One (love)
Det är min absoluta favoritsång. Den kan jag lyssna på oavsett vilket humör jag är på.
Men mest ger den tröst. Idag.
Det är min absoluta favoritsång. Den kan jag lyssna på oavsett vilket humör jag är på.
Men mest ger den tröst. Idag.
På något sätt har jag klarat den här dagen.
3 gånger har jag brutit ihop och börjat gråta. Det är många som sett att det var något galet med mig.
Utan Babs kramar och tröst hade jag inte fixat förmiddagen.
Och alla andra som visat sin omsorg och sympati. Både på bloggen, sms, mail, fb och på jobbet. Jag hade inte fixat tillvaron utan er. Tack!
Och jag är glad att eleverna har lov. Det hade inte funkat att vara normal med dem. Jag som har svävat på moln under de senaste månaderna har kraschlandat rejält. I morgon ska jag på föreläsningar och det ska förhoppningsvis fungera ok. Men jag bävar för styrelsemötet på kvällen. Det kan jag inte slingra mig ur; vi ska nämligen vara hos mig. Pust.
Jag vill bara lägga mig ner och dö. Fast det vet jag ju att det inte går. Men jag vill bara bort från allt ont som river och sliter i mitt inre.
Det här är det värsta jag varit med i hela mitt liv. Jag känner mig som Lotten i Jag älskar dig inte.
Hur tar man sig upp?
Hur ska jag klara av att arbeta?
Att vara social och trevlig utan att bryta ihop?
Att lyssna uppmärksamt och reflektera när sorgen förlamar och bränner i kroppen.
Du säger att jag är en sån fantastisk människa.
Varför gör du mig så illa då?
Jag håller på att gå sönder inuti.
Tankarna har snurrat hela natten.
Är några månaders himlastormande kärlek värd den smärta och ångest jag känner nu?
Ja, tycker den som orsakat smärtan.
Nej, tycker jag som känner smärtan.
Förhoppningsvis ändrar jag mig.
Men just nu känns det som att jag kunde vara utan dessa underbara månader i kärleksrus.
Och det har verkligen varit ett kärleksrus.
Den djupaste kärlek och de mest omtumlande känslor jag upplevt i hela mitt liv.
Helt ärligt från båda.
Men den ena parten var inte klar med sitt förra förhållande.
Och nu är det jag som står där med skägget i brevlådan och känner mig lurad på konfekten.
Det gör ont att veta att jag är älskad, men att han älskar någon annan mer.
Hur ska jag läka? Hur ska jag kunna lita på någon igen?
Den kärlek jag känner går inte bara att stänga av.
En helt vanlig söndag, men ändå den värsta. Kärleken har dumpat mig. Han längtar efter en annan. Och jag har fallit i ett nattsvart hål av förtvivlan.
Jag har givit min kropp och själ till en annan människa, som nu bara kastar bort min kärlek och vill ha någon annan. Det gör så ont och jag vet inte hur jag ska ta mig upp. Har inte sovit på hela natten. Jag längtar bara efter Kärleken. Längtar efter att han ska ringa och säga att han ångrar sig.
Jag ska försöka ta efitbilder idag. Behöver något som kan ta bort smärtan i kroppen.

00-05-tiden
Det är nattsvart, både ute och i själen. Jag kan inte sova och tittar ständigt på klockan. Som tur är ligger dottern bredvid mig i sängen och jag håller om henne för att jaga bort förtvivlan. Gråter tyst.

06-tiden
Ingen idé att försöka sova. Går upp och sätter mig i köket.

08-tiden
Får sms av bästisen och tårarna börjar trilla igen. I hörlurarna spelas samma låt om och om igen. Den har hjälpt mig förut. Jag ska klara det här utan att bli patetisk.

09-tiden
Läser mail jag fått av Kärleken. Plågsamt javisst, men jag kan inte låta bli.

10-tiden
Ville känner kanske på sig att Matte är ledsen, för han gosar och kelar med mig. Dags att ta sig i kragen. Dusch och påklädning nästa!
Har jag tur vaknar ungdomarna snart och gör mig sällskap, så jag inte grottar ner mig i sorg.

11-tiden
-Du måste äta något mamma. Och drick något annat än bara kaffe. Annars får du ont i huvudet.
Så jag äter en banan och dricker ett glas vatten.

12-tiden
Ut på tur- aldrig sur! Inte sur, men ledsen. En promenad med världens bästa dotter hjälper.

13-tiden
Nu går vi hem. Åh så skönt det var med en promenad.

14-tiden
En sömnlös natt tar ut sin rätt. Vilar lite tillsammans med katten.

15-tiden
Dags att tänka på middag. Vilken tur att jag har hjälp av finaste dottern. Det är alltid roligare när man lagar mat tillsammans.

16-tiden
Lite middag slinker ner. Matglada Inna har förlorat aptiten, men dottern förmanar mig: du måste äta, så du orkar.

17-tiden
Tar ett bad för att liva upp kroppen. Det går så där. Ser ut som en ledsen hund och känner ångestklumpen i magen som inte vill försvinna.

18-tiden
Modemförbannelse var det! Nu har även 3 problem. Så 3 datorer ska dela på en nätverkskabel. Flytta fram och tillbaka är ju kul. Eller inte. Ska livet vara svårt, så ska det.

19-tiden
Dottern har inget Internet (det har mamman lagt beslag på) vlc bråkar, så hon spelar spindelharpan =)
Men mest pratar vi om livet och jag är så glad att jag har min kloka, vuxna, fantastiska dotter här hos mig idag <3

20-tiden
Jag ringer och jag ringer. Antingen är det upptaget eller svarar inte.

22-tiden
Pratar fortfarande i telefon. Det är ett långt samtal, som inte leder dit jag vill, men det är ärligt och jag får väl kanske lite svar på mina frågor. Fast jag önskar att han inte var så helylle, utan en skitstövel på riktigt. Då skulle jag bli arg i stället för ledsen och sårad. Men sina känslor kan man inte styra. Jag fattar ändå inte riktigt vad som har hänt. Hur kan en människa bara ändra sig över en natt?
Vill du glädja mig så skriv en kommentar. Idag behöver jag de extra mycket.
Nu är det mycket! Taggar järnet!
Det är tur att jag har mina listor, så jag inte glömmer något =)
Men jag trivs när det är många bollar i luften och jag är mitt smeten. Var ska sleven var om inte där =)
I morgon bär det av till Köpenhamn tillsammans med 41 underbara ungdomar och 3 härliga kollegor.
Massor av kul aktiviteter och studiebesök står på agendan.
Och som extrabonus ska jag träffa bästisen på torsdag kväll. Åh vad det ska bli underbart att få prata irl igen.
Jag saknar dig Alice!
Chefen är lite stressad. Bokar möte med mig samtidigt som jag har lektion. Men mina killar vilar ut efter prov i Ma D, så jag tror att de accepterar lite självständigt arbete. Läs får chansen att spela cs ostört 😉
Det är en bra dag idag!
Jag är glad!
Sitter på tåget västerut.
Fulltankad av kärlek, umgänge och mys. Det har varit tre underbara dygn med massor av kärlek, skratt och trams, samtal och vardagsliv. Helt enkelt en försmak av framtiden.
Skitväder hela helgen, men jag har fått vara tillsammans med Kärleken, leka med världens sötaste 1-åring och känna att jag hör ihop med fina människor. Jag känner mig verkligen välkommen och mottagen i Kärlekens familj^^
Det är så skönt att höra till.
Höra ihop.
Jag har fyllt på med kärlek och känner att det är lättare att åka ifrån.
Massor av roligt som händer i veckan och om 10 dagar träffas vi igen.
Då ska vi åka till bästisarna i Norge.
Livet är gott mot mig.
Sovmorgon är en bra start på arbetsveckan.
Intressant studiebesök med mina godingar. Oj vad väluppfostrade de är när man åker ut på aktiviteter. Deras föräldrar kan vara stolta.
Massor av mejl från chefen att besvara. Så jag jobbar lite.
Lugn eftermiddagslektion. Självgående elever. Måste ju vara för att jag har en så bra pedagogik =)
Om 78 timmar är jag hos Kärleken.
Veckan blir bara bättre.
Tänk att man kan längta så.
Senaste kommentar