Blog Archives

En lista

Kärlek under 2010 . .
Har du kysst någon? Ja
Har du pussat någon? Ja
Har du varit tillsammans med någon? Ja
Har du varit kär i någon? Ja
Har du haft sex med någon? Ja

Dina vänner under 2010 . .
Har en vän dött? Nej
Har en vän sökt tröst hos dig?Ja
Har du sökt tröst hos en vän? Ja
Har du sovit över hos en vän? Ja
Har du varit kär i en vän? Nej
Har du fått mer en fem nya vänner under året? Ja

Du under 2010 . .
Har du gråtit? Mer än någonsin
Har du skrattat? Massvis
Har du kissat på dig?  Ja
Har du sovit i tält? Nej
Har du sovit under bar himmel? Nej
Har du varit på Gröna Lund? Nej
Har du varit på Liseberg? Ja
Har du varit på Kneipbyn? Nej
Har du varit utomlands? Ja
Har du varit i en annan stad? Ja
Har du bott hemma? Ja

När har du som mest . .
Gråtit under 2010? November
Skrattat under 2010? Varje månad, förutom november.

Denna månad . .
Har du varit kär? Ja, tyvärr
Har du kysst någon? Nej
Har du pussat någon? Ja
Har du kramat någon? Ja
Har du skrattat? Ja
Har du gråtit? Ja
Har du varit glad? Ja
Har du varit ledsen? Ja

När ..
Grät du senast? i morse
Skrattade du senast? idag
Duschade du senast? i morse
Lyssnade du på musik senast? just nu
Hade du kul senast? just nu när Sara gör julgodis, vi lyssnar på julmusik och pratar.
Hade du tråkigt senast? häromkvällen, när jag satt ensam och suktade.

Vem . .
Kysste du senast?  Herr H
Kramade du senast? Sara
Pratade du i telefon senast med? Sara
Fick du sms av senast? Sara

Midvinter

Inte fick vi se någon månförmörkelse i morse. Bara en antydan på vägen, men ju längre norrut vi kom desto fler moln lade sig framför månen. Lite trist.

Vintersolstånd. Nu vänder det. Som jag har längtat efter denna dagen. Både bildligt och bokstavligt. Vi går mot ljusare tider och det är slut på mörker och elände.

Nu vänder det!

21 december. Idag är det min farfars födelsedag. Om han hade levat hade han fyllt 90 år idag. Men farfar dog när jag var 25 år. Du fattas mig än. Men jag vet att du vakar över mig.

Har Du sett någon månförmörkelse idag?

Reflektion eller nåt

Jag sitter och reflekterar över 2010.  Filar på någon slags årssammanfattning. Läser vad jag skrivit  under året.

6 januari hittade jag följande rader:

”Jag började att se en film, men den var så dålig att jag stängde av. Se inte Love happens. Du blir bara besviken.

Så det blev radio.  Ett ålderstecken kanske? Jag läser om så många som har 40-årskris. Det har jag aldrig drabbats av. Det var bara härligt att fylla 40! Kanske för att jag är tillfreds med livet och att jag blir kallad MILF av mina ungdomar =)
Däremot hade jag en kris när jag var 35.  Det ledde till skilsmässa.  Sen hade jag en livskris vid 25, när min farfar dog, alldeles för tidigt.  Jag kanske ska akta mig i höst när jag fyller 45 ?”

”Jag  kanske ska akta mig i höst när jag fyller 45?”

Och visst blev det en livskris när jag fyllt 45.

Tack så mycket för den smärtsamma upplevelsen Herr H!

Det viktiga är vad vi gör av våra livskriser.

Jag trodde verkligen att jag skulle gå under av sorg när H dumpade mig. Den värsta upplevelsen i hela mitt liv. Och då har jag ändå gått igenom en bråkig skilsmässa.
Men vet nu att jag överlever. Trots det så är tilliten  skadad. Hur ska jag kunna lita på kärleken igen? Hur ska jag våga älska? Den kärlek som jag fortfarande känner för H vill han inte ha och jag vet inte var jag ska göra av den.
Bättre att leva ensam och låta smärtan blekna. Kärlek är också att släppa taget om  någon som vill något annat. Även om det gör ont. Jag hoppas att H tycker att det är värt det.

Det borde vara obligatoriskt med en rejäl karenstid mellan förhållanden. Kanske inte två år som jag hade, men en rejäl paus för att landa och reflektera innan man kastar sig in i nästa förhållande. Då hade jag  aldrig blivit din  rebound girl.

Igår var det fjärde advent. Det kom jag på typ halv elva igår kväll och tände ljusen en kort stund.

Imorgon har vi julavslutning. Då ska jag har det trevligt med världens finaste elever. Se på film, käka godis, skratta, sjunga julsånger, lyssna på musik. Sen fika med trevliga kollegor och något mer?
Ja visst ja, arbeta på eftermiddagen. Arbetslag. Sen får vi jullov. Semester.

50

Det har gått 50 dagar sedan jag fick mitt hjärta krossat.

Att skriva i bloggen har hjälpt oerhört mycket, i början var bloggen helt enkelt min livlina,  som gjorde att jag inte gick under helt och hållet.

Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet över alla kommentarer,  snälla ord och hjälpande råd jag har fått av er. Det är en oerhörd tröst att så många, både kända och okända, visar sin empati och omsorg för mitt väl och ve.

Att bli dumpad  är väl  i sig ganska vanligt, men för mig var det oerhört chockartat. Det var så fullständigt oväntat. Hur man handskas med det och går vidare är olika för oss människor. Att skriva öppet och naket i bloggen har varit  mitt sätt att bearbeta. Alla måste få gå sin egen väg.  Det finns inga rätt eller fel. Och jag ångrar inte att jag varit så öppen  med min upplevelse. Det har hjälpt mig att komma vidare.

Än är jag inte i mål, men jag har kommit en bra bit på vägen.

Visst gör det ont som f*n ibland och jag längtar och sörjer.

Det viktiga är att jag inte känner så hela tiden längre, utan det går långa stunder utan en tanke på H över huvud taget.

Tiden läker sår. Jag tror på det nu.

Om jag bara kunde låta bli att pilla på sårskorpan emellanåt 😉

Dag 30 – One last moment

Ett sista ögonblick

Det sista ögonblicket med H var på stationen i Motala.

Vi kysstes och kelade  i väntan på mitt tåg.

Det var ett lyckligt ögonblick.

Aldrig hade jag kunnat ana vad som väntade runt hörnet.

Dag 29 – Your aspirations

Min ambition: att bli en  bättre pedagog

Min strävan: att bli en bättre människa

Min längtan: efter Kärleken

Finaste

Jag har världens finaste barn.

Jag älskar mina ungar över allt.

Tre mycket olika individen, men ändå så är de lika.

Tänk att ha vuxna barn som jag kan ha djupa diskussioner med.

Och hur blev Lilleman så vuxen och erfaren?

Tack för kvällens givande  samtal.

Ensam hemma

Även om det känns lite tomt och vemodigt, så är det ändå okej att vara helt ensam på fredag kväll.

Sonen har gått ut och ska jag vara helt ärlig, så är han inte så mycket sällskap när han är hemma. Wow tar all hans uppmärksamhet om man säger så =)

Så jag längtar till torsdag. Då kommer de andra två hem. Lägenheten kommer att vara fylld av prat, skratt, bråk, kläder och prylar. Ingenstans att vara ifred. Men jag längtar ändå. Mina ungar är det finaste som finns. Åh vad vi ska tjata, bråka, skratta och hålla på. Spela spel, se på film och umgås.

Det suger att vara ensam.

Ikväll ska jag slå på stort. Jag ska sitta ligga i soffan och se på tv:n.

Tv:n har nog inte varit påslagen de senaste två veckorna. Varför det?  När man kan ligga i sängen och kolla på webbtv.

På spåret så klart.  Det ska nog jaga bort vemodigheten en stund.

Imorgon blir det lite bakning av julkakor. Och så julköttbullar. Barnen har beställt massor av julköttbullar.

Och är jag på rätt humör så kanske jag julpyntar lite. Tar fram tomtar. Inte en enda tomte är framplockad än. Jag har inte haft lust. Men ungarna kommer att locka fram lusten.

Varje gång någon frågat vad jag önskar mig i julklapp så har jag inte kunnat svara.

Julefrid vill jag ha.  Glädje med mina älskade ungar. Ro i själen.

När jag inte kan få det jag vill ha, så vill jag åtminstone få ro i själen.

Vänner

En av de bästa saker med vänner är att vi kan stötta varandra i motgång.

När jag är nere tröstar du.

När du är ledsen peppar jag.

Jag har fantastiska vänner, både irl och i cyberspace.

Tacka Gud/Gudrun för Internet.
//Det är en himla tur att ryssarna såg till att stackars Lajka dog, annars hade vi aldrig haft Internet =)
*avd. du kan väl din datorhistoria*

Jag har världens bästa vänner.

<3<3<3

Tredje advent

Harmoni

Familj

Ljus

Jag hade tagit en fin bild på både sonen och ljusen. Men vet ju vad sonen anser om att figurera i bloggen 😉

Julkorven ligger i frysen. Yngste sonen har åkt till avslutning i kyrkan. Äldste sonen spelar WOW. Katterna ligger vid mina fötter. Det är mörkt ute och skiten på rutorna syns inte längre =)

Idag är det tredje advent.