Blog Archives

Minne som en guldfisk

Middag, lite fixande och Antikrundan. Tack för en trevlig timme fru Hatt!

Diska, planera och bada. I badet låg jag och torrbloggade.

Ett långt inlägg med många kloka ord och snygga formuleraingar.

När jag sen satte mig vid datorn var orden försvunna. Totalt bortblåsta!

Jag har minne som en guldfisk. Vad trött jag blir på mig själv.

Kan man skylla på ålder? Stress? Eller hårfärg?

Skit samma, jag hade tänkt ut ett smart inlägg och det är puts väck!

Men imorgon är en ny dag med nya möjligheter.

Sovmorgon, marknadsföring och sen åker jag till bästisen med kvällståget.

Bästisen som är på väg hem från Brasilien. Vilket kul väder hon kommer hem till =)

Men nu bor vi i Norden. Med nordiskt klimat. Och februari är VINTER-månad.

Och världens finaste Henriette fyller 7 år. Mitt fina bonusbarn <3

Nu god natt!

Tvätt och snö

På torsdag har jag sovmorgon. Vanligtvis.

Förra veckan åkte jag utomlands i ottan. Idag har jag tvättat i ottan.

Surt att offra värdefull sovtid. Men nu har vi rena kläder. Nog så viktigt.

Om en liten stund ska jag ta på mig yllestrumporna(som vissa elever kallar fula) och ge mig ut i snövädret. Ja, jacka,vantar och annat också så klart. Annars vore det nog liiite kallt. Det blåser rejält också. Men det är bar att gilla läget. Jag jobbar inomhus . Det är positivt. Jag har världens bästa elever och supertrevliga kollegor. Det är positivt!

Kom ihåg att ta var på de goda stunderna i livet.

Varning del II

Glad och förvånansvärt pigg större delen av dagen.

Även om mina elever mobbar mina yllestrumpor! De är jättefina. Basta!

Men sen kom häxan surtant fram. Jag varnar för lite gnäll nu.

Hur svårt kan det vara att se till att en anmälningslista blir ifylld och sen blir överlämnad till behörig person?

Hur svårt kan det vara att besvara en fråga, som framförts både muntligt och skriftligt?

En arbetsuppgift, som enligt dokument, ska utföras av två olika fokusgrupper, har hamnat i knät på mig, och jag orkar inte tjafsa, utan gör det.  Fast eg. borde jag säga ifrån och då slapp jag  bli sur och bitchig och höja rösten som jag gör i såna lägen.

I den administrativa delen av min tjänst har jag i dagsläget ingen tydlig arbetsbeskrivning. Det är lite frustrerande, för uppgifter som jag har gjort tidigare har ingen tagit över ansvaret för och det blir lite struligt emellanåt. Men ska jag ha dåligt samvete för det? Nej, det är inte mitt ansvar länge. Jag kan inte vara morsa åt somliga. Jag har slutat curla vuxna människor. Jag har nog med mina elever, egna barn och mig själv.

Får jag bara sova i natt känns det nog bättre. Trött som ett snöre när jag kom hem. Somnade på bussen och var helt förvirrad när vi var framme. Kolmörkt och kyligt. Då är det skönt att komma hem till en vuxen son som när jag ber lagar mat till sig själv och går och handlar. Jag kunde värma lite fisksoppa till mig och ta det lugnt.

Tur att jag har funderat ut vad vi ska göra på morgondagens lektioner.

För nu tänker jag krypa ner i sängen med min kompis och se på lite tv. Sen ska surtanten sova och imorgon har hon förvandlats till solsken. Förhoppningsvis. Jag måste upp tidigt i morgon, eftersom jag  ska jag tvätta imorgon kl.7.00.  Det var veckans sovmorgon.
Men det gäller att tänka positivt. Jag har inga småbarn. Jag slipper lämna på dagis/fritids. Jag slipper stressa iväg till tunnelbanan. Jag kan sova på bussen och jag har världens bästa jobb!

Natta!

Varning

för trött fröken.

Det går knappt att hålla ögonen öppna.

Hjärnan har gått på högvarv i natt.

Kroppen har snurrat runt, runt i sängen.

Varför ska jag bli sån av alla intryck, ord och tankar?

Tänk om jag bara kunde stänga av och sova.

Tur att dagen är planerad. Vi börjar med film, som tur är.

Tack och lov för planering!

Och ser ni en blond zombie i rosa kofta är det bara jag.

Morgonpigg *not*

kan man ju låtsas vara.

Vem farao hittade på att det var sunt att gå upp mitt i natten?

Men nu sitter jag här på tåget.

Två byten hägrar.

Sen får vi frukost efter halv åtta.

Så är det när en del tror att allt måste hända i Stååååååckholm och vi andra vackert måste åka från andra delar av landet.

Tänk om nästa rikskonferens kunde vara i Lilla Paris!

Tur att jag har trevligt sällskap hela dagen =)

Sociala medier

De är en del av vår vardag. Man kan tycka vad man vill. Men det går inte att avfärda sociala medier som något otäckt och farligt som ska förbjudas. De är här för att stanna.

Det tog radion 38 år att få 50 miljoner användare. För tv tog det 13 år. Internet behövde 4 år och Facebook fick över 200  miljoner användare sitt första år.

Sociala medier är en resurs att använda. För alla. Tillsammans kan vi påverka.

Och hur vi använder sociala medier är det vi behöver fundera på.

På föreläsningen igår fick vi höra om musikern Dave Carroll som fick sin gitarr förstörd under en flygresa. När flygbolaget vägrade ersätta honom surnade han till och skrev en låt som han lade ut på Youtube. Efter 4 veckor hade flygbolagets aktier sjunkit…
Läs mer här.

Idag har nästan 10 miljoner människor sett videon…

Efter regn kommer solsken

Varje gång jag pillar på ruven är den mindre.  Såret läker mer och mer.

Det bästa är att längtan har övergått i saknad.

Jag pendlar mellan saknad och ilska. Mest ilska.

Ilskan hör till mitt sätt att läka.

Det finns inga rätt eller fel.

Även om det finns många åsikter.

Jag har mitt sätt.

Hade någon sagt till mig för  3 månader sedan att jag skulle känna lycka och vara tillfreds med livet idag hade jag inte trott att det var sant! Då var jag en spillra, som kämpade med att hålla mig på fötter. Då ville jag bara lägga mig ner och dö.

Idag är jag lycklig och tillfreds med livet.

Jag har en inre harmoni, som inte fanns före H. Även om jag var nöjd med livet då.

Jag är inte lika naiv som då. Kanske är det bra att jag inte är lika tillitsfull längre ?
Jag har en sorg i mitt hjärta, men ändå är det fyllt av harmoni. Oron har försvunnit. H må ha stampat på mitt hjärta och spottat på min kärlek, men jag har rest mig och är starkare än någonsin.

Dessa två dagar med världens roligaste jobb: UF-lärare har  gett så mycket. UF:are är ett speciellt släkte ^^  Den glädlande nyhten är att det blir fler konferenser (jag är så glad att jag blev utvald) och jag har spännande roligheter för eleverna att presentera.
Och på måndag blir det ännu bättre för då får jag träffa mina godingar: världens bästa elever!

Jag har solsken i mitt liv.

Väntan

Sitter i klassrummet och väntar.

Klassen har bett att få vara med på avskedsfika för en kompis, som utvisas på fredag.

Det är så grymt. Sättet att hantera människor på flykt. Människor i kris.

Unga människor som flytt från krig och oro.

Unga människor som inte vet vad som väntar dem.

Jag vet inte vilket som är värst: att plötsligt bli gripen av polis och hastigt utvisas eller att få besked om vilken dag man ska utvisas och bara sitta och vänta?

Oavsett är det inhumant att få bo i flera år i ett land och etablera sig i ett samhälle och sedan bara kastas ut.

Tisdag

Morgonmöte.
Somliga har svårt att hålla tiden. Vi drar över som vanligt. Eleverna står otåligt och väntar på mig.

Klassråd. Onödigt enligt somliga. Vi tränar mötesteknik. Väljer ordförande och sekreterare. Delegerar ordet. Skriver protokoll.

Fika med bästa tvåorna.

Lektion. Webdesign. Animering.Foto.

Småprat om film.

Hjälper en annan elev med en inlämningsuppgift om kryptering.

Dricker lite kaffe. Läser mail. Bloggar. Planerar.

Jag har det ganska bra på jobbet.

Halvvägs

Äntligen lunch.

Mina godingar spelar gärna musik när de jobbar.

Ibland har vi inte samma smak.

Jag har stått ut med elektronisk dunk som man behöver droger för att stå ut med.

Killarna kallar det musik.

För övrigt gick religionen bra. Jag hade inte behövt ligga klarvaken vid 4 och tänka på religion.

Ibland blir jag lite trött på min hjärna.

Efter lunch blir det konsert.

Med symfoniorkester. På arbetstid.

Det är klart bättre än  mötet jag ska på sen.

Allt kan inte vara roligt jämt.