23 Dec 2010 @ 9:04 by
inna Sitter ensam vid köksbordet med en kopp kaffe och försöker vakna till liv.
Ryggen tar kål på mig. Har fått tillbaka den där djävulska värken jag hade i somras. Den som H trollade bort med sina magiska händer. Jaja, det är väl bara att bita ihop. Värre är att huvudvärken från i går har kommit tillbaka. Jag hoppas verkligen inte att jag ska bli sjuk. Det passar sig inte.
Alltså, att vakna trött och eländig och känna sig bakfull, fastän det enda jag drack igår var kaffe och mineralvatten! Har hjärnan drabbats av synapskollaps? Eller är det julstressen som visar sitt fula tryne?
När Sara har vaknat ska vi ut och handla. Ännu mera mat. Några klappar. Sen kommer Yngste sonen hem och då låser jag dörren. Ungarna ska fixa julgodis. Baka lite kakor. Fixa skinkan. Mysa.
Imorgon ska vi inte gå utanför dörren. Kyrkan är stängd för renovering, så det blir inget besök. Annars gillar jag att gå till kyrkan på julaftons förmiddag. Det ger mig frid.
Exmaken och en av sonens kompisar är hembjudna till oss. Ingen ska vara ensam på jul. På juldagen kommer några vänner hit (en av vännerna fyller 40 och måste firas, fast det vet han inte) Och på annandagen fylls hemmet av min familj. 3 generationer av högljudda pratiga Mellbergs^^
För mig handlar julen om gemenskap. Samvaro och tid med de som är viktiga. Presenter och kommersialism betyder allt mindre. Jag är lyckligt lottad som har en familj. Som har råd att köpa julmat och ge gåvor. Inga dyra julklappar. Inte många. Men jag kan. Det är inte alla förunnat. Vårt land är fyllt av människor som får varken julmat eller julklappar. I stället för att köpa dyra presenter till varandra borde vi tänka mer på vår nästa. Det är inte värdet av paketet som är det viktiga, utan tanken. Och solidaritet är viktigt för ett samhälle.
Min själ är fylld av både glädje och vemod. För en månad sedan trodde jag inte att jag skulle känna så mycket glädje. Sorgen över att ha blivit lurad av en svekfull man finns i mitt sinne, men den bleknar. Jag fattar fortfarande inte varför han skulle klampa in i mitt liv och förföra mig, om han ändå inte var klar med det gamla. Och inte lär jag få några svar heller.
Min fantastiska dotter är så klok och mogen.
Jag (45) sitter och gråter över svekfulla karlar och 20-åriga dottern säger:
”nej du är INTE naiv, nu tänker du som sårade Camilla. Du är en underbar människa och precis som alla andra förtjänar någon som ger dig allt. Du har mycket kvar av ditt liv och du behöver inte leta när det inte är det du vill. Hitta dig själv som du behöver och sedan kommer du att våga ge dig ut igen
Bara för att H är en idiot och T och pappa, betyder ju bara att det finns bättre, eller hur?”
// H ,T , pappa är det tre förhållanden jag har haft i mitt liv.
En annan sak som hon säger när jag förvirrat undrar om det är jag som har förstorat allt, att det är min bild av historien som jag delar med alla (sant i f s) och den kanske inte stämmer. Men då säger hon att alla tycker att han är en idiot. Jag behöver inte ta honom i försvar.
Hur har jag fått en sån klok dotter?
Lite mer kaffe och sen en varm dusch så ska vi sparka igång den här trötta damen.
Nu kör vi!
Category: tankar
Tags: ensam, familj, gemenskap, glädje, H, jul, kropp & själ, känslor, ryggont, solidatitet, tankar, tröst
2 Comments
Senaste kommentar