Blog Archives

Dagens plus

+ värme och omtanke från vänner här och där

+ kloka ord från vänner här och där

+ värme och kel från gosekatten

+ fnitter och trams med eleverna

+ en skvätt rödvin och en bit choklad på kvällskvisten

+ webb-tv  Spooksmarathon just nu

+ kollegors bloggande som får mig att skratta

+ värme och ljus inne, när det är storm  ute

+ varma vinterskor

+ dagens möten avklarade

+ disken är ett minne blott

+ bra musik att lyssna på

Dagens minus?

Vi tar och skiter i det!

Lösenordsskyddad: ego e

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Category: sorg  Tags: , , , , , , , , , , , ,  Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Dumpad

Nu har jag deppat och gråtit i 24 dagar.

Dags att tänka nytt.

Jag har fått så många råd.

Bra råd.

Det tar tid att sörja. Och jag måste låta sorgen har sin tid. Tillåta mig att vara ledsen, men ändå tänka positivt. Gör roliga saker. Var med vänner.

Dåliga råd.

Gå ut och ragga eller åka till Vadstena på pilgrimsvandring som någon föreslog går fetbort! Kärleken kommer ju från Vadstena.

Jag väntar fortfarande på arg-fasen. Funderar på att skaffa en voodoo-docka 😉

Det kanske hjälper?

Jag vill att du har lika ont som jag.

Eller ska jag göra som konstnären Sophie Calle? Hon gjorde konst av pojkvännens dumpningsmail.

Att bli dumpad via mail är ungefär lika pissigt som att bli dumpad i telefon.

Voodoo känns rätt just nu.

Tisdag morgon

November kan ge vem som helst depression.

Det är mörkt och eländigt.

Skitväder.

Snö, regn och kyla om vartannat.

Året närmar sig slutet.

Det här året har varit det bästa och det värsta året i mitt liv.

Det bästa var så klart den stora Kärleken som bara dök upp i mitt liv, när jag minst anade det.

Det värsta var när Kärleken över en natt kom på att han inte kommit över sitt ex och att kärleken till mig inte räckte.

Ridå.

Ena dagen sökte jag jobb och planerade att flytta tvärs över landet. Planerade att bli gammal ihop med Kärleken. Nästa dag var jag dumpad och levde i chocktillstånd.

Det är inget jag önskar någon annan att gå igenom.

Det jag kan rekommendera är att inte ha för bråttom in i ett nytt förhållande.

Det borde vara karenstid. Festina lente som sagt.
Fattar du du vad jag menade H?

Min karenstid var 2 år. Det var två viktiga år som gjort mig stark och fokuserad på vem jag är och vad jag vill.

Det har givit mig styrka att hantera sorgen jag drabbats av.

För det går inte att lägga sig ner och dö.

Bit ihop.

Hitta ljusglimtarna i livet.

Idag ska jag lyssna på europeiska ungdomar som är volontärer i Sverige.

Webbutveckling. Utvecklingssamtal. Elevrådsmöte.

Tack och lov för att jag har det roligaste jobbet i världen!

Tack och lov för världens bästa elever!

Tack och lov för världens bästa kollegor!

Två av dem har inte  lämnat sandlådan än. Men ingen av dem har fyllt 40, så de är ju inte vuxna än 😉
Ni har väl läst  ”debatten”  mellan adjunkten och magistern?

Ont

Det finns stunder när jag är helt normal igen.

Pratar och skrattar hjärtligt.

Helt utan att känna någon sorg.

H finns inte i mina tankar överhuvudtaget.

Jag känner mig fri.

Men så kommer det plötsligt.

Sorgen.

Det bränner till magen och jag vill bara gömma mig.

Försvinna från världen och vakna när allt är bra igen.

Även om det känns bättre än för 3 veckor sedan, så är det  ledsamt.

Jag har så ont.

Jag känner mig så ensam.

Jag vill ha tillbaka glädjen i mitt liv.

Varför skulle du komma in i mitt liv om du ändå skulle såra mig så här?

Varför?

Jag kämpar verkligen för att tänka  positivt.

Jag har blivit uppmanad att sluta tänka negativt.

Men det går inte att tvinga fram glädje.

Tofflan skrev till mig:

”Du måste ta tid att sörja också, det går inte att enbart tänka positivt!”

Jag sörjer.

Och gör allt för att hitta tröst.

Utan världens bästa elever hade vardagen aldrig fungerat.

Utan världens bästa vänner hade jag aldrig orkat.

Utan världens bästa barn hade jag aldrig kämpat för att gå vidare.

Men Kärleken fattas mig.

Plus och minus

PLUS

+ Laptop i sängen
+ Vänner som visar att jag duger
+ Kaffe
+ Svtplay

MINUS

– Hjärtesorg
– ensamhet
– skitväder
– apati

Lösenordsskyddad: Jag kämpar

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Category: känslor  Tags: , , , , , , , ,  Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Dag 2 – Your first love

Min första kärlek var Mats Nilsson.

Han kom till vår klass när jag var 14. Vacker. Cool. Charmig.

Men jag var ju så rädd och osäker.

Jag var olyckligt kär i Mats Nilsson.

Alla visste om att jag var kär i Mats Nilsson och retade mig för det.

Det blev ju aldrig något mellan oss så klart.

Han hörde till coola gänget och jag var töntig plugghäst.

25 år efter vi slutat nian träffade jag Mats Nilsson igen.

Klassfest. Prat. Skratt. Minnen. Och jag undrade vad jag såg i honom när jag var 14 och dökär.

Men jag fick ändå  dansa tryckare och hångla med Mats Nilsson.

Bättre sent än aldrig =)

Dag 1- Introduce Your self

Dag 3-  Your parents

Snön

ligger vit på taken.  Endast Inna är vaken.

Att det ska vara så svårt att sova!

Natten är tyst och stilla.

Jag klarar inte av att vara ledig och ensam.

Det bästa är när jag jobbar och är upptagen.

Då grubblar jag inte så  mycket.

Får väl sätta på någon dålig film. Då somnar jag kanske…

Pendlar

mellan

och

Men mest det senare just nu.