Blog Archives

Rörigt huvud

Efterlängtad sovmorgon (förskjuten arbetstid idag)

Ändå så är jag helt utmattad och har tungt huvud som om jag supit skallen av mig. Det starkaste jag drack igår var kranvatten.

Jag drömmer. Fy farao vad jag drömmer på nätterna och det är inte otäcka drömmar. De är så  fulla av min vardag och verklighet att jag har fullt sjå att bena ut vad som är dröm och verklighet när jag vaknar.

Politiska beslut, sommarstugor, möten, brev, dejter, shoppingrundor, samtal, bilar, bad, debattartiklar. Ja allt möjligt på samma gång.

Och varför är det sommar hela tiden? Drömmer jag önskedrömmar?

Nu ligger jag i sängen med Mac i knät och väntar på kaffet.

Avverkar morgonens bloggrunda. Mona kan man lita på. Mona vet hur hon ska få en ledsen flicka på gott humör!

Herrejävlar vilket liv! Och vilken fantastisk kärlek de har till varandra. Det får man vara avundsjuk på. Har jag bestämt.

Trots att de är osams för det mesta, bråkar så strån och stickor flyger, så älskar de varandra över allt annat och har inte en tanke på att ge upp. Det är den absoluta essensen av kärlek.

Jag saknar kärlek. Ja, jag har ju kärlek, men jag saknar tvåsamheten. Jag saknar Kärleken. Så är det.

Men kärlek är också att göra det bästa för någon annan. Att släppa taget om någon som inte vill är också kärlek.

Nu ska jag samla ihop den rotiga skallen och fixa mat till söner (blev tillfrågad och lovade) åka till jobbet och vara utbildningssamordnare i några timmar. Sen dejt hos Babs med kollegor och bussresa till Trollhättan för bowling och middag med facket.

Hoppas ni får en fin fredag!

Over and out <3

 

Torsdagstrött

Lade mig supertidigt igår. Före halv tio. Somnade som en klubbad oxe efter 2 dagars konfererande.

Vaknade vid 2. Svårt att somna om, men till slut måste jag ha somnat eftersom jag drömde att jag försov mig och eleverna ringde och undrade var jag höll hus. Vaknade en halvtimme innan klockan ringde. Trött som ett snöre.

Torsdagszombie. Kolsvart ute.  Kallt. Inte sommar som i nattens dröm.

Hur kan man bli så trött? Jag längtar bara till i kväll när jag får sova igen.

Tack och lov för frukost och massor av kaffe tillsammans med finaste klassen.

Genomgång av studieplaner. Vilka kurser ska flyttas till samlat betygsdokument? (alla mina läser utökat) Vilka kurser ger mest meritpoäng?

Det är verkligen svårt att hålla reda på hur det fungerar och jag är ingen SYV, men jag gör mitt bästa att bistå och hjälpa dem. meritpoäng.se är en bra hjälp.

Ibland blir jag lite avundsjuk på ungdomarna som har hela livet framför sig. Massa härliga utbildningar att söka, drömmar att uppfylla, erfarenheter att uppleva.

Jag funderar fortfarande på vad jag ska bli stor. Visst, jag har jobbat hela mitt vuxna liv (förutom 3 månader mellan studier och jobb) och pluggat massor av kurser. Men jag vet fortfarande inte vad jag ska bli. Innerst inne drömmer jag fortfarande om arkeologi och hade jag modet skulle jag satsa på entreprenörskap fullt ut.

Energi

Hemma igen efter två intensiva konferensdagar.

Trött som ett snöre
Utmattad

Ändå uppfylld av energi^^

Jag har fått nya tankar  tagit del av andras erfarenheter tänkt nytt samarbetat varit kreativ reflekterat lekt ätit god mat tävlat pratat lyssnat skrivit

Fast mest har jag nog skrattat och känt genuin glädje!

Att träffa de här underbara människorna från Norge och Sverige är en oerhörd energikick!

Jag är så glad att jag får vara med i detta projektet.

Ikväll ska jag lägga mig tidigt. För även om jag är uppfylld av energi så är tant lite sliten. Det tar på krafterna att vara på konferens i Twin Peaks 😉

Vilken härlig dag!

Dags att sova sig lite.

Det har varit en härlig dag.

Så klart i det sällskapet!

En givande konferensdag med erfarenhetsutbyte, framtidsprat och kreerande av material. Samt god mat, prat, trams och massor av skratt.

Efter fullgjort dagsverke vidtog så de viktiga kvällsaktiviteterna.

Trekamp och middag på Dalslandsaktiviteter i Steneby.

Gissa vilket lag som vann!

Musikquiz på hotellet. Tävling på blodigt allvar =) Fattar fortfarande inte vilka som vann  🙂

Nachspiel med musik, prat, skratt på norska och svenska.

Det är en härligt gäng. Vi som jobbar med Ungföretagsamhet/Ungt entreprenörskap är lite speciella ^^

Jag upplever en glädje och harmoni jag inte känt på över en månad.

Det är guld värt.

 

Glädje

Fastän det är kolsvart ute och jag har sovit alldeles för lite så är jag glad och förväntansfull!

Nu bär det iväg på konferens med fantastiska, härliga människor och kollegor från Norge och Sverige.

Entreprenörskap is da shit!

Ett extra plus för konferenser som dessutom börjar med frukost.

Hotellfrukost.

Både idag och imorgon.

Det är lyx.

 

Dag 12 – varför började du blogga?

Dags att återanvända ord jag skrev i somras.  Miljövänligt och bra =)

Lite omskrivet, men ganska likt. Det har inte förändrats så mycket.

Dagbok har jag skrivit i hela mitt liv känns det som, men började när jag var 13 eller 14  tror jag.

Tankar, känslor, reflektioner och dokumentation av vardagen.

Sommaren -98 lärde jag mig html och skapade min första hemsida. Kärlek vid första ögonkastet.  Och på den vägen är det.

Dagboken blev publik.

Idag skriver jag flera inlägg om dagen och delar både glädje och sorg, allvar och trams. Samt en och annan bild. Jag vågar bjuda på mig själv och är inte rädd för att göra bort mig. Även om jag själv väljer vad jag vill dela med andra.

En del inlägg är låsta och många hemliga, men de flesta är tillgängliga för vem som helst.

I januari 2010 slutade jag att koda själv och började använda wp på min hemsida. Något som jag absolut inte ångrar, men ibland saknar jag kodandet.

Genom bloggandet har jag fått många nya vänner och utvecklat vänskapen med andra. Jag har även utvecklat mitt språk och reflekterar lättare över tillvaron.

Men visst är det lite sjukt att första tanken som far genom skallen när något händer är: hur ska jag blogga om det här?

Bloggen är en del av mig även om jag inte är bloggen. Ibland är jag väldigt självutlämnande, men skyddar andra som inte vill synas publikt. Jag står för mina åsikter och har blivit allt mer reflekterande (det kan ju ha med åldern att göra också) men det är lättare att rannsaka sig själv och sina åsikter när man ser dem på pränt.

Bloggandet hör ihop med bekräftelsebehovet.  Att bli sedd och bekräftad är en av människans starkaste drifter.

Se mig, älska mig, bekräfta mig.

 

Jag har insett vikten av att väga mina ord på guldvåg ibland. Att bara skriva sånt som jag kan stå för och att vem som helst verkligen läser.

Jag har också insett att ord kan missförstås och misstolkas. Ibland blir inlägg medvetet tolkade negativt. Det trista är anonyma påhopp. Tänk om kritiker vågade säga vad de tycker öga mot öga i stället.

Jag har haft ett fantastiskt stöd genom bloggen. Framför allt när mitt liv brakat ihop av hjärtesorg. Det varma stöd jag fått och all omsorg och sympati som jag fått av kända och okända är helt överväldigande. Men även när det har varit tufft att vara ensamförälder med tre tonåringar har jag fått stöd, tips och råd.

Ska man sammanfatta varför jag bloggar så är det följande:

Bekräftelse Ingen idé att hyckla om det.

Vänner Tack för alla fina vänner jag har!

Ett sätt att få ut alla tankar och ord som snurrar runt i skallen. Terapi helt enkelt.

Kvällsfunderingar

Har ni tänkt på att det där med att kunna älska sig själv för att kunna älska andra faktiskt handlar lika mycket om själen som kroppen? Det tycker jag.

Jag har hört många som säger att de inte kan älska sig själva för att de avskyr sin kropp. Den är för fet, svag, sladdrig, spinkig, ful.

Men vi är ju både kropp och själ.

Jag kan ju erkänna att jag älskar inte hängbröst, tjockrumpa och fläskmage varje dag när jag ser mig i spegeln. Men jag tycker om mig! Min kropp är stark och frisk och har fött tre barn. Den är uthållig och orkar jobba varje dag. Det är inte fy skam!

För att höja mitt egenvärde kan jag göra gott för andra. Ge en kram. Beröm. Ge komplimanger. Le. Uppmuntra. Visa omsorg. Lyssna. Trösta.

Godhet föder godhet.  Är jag god mot andra får jag gott tillbaka.

Och är jag god mot andra är jag god mot mig själv, alltså ger jag kärlek till mig själv.

Det har jag funderat på nu i min ensamhet.

Vad har du tänkt på?

 

ps. det blev varken meditation eller film. Fastnade i bloggar, wordfeud och twitter =)

Redo

I nattens drömmar var det sommar.

I verkligheten är det -10 och snö.

Jag är dock pyntad och påklädd.

Redo för ännu en dag i samhällets tjänst.

Nu kör vi!

Ut i kylan!

Relationer

Ju äldre jag blir desto mer inser jag att det perfekta inte finns.

Att man ska ta vara på det man har och får.

Relationer handlar om att ge och få.

Oavsett om det gäller kärlek, vänskap eller arbete.

För mig handlar det om att omfamna det goda och stå ut med varandras sämre sidor.

Att acceptera det där som inte är så perfekt.

För det finns inga perfekta människor eller perfekta relationer.

Men det finns goda relationer.

Hur kräsen ska man vara?

Drömma om det perfekta eller vårda det man har? Ibland är det värt att kämpa för att få det att fungera. Andra gånger bäst att släppa taget.

Vi väljer själva. Även om vi inte är medvetna så väljer vi. Hela livet.

Jag gör så gott jag kan  för att vårda mina relationer och har lärt mig att göra mig av med energitjuvar. För det mesta.

Jag kan lita på att min bästa vän är ärlig och säger sanningen. Även när den svider. Vi tycker olika om en del saker, men har aldrig bråkat. Vår relation bottnar i kärlek och ömsesidig respekt för varandra.

Jag har en jättebra relation med min chef och vi har rykt ihop som bare den några gånger. Men blivit samt lika fort och snabbt rensat luften för att gå vidare. Där finns också en respekt för varandra.

Det finns människor som har helt andra åsikter om hur man ska arbeta, men som jag har den största respekt för och som jag kan samarbeta med ändå. Just för att vi har samma grundläggande värderingar och för att vi respekterar varandra.

Accepterar vi  varandras dåliga sidor, för det finns inga perfekta människor, så får vi bra relationer.

 

För att fungera ihop med andra måste jag fungera själv. Tycka om mig själv och acceptera den jag är. Jag kan jobba med mina sämre sidor och se dem för vad de är.

Jag vill gärna se mig själv som snäll, glad och omtänksam, med koll på tillvaron och smarta argument, men jag är också sur, grinig och lat.

När jag är stressad eller trängd blir jag bitchig och pekar gärna med hela handen samt höjer rösten och vägrar att lyssna på motparten.

När jag är ledsen kan jag inte prata vettigt utan gråter floder och har svårt att få ihop rösten. Sjåpig fick jag höra under hela min uppväxt.

Jag kämpar däremot på med min inre utveckling och mina relationer. Hela tiden har människor  kommit och försvunnit längs livets stig. Några har funnits där hela tiden. Andra har bara gått längs med en kort stund.

En del avsked har varit smärtsamma. Andra har knappt märkts.

Det viktiga är att vårda de betydelsefulla relationerna.

Dalai Lama säger att meningen med livet är att uppnå lycka. Då är det vår skyldighet att göra det bästa av våra liv.

Sorterat under avdelningen blandat svammel och tankar när man är för mycket ensam.

 

Tillförsikt

Två steg fram och ett tillbaka.

Vissa dagar går jättebra och andra vill jag helst glömma.

Så är det. Man kan inte ta genvägar från sorgprocessen.

Då är jag glad att jag har mina egna ord och tankar att hitta styrka i.

”Tiden läker sår. Ja, det är faktiskt sant.

Även det är svårt att förstå när man befinner sig mitt i sorgen.

Livet är svart och smärtan outhärdlig.

Men så går den ena dagen efter den andra. Man gråter floder, saknar, längtar, förbannar och suktar.

Framför allt försöker man förstå och vill ha svar på sina frågor.

Sen upptäcker man en dag att smärtan i kroppen är borta, inga tårar faller längre och livet känns lättare att leva.

Man är tilltufsad och tilliten skadad, men glädjen och livslusten har kommit tillbaka.

Man inser att det inte blir några svar på frågorna och att väljer någon att  försvinna så är det inte min förlust. Faktiskt.

Jag vet inte vad som gör mest ont: att bli lämnad av någon som  älskar någon annan mer eller bli lämnad av någon som hellre lever ensam än tillsammans med.

Det är inte lätt att vara den som går heller, men man har ett försprång. Har hunnit påbörja bearbetandet som följer en separation.

Jag har både lämnat och blivit lämnad  och har lärt mig att tiden läker sår.

Det är sant.

Smärtan och sorgen går över.

Livet förändras.

När en dörr stängs öppnas en annan.

Tiden läker sår”

Även om jag är ledsen och längtar, så vet jag att det kommer att försvinna. Jag kommer att bli glad på riktigt igen och klumpen av smärta i magen kommer att försvinna helt och hållet.

Det är en stor skillnad.

Att veta att det kommer att bli bra.

Det gör att jag känner mig trygg.

Även om det gör ont här och nu.