Blog Archives

Solsken och så

Jag lyssnar alltid på musik, sjunger och nynnar för jämnan.

I småskolan var jag ett störande moment just för att jag sjöng för mig själv när jag satt och arbetade. Jag var ett lillgammalt barn och hade svårt att passa in. Mobbad är fel ord, men annorlunda och utanför var jag ändå tills jag började plugga på lärarhögskolan efter gymnasiet.

Igår kväll kollade jag så klart på Så ska det låta. Dels för att jag älskar lekfulla musiktävlingar och dels för att jag älskar att sjunga. Sonen är väl inte lika begeistrad i att jag sitter och sjunger när han har kompisar på besök, men de har vant sig.

Min favorit Peter Johansson var med. Och han blev ännu mer favorit. Visst är han underbar!

Först sjöng han favoritsången You´ve got a friend och sen avslutade de med en av sångerna från mitt bröllop: when I saw her standing there.

Beatles har funnits i min liv så länge jag kan minnas.

Som litet blöjbarn stod jag och höll mig i stereobänken och gungade i takt till Obladi oblada, Bungalow Bill och Back in the USSR. Jag var lite äldre när jag började uppskatta Helter Skelter.
Jag fick ofta höra historien om när min pappa var på skolresa i Hamburg 1958 och hörde dem spela.

I skolan sjöng vi Beatles och sen gifte jag mig med ett stort Beatles-fan.

Så på vårt bröllop spelades både I saw her standing there, And I love her och Nowhereman.

 

Nu börjar vi den här dagen och en ny oskriven vecka med here comes the sun tycker jag!

På måndag finns alla möjligheter. Oavsett hur deppig man var igår så är det bättre nu.

Livet går vidare.

Here comes the sun!

 

Lite film och sånt

Förutom gårdagens film med sonen: The Commitments har jag hunnit se 3 andra filmer under helgen. Som solitär utan inplanerade aktiviteter under helgen har man fördelen att bara vara ibland.

En deckare  läst boken så klart
En kill-film enligt andra
Ett drama som sonen inte var sugen på

Deckaren var Arne Dahls De största vatten och även om jag läst boken och visste huvudhandlingen så var det ändå spännande. Får ett medelbetyg av mig, som gillar mordhistorier och kluriga deckare.

Kill-filmen Tinker Taylor soilder spy är en kill-film, men jag gillade den. 19-åringen hade nog inte uppskattat den på samma sätt. Han är inte uppväxt under kalla kriget och har samma referensramar som mig. Jag gillar ju dessutom Gary Oldman. Av någon anledning har jag aldrig läst John le Carrés Mullvaden.

My week with Marilyn är ett underbart drama och jag njöt av varje minut. Så välspelat och välgjort. Michelle Williams ÄR Marilyn Monroe. Regnar det inte Oscarsnomineringar över den här filmen blir jag förvånad. Utsökt är mitt betyg.

Tre helt olika filmer, men sevärda på sina sätt.

Helgen närmar sig slutet och det är dags att ladda för en ny intensiv arbetsvecka. Mycket att göra och det är så det ska vara. Jag trivs när det är fullt upp på jobbet. Jag gillar blandningen av uppgifter. Att både vara ”fröken” och utbildningssamordnare med alla dess varierade administrativa uppgifter. Sen älskar jag att jobba med entreprenörskap. Drömmen är att få jobba med det på heltid. I Sverige eller Norge…

Jag kom just på att jag inte haft någon söndagsångest idag. Den brukar komma som ett brev på posten på söndag eftermiddag annars. Men i gengäld har jag hjärtesorg så det jämnar väl ut sig 😉

Ni vet ju att jag är ett stort wordfeud-fan. Spelar mot svärsonen. Han är svinbra. Idag började vi en ny match. Bra start för svärsonen eller vad säger ni?

 

Tankar på morgonen

Vaknar tidigt som f-n av en obehaglig dröm. Har svårt att skaka av mig känslorna från drömmen.

Ligger och tänker.

När man beskriver en händelse finns det inte en sanning.

Det finns lika många sanningar som det finns parter.

När jag skriver om sånt som händer mig är det en partsinlaga. Min upplevelse, mina känslor, min tolkning.

Jag skriver inte för att få medhåll eller sympatier, utan som terapi.

Att skriva av mig lindrar och läker smärta.

Det handlar inte bara om kärlekssorg, utan om alla saker som händer i livet.

Lika mycket som jag delar med mig av glädjor i livet.

Jag tror att delad glädje är dubbel glädje och delad sorg är minskad börda.

En av människans största behov är att bli sedd och bekräftad.

När någon inte vill se mig, inte håller sitt löfte så känner jag mig oönskad och ratad. Det är ganska självklart. Om man nu inte har världens bästa självkänsla, vilket jag inte har just nu.

Och när någon har lovat mig svar på frågor jag ställt och sedan bara ignorerar mig blir jag både ledsen och irriterad. För då hade det varit ärligare att säga att man  inte vill svara. Men mest är jag nog besviken. Det gör ont att bli sviken.

Människor är olika.

 

Många vill gärna uttrycka sin åsikt på nätet.

Många vågar inte stå för sin åsikt, utan skriver anonymt.

När man debatterar och gör påhopp  anonymt är man feg och svag i mina ögon.

En eloge åt de som öppet skriver vad de tycker med fullständigt namn. Många vuxna borde vara lika modiga som några av mina ungdomar. Eller vågar man inte stå för sin åsikt om den inte är anonym? Det finns många vuxna som borde skämmas.

 

Nu är förhoppningsvis mitt kaffe klart och jag ska ägna några timmar åt en tradition. För ovanlighetens skull är jag inte i Norge. Men det går lika bra att följa Vasaloppet här hemma i sängen, via svt play. För i vardagsrummet sover en ungdom som inte har någon annanstans att sova just nu.

 

Soul

Lördagskvällen förgylldes av Yngste sonen som kom efter jobbet. Det är så mysigt när han kommer på besök och umgås några timmar. Snart flyttar han till Göteborg igen och då blir det inte lika ofta.

Jag hade lovat middag och film. Ingen av oss hade lust för Melodifestival.

Så skulle det väljas film. sonen var inte sugen på dansande pingviner, kalla kriget eller Marilyn Monroe så jag fick honom att se av mina gamla favoriter: the Commitments.

Hjärta och smärta och soul inramat av de inte vackraste kvarteren i  Dublin.

Och underbar musik.


”You’re a no good heartbreaker  You’re a liar and you’re a cheat  And I don’t know why  I let you do these things to me”

 

Fri dag

Inte fredag utan f r i d a g.

Hade en trevlig sejour med Johan Blund och vakade utvilad vid halv 7.

Varför förneka sig liksom.

Bloggade lite, läste nyheter, ja hade den sedvanliga surfrundan på morgonen.

Åt frukost , i sängen, vid 8.

Det var lugnt och stilla.

Så bestämmer jag mig för att vila lite och stensomnar. Sover en rörig konstig dröm med massa händelser som inte har någon logik och jag får svar på massa frågor jag ställt, men inte de jag vill ha svar på.

När jag vaknar är klockan kvart i 12 och jag får genast dåligt samvete.

Men bestämmer att det ska jag genast sluta med.

So what att solen skiner och att det är typ vår ute.

Jag gör vad jag vill på min f r i d a g.

Så nu dricker jag kaffe och äter lunchmacka.

Jag har t o m tvagat min lekamen och bestrött den med diverse textiler.

Vad som händer efter kaffet får vi se.

Jag är f r i.

I min drömvärld har jag en trädgård att pyssla med, men får nöja mig med att  putsa fönster och spela wordfeud med vänner. Tack och lov för alla fina vänner jag har. <3

God natt

Det går upp och ner.

Långa stunder är jag glad och trivs med tillvaron. Jag skrattar och känner genuin livsglädje.

Sen kommer sorgen över mig som en våt filt.

Jag kan inte värja mig.

Det hugger till i magen av smärta.

Då vill jag bara skrika jävla skit-G som sårat mig så!

Dra åt helvete!

Men det gör jag inte.

När folk frågar hur det är så svarar jag det är ok eller det är bra.

Fast jag gråter på insidan och är nöjd över att jag lyckas hålla masken och klarar av att undvika darr på rösten och hålla tårarna inne.

Det är ett framsteg.

 

Middag med sönerna. Vi smaskade i oss faijtas och hade det mysig. Yngste sonen och jag tittade på vem vet mest. Jag ägde och kunde svaret på de flesta frågorna.

Sen försvann var och en till sitt och jag blev  kvar med en katt som ratar mig.

Ensam.

Hur kan man vara arg och ledsen på samma gång?

Fanfanfan

Sen började jag titta på film.

En typisk killfilm har man sagt till mig.

Men det är nog inte så smart att börja att se på film framåt halv elva när man knappt har sovit i natt.

John Blund kallar. Så jag hoppar på det tåget nu.

God natt.

Frågor och svar

Svårt att sova.

Dels ljuset som väcker mig, men mest är det för att hjärnan går på högvarv. Fylld av frågor. Det är frustrerande när man ställer frågor till någon och sen inte får svar. För det är då de negativa, destruktiva tankarna kommer: Det är mig det är fel på. Jag duger inte. Jag är värdelös osv. Även om jag innerst inne vet att jag duger. Men det är förödande för självkänslan att bli dumpad. Två gånger av samma person. Hur jävla dum är jag egentligen som så blåögt tror på andra?

Är det detta jag ska lära mig? Att inte vara så godtrogen? Att bli bättre på att läsa människor? Att vara mer reserverad och tillbakadragen?

Och hur normalt är det att någon som är över 40 säger: jag vill inte vara med dig i alla fall, även om jag trodde det. Jag träffade en gammal vän förra helgen och nu är jag förälskad i henne. Så  jag bryter  alla band med dig. Hej då!

Ute är det ett strålande solsken, men jag har haft svårt att njuta av det. Tänker och deppar. Jag hoppas att ledsen-fasen snart går över i arg-fasen. Jag behöver det.

För livet går vidare. Läkeprocessen kom bara av sig.

På gårdagens seminarium talade vi om kompetenser för framtiden. Olika kompetensområden. Ett av dem är medmänskliga kompetenser, inte sociala kompetenser, utan  medmänskliga. Det är en bra omformulering tycker jag. För en person kan vara socialt kompetent utan att vara medmänsklig.

Jag fick frågan igår, från flera håll, om det var sant att jag skulle bli ny rektor. Och jag har nog aldrig blivit så förvånad. För det första har jag aldrig sökt jobbet. För det andra har jag inte blivit tillfrågad. För det tredje är detta det sista jobbet jag kan tänka mig. Vore inte lämplig. Jag har gärna en ledarfunktion, men inte chef. För mig är det skillnad på ledare och chef.

Jag är känslomänniska, tror gott om alla och är ibland för naiv. Entusiastisk idéspruta och impulsiv. Jag talar innan jag tänker  och jag är ironisk utan att inse att andra kanske inte förstår det. Och ibland alldeles för mån om att passa in och bli omtyckt av andra.

Jag önskar att jag vore mer normbrytande än jag är. Ha större mod att uppfylla drömmar.

Att vara normbrytande är en kompetens näringslivet efterfrågar.

Hur man än är som person retar det alltid någon. Jag försöker att vara mig själv. Kan inte omforma mig som andra anser jag ska vara. Det har jag gjort tillräckligt länge i mitt liv. Är en människa med känslor, fel och brister, men också positiva egenskaper, kunskaper och kompetens. Jag syns och hörs, gillar mitt jobb och är så fräck att jag t  o m tycker att jag är bra. Men de som störs av min närvaro kan ju ställa sig frågan varför de ogillar min närvaro i tillvaron?

Dottern sa en sak i förra veckan som var tankeväckande. Hon pluggar på ett universitet där hon träffar många av mina fd. elever. Pluggar t o m ihop med några.
– Det är tur att du är en omtyckt och populär lärare för annars hade det varit jobbigt för mig 🙂
Och hade jag varit någon eleverna inte gillar, så hade säkert dottern blivit annorlunda behandlad. Så är vi människor.

Men av de bra sakerna med bloggar är att de är frivilliga att läsa. Gillar du inte mig och det jag skriver behöver du inte läsa. Du har ett val.

Livet består av val och konsekvenserna av våra val.

Ibland får vi svar på våra frågor. Ibland inte.

Efit torsdag 1 mars 2012

En helt vanlig arbetsdag. Planerna för dagen gick i stöpet, men blir ändå kul och spännande. Jag tänker inte deppa ihop. Först jobba sig lite som fröken Inna och sen bär det av till Göteborg för skolledarkonferens och UF-mässa på svenska mässan. Entreprenörskap is da shit!

Nu kör vi!


06-tiden
Pyntad och påklädd. Trött som ett snöre, för min hjärna tror att det är normalt att vakna halv 5 =(


07-tiden
på väg till bussen. Underbart med dagsljus redan vid 7.


08-tiden
Framme i Mellerud. Promenerar från bussen till jobbet i sällskap med chefen och en kollega. Solen skiner idag!


09-tiden
lektion i datakommunikation. Eleverna testar ping & traceroute. Och ja, jag har inhämtat deras tillstånd att lägga ut en bild på dem.


10-tiden
Läser i tidningen om min elever *stolt fröken*


11-tiden
Sitter i solen i väntan på tåget. Det är underbart varmt och härligt.


12-tiden
Försvinner in i min egen värld och förtränger allt runtomkring på tåget.


13-tiden
Lunch. På egen hand, eftersom lunchdejten dissade mig. Det gick bra att luncha själv också. Jag hade ju sällskap av Herr Iphone.


14-tiden
Det är soligt i Göteborg, men inte lika varmt som i Dalsland. Jag bestämmer mig att gå från centralen till svenska mässan i solskenet i stället för att ta spårvagnen. Det är ju inte så långt.


15-tiden
Jag hittade fram till dagens höjdpunkt. Där fick jag för andra gången idag dementera att jag inte är ny rektor på högstadieskolan. Var har man fått det ifrån? Jag har inte sökt tjänsten.


16-tiden
Lyssnar på intressant föreläsare, som bekräftar allt jag tror på.


17-tiden
Samtalar och antecknar. Jag har turen att sitta bredvid en av Sveriges bästa UF-lärare, som även skrivit de nya kursplanerna i ekonomi och entreprenörskap samt skrivit den nya boken UF-företagande Entreprenörskap på riktigt. Vi hade en mycket intressant och givande dialog. Kul!


18-tiden
Kollar in framtidens företagande på Göteborgsregionens UF-mässa. Inspirerande och spännande!


19-tiden
Hinner med lite fika innan det är dags att ta tåget hem.


20-tiden
Trött, men nöjd åker jag tåget hem till Lilla Paris.


21-tiden
Ringer och pratar med lillebror som fyller år idag. Vi lever olika liv och träffas inte så ofta, men vi har nära band och jag uppskattar våra samtal. Trots att vi är så olika har vi ändå valt samma yrke =)


22-tiden
Fixar till dagens bilder i photoshop. Jag är trött som ett snöre och säger tack och god. Håll tummarna att jag får sova längre än halv 5. Att det ska vara så svårt.

Och Du, lämna en kommentar. Det är så trist med alla som bara smyger förbi. Jag blir  jätteglad för alla kommentarer^^

Livets små händelser

Är som sagt inte världens gladaste människa just nu.

Men jag gör mitt bästa för att tänka positivt.

Mina underbara elever håller mig igång.

Idag råkade jag dessutom lita på några av dem. Det gick så där.  Jag har klarat mig så länge att jag blev tanklös. Gick ifrån datorn utan att låsa den.

Klassiskt facerape.

Så helt plötsligt bor jag i Sydafrika och är född i Japan och kan en himla massa språk. Förutom att jag älskar mina elever över allt annat och nästan fick en kamel som profilbild (men de hann inte innan jag kom tillbaka)  Mitt användarnamn på skolan är cammel, därav bilden.

Jag upptäckte sen att Daniel hunnit byta kön på mig och ändrat födelsedag.  Han var dessutom så snäll att han bytt så många gånger att jag inte kan korrigera till rätt datum.  Så imorgon fyller jag 101 år. Det förklarar varför det står soon to be pensionär i min profil =)

Att ständigt umgås med ungdomar håller mig ung och ger otroligt mycket glädje. Det berikar livet och jag är så glad att jag har ett sånt kul jobb.

När elevrådet pratade med media idag var jag stolt som en tupp när jag satt och lyssnade på hur de formulerade sig och förde fram åsikter och argument.

En gråtrist förmiddag gick över i solsken efter lunch. En kort promenad väckte ännu mer längtan efter vår på riktigt. Men jag vågar inte tro. Vet att det ska ner mer snö innan våren är här på riktigt.

För övrigt har dagen varit fylld av trevligt arbete, bokbeställningar, svar på mail, planering av  lektioner samt goda samtal med fina kollegor.

Onsdagar är lång arbetsdag. Avslutas med konferens. Åker hem 17.30.

Det är så skönt när det är ljust både när jag åker till jobbet och när jag åker hem.

Det finns hopp om framtiden.

På alla sätt.

Man kan inte gräva ner sig i sorg och smärta, utan ut med skiten och gå vidare. Att skriva är min ventil. Igår kväll höll jag dessutom en monolog för katten, som inte fattade vad jag skällde och grät om. Men man behöver lätta på trycket ibland. Och bättre att skälla på katten än människor.

Som sagt, vi växer av svårigheter. Nu vill jag inte växa mer.

Ny dag

”Gud, ge mig kraft att förändra det jag kan, ro att acceptera det jag inte kan förändra och vishet att se skillnaden.”

 

Jag har sovit hela 5 timmar. Trött som ett snöre. Förkyld.

En ny dag med nya  möjligheter och nya möten med fantastiska människor.

Det gäller att se det stora i det lilla. Att uppskatta vardagen.

Jag älskar min vardag med världens bästa elever och den bästa arbetsplats man kan ha. Även om jag avskyr att gå upp klockan 6 varje morgon ger det trygghet och stabilitet.

God morgon mina gullvippor <3