Ett sista ögonblick
Det sista ögonblicket med H var på stationen i Motala.
Vi kysstes och kelade i väntan på mitt tåg.
Det var ett lyckligt ögonblick.
Aldrig hade jag kunnat ana vad som väntade runt hörnet.
bara ensam och försöker fylla tiden med meningsfullhet?
Lördag kväll.
Ensam. Igen.
Sonen kan inte förstå att jag känner mig ensam: du tjatar ju med folk på nätet hela tiden. Du träffar ju folk på jobbet.
Och ur det perspektivet har han rätt.
Jag känner mig ensam för att jag är bortvald. Ratad.
Så jag sitter och tittar på Snillen spekulerar och ted.com
Jag använder ted.com en del i min undervisning. Tack vare nätet har jag tillgång till föreläsningar, dokumentärer, labbar och instruktioner på ett helt makalöst sätt. De som tycker att Internet, datorer och social medier är ett otyg som borde förbjudas ser inte möjligheterna.
Häromdagen såg vi på en dokumentär om Bill Gates som bbc gjort i kursen Teknikutveckling och företagande. Efteråt kunde vi prata om datorhistoria, innovationer, entreprenörskap och företagande. Perfekt!
Och jag undrar vilket år Bill Gates får Nobels fredspris?
Min ambition: att bli en bättre pedagog
Min strävan: att bli en bättre människa
Min längtan: efter Kärleken
Även om det känns lite tomt och vemodigt, så är det ändå okej att vara helt ensam på fredag kväll.
Sonen har gått ut och ska jag vara helt ärlig, så är han inte så mycket sällskap när han är hemma. Wow tar all hans uppmärksamhet om man säger så =)
Så jag längtar till torsdag. Då kommer de andra två hem. Lägenheten kommer att vara fylld av prat, skratt, bråk, kläder och prylar. Ingenstans att vara ifred. Men jag längtar ändå. Mina ungar är det finaste som finns. Åh vad vi ska tjata, bråka, skratta och hålla på. Spela spel, se på film och umgås.
Det suger att vara ensam.
Ikväll ska jag slå på stort. Jag ska sitta ligga i soffan och se på tv:n.
Tv:n har nog inte varit påslagen de senaste två veckorna. Varför det? När man kan ligga i sängen och kolla på webbtv.
På spåret så klart. Det ska nog jaga bort vemodigheten en stund.
Imorgon blir det lite bakning av julkakor. Och så julköttbullar. Barnen har beställt massor av julköttbullar.
Och är jag på rätt humör så kanske jag julpyntar lite. Tar fram tomtar. Inte en enda tomte är framplockad än. Jag har inte haft lust. Men ungarna kommer att locka fram lusten.
Varje gång någon frågat vad jag önskar mig i julklapp så har jag inte kunnat svara.
Julefrid vill jag ha. Glädje med mina älskade ungar. Ro i själen.
När jag inte kan få det jag vill ha, så vill jag åtminstone få ro i själen.
Något som jag saknar
Kärleken
Jag önskar att det vore annorlunda, men jag saknar H.
Ikväll är jag lite låg.
Mest för att jag känner mig ensam.
Det hjälper inte att jag har haft en toppendag på jobbet.
Världens goaste elever och kollegor. Massor av skratt och gemenskap.
Det ekat tomt hemma.
Jag har ingen att höra ihop med längre.
Jag är bara ensam. Katterna kan inte riktigt kompensera den känslan.
Jag jobbar på att hitta tillbaka till den lyckliga människa jag var före H.
Ibland är det svårt att hitta rätta vägen.
Helena Josefsson kan du lyssna på här.
Scrolla ner till ”new single out now” klicka på play it.
Undrar du vet hon är?
Du vet den duktiga sångerskan som sjungit med Per Gessle på Mazarin, En Händig man, Son of a plumber…
Uppdaterad
Nu funkar det Jerry!
En första
Idag är första dagen av resten av mitt liv.
En klyscha, men ändå så sann.
Jag har varit längst ner på botten.
Krälat i sorg och smärta, ynklig och patetisk.
Att få mitt hjärta krossat har inneburit den värsta smärta jag upplevt.
Men har rest mig.
Det kan bara bli bättre.
Jag känner mig ensam och övergiven. Har tvingats rita om min karta mot min vilja.
Idag är första dagen av något annat.
Idag är första dagen av resten av mitt liv.
Som sagt jag gråter för det mesta.
Att se om sista avsnittet av min ena favoritserie (den andra är west wing) har resulterat i ett antal fällda tårar.
Internet is da shit! Man kan se favoriterna om och om igen.
Jag är nog den perfekte tittaren för de som gör dramaserier.
Jag gråter och gråter.
Men gråt är bra.
Det förlöser.
Ikväll behövde jag gråta.
Imorgon är en ny dag.
Med världens bästa elever^^
Enligt den danska författaren och terapeuten Winnie Haarlöv.
1. Erkänn sorgen och ge dig själv tillåtelse att sörja. När omgivningen efter några veckor ifrågasätter varför du fortfarande är deppig är det antagligen menat som en välmenande ”spark i baken”. Men det tar mellan tre och sex månader för själ och hjärta att läka ihop.
Jag har sörjt och gråtit oerhört. Det har varit den värsta perioden i mitt liv. Visst har omgivningen ifrågasatt att jag inte bitit ihop och gått vidare. Sorg tar tid. Men jag är helt klart på rätt väg. Jag ser ljuset i tunneln, men jag har en bit kvar att vandra.
2. Sluta hoppas. Så länge du går omkring och hoppas att det ska bli ni igen fördröjer du läkningsprocessen. Inse att du själv har ett val att må bra och kunna gå vidare i livet, säg farväl till hoppet och ta makten över situationen råder Haarlöv. Är det omöjligt att sluta hoppas så erkänn åtminstone för dig själv att det är därför du sitter fast i sorgen.
Jag har slutat hoppas. För det mesta. Jag har släppt taget om honom. Kärlek är också att släppa taget om någon man älskar. Vill han inte ha mig, så får jag acceptera det. Även om det gör ont.
3. Rid ut känslostormarna istället för att fly ifrån dem. Gör det du känner för, vill du kasta pil på gamla fotografier så gör det! Känns det bättre att kyssa samma foto hundra gånger så gör det istället. Det är din process – du bestämmer!
Jag önskar att jag hade kunnat bli riktigt arg på honom. Då hade det varit lättare att gå vidare. Men jag jobbar på saken. Det svåra är att inte ha fått riktiga svar på varför och hur han egentligen tänker. Jag tvivlar på min förmåga att läsa människor, fast det kanske helt enkelt handlar om hur han tänker och fungerar.
4. Fråga dig själv vad det var som var så fantastiskt med ert förhållande. Identifiera både positiva och negativa sidor, både i er relation och hos ditt ex.
Eftersom vi fortfarande befann oss i förälskelsefasen är det svårt att hitta negativa sidor. Men jag gör mitt bästa för att se med öppna ögon. Kärlek är ju att acceptera en människas sämsta sidor.
5. Se nyktert på problemet. Känslor som hat och avsky hör till bearbetningen, men försök ha en förnuftig relation till de allra mörkaste tankarna. Att gå omkring och hata ett ex är sällan konstruktivt i längden.
Hat finns inte på min världskarta. Jag pendlar mellan acceptans och längtan.
6. Det råder besöksförbud. I alla fall inledningsvis, att träffas igen där ena parten vill vara vän och den andra är förälskad leder ofta till oönskade konsekvenser för båda. Ta en paus!
Det geografiska avståndet hjälper ju om man säger så. Men vi har ingen kontakt ö h t. Han har raderat mig ut sitt liv totalt och jag har bestämt mig för att vara ståndaktig. Vill inte vara en patetisk klängranka, lite stolthet har jag. Men jag skulle önska att vi träffades en sista gång och pratade ut öga mot öga. Jag vet dock ej om han vågar. Jag vet inte hur han tänker. Det är som att jag aldrig existerat i hans liv.
7. Brottas du med tankar på att allt bara varit på låtsas, eller att din partner inte haft äkta känslor råder Haarslöv dig att skriva ett brev. Lista tre frågor, inte mer, för att få svar på dina farhågor. Men förbered dig också på ärliga svar. Ställer du frågan om du var ditt ex:s stora kärlek och får ett nej måste du kunna tackla verkligheten. Vill du veta och kan hantera sanningen så se till att ta reda på den.
Jag har skrivit ett brev och begärt ett sista möte öga mot öga för att få svar. Det är bättre att få ärliga brutala svar än inga svar alls.
8. Skynda långsamt. Att träffa nya möjliga partners och sikta in sig på en ny förälskelse är ett sundhetstecken som vittnar om att sorgearbetet gått åt rätt håll. Men ta det varligt, att kasta sig in i ett nytt förhållande snabbt inpå ett uppbrott är sällan ärligt mot dig själv eller det nya föremålet för uppvaktningen.
Att träffa någon ny finns inte på min världskarta. Min kärlek är fortfarande lika stark och den går inte bara att stänga av. Så det är celibat som gäller. Igen. Jag hoppas att jag kommer att kunna lita på en man igen. Men just nu känns det inte så hoppfullt. Det är kanske meningen att jag ska leva ensam. Jag har haft mina chanser i livet känns det som. Det som var den största kärleken för mig var något annat för H. Det suger.
Senaste kommentar