Blog Archives

Morgon i Sponvika

Med 8 timmars god sömn i kroppen går jag upp strax före 8.

Ute har det fallit lite snö i natt. Jag är glad att jag kan skrota runt inne i värmen.

Världens bästa 7-åring sitter i soffan och kollar på barne-tv. Bästisen och tonåringarna sover.

Nu sitter jag i soffan med kaffekoppen inom räckhåll och laptopen i knät.

Det är livskvalitet.

Morgonstunden med dagens första kaffe är så värdefull. även om det ackompanjeras av disneychannel 😉

Jag  är lyckligt lottad med familj och vänner.

Nu är det dags att besöka mina webbisar.

ps. idag blir det inte så mycket VärldsMästerskap i skidåkning för min del. Backhoppningskval. Men jag lär nog kasta ett getöga ändå =) Min favorit är Simon Amman.

God morgon

Tung i huvudet idag.

Fast då vet jag ju att jag har ett.

Har drömt rörigt i natt igen.

Stod ute på min balkong och skulle äntligen städa där.

Håller på och helt plötsligt är mitt vardagsrum fullt av folk som ropar till mig och pekar. När jag vänder mig om ser jag att balkongräcket har lossnat och när jag tar i det släpper det helt och balkongen är helt utan räcke. På tredje våningen.
Jag släpper in mina gäster, tydligen är det nyårsafton och en kompis från förr har spontant dykt upp med en bunt ungar. Sätter på kaffe och funderar på vad jag ska bjuda dem på. Upptäcker att kylskåpet är fullt av räkmackor som jag fått av någon tidigare, men vännen från förr kan inte äta räkmacka p g a ont i knät. Då säger min son att vi har ju bullar i frysen. Och det hade vi! En stor påse.
Kommer på att jag måste ringa hyresvärden och få balkongräcket fixat. Går ner i trappuppgången för att se vilket nummer jag ska ringa på helgen. Men de har tagit bort alla tavlor med information och telefonnummer. Jag letar och letar, men ingenstans finns något telefonnummer till vaktmästare eller jour. Däremot arga lappar om vem som glömt tvättmedel i tvättstugan och listor över vilka som är bäst på att städa. Sen hittade jag en stor lapp där jag ombedes gå till ett kontor. I Ed*
Jag går till slut upp utan att ha hittat något nummer att ringa. Mina gäster väntar och väntar på att kaffet ska bli klart. På bänkarna står fina fiskgratänger som jag lagat, men som jag glömt att ställa in i kylskåpet, så de vågar man inte äta. Min sista tanke innan jag vaknade var att nu måste jag göra fiskgratäng på köpekrabba. Jag har ju ingen riktigt kvar i frysen!

Hur ska man tolka en sån dröm?

Så nu är jag vaken. Klockan är strax efter 8. Katterna har försökt att få upp mig ganska länge. Så jag tassade upp och gav dem vatten och mat. Nu väntar jag på kaffet.

Hoppas att kaffet ska få huvudet piggare. Jag avskyr förkylningar som velar fram och tillbaka. Min har velat i över 3 veckor.

Försvinn säger jag bara!

Efter lunch tar jag min väska och åker. Åker till mitt andra hem och min andra familj.

Jag längtar.

 

* Ed ligger i norra Dalsland drygt 8 mil härifrån.

Det går runt

i huvudet på mig.

Jag har läst och läst och läst. I den här

Idéer och tankar om uppgiften eller ”case” som det heter, snurrar runt runt i hjärnvindlingarna. Men jag har svårt att få dem på pränt. Funderar på om jag bara ska tvinga att skriva och se om det kommer någon vart. Men jag har ju flera dagar på mig att göra ett utkast.

Nu har jag kopplat bort allt med att äta lite och se på oth. Vilket innebär att gråta lite. Oth har den effekten på mig. Jag är så lättpåverkad. Känslomänniska är bara förnamnet. Men eftersom jag har så lite kärlek och drama i mitt eget liv får jag ta del av det fiktiva;)

Jag är trots ensamheten tillfreds med att vara singel. När jag tittar tillbaka på vad som hänt under senaste halvåret inser jag att jag ändå har tur som slapp undan ( även om det gjorde  fruktansvärt ont)  en man som började ragga på mig innan det var slut med exet. Och som umgicks med exet när han var ihop med mig. Jag förtjänar bättre än sånt svek. Och man kan ju undra vad han hade i mitt liv att göra, om han ändå tänkte förlova sig med exet.

Jag har aldrig stött på maken till feghet.

Fast nu gör det inte ont i mig längre. Jag har kommit långt i min läkeprocess.

Nu laddar jag. Imorgon smäller det! Men jag tycker att nsb kan ändra tågtiderna. Finalen i sprint går när jag är på väg till Sponvika. Tur det finns radio i mobilen =)

Det ska bli så härligt att få umgås med bästisen i några dagar. Jag måste skriva på min inlämningsuppgift, men det blir ändå massor av tid att prata och umgås.

Samt se på vm. Skidåkning Tofflan. Du vet sån där sport!

Media gör allt för att trissa upp hatstämningen mellan Sverige och Norge. Jag blir så less på det. Självklart hejar jag på de svenska skidåkarna. Men jag unnar verkligen Marit Bjørgen att vinna. Det tror jag alla svenskar gör. Fast jag tycker att en del journalister och skidåkare skulle hålla truten. Både norska och svenska. Basta.

Nej vad sägs om att öppna word och skriva lite.

The Best – as simple as that – the best

Fundering

Jag fick en fråga om jag  hittat någon ny kärlek. Sagt i bästa välmening och med omtanke.

Men jag förstår inte varför man ska ha så bråttom?

Jag har precis landat efter den värsta sorg i hela mitt liv och kan äntligen ärligt känna mig glad och lycklig. Kan t o m  tänka på H utan att känna sorg. Känslan är mer ”synd för honom som valde bort mig, men det skiter väl jag i” Jag känner fortfarande en stark kärlek för H, men den gör inte ont. Jag vet att det kommer att bli bättre. Det är redan bättre.

Men jag jag förstår inte den desperata jakten efter kärleken. Varför måste man ut på jakt direkt? Oavsett om man jagar på nätet eller irl?

Jag lever hellre i celibat, i harmoni med mig själv, än provar på lösnummer här och där. Jag tycker att jag förtjänar bättre.

Är människor så rädda för att leva ensam?

Är det inte viktigt att våga leva ensam? Att klara sig själv?

Jag tror på tvåsamhet, men inte till vilket pris som helst. Man blir väl lite luttrad efter skilsmässa och förhållanden som kraschar. Man ska vara snäll mot sig själv.

Men jag är inte redo för en ny kärlek. Även om det finns folk som flörtar med mig, ganska rejält. Svårt att hantera ibland. Men det är en annan historia 😉

Festina lente. Jag vill inte råka ut för en ny H.

Som sagt

fullt ös på jobbet.

Även om jag alltid har en kaffekopp med mig, hinner jag sällan sitta ner och fika med någon.

Chefen uppmanade oss att prata med den kollega vi vanligtvis inte samtalar med. Umgås över (osynliga) gränser och arbeta för att den goda gemenskapen ska förbli god.

Jag har det senaste bara susat förbi goda vänner och kollegor. Var finns tiden till det goda samtalet? Chansen att se varandra i ögonen och bekräfta varandra?

Torsdag-fredag kommer att se likadana ut. Fullt upp.

Det positiva är att jag tillbringar den mesta tiden med eleverna.

Dessa underbara härliga människor som jag får rå om på vardagarna.

Tack alla föräldrar för att jag få rå om era fina ungdomar!

Klockan är snart 19 och middagen puttrar på spisen. Jag är trött, men behagligt trött. Dagens konferens var både kraftfull, innehållsrik och full av diskussion. Den gav energi. Det bådar gott. Trots olikheter har vi samma mål.

Jag ska ta mig friheten att inte jobba mer ikväll.

Ska äta middag. Se på oth. Bada med min bok. Jag måste bada varje dag. Det är ju bara i badet jag läser numera =)

I morgon är det marknadsföring för hela slanten. Tillsammans med fina ungdomar.

Jag har ett bra jobb. Det är ett privilegium att ha så kul på jobbet. Tänk vad jag får skratta och vara lycklig.

Mellerud har fantastiska ungdomar.

Jag tror på framtiden!

I min lilla lilla värld

Elever, familj och jobb.

Dessa tre ting fyller min värld.

Jag beundrar alla som engagerar sig till höger och vänster. Hur hinner man?

Jag har fullt upp i min lilla värld. Jobba, äta, sova. jobba, äta, sova.

Familjelivet är harmoniskt.

På jobbet är det fullt, men framför allt roligt.

Åh vad mina elever är underbara!

Tack för att ni är så härliga och roliga!

Mitt i

Mitt i veckan.

Mitt i livet.

Veckans längsta arbetsdag. Massor att göra.Fullt ös på den lilla skolan. Var finns jag?

Mitt i smeten.

Oj vad jag trivs!

Dags att åka till världens bästa jobb och världens bästa elever!

Harmoni

Om jag skulle beskriva mitt liv med ett ord just nu skulle det vara harmoni.

På jobbet är det fullt ös. Massor av bollar i luften och mycket att göra. Men det är kul, kreativt och spännande.

Ungarna mår bra och vi har en bra relation med varandra. Jag har goda samtal med dem alla tre varje vecka.

Jag har överlevt tre tonåringar. Nu har vi kommit ut på andra sidan.
Alla bråk, allt tjat, alla tårar och oron. Kamp på morgonen, hot om utegångsförbud. Alla dumma beslut, bra beslut, sura ungar, tjatig morsa, arg morsa, ledsen morsa. Allt detta har gett resultat.

Jag har fått tre unga vuxna som mår bra och som har en bra relation med mig och varandra.

Jag är en stolt mamma och jag älskar min underbara ungar <3

Varje dag slås jag av hur harmoniskt det är mellan oss. Vi kan vara trötta och sura, stressade, arga eller ledsna. Men harmonin finns där ändå hela tiden.

Jag har ett nytt lugn inom mig. Ett lugn jag inte hade före H.

Det kanske fanns en mening med krossat hjärta ändå. Läkeprocessen går framåt. Sakta , men stabilt. Smärtan är borta.

Jag känner harmoni i min själ.

EFIT måndag 14 februari 2011

En helt vanlig arbetsdag i en helt vanlig kvinnas fjortistantens liv. I dag har vi kultur- och idrottsdag på jobbet. Jag ska vara ansvarig för mini-lan, men det sköter eleverna själva, så jag kan flänga runt och fixa saker utan dåligt samvete.

Häng med!


6-tiden
Pyntad, påklädd och  med frukost i magen är det dags att borsta tänderna. Normal javisst =)


7-tiden
På väg till bussen. Det är kallt ute. -10. Brrrr.


8-tiden
Så här snälla är mina godingar mot min maskot!
Den maskoten fick jag av mina studenter 2004 och har en självklar plats i klassrummet.


9-tiden
Har fixat en rekvisition av chefen, så jag kan handla lite saker till fikat.


10-tiden
När eleverna tränar samarbete, kreativitet och utvecklar sin finmotorik jobbar fröken med marknadsföring.


11-tiden
Det spelas för fullt i DotA-turneringen. Det förs en diskussion om vem som är sämst och det är stackars Sunkan som får den titeln. H*n spelar volleyboll i stället och är mycket medveten om sina skills =)
Under tiden blir de spelande eleverna intervjuade av en svensklärare som vill lära sig om spel och hur de kan användas i undervisningen. Kursplaner i både svenska och engelska granskas.


12-tiden
Jobb-ärenden har uträttats på köpingen och nu är det dags för lunch.
Rött kryss = mitt arbetsrum. Om du skulle komma på besök =)


13-tiden
Bakelser i långa banor som väntar på att bli uppätna. Elevrådet bjuder och chefen betalar 😉


14-tiden
Semifinal i volleyboll-turneringen.


15-tiden
Det vinnande laget: Läderlapparna, som består av elever från 3 olika klasser. Det är en av de bra sakerna med såna här dagar: samarbetet över programgränserna.


16-tiden
Åka sig lite buss.


17-tiden
Vi kan ju inte ha en efit-dag utan en matbild =) Middag= ugnsstekt kyckling, ris, currysås, gröna ärtor.


18-tiden
Innas it-support
Dottern har problem med datorn och jag lotsar fram till systemåterställning för att bli av med skit som installerat sig.


19-tiden
Ligger i sängen och läser. Fördelen med att vara singel med vuxna barn är att jag kan göra vad vill. Oftast.


20-tiden
Den här bilden är till Micke. Men mer får du inte se 😉
Idag kunde jag ligga kvar i badet utan att son eller telefon  störde =)


21-tiden
Dags att provsmaka den nya chokladen.
Jag älskar mango. Jag älskar choklad. Men det här blir för sötsliskigt. Tänk om man hade valt mörk choklad i s f för den här söta mjölkchokladen. Mitt betyg blir 2 ½ av 5.


22-tiden
Det är toppen att ligga i sängen och kolla på webb-tv.


23-tiden
Nu är det dags att sova. Tack för att du följt min dag. God natt från fjortistanten =)
Det var meningen att sista bilden skulle bli på katten som låg i mitt knä, men han fick ”sketslaget” när jag tog fram kameran och sprang och gömde sig. Ville är rädd för allt =)

Vill du glädja mig så skriv en kommentar.