdar fram till banken kvart över två. Rycker i dörren. Låst!

Läser på skylten: öppet till 13.00 F*n!

Så kommer en banktjänsteman och öppnar dörren. Han frågar efter mitt ärende och säger att jag kan komma in och få en ny dosa.

Så ska det vara ! Tack du kundvänlige banktjänsteman på Nordea i Vänersborg!

Det var dagsljus när jag kom hem. Vilken känsla.

Jag har dessutom varit duktig och hängt upp julgardiner i vardagsrummet, pyntat med små änglar och lucior och dukar. Nu ser det lite finare ut.
Tomtar är förbjudna före lucia. Är jag konservativ eller?

Ikväll väljer jag Nobel. Såklart!

Vad väljer du?

Ännu en

sen dag på jobbet.

Ett mycket trevligt utvecklingssamtal som bara fortsatte. Vi bara satt och pratade om allt möjligt. Den kontakten med elever och föräldrar gillar jag.

Nu sitter jag ensam på arbetsrummet igen. Det är tyst och stilla på jobbet. Inte så många som är kvar efter 17. Inte så många som är kvar efter 16 heller.

Imorgon ska elevrådet pynta granen, som en snäll bonde har ordnat åt oss. Vi har högt i tak så vi har en gran som är 4-5 m hög.

Och eftersom jag är elevrådets mentor får jag var med. Det är så kul att finnas till hands och coacha dem i deras demokratiarbete. De utvecklas något enormt.

Jag är så glad och tacksam för att jag har ett sånt roligt jobb.

Jag är tacksam att jag har ett jobb. Det är inte en självklarhet.

Dagens plus

Samtal med goa kollegor och vänner om både  allvar och skoj.

D som lade armen om mig och sa: ditt skratt klingar så härligt över hela skolan. Man blir glad när man hör dig.

R som berömde mig för rollupen jag gjorde för skolan tidigare i år: den är skitsnygg!

De söta flickorna som kom och bjöd på hembakta pepparkakor.
Mina elever: är de ens dina elever?
Jag: nej.
Mina elever: de kanske vill bli dina elever.

Att jag har klarat av allt på dagens att-göra-lista.
Jag är tillbaka på banan igen. Livet är bra. Jag har verkligen världens roligaste jobb och jag säger det igen:

Jag har världens bästa elever^^

Vinter

Det var lite glest i bänkarna idag. Skolskjutsarna var inställda.

Men skolan var öppen!

Och vi som pendlar från Vänersborg till Mellerud tog oss fram! Bussarna gick som vanligt, trots att Dalboslätten är fullproppad av snö.

Jag har haft det så mysigt med mina killar. Vi har fikat, chillat och lyssnat på musik. När Eken inte var där, så blev det hederlig rock i s f hard style. Tack och lov!

Men vi har jobbat också. Jag har betat av en lista med att -göra-saker som jag fått av chefen, uppdaterat hemsidan och klurat på i vilken årskurs de olika kurserna ska ligga fr o m nästa läsår. Jag har t o m spanat på skolverkets sida för att få inspiration till utbudet av kurser för individuellt val.

Eleverna har, förhoppningsvis, jobbat med normalisering och tcp/ip. Jag vet att eftermiddagens elever jobbade flitigt med photoshop och html =)

Nu har jag ingen snö som hänger över mitt fönster längre.  Hyresvärden har varit på taket och skottat!

Det är kallt och ska bli kallare, men jag gillar det här klart bättre än det pissregn som brukar prägla november.

Årets värsta månad är snart slut och det känns lite lättare.  I både själ och hjärta.

Och jag är väldigt nöjd med att bo på tredje våningen. Det är inte så mycket att skotta om man säger så =)

Vilken dag

Snöstorm.

Det tog sin modiga tid att transportera sig den ynka kilometern det är till Arenan.

Vinterkängor, mössa, vantar och fuljackan på. Långkalsonger och jeans samt extra kofta.

Och det var en jäkla tur att jag var så påbyltad!

Arenan var iskall. Inte så konstigt kanske, det är ju en ishall =)

Jag behöll ytterkläderna på om man säger så.

Sen var det en hel förmiddag med INGET NYTT.

Till slut satt jag och surfade med mobilen.

Vilket resursslöseri att släpa dit hundratals lärare från hela regionen och läsa innantill från information som vi redan tagit del av.

Så var det dags för lunch.

kö, slut på maten, ny kö, slut på maten, ny kö, till slut fick jag mat. Gott men snålt tilltaget.
Kö till kaffe, slut, ny kö, KAFFE!

Prat och skratt med goa kollegorna.

Sen var det Teknikprogrammet för hela slanten.

Bättre information. Svar på många frågor. En intressant diskussion. Klart bättre än förmiddagen.

Men det här var klart den sämsta skolverkskonferensen jag varit på.

Det är forfarande snöstorm ute.

Snart ska jag ta tåget till Göteborg. Fan ta SJ om det inte går!

Yngste sonen ska bjuda mamma på restaurang och sen ska vi gå på bio.

I kväll blir det möte med demoner och elaka typer. Men det goda vinner.

Sonen har städat och städat inför mitt besök.

Det ska bli så mysigt att umgås med mitt yngsta vuxna barn.

Komma bort från sorg och ensamhet.

Ikväll jagar jag bort deppmonstret!!!!!!!

”en individs förmåga att förverkliga en idé”

Entreprenörskap i skolan.

Jag undrar hur många gånger jag har hört ordet entreprenörskap idag.

Fullsatt tåg.

Ett kyligt Göteborg.

Jag började med att gå vilse, men genom att fråga mig fram,  hittade jag rätt till slut.

En fullsatt konferenslokal. Massor av rektorer, skolledare och chefer. Och så jag. Ensam.

Bra föreläsare.

Bra information.

God lunch.

Bra erfarenhetsutbyte.

Bra ord som väcker tankar.

Skolverket är bra på att ordna konferenser.

Nästa vecka är  det dags igen. Men då slipper jag åka ensam. Det blir tillsammans med kollegorna^^

De av dagens ord som fastnade var:

”Den starkaste kraften hos människan är viljan att bli bekräftad”

Se mig, bekräfta mig, älska mig

Är jag bekräftad blir jag trygg

Är jag trygg vågar jag

Vågar jag lär jag mig

Jag blev sedd, bekräftad och älskad.

Jag kände mig trygg och vågade älska.

Så blev mitt hjärta krossat.

Livet rämnade.

Vad har jag lärt mig av detta?

Panta rei?*

Att jag är sårbar

Att kärlek gör ont

Att livet är hårt

Ge inte bort ditt hjärta

Sen tycker jag att det är fegt att inte våga göra slut öga mot öga när man är vuxen. Att i stället bara ringa och säga att jag älskar en annan mer, så jag måste göra slut med dig. Jag vill inte ha dig i mitt liv längre.  Förlåt.
Det är fegt. Tycker jag.

Visst, du har rätt när du säger att det inte finns något bra sätt att göra slut på. Men det finns mer schyssta sätt än detta.

Jag väntar fortfarande på arg-fasen. Jag behöver arg-fasen.

Jag måste ta mig ur gropen av smärta och längtan.

*Panta rei är Herakleitos berömda tes: Det enda som är beständigt är förändring.

Dag 20

Ännu en mörk natt. Vaknar i ottan.  Sover för lite.

Ensam och ledsen.

Tänk vilken skillnad det är på ensam och ensam.

Jag gillar ofta att vara ensam. När jag själv valt det.

Men nu är det bara tungt.

Bortvald. Dumpad. Avpolletterad. Kastad. Avfärdad. Oönskad. Värdelös.

Du gav mig en glimt av paradiset.

Sen slängde du ut mig, låste dörren och kastade bort nyckeln.

Jag känner mig som en paria.

Jag försöker att förstå. Men känner mig bara lurad.

Lurad av den snällaste, mest omtänksamma människa jag träffat. Som jag känner den djupaste kärlek för.

Men som inte vill veta av mig alls. Bara stängt ute mig ur sitt liv.

Det gör ont ska du veta. Fattar du hur du sårat mig?

Eller du kanske inte bryr dig. Lever vidare obekymrat och nöjd.

Tankarna mal, båda dag och natt. Det är värst på morgonen.

Jag ältar och ältar. Men bloggen är min ventil.

Utan den skulle jag gå under av sorg.

Det hjälper att få mina ord på pränt.

Se mina tankar.

Försöka förstå.

Kämpa vidare.

Jag har begått många misstag i mitt liv.

Är full av fel och brister.

Men försöker ändå att vara en god människa.

Visa omsorg om andra och göra mitt bästa.

Jag är en känslomänniska som svär och skrattar, gråter och älskar.

Går in för saker och ting till hundra procent.

Misslyckas ibland. Men jag vågar.

Nu är jag vingklippt.

Bränd.

Det suger.

Nu ska jag ta på masken. Smink, kläder och ett leende.

Åka till Göteborg.

Skolverkskonferens.

Denna gången för skolledare om entreprenörskap.

Det kanske kan bli en givande dag.

Skönt att vara bland okända en hel dag.

50 000

Den här bloggen såg dagens ljus 8/1 2010.

1998 dök min första hemsida upp i en webbläsare och jag envisades länge med att vägra blogg. Koda själv var bäst typ.  Nu förstår jag inte varför. Det är ju så bekvämt  med wp 😉

Idag passerade den här bloggen 50 000 besökare!

Jag hade tänkt att uppmärksamma det. Bjuda på fika eller något.

Och så är besökare  nr 50 000 jag själv!

Lite trist. Jag var så sugen på fika med någon av mina webbisar^^

Så nu blir det kaffe i arbetsrummet, framför datorn, innan det är dags för arbetslagskonferens.

Världens bästa jobb

Trots min personliga kris så är jag lyckligt lottad.

Jag har världens bästa jobb!

Och vinsten är eleverna!

Jag blir alldeles varm när jag gång på gång får kärlek och omsorg, peptalk och vänliga ord från nuvarande och tidigare elever.

Jag har sagt det förut och och jag säger det igen.

Jag har världens bästa jobb.

Det är ett privilegium att få jobba som gymnasielärare och få vara en del av er utveckling den tid ni  ni går på gymnasiet.

Ni berikar mitt liv.

Många av er har en speciell plats i mitt hjärta.

Inte bara mina lata, tramsiga, pratiga, kaxiga, barnsliga, charmiga, tjatiga och helt underbara teknikare. Det är något speciellt med tekniker =)

Jag har verkligen världens bästa jobb!