I’m outta love
Set me free
And let me out this misery
Just show me the way
To get my life again
’Cause you can’t handle me
I’m outta love
Can’t you see
Baby that you’ve gotta set me free
I’m outta love
Hulda ville veta vilken film vi såg.
Den här:
Lågmäld, rolig och varm är mitt omdöme. Både sonen och jag gillade filmen och sonens spontana kommentar var: nu vill jag se på sällskapsresan!
I filmen var hela tiden referenser bakåt i tiden som nog den yngre generationen inte förstår.
Framför allt är det en film om vänskap.
Det blev en trivsam kväll.
Först middag t i l l s a m m a n s med båda sönerna. Sen bio med Yngste sonen och en pratstund. Nu har han åkt hem till sig (med matlåda till i morgon så klart) och jag ska lägga mig i sängen och se Stjärnorna på slottet. Om jag kan överrösta grannen två trappor ner som har fest och spelar Maggio så fönstren skallrar.
I morgon är en bättre dag.
Vaknade okristligt tidigt.
Hela veckan har jag haft en brännande smärta i magen, men nu hade den krympt.
Istället hade huvudvärken from hell flyttat in.
Dagen skulle ägnas åt att skriva hemtenta. Jag kan ju inte bara ge upp.
Men jag har legat helt utslagen i sängen, handlingsförlamad av smärta. En hel dag i vila har nästan jagat bort huvudvärken till slut. Tänk om det vore lika enkelt med den andra smärtan.
Både hjärtesorg och huvudvärk på samma gång rekommenderas ej.
Undvik å det bestämdaste är mitt råd.
Finaste dottern har ringt och messat för att trösta och peppa.
Äldste sonen visar omsorg på sitt sätt.
Yngste sonen vet hur man tröstar en ledsen mamma.
Han ringde och bjöd mig på bio.
Lite skratt och trevligt sällskap ska nog få mig på andra tankar.
Åh vad jag älskar mina barn <3
Jag har kämpat med en kurs i företagsekonomi under höstterminen. Ja, jag vet inte vad som for mig.
Först blev studierna lidande av euforisk kärlek.
Nu är det ytterst svårt att hitta motivation till att få ihop en hemtenta p g a olycklig kärlek.
Jag måste säga att Kärleken hade jävligt dålig tajming när han kom och gick i mitt liv.
Eller så är det jag som suger på att ta mig samman. Krossat hjärta påverkar hjärnan tyvärr.
Det får bli som det blir. Som någon sa till mig i höstas när jag lycklig och euforisk hade dåligt samvete för att jag inte pluggade tillräckligt mycket: satsa på kärleken, plugga kan du alltid göra senare.
Jag vet i alla fall vad jag ska plugga till hösten och vad jag ska bli när jag blir stor. Det är kanske meningen att jag ska leva ensam.
För jag ska plugga.
Jag är nog besatt av kunskap och älskar att lära mig nya saker.
Det handlar inte om att ha en massa högskolepoäng i bagaget som en del skryter med, utan det handlar om kunnande, att förstå sammanhang och kunna ingå i en gemenskap av kunskap och förståelse.
Jag har enkel arbetarbakgrund, och har alltid blivit uppmuntrad till att söka kunskap och bilda mig.
Jag gillar ordet bildning bättre än utbildning.
Häromdagen satt jag med mina godingar och diskuterade.
De hade svårt att förstå vitsen med att läsa litteraturhistoria.
Och det är klart att ska man bli ingenjör känns inte antiken så upphetsande. Om man inte är historienörd som jag och tycker att allt sånt är skitkul. Jag var en tönt redan som barn. Hur många 10-åringar älskar att gå på museum liksom?
Men det handlar om allmänbildning, att förstå nutiden och för att ingå i en gemenskap.
Att förstå och har en gemensam kontext.
Att förstå vad andra talar om, kunna delta i samtal och förstå hur saker och ting hör ihop.
Hur och var man skaffar sig kunskap är inte det viktiga.
Autodidakt är nog så värdefullt.
Däremot tror jag på det livslånga lärandet.
Vi lever i ett samhälle där vårt kunnande ständigt behöver uppgraderas. Där vi byter yrkesbana om och om igen.
I skolan utbildar vi för framtida yrken som inte finns.
Vad behöver man för kunnande då?
Man måste vara flexibel, kunna ta ansvar, hantera kommunikationsteknik, språk, var innovativ, ta initativ, var problemlösare, kunna samarbeta mm.
Samhället har förändrats och är i ständig förändring.
Vi behöver alla dessa egenskaper och färdigheter samt traditionella kunskaper. Det ena behöver inte utesluta det andra. Men framför allt behöver vi utbilda självständiga, initiativtagande entreprenörer. Tycker jag.
Panta rei. Fattar du inte googla. Jag lärde mig i skolan. Kanske därför eleverna kallar mig walking Wikipedia. Fatta hur mycket ”onödig” kunskap jag har. Är bra när man spelar TP.
Min senaste lärdom är att kärlek gör ont. Jävligt ont när en människa jag älskar reducerar mig på olika sätt. Jag har också lärt mig hur man installerar fonter på en mac och hur man mediterar på bästa sätt för att kunna sova. Åtminstone några timmar.
Veckans bästa citat:
Dagens lönearbete är avklarat.
Har suttit och kreerat vykort och flyer.
Tänk att få betalt för att leka i photoshop!
Andra dagar får jag betalt för att vika papper och klistra kuvert, it-support, sitta i möten, beställa böcker eller skriva dokument. Arbetsuppgifterna varierar 🙂
För den som har åsikter talar jag om min administrativa tjänst. Inte lärarjobbet.
Jag borde väl känna tgif, men smärtan i magen bränner och jag vill helst krypa under täcket och sova bort sorgen. Men faan att jag tänker deppa ihop!
Solen kämpar bakom grå moln och det är så jag känner mig också. Jag vill lysa och må bra, men det ligger ett grått filter över mitt sinne.
Ensamheten kan vara tärande, för då kommer tankarna om vad jag gjort för fel, vad för egenskaper jag måste ändra på och varför jag inte duger? Nej, jag fikar inte efter sympati och omtanke. Skriver bara av mig. Så behöver ingen hänga upp sig på det. Gillar du inte min blogg kan du låta bli att läsa. Jag är en människa med känslor.
Jag vet att det enda som hjälper är tid.
Tid.tid.tid.tid.tid.tid.tid.tid.tid.tid.tid.tid.tid.
Det enda som läker ett brustet hjärta är tid.
Jag heter Camilla Antoinette. Men lyssnar även till Inna, Solsken, fröken, mamma, fjortistanten.
Jag är för tillfället olycklig.
Jag är duktig på bekräfta andra människor och inspirera.
Jag tycker inte om en himla massa saker. Som fiskbullar, översittare och svikare.
Jag är jättedålig på att be om hjälp. Kan själv präglar mig. För mycket ibland.
Jag läser massor och gärna. Helst om mord och elände.
Jag gillar att träffa nya människor.
Jag sjunger ganska bra, och saknar att sjunga i kör.
Jag älskar mina barn över allt annat. Det är den enda kärlek som inte sviker.
Jag önskar att jag hade ett hus vid havet.
Jag är inte speciellt bra på att vara långsint. Förlåt och gå vidare är min melodi.
Jag pratar mycket, högt och gärna.
Jag tycker om kärlek.
Jag är beroende av bekräftelse.
Jag har på mig paradiskostym.
Jag dricker mängder av bubbelvatten.
Jag lyssnar på koltrasten och blir lycklig.
Jag blir arg när jag är stressad och trött.
Jag är rädd för att inte bli älskad.
Jag kan inte förstå Björklund.
Jag är pinsamt dålig på hantera andras elakheter.
Jag är uppväxt i en kärnfamilj.
Jag har en mullig kropp med stora tuttar och tjockrumpa, men jag är frisk och stark och uthållig.
Livet är en berg- och dalbana skrev någon i ett blogginlägg.
Det kan man lugnt säga.
Och jag vill hellre ha upp och ner. Glädje och sorg. Eufori och depp.
Jag vill hellre känna att jag lever, även om det gör jävligt ont när man slår i botten.
Hellre smärta än lobotomi. Hellre hudlös än likgiltig.
Smärtan håller mig alert. Oftast. Åtminstone levande.
Hela dagen har präglats av trötthet.
Alla har varit trötta idag. Något speciellt torsdagssyndrom?
Eller kanske tredjeskoldagenefterlovet-syndrom?
Fast kanske mest depp över mörker och pissregn.
Man kan inte tro att det är januari när man tittar ut genom fönstret.
Regn.regn.regn.
Gud gråter. Jag gråter. Änglarna gråter.
Gråten lättar på trycket över bröstet och minskar den brännande smärtan i magen.
Eleverna har fått mig att skratta och känna glädje. Stor glädje.
Det är en fröjd att se dem samarbeta, planera och jobba fokuserat.
Jag är lyckligt lottad som har ett sånt underbart jobb och så fina elever.
Huvudet är fyllt av tankar. Tänk om man fick betalt för alla ord som snurrar runt.
Jag känner mig sviken och lurad.
Så är det.
Men livet går vidare.
Trots hudlöshet och känslor finns det ett jävlar anamma inuti den här bruden.
Det finns dagar när man är så trött att man inte vet vad man heter och inte fattar hur man ska orka ta sig ur sängen.
Det finns dagar när man är så ledsen och önskar att det bara var att dra täcket över huvudet och sova bort det onda i själen.
Det finns dagar när man förbannar sin hudlöshet och önskar att man vore lite mindre känslig.
Det finns dagar när man tar sig samman och kämpar sig upp ändå.
Idag är en sån dag.
Som grädde på moset gråter Gud. Mycket.
Igår träffade jag en fd. elev, som jag inte sett på länge.
Igår messade en annan och ville komma på besök.
Idag ramlade två gamla favoriter in i klassrummet och hade fika med sig.
Glada återseenden.
Jag blir så varm i hjärtat.
Det är en fröjd att se hur de mognat och blivit vuxna. Hur hur de visar glädje och omsorg och jag blir fylld av en känsla av att jag faktiskt inte är så värdelös.
Vad vore livet utan elever?
Jag är nog inte normal, för jag sitter hellre i klassrummet och tjôtar med ungdomarna på min lunchrast än sitter i personalrummet. Men det kan ju beror på att jag känner mig mer hemma bland spel, musik och lekfullt trams än gnäll över schema, kaos och arbetsbördor.
Jag är mer tonåring än tant. Tack och lov 😉
En lång arbetsdag är äntligen slut. För även om jag älskar mitt jobb, så kräver det energi. Bristen på ljus gör mig också trött. Fördelen med att bli trött och utmattad av arbetet är att jag sover bra. Då tänker jag inte så mycket. Just nu vill jag inte tänka för mycket. Mest sova och glömma det ledsna.
Helgen ska ägnas åt en hemtenta. Motivationen kunde väl vara bättre, men det är bara att kavla upp ärmarna och sluta gnälla. Det finns de som har det mycket värre än jag. Utan att gnälla.
Fast nu ska jag chilla.
För att jag förtjänar det.
Jag har varit piggare.
Jag har varit gladare.
Men jag är redo för ännu en dag i samhällets tjänst.
En heldag med finaste eleverna, massor av arbetsuppgifter och fullt ös.
Gårdagens vackra vinterlandskap är ett minne blott.
Typ höststorm ute. Barmark. Kraftiga vindar.
Nåja, barmark är bättre än snöslask.
Tröttmössa.När ska jag lära mig att lägga mig i tid????????
Men på med leendet och sen kör vi!
Senaste kommentar