Blog Archives

Så blev det

Spagetti och köttfärssås från igår. Smakade gott.

Ett hett bad och en bok.

Uppdatering av appar. Omstart av Iphone. Behövs ibland säger sonen, så jag gör så.

Installera sig lite program på Mac.  Kan vara bra att ha.

Titta lite webb-tv. Ingen handboll ikväll. Det blev Gossip girl. Lite verklighetsflykt. Precis var jag behövde.

Ett glas rödvin och en bit choklad. Bara för att jag kände för det.

Nu ska en trött flicka sova sig lite.

Tack för alla fina kommentarer. Jag blir så glad och rörd.

Wilma gav mig precis rätt pepp för att höja blicken och tänka framåt. Bättre att känna djupt och innerligt än att vara ytlig och traska vidare innan man knappt avslutat.   Jag tänker då inte kasta mig ut i nätdejtingträsket direkt. Mina känslor går inte att stänga av och på bara så där. Men människor är olika. Är det något livet har lärt mig så är det att människor är olika.

I många bloggar cirkulerar bilder på dubbelhakor. Jag har flera stycken. Men orkar inte ta nya bilder. Så ni får hålla till godo med bilder från 9 oktober.

Återvinning! Det är väl bra Grynet 😛

Fanfanfan

Trött som ett snöre.

Inte bara för att det är tisdag.

Jag sover för lite.

Somnar gott och vaknar i vargtimmen.

Tack liksom.

Fanfanfan.

Dags att spotta upp sig.

Nu kör vi!

Känslor, musik och så

Det har varit en bra dag på jobbet.

Massor av härlig energi från världens bästa elever har lyft mig gång på gång. Helt seriöst finns det nog inga som kan få mig att skratta så mycket som mina godingar.
Arbetsdagen avslutades med ett möte, som också var givande. Det är härligt att ingå i ett sammanhang och faktisk känna att jag betyder något. Ja, jag vet självkänslan är kass ibland. Samtidigt är jag kaxig som bara den. Förklara det någon?

En av mina elever frågade mig: hur är det? Och jag svarade ärligt att det är så där, men jag håller ihop. Det är bra det fick jag till svar och jag förstod att h*n visste. Senare frågade en kollega om jag fortfarande flög av lycka och var tvungen att säga att jag blivit vingklippt rejält.Och kämpade med tårar som ville trånga fram.

Faan.

Då spelar man musik.

Försvinner in i en annan värld och bearbetar.

Ja, jag lyssnar på musik jämt. glad. sur. arg. ledsen. deppig. irriterad. lycklig. olycklig.

Det finns musik för alla sinnestämnngar.

Tack och lov för det!

I nuläget blir det mycket Adele.
I can´t make you love me
Set fire to the rain
Someone like you

Men det går inte att grotta ner sig i sorg för mycket. Då behöver man musik som rycker upp. Som peppar tar fram lite och jävlar anamma!
Fuck you
I don´t wanna be
Happy
Chop suey
Kingdom for a heart
helter skelter

Så finns det musik som lägger sig som balsam om själen
Angel
Feel
She´s so high
Perfect

Och så har vi favoritlåten. Som jag aldrig tröttnar på. Som passar oavsett hur jag mår: glad. ledsen. arg. sur. olycklig. euforisk.
One

Musik är viktigt för mig. För de flesta tror jag. Mina ungdomar visar mig nya band som jag aldrig skulle upptäcka annars och det är härligt. Sonen visade mig Sonata arctica, dream theater och Muse. Mina elever har givit mig dead by april, In flames, gamma ray, hillary swift och kapten röd m fl.

Fast jag är glad om jag slipper hard style 🙂

Nej vad sägs om att fixa lite middag och varva ner. Morgondagen är förberedd och jag kan göra vad jag vill resten av kvällen.

En ny oskriven vecka

Under veckan som gick har flera personer ställt samma fråga:

Vad är det för karlar du träffar Inna????? 

G är charmig, snäll, trevlig, omtänksam, kärleksfull, rolig och pratglad. En underbar person att vara med.

Och som helt plötsligt kom på att han inte älskar mig längre.

Note to my self: undvik karlar, det går åt helvete ändå. Läk ditt krossade hjärta. Gå vidare i livet.

 

Ny dag, ny vecka, nya möjligheter.

Dags att åka till jobbet om en stund. Tack och lov för jobbet!

Världens bästa elever.

Trevliga kollegor.

Stimulerande och utvecklande arbetsuppgifter.

Det slog mig i förra veckan att vi har en väldigt trivsam stämning på skolan som verkligen känns i väggarna. Jag har varit på många andra gymnasieskolor och vi är lyckligt lottade som har en sån härlig atmosfär och god trivsel. På riktigt.

Jag är lyckligt lottad som har ett sånt härligt jobb .

Och världens bästa elever.

Nu kör vi!

Ta sig samman

Handlingsförlamad förmiddag.

Fylld av sorg och saknad. Jag har också förlorat min nära vän. Den jag reflekterar över dagen med. Småpratet på kvällen, uppmuntrande ord och lyssnandet på varandra. Vännen som jag delar så mycket med. Att bli avpolletterad som vän är lika sårande. Jag vill inte förlora min vän. Också.

Sonen undrade vid lunchtid om jag skulle ligga i sängen hela dagen.

Så jag tog mig samman.

Det går inte att grotta ner sig och bli deppig. Basta!

Kom ihåg att jag kan inte ändra andra människor, bara mitt förhållningssätt till dem.

Så jag satte på musik (nu passar Adele min sinnesstämning utmärkt), planerade lektioner och fortsatte sen med en runda i köket med disk och matlagning.

Det är något terapeutiskt över matlagning.

Planera, skära, hacka och kombinera.

Jag älskar att laga mat. Jag är bra på att laga mat.

Kläder till morgondagen är framplockade och jag ska snart förvandlas till sexig papiljottant 🙂

Det ska bli härligt att få jobba i morgon. En intensiv vecka med massor att göra och möten typ varje dag ligger framför mig. Sen bär det iväg för en helg med världens bästa vän  <3

Kvällen ska avslutas i sängen med min kompis Mac  i knät. Vi ska se oss lite film.

Så hoppas jag att det är lika lätt att vakna 6.00 i morgon som det var att vakna 5.30 i morse…

Reflektion

Lite si och så med sömnen. Bara att acceptera. Det blir bättre. Idag har jag nästan ingen huvudvärk. Det är värre med smärtan i magen. Men jag vet att den försvinner också. Hoppas bara att det inte tar flera månader…

Dricka sig lite te i gryningen, lyssna på radio, fundera över tillvaron och klappa katten.

Huvudet är fullt av ord som vill ut, men jag har svårt att formulera mig. Börjar läsa gamla dagboksanteckningar skrivna tio år tillbaka och framåt. Minns, reflekterar, skrattar, fäller några tårar. Tänk så mycket klokt jag har tänkt.

Jag är mig lik idag, men jag är starkare. Är inte lika rädd och osäker. Självkänslan är fortfarande kass, men jag har en inre styrka idag som inte fanns för tio år sedan. Jag får fortfarande en brännande smärta i magen av sorg och oro. Jag är fortfarande lika mycket känslomänniska. Jag är fortfarande lika barnslig och tramsig. Jag älskar fortfarande böcker, film och musik. Jag gillar fortfarande att fika, dansa och umgås med vänner 🙂

Det är kul att titta i backspegeln och se vad som hänt. För 7 år sedan skrev jag så här:

Tonåringar

Du vet att dina älskade små barn har blivit tonåringar när…

Du får besked om att hålla tyst när kompisar kommer på besök. Det är ju så pinsamt när du frågar saker.

När du möter sonen på stan och han tittar bort för tänk om någon fattar att den där pinsamma tanten är hans morsa.

Dottern vill åka bort  varje helg för att träffa pojken hon är kär i.

Du är den som lägger sig först på kvällarna och då är klockan över 12!

Du vaknar först och kan sitta ensam vid datorn i flera timmar innan någon ger ifrån sig ett livstecken.

Du kan diskutera livsfrågor och litteratur.

Du kan gå på konsert med dem.

Idag är alla tre vuxna och vi har överlevt tonåren. Det var tufft att vara ensam ansvarig för tre barn, men vi klarade det. Mina barn är det finaste jag åstadkommit i livet. De är det viktigaste. Jag är lyckligt lottad som har fått tre fina, friska barn. Det är inte alla förunnat att få barn.

Oavsett svåra stunder, sorg och elände gäller det att se framåt. Jag är en obotlig optimist. Är glad och positiv, även om jag ramlar ner i gropen av sorg och smärta ibland.

När jag ser i backspegeln inser jag hur mycket jag kan och hur mycket inre styrka jag har.

Inför 40-årsdagen fick jag frågan: beskriv dig själv med tre ord. Så här svarade jag då:

Spontant tänker jag: snäll, glad och omtänksam. Men stämmer det?
Jag frågar dottern och får till svar: högljudd, envis och glad.

Frågar några fler:

  • cool, tjatig, snäll.
  • lojal, pratig, omsorgsfull.
  • sur, stressad, töntig

Skulle jag fråga någon som inte tycker om mig skulle han säker säga: slarvig, självisk, lat.

Det är  ju naturligtvis så att jag är allt detta. Inte bara  snäll och glad.

Jag känner igen mig. Så mycket har jag inte förändrats. Om vi flyttar tillbaka till nutid så är jag  ledsen, trött och håglös. Idag. Imorgon är en ny dag. Se framåt. En dag i sänder. Så blir det bättre.

Hur känner Du dig idag?

 

Just nu

I’m outta love
Set me free
And let me out this misery
Just show me the way
To get my life again
’Cause you can’t handle me
I’m outta love
Can’t you see
Baby that you’ve gotta set me free
I’m outta love

Filmen

Hulda ville veta vilken film vi såg.

Den här:

Lågmäld, rolig och  varm är mitt omdöme. Både sonen och jag gillade filmen och sonens spontana kommentar var: nu vill jag se på sällskapsresan!

I filmen var hela tiden referenser bakåt i tiden som nog den yngre generationen inte förstår.

Framför allt är det en film om vänskap.

Det blev en trivsam kväll.

Först middag t i l l s a m m a n s med båda sönerna. Sen bio med Yngste sonen och en pratstund. Nu har han åkt hem till sig (med matlåda till i morgon så klart) och jag ska lägga mig i sängen och se  Stjärnorna på slottet. Om jag kan överrösta grannen två trappor ner som har fest och spelar Maggio så fönstren skallrar.

I morgon är en bättre dag.

Tröst

Vaknade okristligt tidigt.

Hela veckan har jag haft en brännande smärta i magen, men nu hade den krympt.

Istället hade huvudvärken from hell flyttat in.

Dagen skulle ägnas åt att skriva hemtenta. Jag kan ju inte bara ge upp.

Men jag har legat helt utslagen i sängen,  handlingsförlamad av smärta. En hel dag i vila har nästan jagat bort huvudvärken till slut. Tänk om det vore lika enkelt med den andra smärtan.

Både hjärtesorg och huvudvärk på samma gång rekommenderas ej.

Undvik å det bestämdaste är mitt råd.

Finaste dottern har ringt och messat för att trösta och peppa.

Äldste sonen visar omsorg på sitt sätt.

Yngste sonen vet hur man tröstar en ledsen mamma.

Han ringde och bjöd mig på bio.

Lite skratt och trevligt sällskap ska nog få mig på andra tankar.

Åh  vad jag älskar mina barn <3

Kunskap

Jag har kämpat med en kurs i företagsekonomi under höstterminen. Ja, jag vet inte vad som for  mig.

Först blev studierna lidande av euforisk kärlek.

Nu är det ytterst svårt att hitta motivation till att få ihop en hemtenta  p g a olycklig kärlek.

Jag måste säga att Kärleken hade jävligt dålig tajming när han kom och gick i mitt liv.

Eller så är det jag som suger på att ta mig samman. Krossat hjärta påverkar hjärnan tyvärr.

Det får bli som det blir. Som någon sa till mig i höstas när jag lycklig och euforisk hade dåligt samvete för att jag inte pluggade tillräckligt mycket: satsa på kärleken, plugga kan du alltid göra senare.

Jag vet i alla fall vad jag ska plugga till hösten och vad jag ska bli när jag blir stor. Det är kanske meningen att jag ska leva ensam.

För jag ska plugga.

Jag är nog besatt av kunskap och älskar att lära mig nya saker.

Det handlar inte om att ha en massa högskolepoäng i bagaget som en del skryter med, utan det handlar om kunnande, att förstå sammanhang och kunna ingå i en gemenskap av kunskap och förståelse.

Jag har enkel arbetarbakgrund, och har alltid blivit uppmuntrad till att söka kunskap och bilda mig.

Jag gillar ordet bildning bättre än utbildning.

Häromdagen satt jag med mina godingar och diskuterade.

De hade svårt att förstå vitsen med att läsa litteraturhistoria.

Och det är klart att ska man bli ingenjör känns inte antiken så upphetsande. Om man inte är historienörd som jag och tycker att allt sånt är skitkul. Jag var en tönt redan som barn. Hur många 10-åringar älskar att gå på museum liksom?

Men det handlar om allmänbildning, att förstå nutiden och för att ingå i en gemenskap.

Att förstå och har en gemensam kontext.

Att förstå vad andra talar om, kunna delta i samtal och förstå hur saker och ting hör ihop.

Hur och var man skaffar sig kunskap är inte det viktiga.

Autodidakt är nog så värdefullt.

Däremot tror jag på det livslånga lärandet.

Vi lever i ett samhälle där vårt kunnande ständigt behöver uppgraderas. Där vi byter yrkesbana om och om igen.

I skolan utbildar vi för framtida yrken som inte finns.

Vad behöver man för kunnande då?

Man måste vara flexibel, kunna ta ansvar, hantera kommunikationsteknik, språk, var innovativ, ta initativ, var problemlösare, kunna samarbeta mm.

Samhället har förändrats och är i ständig förändring.

Vi behöver alla dessa egenskaper och färdigheter samt traditionella kunskaper. Det ena behöver inte utesluta det andra. Men framför allt behöver vi utbilda självständiga, initiativtagande entreprenörer. Tycker jag.

Panta rei. Fattar du inte googla. Jag lärde mig i skolan. Kanske därför eleverna kallar mig  walking Wikipedia. Fatta hur mycket ”onödig” kunskap jag har. Är bra när man spelar TP.

Min senaste lärdom är att kärlek gör ont. Jävligt ont  när en människa jag älskar reducerar mig på olika sätt. Jag har också lärt mig hur man installerar fonter på en mac och hur man mediterar på bästa sätt för att kunna sova. Åtminstone några timmar.

Veckans bästa citat:

”Ett slut är en stor sorg som måste få härja innan livet går vidare”