Blog Archives

Torrt

Ja, det blåser torrt ute. Ingen annat 😉

Solen skiner, snön är borta och det blåser storm!

När tvätten parkerats i maskinerna förflyttade jag mig utomhus.

Måste erkänna att jag har lite vårkänslor idag.


Underbart att gå utan strumpor!


Vårblommorna har vågat sig fram. Jag hittade både krokos, snödroppar och knoppande påskliljor.


Idag behöver man ingen fön. Gick ut med vått hår som blåste torrt på nolltid =)
Bilden tagen utanför ett gammalt spannmålsmagasin som byggnadsnämnden tagit hela 7 år på sig att besluta att man inte får riva. Visst är det härligt med kommunalbyråkrati. Jag tycker att byggnaden är vacker. Men det tjänar ju ägaren inga pengar på.

Tvätten hänger på tork. Framtiden dvs de unga männen har vaknat. Jag påpekade lite syrligt för sonen vad ansvar innebär och får frågan varför jag är så sur. Jag är väl inte sur? Jag är bara trött på nånannanismen.

En dejt med Herr Ajax fick mig på andra tankar. Jag rastade även snabeldraken som brummade belåtet.

En kopp med kardemummakaffe höjde humöret ännu mer.

Jag är inte så svår att tillfredsställa =)

På min promenad torrbloggade jag ett långt inlägg om utseendefixering och att bli uppskattad för hur man är som människa och inte efter hur man ser ut, men orden blåste bort i stormen. Får se om de kommer tillbaka.

Nu ska jag ägna mig åt boken jag påbörjade igår. Lättläst och trevlig är omdömet.

Vilken bok? Änglamakerskan.

Oj då

Vaknade halv nio!

När hände det sist?

Men med tanke på min aktiva natt så var det behövligt. Jag har:

-drivit ett B&B. Alla gästerna var vänner och kollegor.
-organiserat en stor barbeque med massvis av mat. Oj vad jag har blandat marinader och lagat sallader 🙂
-bakat tårtor. Rosa
-åkt båt och badat. Jag längtar sommar.
-tillverkat kort i orange. Det undermedvetna jobbar?
-hjälpt barn med läxor.
– förberett en företagspresentation.
-dammsugit oändliga korridorer.

Vad har Du drömt i natt?

Som vanligt är jag ensam vaken. De arbetslösa unga männen har inte riktigt samma dygnsrytm som jag. Den här ensamma stunden på morgonen med kaffe, dator och tystnad är en förutsättning för att jag ska bli snäll och trevlig. Den här stunden har trollat bort mitt (ö)-kända morgonhumör 😉

På dagens agenda står tvätt och städning. Läsa klart boken jag började med i går. Den är snabbläst. Sen får vi se vad som händer. Får jag ett infall så… Igår kväll skrev jag tal till studenterna. Orden bara kom till mig och på 10 minuter var det klart. Det är något speciellt att hålla tal till studenterna. Det är glädje och vemod på samma gång.

Men nu är det lördagsmys. dvs frukost i sängen med Mac som erbjuder nyheter och underhållning.

God morgon mina gullvippor <3

Alice <3

Idag fyller min bästa vän år. Vi har känt varandra sedan vi var 34. Så här träffades vi:

Den 25 oktober 1999 började jag plugga till systemutvecklare.

Den första dagen var det lite pirrigt. Vid ett bord satt en tjej som pratade högt och sydde på en kudde.  En kudde som såg ut som en höna. Lite tantvarning tyckte jag =)

Jag hade för övrigt långa blonda flätor och såg ut som en skolflicka =)

Så lärde vi känna varandra och blev bästisar. Satt tillsammans och jobbade tillsammans under hela utbildningen.

Hon är norsk och jag är svensk. Men vi är universella.

Vi delar allt.

Skrattar och gråter. Stöttar och peppar. Säger sanningar och ger råd. Trams och allvar. Vardag och fest.

Mellan oss finns ingen prestige eller konkurrens. Vi gläds åt varandras framgångar och stöttar vid motgång.

Är det något jag kan lita på så är det hennes ärlighet.

Kärlek, tillit och respekt för varandra.

Och vi pratar, pratar, pratar.

För att inte tala om hur mycket vi skrattar tillsammans =)

Vi har hjälpt varandra att växa och utvecklas under de år vi varit vänner.

Alice familj har blivit min familj.

Alice är min allra bästa vän och jag älskar dig!

Grattis på 47-årsdagen 29-årsdagen =)

Som om det inte räcker har jag en Alice till i mitt liv. En ljuvlig, härlig, intensiv tjej som är ett uppiggande yrväder. Min brorsdotter som fyller 7 år idag. Grattis Alice <3

Morgonbön

Kära Universum,

ge mig sinnesro så att jag kan sova.

Det börjar bli påfrestande med denna sömnlöshet.

Ge mig styrka att lämna besvikelse och sorg bakom mig.

Ge mig mod att stänga en dörr för att kunna öppna nya.

Amen

 

Nu laddar jag för en ny härlig dag i samhällets tjänst med de finaste ungdomar som finns. Jag är stolt över modiga, smarta och kloka ungdomar med massor av medmänsklig kompetens.

Det finns många sätt att beskriva mig. Svag  och tramsig kanske. Internetberoende. Självutlämnande. Barnslig. Ratad. Full av fel och brister, men ändå med ambition att göra mitt bästa. Känslig och naiv, med skadad tillit.  Älskar hett och djupt. Gråter och tjatar. Bitchig surtant ibland. Men mest av allt människa.

Tack för att jag är omgiven av människor som ser mig för den jag är och accepterar mig som den jag är.

Ibland går solen i moln

Glad och solig i morse. Jag gillar måndagar.

En härlig dag på jobbet.

Att jobba med ungdomar är verkligen livskvalitet.

Smarta, intelligenta, empatiska, roliga, lata, påhittiga, glada, vetgiriga. Ja, superlativen räcker inte till.

Kreativa lektioner med entreprenörskap och teknikutveckling fram till halv ett.

Lunch, idag pedagogisk. Vanligtvis äter jag tillsammans med min klass, men idag var jag wild & crazy och satt tillsammans med ett gäng tvåor. Vi diskuterade demokrati  och kost & hälsa bland annat.

Man skulle kunna tro att jag var otrogen, så snett tittade mina godingar efter mig i matsalen. Va! Ville jag inte sitta med dem? De är makalösa ^^

Planeringsmöte på eftermiddagen. Temadag om fairtrade med entreprenöriellt lärande som metod. Många goda idéer vaskades fram. Det är så härligt med dessa goda möten med andra som brinner för olika saker. Ju mer skolan kan samarbeta med samhälle och näringsliv desto bättre.

Hemma möttes jag av ett kravbrev som gjorde mig sur och förbannad, vilket gjorde att sonen blev sur för att jag var sur. Ja ni fattar. Vi lugnade ner oss båda två efter en stund. Även om vi båda har kort stubin är ingen av oss långsint tack och lov. Lika bra att ryka ihop och sen göra upp och så är det över.

Det är käckt att få krav på att betala  för böcker som jag lämnade tillbaka för över en månad sedan. Jag har t o m kvar återlämningslappen. Ibland är det bra att spara på allt möjligt skrot. Så i morgon ska bibblan få ett litet samtal från mig. Jag ska göra mitt bästa att inte vara allt för irriterad.

Fast egentligen är det inte det som gör att jag är sur och irriterad. Jag är grinig för att någon har gjort mig besviken. Visat bristande respekt. Eller sitt rätta jag? Vilket gör att jag är besviken på mig själv som inte kunde se det. Eller?  Men det är väl en lärdom till att svälja. Men jag hade gärna varit utan den kunskapen.

Ett hett bad och en bra bok  plockade fram lite solsken igen. Surtanten var bara på en fransysk visit =)

Fast det är klart. Livet består av upp och ner. Det är kontrasterna som skapar balans.

Så för att vara riktigt glad behöver jag vara sur och grinig ibland också.

Imorgon är en ny dag med nya möjligheter.

Ett intressant möte på förmiddagen och årsmöte i Lärarförbundet på kvällen. Samt en lång lista med att-göra-saker däremellan.

Over and out <3

Tankar på morgonen

Vaknar tidigt som f-n av en obehaglig dröm. Har svårt att skaka av mig känslorna från drömmen.

Ligger och tänker.

När man beskriver en händelse finns det inte en sanning.

Det finns lika många sanningar som det finns parter.

När jag skriver om sånt som händer mig är det en partsinlaga. Min upplevelse, mina känslor, min tolkning.

Jag skriver inte för att få medhåll eller sympatier, utan som terapi.

Att skriva av mig lindrar och läker smärta.

Det handlar inte bara om kärlekssorg, utan om alla saker som händer i livet.

Lika mycket som jag delar med mig av glädjor i livet.

Jag tror att delad glädje är dubbel glädje och delad sorg är minskad börda.

En av människans största behov är att bli sedd och bekräftad.

När någon inte vill se mig, inte håller sitt löfte så känner jag mig oönskad och ratad. Det är ganska självklart. Om man nu inte har världens bästa självkänsla, vilket jag inte har just nu.

Och när någon har lovat mig svar på frågor jag ställt och sedan bara ignorerar mig blir jag både ledsen och irriterad. För då hade det varit ärligare att säga att man  inte vill svara. Men mest är jag nog besviken. Det gör ont att bli sviken.

Människor är olika.

 

Många vill gärna uttrycka sin åsikt på nätet.

Många vågar inte stå för sin åsikt, utan skriver anonymt.

När man debatterar och gör påhopp  anonymt är man feg och svag i mina ögon.

En eloge åt de som öppet skriver vad de tycker med fullständigt namn. Många vuxna borde vara lika modiga som några av mina ungdomar. Eller vågar man inte stå för sin åsikt om den inte är anonym? Det finns många vuxna som borde skämmas.

 

Nu är förhoppningsvis mitt kaffe klart och jag ska ägna några timmar åt en tradition. För ovanlighetens skull är jag inte i Norge. Men det går lika bra att följa Vasaloppet här hemma i sängen, via svt play. För i vardagsrummet sover en ungdom som inte har någon annanstans att sova just nu.

 

Soul

Lördagskvällen förgylldes av Yngste sonen som kom efter jobbet. Det är så mysigt när han kommer på besök och umgås några timmar. Snart flyttar han till Göteborg igen och då blir det inte lika ofta.

Jag hade lovat middag och film. Ingen av oss hade lust för Melodifestival.

Så skulle det väljas film. sonen var inte sugen på dansande pingviner, kalla kriget eller Marilyn Monroe så jag fick honom att se av mina gamla favoriter: the Commitments.

Hjärta och smärta och soul inramat av de inte vackraste kvarteren i  Dublin.

Och underbar musik.


”You’re a no good heartbreaker  You’re a liar and you’re a cheat  And I don’t know why  I let you do these things to me”

 

Fri dag

Inte fredag utan f r i d a g.

Hade en trevlig sejour med Johan Blund och vakade utvilad vid halv 7.

Varför förneka sig liksom.

Bloggade lite, läste nyheter, ja hade den sedvanliga surfrundan på morgonen.

Åt frukost , i sängen, vid 8.

Det var lugnt och stilla.

Så bestämmer jag mig för att vila lite och stensomnar. Sover en rörig konstig dröm med massa händelser som inte har någon logik och jag får svar på massa frågor jag ställt, men inte de jag vill ha svar på.

När jag vaknar är klockan kvart i 12 och jag får genast dåligt samvete.

Men bestämmer att det ska jag genast sluta med.

So what att solen skiner och att det är typ vår ute.

Jag gör vad jag vill på min f r i d a g.

Så nu dricker jag kaffe och äter lunchmacka.

Jag har t o m tvagat min lekamen och bestrött den med diverse textiler.

Vad som händer efter kaffet får vi se.

Jag är f r i.

I min drömvärld har jag en trädgård att pyssla med, men får nöja mig med att  putsa fönster och spela wordfeud med vänner. Tack och lov för alla fina vänner jag har. <3

God natt

Det går upp och ner.

Långa stunder är jag glad och trivs med tillvaron. Jag skrattar och känner genuin livsglädje.

Sen kommer sorgen över mig som en våt filt.

Jag kan inte värja mig.

Det hugger till i magen av smärta.

Då vill jag bara skrika jävla skit-G som sårat mig så!

Dra åt helvete!

Men det gör jag inte.

När folk frågar hur det är så svarar jag det är ok eller det är bra.

Fast jag gråter på insidan och är nöjd över att jag lyckas hålla masken och klarar av att undvika darr på rösten och hålla tårarna inne.

Det är ett framsteg.

 

Middag med sönerna. Vi smaskade i oss faijtas och hade det mysig. Yngste sonen och jag tittade på vem vet mest. Jag ägde och kunde svaret på de flesta frågorna.

Sen försvann var och en till sitt och jag blev  kvar med en katt som ratar mig.

Ensam.

Hur kan man vara arg och ledsen på samma gång?

Fanfanfan

Sen började jag titta på film.

En typisk killfilm har man sagt till mig.

Men det är nog inte så smart att börja att se på film framåt halv elva när man knappt har sovit i natt.

John Blund kallar. Så jag hoppar på det tåget nu.

God natt.

Frågor och svar

Svårt att sova.

Dels ljuset som väcker mig, men mest är det för att hjärnan går på högvarv. Fylld av frågor. Det är frustrerande när man ställer frågor till någon och sen inte får svar. För det är då de negativa, destruktiva tankarna kommer: Det är mig det är fel på. Jag duger inte. Jag är värdelös osv. Även om jag innerst inne vet att jag duger. Men det är förödande för självkänslan att bli dumpad. Två gånger av samma person. Hur jävla dum är jag egentligen som så blåögt tror på andra?

Är det detta jag ska lära mig? Att inte vara så godtrogen? Att bli bättre på att läsa människor? Att vara mer reserverad och tillbakadragen?

Och hur normalt är det att någon som är över 40 säger: jag vill inte vara med dig i alla fall, även om jag trodde det. Jag träffade en gammal vän förra helgen och nu är jag förälskad i henne. Så  jag bryter  alla band med dig. Hej då!

Ute är det ett strålande solsken, men jag har haft svårt att njuta av det. Tänker och deppar. Jag hoppas att ledsen-fasen snart går över i arg-fasen. Jag behöver det.

För livet går vidare. Läkeprocessen kom bara av sig.

På gårdagens seminarium talade vi om kompetenser för framtiden. Olika kompetensområden. Ett av dem är medmänskliga kompetenser, inte sociala kompetenser, utan  medmänskliga. Det är en bra omformulering tycker jag. För en person kan vara socialt kompetent utan att vara medmänsklig.

Jag fick frågan igår, från flera håll, om det var sant att jag skulle bli ny rektor. Och jag har nog aldrig blivit så förvånad. För det första har jag aldrig sökt jobbet. För det andra har jag inte blivit tillfrågad. För det tredje är detta det sista jobbet jag kan tänka mig. Vore inte lämplig. Jag har gärna en ledarfunktion, men inte chef. För mig är det skillnad på ledare och chef.

Jag är känslomänniska, tror gott om alla och är ibland för naiv. Entusiastisk idéspruta och impulsiv. Jag talar innan jag tänker  och jag är ironisk utan att inse att andra kanske inte förstår det. Och ibland alldeles för mån om att passa in och bli omtyckt av andra.

Jag önskar att jag vore mer normbrytande än jag är. Ha större mod att uppfylla drömmar.

Att vara normbrytande är en kompetens näringslivet efterfrågar.

Hur man än är som person retar det alltid någon. Jag försöker att vara mig själv. Kan inte omforma mig som andra anser jag ska vara. Det har jag gjort tillräckligt länge i mitt liv. Är en människa med känslor, fel och brister, men också positiva egenskaper, kunskaper och kompetens. Jag syns och hörs, gillar mitt jobb och är så fräck att jag t  o m tycker att jag är bra. Men de som störs av min närvaro kan ju ställa sig frågan varför de ogillar min närvaro i tillvaron?

Dottern sa en sak i förra veckan som var tankeväckande. Hon pluggar på ett universitet där hon träffar många av mina fd. elever. Pluggar t o m ihop med några.
– Det är tur att du är en omtyckt och populär lärare för annars hade det varit jobbigt för mig 🙂
Och hade jag varit någon eleverna inte gillar, så hade säkert dottern blivit annorlunda behandlad. Så är vi människor.

Men av de bra sakerna med bloggar är att de är frivilliga att läsa. Gillar du inte mig och det jag skriver behöver du inte läsa. Du har ett val.

Livet består av val och konsekvenserna av våra val.

Ibland får vi svar på våra frågor. Ibland inte.