Jag unnar Marit Björgen att vinna utan problem, av hela mitt hjärta. Jag gläds åt hennes framgång.
Men jag har svårt att hylla Northug. Det tar emot.
Jag erkänner.
Jag är en dålig förlorare.
Men det är lättare att tycka om trevliga solstrålar än kaxiga snorungar.
En runda på stort shoppingcenter med 2 pigga 7-åringar tar på krafterna. Även för den som är ung och frisk =)
Men vi hittade massor av saker. Mest mat. Fast jag unnade mig en top för 129 kr. Blå. Samt nytt puder.
En sak som slog mig när jag gick till leksaksaffären med småflickorna var att det kommer att ta lååång tid innan vi förändrar könsrollsmönstren. Bland leksaker är det strikt uppdelat: rosa till tjejer och blått till pojkar. Och ungarna blir matade och indoktrinerade och ju mer man möts av detta desto mer normalt upplevs det. För mig är det helt sjukt att det är så stereotypt. En pojkdocka måste inte vara klädd i blått! Eller en flickcykel rosa!
Annars fanns det många färger på Nordby Tofflan. Vackra färger och fula färger. Mest vackra. Se:
Turkos i långa banor. Jag fick leta länge länge innan jag hittade något orange. Helt ärligt. Fast jag hittade ett tepaket som var både turkos och orange. Mest turkos så klart =)
Te, fetaost, choklad, oliver och krossade tomater fick jag med mig från mataffären. Trots att det är en jättebutik är det mesta mycket dyrare än på mitt lilla hemköp hemma i Vänersborgs centrum.
Som ser har jag blivit påverkad av Fru Hatt. Ska bli spännande och se om Mutti är så mycket bättre än de vanliga.
Idag är det min farmors födelsedag. Hon skulle fyllt 92 om hon levat, men hon finns inte längre bland oss. Farmor och jag hade en mycket speciell relation. Jag stod henne närmare än alla barnbarn. Jag var det första barnbarnet och den dotter farmor aldrig fick. Jag är lyckligt lottad som fått så mycket kärlek. Min mentala styrka har jag fått av farmor. Hon fattas mig varje dag.
Grattis farmor Inga<3
Med 8 timmars god sömn i kroppen går jag upp strax före 8.
Ute har det fallit lite snö i natt. Jag är glad att jag kan skrota runt inne i värmen.
Världens bästa 7-åring sitter i soffan och kollar på barne-tv. Bästisen och tonåringarna sover.
Nu sitter jag i soffan med kaffekoppen inom räckhåll och laptopen i knät.
Det är livskvalitet.
Morgonstunden med dagens första kaffe är så värdefull. även om det ackompanjeras av disneychannel 😉
Jag är lyckligt lottad med familj och vänner.
Nu är det dags att besöka mina webbisar.
ps. idag blir det inte så mycket VärldsMästerskap i skidåkning för min del. Backhoppningskval. Men jag lär nog kasta ett getöga ändå =) Min favorit är Simon Amman.
Tung i huvudet idag.
Fast då vet jag ju att jag har ett.
Har drömt rörigt i natt igen.
Stod ute på min balkong och skulle äntligen städa där.
Håller på och helt plötsligt är mitt vardagsrum fullt av folk som ropar till mig och pekar. När jag vänder mig om ser jag att balkongräcket har lossnat och när jag tar i det släpper det helt och balkongen är helt utan räcke. På tredje våningen.
Jag släpper in mina gäster, tydligen är det nyårsafton och en kompis från förr har spontant dykt upp med en bunt ungar. Sätter på kaffe och funderar på vad jag ska bjuda dem på. Upptäcker att kylskåpet är fullt av räkmackor som jag fått av någon tidigare, men vännen från förr kan inte äta räkmacka p g a ont i knät. Då säger min son att vi har ju bullar i frysen. Och det hade vi! En stor påse.
Kommer på att jag måste ringa hyresvärden och få balkongräcket fixat. Går ner i trappuppgången för att se vilket nummer jag ska ringa på helgen. Men de har tagit bort alla tavlor med information och telefonnummer. Jag letar och letar, men ingenstans finns något telefonnummer till vaktmästare eller jour. Däremot arga lappar om vem som glömt tvättmedel i tvättstugan och listor över vilka som är bäst på att städa. Sen hittade jag en stor lapp där jag ombedes gå till ett kontor. I Ed*
Jag går till slut upp utan att ha hittat något nummer att ringa. Mina gäster väntar och väntar på att kaffet ska bli klart. På bänkarna står fina fiskgratänger som jag lagat, men som jag glömt att ställa in i kylskåpet, så de vågar man inte äta. Min sista tanke innan jag vaknade var att nu måste jag göra fiskgratäng på köpekrabba. Jag har ju ingen riktigt kvar i frysen!
Hur ska man tolka en sån dröm?
Så nu är jag vaken. Klockan är strax efter 8. Katterna har försökt att få upp mig ganska länge. Så jag tassade upp och gav dem vatten och mat. Nu väntar jag på kaffet.
Hoppas att kaffet ska få huvudet piggare. Jag avskyr förkylningar som velar fram och tillbaka. Min har velat i över 3 veckor.
Försvinn säger jag bara!
Efter lunch tar jag min väska och åker. Åker till mitt andra hem och min andra familj.
Jag längtar.
* Ed ligger i norra Dalsland drygt 8 mil härifrån.
i huvudet på mig.
Jag har läst och läst och läst. I den här
Idéer och tankar om uppgiften eller ”case” som det heter, snurrar runt runt i hjärnvindlingarna. Men jag har svårt att få dem på pränt. Funderar på om jag bara ska tvinga att skriva och se om det kommer någon vart. Men jag har ju flera dagar på mig att göra ett utkast.
Nu har jag kopplat bort allt med att äta lite och se på oth. Vilket innebär att gråta lite. Oth har den effekten på mig. Jag är så lättpåverkad. Känslomänniska är bara förnamnet. Men eftersom jag har så lite kärlek och drama i mitt eget liv får jag ta del av det fiktiva;)
Jag är trots ensamheten tillfreds med att vara singel. När jag tittar tillbaka på vad som hänt under senaste halvåret inser jag att jag ändå har tur som slapp undan ( även om det gjorde fruktansvärt ont) en man som började ragga på mig innan det var slut med exet. Och som umgicks med exet när han var ihop med mig. Jag förtjänar bättre än sånt svek. Och man kan ju undra vad han hade i mitt liv att göra, om han ändå tänkte förlova sig med exet.
Jag har aldrig stött på maken till feghet.
Fast nu gör det inte ont i mig längre. Jag har kommit långt i min läkeprocess.
Nu laddar jag. Imorgon smäller det! Men jag tycker att nsb kan ändra tågtiderna. Finalen i sprint går när jag är på väg till Sponvika. Tur det finns radio i mobilen =)
Det ska bli så härligt att få umgås med bästisen i några dagar. Jag måste skriva på min inlämningsuppgift, men det blir ändå massor av tid att prata och umgås.
Samt se på vm. Skidåkning Tofflan. Du vet sån där sport!
Media gör allt för att trissa upp hatstämningen mellan Sverige och Norge. Jag blir så less på det. Självklart hejar jag på de svenska skidåkarna. Men jag unnar verkligen Marit Bjørgen att vinna. Det tror jag alla svenskar gör. Fast jag tycker att en del journalister och skidåkare skulle hålla truten. Både norska och svenska. Basta.
Nej vad sägs om att öppna word och skriva lite.
Dagen började i gryningen. Jag vaknade, somnade om, vaknade, somnade om och vaknade i dagsljus. Fick lite panik. Kan ju inte sova bort hela dagen! Men klockan var bara 8.
På agendan står plugga, plugga, plugga.
Jag läser ju två kurser. Den ena har jag valt själv av eget intresse och den andra har jag bara blivit pålagd av jobbet (jag har sagt ja till den) och känner en viss press, eftersom jag redan har betyg i kursen och således måste läsa upp min 4:a till ett mvg.
Bloggen är min ventil där jag luftar mina tankar och känslor. Jag har skrivit dagbok sedan jag var 13. Känslomänniska är bara förnamnet. I dag, i det offentliga rummet, får jag tänka mig för lite mer, avkoda namn och händelser ibland. Inte lämna ut någon annan än mig själv.
En av de bästa sakerna med bloggen är alla vänner jag fått. Vänner som bekräftar mig och således stärker min självkänsla. Vänner som tröstar och peppar, retas och skojar, ger respons och säger till om jag tänker helt galet.
Just detta att få ärlig respons av människor som inte bara stryker medhårs är utvecklande. Om jag var omgiven av ja-sägare skulle det inte hända mycket inombords, eller hur?
Som människa består jag av både förnuft och känsla. Mitt inlägg igår om obehöriga skrevs av känslodelen. Min förnuftsdel håller med de goda herrarna i deras ord om krav på behörighet. Men känslodelen av mig reagerade på tonen i debatten. Så jag kände mig personligt träffad, även om jag vet att det absolut inte var deras intention.
Jag är lyckligt lottad (eller för ointressant) som har sluppit webbtroll, stalkers och elaka kommentarer. Men jag har vänner som drabbats. Vänner som inte sticker ut hakan mer än vad jag gör. vänner som känner sig så illa berörda att de slutar blogga pg a elakheter.
Det suger om du frågar mig!
Man kan tycka olika. Man kan argumentera hit och dit. Men man kan vara saklig och hålla en god ton. Vi är väl för farao vuxna människor!
Nu är kaffekoppen tom och fröken ska bli elev. Idag är det buddhismen som står på agendan.
Det här är nog det lataste sportlovet i hela mitt liv, om man enbart räknar fysisk aktivitet.
Jag är inte barn längre.
Jag jobbar inte på fritids.
Jag har inga småbarn.
Jag är inte i Norge på ferie (än)
Ergo inga skidor, inga skridskor, isfiske, utflykter eller pulkaåkning.
Utan jag ser på film, läser böcker, pluggar, hänger på nätet, lyssnar på radio, tycker till i bloggen och dricker kaffe.
Däremellan skurar jag badkar, diskar, lagar mat, dammsuger och vattnar blommor. Katterna får lite omsorg också.
I morse var jag en mycket god mor.
Halv ett i natt (precis innan jag somnade) fick jag ett sms från yngste sonen som löd: väck mig klockan 6!!!!!!!!!!
Så jag ställde min väckarklocka på 6.00, ringde sonen , som talade om att han var vaken och uppe och sedan somnade jag om.Det var ingen uppoffring, eftersom jag har oförskämt god sömn, så fortare än en grisblink sov jag gott och vaknade utvilad strax efter 8.
Jag funderar på om jag ska baka en kaka, innan jag fortsätter med min hemtenta.
Jag har några dagar nu när jag kan bara vara och göra vad jag känner för. Jag behöver samla krafter.
På torsdag smäller det!
Jag menar, hur tänkte jag, när jag planerade att åka till Norge när VM börjar?
Så det blir 4 dagar i ständigt ställningskrig =) Med tävlingarna på norsk tv!
Jag kommer att umgås mer med bästisens man än bästisen. Hon har en defekt nämligen. Sport är totalt ointressant i hennes värld. Jaja, även solen har sina fläckar.
Heja Sverige!!!
Jag fick en fråga om jag hittat någon ny kärlek. Sagt i bästa välmening och med omtanke.
Men jag förstår inte varför man ska ha så bråttom?
Jag har precis landat efter den värsta sorg i hela mitt liv och kan äntligen ärligt känna mig glad och lycklig. Kan t o m tänka på H utan att känna sorg. Känslan är mer ”synd för honom som valde bort mig, men det skiter väl jag i” Jag känner fortfarande en stark kärlek för H, men den gör inte ont. Jag vet att det kommer att bli bättre. Det är redan bättre.
Men jag jag förstår inte den desperata jakten efter kärleken. Varför måste man ut på jakt direkt? Oavsett om man jagar på nätet eller irl?
Jag lever hellre i celibat, i harmoni med mig själv, än provar på lösnummer här och där. Jag tycker att jag förtjänar bättre.
Är människor så rädda för att leva ensam?
Är det inte viktigt att våga leva ensam? Att klara sig själv?
Jag tror på tvåsamhet, men inte till vilket pris som helst. Man blir väl lite luttrad efter skilsmässa och förhållanden som kraschar. Man ska vara snäll mot sig själv.
Men jag är inte redo för en ny kärlek. Även om det finns folk som flörtar med mig, ganska rejält. Svårt att hantera ibland. Men det är en annan historia 😉
Festina lente. Jag vill inte råka ut för en ny H.
Det är så trevligt att prata med härliga elever. Marknadsföring idag också. Många kloka ord har jag hört. Ibland tror jag att de glömmer att jag faktiskt är lärare =)
Mitt i säljsnacket fick jag lite massage av en skön kvinna. Det var underbart! Och det var nog första gången jag anklagad för att vara muskulös =)
Blev kvar flera timmar efter jag slutat idag. Men jag fick åka bil hem, så det gick fort. Tack Bettan! Och Jean som körde =)
Sen hjälpte jag sonen med en sak, som tog längre tid än jag räknat med.
Kallt är det också.
-7 känns ju inte så kallt, men lägg på en isande kylig vind som blåser hjärnan av dig, så fattar du att jag fryser idag. Att gå från en ändan till den andra av lilla staden vid stora sjön innebär kraftig nedkylning.
Men det är ingen idé att gnälla. För jag har hjälpt sonen. Arbetsveckan är slut och nu har jag semester!
Jag måste plugga och det ska jag göra ett par dagar, men jag ska också koppla av och tillbringa några dagar med bästisen.
Men nu är det fredag kväll.
Först fixa lite mat, ett hett bad och så soffläge med På spåret och Skavlan.
Ha de!
Senaste kommentar