Blog Archives

The rose

Some say love it is a river
that drowns the tender reed
Some say love it is a razer
that leaves your soul to blead

Some say love it is a hunger
an endless aching need
I say love it is a flower
and you it’s only seed

It’s the heart afraid of breaking
that never learns to dance
It’s the dream afraid of waking that never takes the chance
It’s the one who won’t be taken
who cannot seem to give
and the soul afraid of dyingthat never learns to live

When the night has been too lonely
and the road has been too long
and you think that love is only
for the lucky and the strong
Just remember in the winter far beneath the bitter snows
lies the seed
that with the sun’s love
in the spring
becomes the rose

Söndag i sängen

Sovmorgon.

Tänk så underbart att slippa väckarklockan.

Vakna utvilad när det är ljust ute.

När jag slog upp de blå visade klockan 9.26.

Hela 7 timmar har jag sovit. Det behövde både kropp och själ.

Nu sitter jag i sängen med laptopen i knät. Kan inte bestämma mig om jag ska lyssna på radio eller ha på sporttv:n =)

I skrivande stund är det God morgon världen som vunnit.

Den bästa bästa kaffekoppen är redan urdrucken. Den bästa = den första

Det känns som en bra söndag.

Yngste sonen är hemma. Vi ska göra julkorv. Tända tredje ljuset. Umgås.

Sånt jagar bort söndagsångest och sorg.

Och jag är så nöjd över att gårdagens plusgrader gick över i snöfall under natten och nu är det -9.

Ska det vara vinter ska det vara på riktigt. Ingen slask och skit.

Två steg framåt…

och ett steg tillbaka.

De senaste dagarnas sköna flow stoppades idag.

Utvilad och på gott humör bestämde jag mig för att gå till fiket.

Vi har en stående tid kl.11.00 på lördagar. Ungkarlsgänget och jag.

Jag har inte fikat på evigheter. Inte sedan H och jag fikade där med vännerna i september. Jag har inte orkat, för jag har mått så dåligt.

Men nu var det dags!

Så får jag frågan om hur jag har det och hur det är med H. En person som inte har en aning om vad som hänt i mitt liv ställer en oskyldig fråga. Och jag tvingas berätta. Klumpen i magen dök upp direkt. Jag sjönk ner i hålet igen. Men hålet är inte lika djupt som tur är. Men det känns.
Sen känns det lite surrealistisk att mitt Ex (vi har ju samma umgängeskrets) dyker upp och sitter bredvid mig och vi konverserar trevligt med varandra.  Jag gör mitt bästa för att var normal och social. Håller masken. Jag vet att han vet. Men ingen säger något.

J***a Skit-H!

Det är orättvist att du ska vara lycklig och må bra när jag mår skit.

Men det är ingen idé att gråta över spilld mjölk. Som så många av mina fina vänner säger. Jag är värd bättre.

Jag har skidor på svtplay. Ska läsa intressanta rapporter om ungas Internetvanor. Laga lasagne till middag. Städa lite om andan faller på. Det är skönt med en lugn hemmadag.

Jag är inte knäckt även om det blev ett litet bakslag. Tack och lov för mental styrka.

Karma H. Karma.

Jag undrar

lite hur en del är?

När mitt liv kraschade och det här blev en svart deppig blogg om olycklig kärlek så ökade antalet besökare markant.

Alltså, vi talar om en tredubbling i antal!

Nu när jag är (nästan) som vanligt igen och inte är så nattsvart har antalet besökare minskat.

Dras folk till ledsenhet?

Gillar man att läsa om andras olycka?

Eller vad är det som styr?

Jag undrar?

Ensam?

När jag kommer hem sitter välkomskommittén och väntar i hallen.

När jag går till badrummet ska Ville alltid göra mig sällskap. Sitter jag på toa ska han bli kliad på ryggen och när jag duschar sitter han på badkarskanten och spanar.

Sally ligger i min säng på natten och Ville lägger sig gärna över tangentbordet när jag sitter vid skrivbordet.

Mina katter gör att jag inte känner mig ensam.

Jag har dagligen kontakt med familj och vänner. Vad vore livet utan Internet?

Det jag saknar är samtal och umgänge öga mot öga i vardagen, eftersom familj och vänner inte bor här.  Men det är ändå överkomligt för det mesta.Jag får en del umgänge genom jobbet.

Jag har accepterat att H valt bort mig. Att han älskar någon annan mer. Sina känslor kan man inte styra.

Men däremot har jag inte accepterat sättet han dumpade mig på. Jag tycker fortfarande att det var fegt och ryggradslöst av en vuxen man. Det är min åsikt och den står jag för. Hur många 40-åringar gör slut i telefon och raderar en människa totalt ur sitt liv bara så där? Fullständigt suddar bort en människa som om hon aldrig existerat.

Men det är väl meningen att jag ska lära mig något av det också.

Kanske att jag inte ska vara så tillitsfull och tro på himlastormande kärlek? Jag kanske är för mycket känslomänniska?

Det var för bra för att vara sant. En helt makalös kärlekshistoria. Ofattbar.

Nåväl, om H får smaka på sin egen medicin så kanske han förstår vad han utsatte mig för.

”On the first page of our story, the future seems so bright.
And this thing turned out so evil, I don’t know why I’m still surprised.
Even angels have their wicked schemes and you take death to new extremes.
But you’ll always be my hero, even though you lost your mind.

Just gonna stand there and watch me burn,
But that’s alright because I like the way it hurts.
Just gonna stand there and hear me cry,
But that’s alright because I love the way you lie, I love the way you lie.

I love the way you lie.”

En ensam flickas kväll

Det snöar ute. Som vanligt.

Katterna ligger och spinner.

Sonen spelar wow.

En ensam flicka har jobbat klart för idag.

Nu blir det OTH, ett glas vin och lite mat.

En ganska bra kväll om du frågar mig.

Livet går vidare.

Svekfulla karlar kan dra till ett varmare ställe =)

Lösenordsskyddad: Spiken i kistan

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Category: F.u.c.k  Tags: , , , , , , , , , , ,  Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Dag 19 – something You regret

Jag ångrar att jag trodde på H när han bedyrade mig sin kärlek och att jag trodde på honom när han  sa att han ville bli gammal med mig och bad mig att jag skulle flytta in hos honom…

Intryck

Full av tankar och intryck.

Det har varit en kväll fylld av energi.

Föredrag av LisbethLyngaas om hennes bok Hvite steiner.

Det var som att hon talade direkt till mig.

När hon talade om förälskelse, människor som kommer in i våra liv en kort period och sedan försvinner och vikten av att vi ska kunna släppa taget, reagerade hela min kropp. Jag blev alldeles varm från topp till tå, hjärtat klappade hårt och det kändes som att jag skulle lyfta. Det var som om värme strömmade ur min kropp, hade rummet fyllts av ånga hade jag inte blivit förvånad. En helt märklig upplevelse.

Jag har aldrig blivit så berörd.

Givande samtal som var oerhört energikrävande, men ändå precis vad jag behöver för att ändra fokus.

Det jag behöver för att släppa taget om det  negativa ältandet och se framåt.

Vår vandring här på jorden ändrar kurs emellanåt. Ibland i en riktning vi absolut inte vill gå i, men som är meningen för att vi ska växa och utvecklas. Ibland har vi svårt att se klart och kämpar emot. Den kampen gör att vi mår dåligt.

Vi kan ta hjälp av bön, samtalsterapi, bikt, meditation, akupunktur, dans, promenader, skrivande och annat för att bearbeta våra upplevelser. Oavsett vad vi har för tro finns det en mening med det som sker och varför vi är här på jorden.

Tack för mina upplevelser i kväll.

Lösenordsskyddad: Insikt eller nåt

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Category: känslor  Tags: , , , , ,  Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.