Inna helt enkelt

Efit söndag 31 oktober 2010

En helt vanlig söndag, men ändå den värsta. Kärleken har dumpat mig. Han längtar efter en annan. Och jag har fallit i ett nattsvart hål av förtvivlan.
Jag har givit min kropp och själ till en annan människa, som nu bara kastar bort min kärlek och vill ha någon annan. Det gör så ont och jag vet inte hur jag ska ta mig upp. Har inte sovit på hela natten. Jag längtar bara efter Kärleken. Längtar efter att han ska ringa och säga att han ångrar sig.

Jag ska försöka ta efitbilder idag. Behöver något som kan ta bort smärtan i kroppen.

00-05-tiden
Det är nattsvart, både ute och i själen. Jag kan inte sova och tittar ständigt på klockan. Som tur är ligger dottern bredvid mig i sängen och jag håller om henne för att jaga bort förtvivlan. Gråter tyst.

06-tiden
Ingen idé att försöka sova. Går upp och sätter mig i köket.

07-tiden
Kaffe

08-tiden
Får sms av bästisen och tårarna börjar trilla igen. I hörlurarna spelas samma låt om och om igen. Den har hjälpt mig förut. Jag ska klara det här utan att bli patetisk.

09-tiden
Läser mail jag fått av Kärleken. Plågsamt javisst, men jag kan inte låta bli.

10-tiden
Ville känner kanske på sig att Matte är ledsen, för han gosar och kelar med mig. Dags att ta sig i kragen. Dusch och påklädning nästa!
Har jag tur vaknar ungdomarna snart och gör mig sällskap, så jag inte grottar ner mig i sorg.

11-tiden
-Du måste äta något mamma. Och drick något annat än bara kaffe. Annars får du  ont i huvudet.
Så jag äter en banan och dricker ett glas vatten.

12-tiden
Ut på tur- aldrig sur! Inte sur, men ledsen. En promenad med världens bästa dotter hjälper.

13-tiden
Nu går vi hem. Åh så skönt det var med en promenad.

14-tiden
En sömnlös natt tar ut sin rätt. Vilar lite tillsammans med katten.

15-tiden
Dags att tänka på middag. Vilken tur att jag har hjälp av finaste dottern. Det är alltid roligare när man lagar mat tillsammans.

16-tiden
Lite middag slinker ner. Matglada Inna har förlorat aptiten, men dottern förmanar mig: du måste äta, så du orkar.

17-tiden
Tar ett bad för att liva upp kroppen. Det går så där. Ser ut som en ledsen hund och känner ångestklumpen i magen som inte vill försvinna.

18-tiden
Modemförbannelse var det! Nu har även 3 problem. Så 3 datorer ska dela på en nätverkskabel. Flytta fram och tillbaka är ju kul. Eller inte. Ska livet vara svårt, så ska det.

19-tiden
Dottern har inget Internet (det har mamman lagt beslag på) vlc bråkar, så hon spelar spindelharpan =)
Men mest pratar vi om livet och jag är så glad att jag har min kloka, vuxna, fantastiska dotter här hos mig idag <3

20-tiden
Jag ringer och jag ringer. Antingen är det upptaget eller svarar inte.

21-tiden
Pratar i telefon…

22-tiden
Pratar fortfarande i telefon. Det är ett långt samtal, som  inte leder dit jag vill, men det är ärligt och jag får väl kanske lite svar på mina frågor. Fast jag önskar att han inte var så helylle, utan en skitstövel på riktigt. Då skulle jag bli arg i stället för ledsen och sårad. Men sina känslor kan man inte styra. Jag fattar ändå inte riktigt vad som har hänt. Hur kan en människa bara ändra sig över en natt?

Vill du glädja mig så skriv en kommentar. Idag behöver jag de extra mycket.