Jag känner mig lite låg.
Ledsen och ensam.
Då har jag ett bra knep för att muntra upp mig själv.
Jag lyssnar på ”På minuten”
Då får jag garanterat gapskratta. Och skrattet jagar bort vemodet.
Något som får mig att gråta.
Åh herre Gud! Något!
Jag gråter för allt möjligt.
Jag gråter när jag lyssnar på musik.
Jag gråter när någon är snäll mot mig.
Jag gråter när jag är lycklig.
Jag gråter när jag ser på film.
Jag gråter när jag är olycklig.
Jag gråter när jag älskar.
Jag gråter när jag saknar.
Jag gråter när jag läser.
Jag gråter när jag bråkar.
Jag gråter när är rörd.
Jag gråter när jag minns.
Jag har svårt att sjunga Den blomstertid nu kommer utan att gråta.
Jag är en sentimental person.
Det är nog lättare att räkna upp det jag inte gråter för.
En av de bästa saker med vänner är att vi kan stötta varandra i motgång.
När jag är nere tröstar du.
När du är ledsen peppar jag.
Jag har fantastiska vänner, både irl och i cyberspace.
Tacka Gud/Gudrun för Internet.
//Det är en himla tur att ryssarna såg till att stackars Lajka dog, annars hade vi aldrig haft Internet =)
*avd. du kan väl din datorhistoria*
Jag har världens bästa vänner.
<3<3<3
Enligt den danska författaren och terapeuten Winnie Haarlöv.
1. Erkänn sorgen och ge dig själv tillåtelse att sörja. När omgivningen efter några veckor ifrågasätter varför du fortfarande är deppig är det antagligen menat som en välmenande ”spark i baken”. Men det tar mellan tre och sex månader för själ och hjärta att läka ihop.
Jag har sörjt och gråtit oerhört. Det har varit den värsta perioden i mitt liv. Visst har omgivningen ifrågasatt att jag inte bitit ihop och gått vidare. Sorg tar tid. Men jag är helt klart på rätt väg. Jag ser ljuset i tunneln, men jag har en bit kvar att vandra.
2. Sluta hoppas. Så länge du går omkring och hoppas att det ska bli ni igen fördröjer du läkningsprocessen. Inse att du själv har ett val att må bra och kunna gå vidare i livet, säg farväl till hoppet och ta makten över situationen råder Haarlöv. Är det omöjligt att sluta hoppas så erkänn åtminstone för dig själv att det är därför du sitter fast i sorgen.
Jag har slutat hoppas. För det mesta. Jag har släppt taget om honom. Kärlek är också att släppa taget om någon man älskar. Vill han inte ha mig, så får jag acceptera det. Även om det gör ont.
3. Rid ut känslostormarna istället för att fly ifrån dem. Gör det du känner för, vill du kasta pil på gamla fotografier så gör det! Känns det bättre att kyssa samma foto hundra gånger så gör det istället. Det är din process – du bestämmer!
Jag önskar att jag hade kunnat bli riktigt arg på honom. Då hade det varit lättare att gå vidare. Men jag jobbar på saken. Det svåra är att inte ha fått riktiga svar på varför och hur han egentligen tänker. Jag tvivlar på min förmåga att läsa människor, fast det kanske helt enkelt handlar om hur han tänker och fungerar.
4. Fråga dig själv vad det var som var så fantastiskt med ert förhållande. Identifiera både positiva och negativa sidor, både i er relation och hos ditt ex.
Eftersom vi fortfarande befann oss i förälskelsefasen är det svårt att hitta negativa sidor. Men jag gör mitt bästa för att se med öppna ögon. Kärlek är ju att acceptera en människas sämsta sidor.
5. Se nyktert på problemet. Känslor som hat och avsky hör till bearbetningen, men försök ha en förnuftig relation till de allra mörkaste tankarna. Att gå omkring och hata ett ex är sällan konstruktivt i längden.
Hat finns inte på min världskarta. Jag pendlar mellan acceptans och längtan.
6. Det råder besöksförbud. I alla fall inledningsvis, att träffas igen där ena parten vill vara vän och den andra är förälskad leder ofta till oönskade konsekvenser för båda. Ta en paus!
Det geografiska avståndet hjälper ju om man säger så. Men vi har ingen kontakt ö h t. Han har raderat mig ut sitt liv totalt och jag har bestämt mig för att vara ståndaktig. Vill inte vara en patetisk klängranka, lite stolthet har jag. Men jag skulle önska att vi träffades en sista gång och pratade ut öga mot öga. Jag vet dock ej om han vågar. Jag vet inte hur han tänker. Det är som att jag aldrig existerat i hans liv.
7. Brottas du med tankar på att allt bara varit på låtsas, eller att din partner inte haft äkta känslor råder Haarslöv dig att skriva ett brev. Lista tre frågor, inte mer, för att få svar på dina farhågor. Men förbered dig också på ärliga svar. Ställer du frågan om du var ditt ex:s stora kärlek och får ett nej måste du kunna tackla verkligheten. Vill du veta och kan hantera sanningen så se till att ta reda på den.
Jag har skrivit ett brev och begärt ett sista möte öga mot öga för att få svar. Det är bättre att få ärliga brutala svar än inga svar alls.
8. Skynda långsamt. Att träffa nya möjliga partners och sikta in sig på en ny förälskelse är ett sundhetstecken som vittnar om att sorgearbetet gått åt rätt håll. Men ta det varligt, att kasta sig in i ett nytt förhållande snabbt inpå ett uppbrott är sällan ärligt mot dig själv eller det nya föremålet för uppvaktningen.
Att träffa någon ny finns inte på min världskarta. Min kärlek är fortfarande lika stark och den går inte bara att stänga av. Så det är celibat som gäller. Igen. Jag hoppas att jag kommer att kunna lita på en man igen. Men just nu känns det inte så hoppfullt. Det är kanske meningen att jag ska leva ensam. Jag har haft mina chanser i livet känns det som. Det som var den största kärleken för mig var något annat för H. Det suger.
Some say love it is a river
that drowns the tender reed
Some say love it is a razer
that leaves your soul to blead
Some say love it is a hunger
an endless aching need
I say love it is a flower
and you it’s only seed
It’s the heart afraid of breaking
that never learns to dance
It’s the dream afraid of waking that never takes the chance
It’s the one who won’t be taken
who cannot seem to give
and the soul afraid of dyingthat never learns to live
When the night has been too lonely
and the road has been too long
and you think that love is only
for the lucky and the strong
Just remember in the winter far beneath the bitter snows
lies the seed
that with the sun’s love
in the spring
becomes the rose
Harmoni
Familj
Ljus
Jag hade tagit en fin bild på både sonen och ljusen. Men vet ju vad sonen anser om att figurera i bloggen 😉
Julkorven ligger i frysen. Yngste sonen har åkt till avslutning i kyrkan. Äldste sonen spelar WOW. Katterna ligger vid mina fötter. Det är mörkt ute och skiten på rutorna syns inte längre =)
Idag är det tredje advent.
Något som får mig att må bättre.
Musik får mig att må bättre.
Är jag ledsen hjälper det alltid att lyssna på favoritmusik.
Är jag riktigt ledsen gråter jag oftast också.
Tre listor för olika humör.
Det finns en sång jag alltid lyssnar på oavsett humör. En låt som alltid är bra. En låt som ger tröst.
Det blev en lördag kväll med guldkant.
Yngste sonen, som bor i Göteborg, ringer vid nio.
-Jag kommer hem ikväll. Är hemma om max 10 minuter. Finns det någon mat? Jag är hungrig.
Mamma har lasagne att mätta sonen med och sen sitter vi och spelar spelar spel, pratar och tramsar.
Det blev en fin lördagkväll.
<3
Jag vet inte vad som har hänt, men den är helt försvunnen. Bortblåst. Helt väck!
Jag talar om julstressen.
Jag har lyckats skala bort alla onödiga måsten.
När barnen var små slog jag knut på mig själv, förvandlades till en elak bitch för att jag var så trött och stressad, i min kamp för att vara en perfekt fru och husmor som skulle göra allt som var viktigt.
Nu julpyntar jag lite lagom.
Bakar bara ett par sorters kakor. Skiter i både lussebullar och pepparkakor.
Inga julfester på dagis, skolan och alla fritidsaktiviteter.
De flesta julklapparna har rationaliserats bort. Ger bara till barnen.
Julgodiset får ungarna fixa när de kommer hem. Då har vi julfixarmys. Dagen före julafton.
Lagom med mat. Bara det som är viktigt för oss.
Imorgon är det dags för mitt julpyssel. Då ska det tillverkas julkorv. En tradition vi haft i minst 15 år. Numera är det jag ensam som stoppar korv.
Men det är klart bättre än att baka pepparkakor, som jag tycker är skittråkigt. Och det är en lättnad att slippa baka pepparkakshus, som jag också gjorde i alla år när barnen var små.
För mig är det samvaron som är det viktiga. Inte konsumtion och stress. Människor är viktiga. De viktigaste människorna i mitt liv finns hos mig under julen. Mina barn är det finaste som finns.
och ett steg tillbaka.
De senaste dagarnas sköna flow stoppades idag.
Utvilad och på gott humör bestämde jag mig för att gå till fiket.
Vi har en stående tid kl.11.00 på lördagar. Ungkarlsgänget och jag.
Jag har inte fikat på evigheter. Inte sedan H och jag fikade där med vännerna i september. Jag har inte orkat, för jag har mått så dåligt.
Men nu var det dags!
Så får jag frågan om hur jag har det och hur det är med H. En person som inte har en aning om vad som hänt i mitt liv ställer en oskyldig fråga. Och jag tvingas berätta. Klumpen i magen dök upp direkt. Jag sjönk ner i hålet igen. Men hålet är inte lika djupt som tur är. Men det känns.
Sen känns det lite surrealistisk att mitt Ex (vi har ju samma umgängeskrets) dyker upp och sitter bredvid mig och vi konverserar trevligt med varandra. Jag gör mitt bästa för att var normal och social. Håller masken. Jag vet att han vet. Men ingen säger något.
J***a Skit-H!
Det är orättvist att du ska vara lycklig och må bra när jag mår skit.
Men det är ingen idé att gråta över spilld mjölk. Som så många av mina fina vänner säger. Jag är värd bättre.
Jag har skidor på svtplay. Ska läsa intressanta rapporter om ungas Internetvanor. Laga lasagne till middag. Städa lite om andan faller på. Det är skönt med en lugn hemmadag.
Jag är inte knäckt även om det blev ett litet bakslag. Tack och lov för mental styrka.
Karma H. Karma.
Senaste kommentar