Blog Archives

Dag 22 – Something that upsets you

Något som gör mig upprörd.

Jag blir upprörd över mycket. Orättvisor. Våld.  Elakhet. Dumhet.

Något som gör mig oerhört upprörd är föräldrar som ska hämnas efter en skilsmässa, och som låter sin bitterhet och hat gå ut över barnen.

Bara för att ge igen.

Det är så fruktansvärt ynkligt och futtigt.

Jag blir fruktansvärt upprörd över de  som jävlas och som skadar sina barn i sin bitterhet och som gör det med motivationen: för att jag kan.

Skämmes ta mig f*n!

Jag undrar

lite hur en del är?

När mitt liv kraschade och det här blev en svart deppig blogg om olycklig kärlek så ökade antalet besökare markant.

Alltså, vi talar om en tredubbling i antal!

Nu när jag är (nästan) som vanligt igen och inte är så nattsvart har antalet besökare minskat.

Dras folk till ledsenhet?

Gillar man att läsa om andras olycka?

Eller vad är det som styr?

Jag undrar?

Dag 21 – Another moment

Ett annat ögonblick i mitt liv.

Mina elever har stor plats i mitt liv. En dag som är både den bästa och den sämsta är studenten. Glädjen står högt i tak, men samtidigt är det så vemodigt att de försvinner ur mitt liv.

Studenten 2007 skrev jag så här i min dagbok:

”Vilken dag! Jag sitter här på kvällskvisten och är helt urlakad. Kroppen är trött och själen lite sorgsen. Avsked är ledsamt. Jag engagerar mig så mycket i mina elever och ”mina killar” är ett speciellt gäng. De har alla en egen plats i mitt hjärta. Fast jag tänker som så att jag har visserligen förlorat härliga elever, men jag har vunnit underbara vänner.

Det har varit en perfekt dag. Champagnefrukost, en städad sådan, tillsammans med klassen. Därefter studentlunch. Jag höll mitt tal som jag skrivit, helt plötsligt var jag supernervös, men det gick bra och talet uppskattades.
Ingen annan lärare höll tal. Det är knepigt att man är så rädd för att tala inför andra. Det gör vi ju i jobbet varje dag! Men jag tycker om att visa min uppskattning och utrycka mina känslor.
Efter utsläpp och parad genom Köpingen släppte vi så iväg alla studenter.

När jag vimlade runt i parken bland alla studenter och anhöriga fick jag dagens replik som jag gömmer i mitt hjärta till dåliga dagar. Jag hälsade på en familj och studentens mormor säger till mig: Åh är det du som är den där populära läraren!
Gissa att jag blev glad. Som grädde på moset fick jag följa med studenterna i deras vagn runt i Köpingen 🙂
I Småstad är det inga dyra studentflak som gäller utan traktor och vagn, fyrhjuling och kärra eller kanske en bil med båt på släp. Men vanligast är traktor med vagn.
Gossarna ville ha med mig på fest. Men jag tror att de klarar det så bra utan mig 😉 Jag har redan tagit studenten en gång för länge sedan. Men som en kollega sade: det är perfekt att vara gymnasielärare, man får äta god smaskig studentlunch varje år och vara med om massa kul saker.”

Gossarna smusslade med ett paket, men det vågade de inte ge till mig så länge vi var på skolan. De var rädda att någon sträng lärare skulle konfiskera innehållet 😉 Så jag fick presenten efter utsläppet. Och vilken present det var:

Vilken flaska =) Innehållet smakade dock skitäckligt =(

Nästa år får jag uppleva två studenter. Dels mina gossar ”Favvoeleverna” och så sonen som blir klar med skolan. lyckligtvis är det inte på samma dag. För då hade jag haft problem 😉

Ensam?

När jag kommer hem sitter välkomskommittén och väntar i hallen.

När jag går till badrummet ska Ville alltid göra mig sällskap. Sitter jag på toa ska han bli kliad på ryggen och när jag duschar sitter han på badkarskanten och spanar.

Sally ligger i min säng på natten och Ville lägger sig gärna över tangentbordet när jag sitter vid skrivbordet.

Mina katter gör att jag inte känner mig ensam.

Jag har dagligen kontakt med familj och vänner. Vad vore livet utan Internet?

Det jag saknar är samtal och umgänge öga mot öga i vardagen, eftersom familj och vänner inte bor här.  Men det är ändå överkomligt för det mesta.Jag får en del umgänge genom jobbet.

Jag har accepterat att H valt bort mig. Att han älskar någon annan mer. Sina känslor kan man inte styra.

Men däremot har jag inte accepterat sättet han dumpade mig på. Jag tycker fortfarande att det var fegt och ryggradslöst av en vuxen man. Det är min åsikt och den står jag för. Hur många 40-åringar gör slut i telefon och raderar en människa totalt ur sitt liv bara så där? Fullständigt suddar bort en människa som om hon aldrig existerat.

Men det är väl meningen att jag ska lära mig något av det också.

Kanske att jag inte ska vara så tillitsfull och tro på himlastormande kärlek? Jag kanske är för mycket känslomänniska?

Det var för bra för att vara sant. En helt makalös kärlekshistoria. Ofattbar.

Nåväl, om H får smaka på sin egen medicin så kanske han förstår vad han utsatte mig för.

”On the first page of our story, the future seems so bright.
And this thing turned out so evil, I don’t know why I’m still surprised.
Even angels have their wicked schemes and you take death to new extremes.
But you’ll always be my hero, even though you lost your mind.

Just gonna stand there and watch me burn,
But that’s alright because I like the way it hurts.
Just gonna stand there and hear me cry,
But that’s alright because I love the way you lie, I love the way you lie.

I love the way you lie.”

Dag 20 – This month

Denna månaden.

December. Julmånad.

Fylld av  aktiviteter och jobb. Oftast är jag trött som ett snöre.

Mörkret äter energi.

Snö i långa banor.

Men också fyllt av ljus och förväntan.

Månaden då det vänder. Årets mörkaste dag, som leder mot ljusare tider.

I december är det alltid lättare att leva än i november.

Jag ser ljuset i tunneln.

Jag har överlevt den värsta perioden i mitt liv. Det blir bara bättre.

Den månad jag har haft önskar jag ingen. Jo, jag önskar att H fick känna samma smärta. För att förstå vad han gjort mot mig.

Man ska vara varsam med andras känslor.

Tänk att någon som verkade var så snäll och omtänksam visade sig vara svekfull och feg.

Min tillit har fått sig en rejäl törn.

Dagens plus

Samtal med goa kollegor och vänner om både  allvar och skoj.

D som lade armen om mig och sa: ditt skratt klingar så härligt över hela skolan. Man blir glad när man hör dig.

R som berömde mig för rollupen jag gjorde för skolan tidigare i år: den är skitsnygg!

De söta flickorna som kom och bjöd på hembakta pepparkakor.
Mina elever: är de ens dina elever?
Jag: nej.
Mina elever: de kanske vill bli dina elever.

Att jag har klarat av allt på dagens att-göra-lista.
Jag är tillbaka på banan igen. Livet är bra. Jag har verkligen världens roligaste jobb och jag säger det igen:

Jag har världens bästa elever^^

Lösenordsskyddad: Spiken i kistan

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Category: F.u.c.k  Tags: , , , , , , , , , , ,  Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Jobb och John

Sitter på jobbet och skriver åtgärdsprogram.

Det är kolsvart ute och man skulle kunna tro att det är mitt i natten. Men klockan är bara halv fem!

Jag gillar att sitta i lugn och ro och arbeta. Det är stilla på jobbet.

Jag lyssnar på musik och skriver.

Idag är det John som gäller.

Som litet barn fick jag lyssna mycket på Beatles, tack vare MaPa. De har berättat om hur jag som litet blöjbarn stod och höll mig i stereobänken och gungade i takt till musiken. Favoriten var Obladi oblada =)
Exmaken är ett stor Beatlesfan, så stor att det spelades bara Beatleslåtar på vår bröllopsfest 😉

Det här är min Lennonfavorit:

Dag 19 – something You regret

Jag ångrar att jag trodde på H när han bedyrade mig sin kärlek och att jag trodde på honom när han  sa att han ville bli gammal med mig och bad mig att jag skulle flytta in hos honom…

Dag 18 – Your favorite birthday

Min favoritfödelsedag måste nog vara när jag fyllde 40.

Då hade jag fest med familj och vänner.

Det var en dag fylld av glädje och kärlek.

Jag blev så överraskad av deras omsorg om mig och hur de ansträngt sig för att fixa presenter till mig.

Jag blev totalt förd bakom ljuset och blev alldeles tårögd när jag förstod vad de gjort. För mig. <3

Den kärleken kommer jag alltid bära i mitt hjärta.