Blog Archives

Känslomänniska

Jag är en blödig romantiker. Gråter till film och musik. Allt som berör får mig att fälla tårar.

Så när jag ser på OTH gråter jag ofta.

Det erkänner jag.

Den som påstår att OTH är en en ungdomsserie får komma ihåg att jag är en fjortis 😉

En av de bra sakerna med OTH är musiken.

Laura Izibor (Erin) sjunger med sån känsla att änglarna gråter.

Kropp

Tofflan undrade hur det står till med kroppen?

Jo tack , den hänger med.

Åderbråck, tjockrumpa, kroppsdelar som gett upp kampen mot tyngdlagen. Men den bär mig. Huserar min själ och fungerar bra.

Jag är ytterst sällan sjuk och mår ganska bra.  Ledsen och sorgsen av krossat hjärta, men det går åt rätt håll. Jag ska gå hel ur det här. Starkare än någonsin.

Fast jag har ett bekymmer. Torr hud.

Så nu sitter jag här fet och blank, insmord i fet kräm från Apoteket. Och självklart de obligatoriska papiljotterna =)

På tal om Apoteket. Varje gång jag går förbi ett Apotek tänker jag på Kloppan. Så jag tänker på henne varje dag =)

Trötter

Så trött som jag är idag var det länge sedan jag var.

Och det känns skönt.

Tuppluren på bussen hem hjälpte inte mycket, snarare tvärtom.

Kanske kan jag somna tidigt och få sova ut ordentligt.

Det är fortfarande lite si och så med sömnen, även om jag mår mycket bättre.

Imorgon har jag ingen sovmorgon, eftersom jag ska till terapeuten före jobbet.

Min kväll hittills:
Thaisoppa med nudlar, räkor och paprika.
Lite vardagslyx. och snabbt framför allt.

Jag har samtalat med sonen.
Ibland känns det som att vi aldrig ser varandra. Han är oftast hos kompisar på kvällarna och kommer hem när jag lagt mig.

Jag har plockat ihop kläder jag ska ha med till Norge. Imorgon kommer jag hem sent, eftersom jag ska på utflykt till Universeum och Liseberg med UF.

Nu ska jag krypa ner i sängen med laptopen och se på:
1. Julkalendern
2. OTH

Frågor på det?

Början och slut

eller slut och början kanske…

Nu är äntligen november över.

Denna årets värsta månad.

Jag har aldrig gillat november.

I år värre än någonsin. Hjärtesorg unnar jag ingen.

Men nu vänder det. Både bildligt och bokstavligt.

Jag har varit nere på botten och nu räcker det!

Att gråta över en bedräglig man  leder ingenstans. Han har gjort sitt val och det får jag ta. Kärlek är att släppa taget om någon som vill något annat.

Idag har jag känt att det har vänt. Smärtan är inte lika stor. Det går åt rätt håll.

Imorgon är det december.

Julmånaden.

Jag gillar jul.

Samvaron med familjen.

Myset. Friden.

Jag ser fram emot julmiddagen i Oslo på lördag. Med min bonusfamilj. Inbjuden av min extrapappa och hans gulliga Grete^^

Det ska bli så härligt att träffa bästisen Alice igen på fredag. Nu kommer en (någorlunda) vanlig vän till dig. Inte den nedbrutna, chockade ledsna Inna som kom till dig för en månad sen.

Jag ser fram emot terapi på torsdag och efter lite lektioner bär det av till Göteborg och lärarmys med UF. Aktiviteter på Universeum, Jul på Liseberg och middag står på agendan. UF Fyrbodal vet hur  det ska ta hand om sina lärare.

Jag undra vad det blir för väder till jul?

Bondepraktikan säger att om Anders braskar så slaskar julen. Med tanke på att vi har drygt en halvmeter snö och typ -12 så lär det bli en väldigt blöt jul.

Jag har börjat att gilla vinter. Lite.
Sån här vinter är okej. Lagom kallt. Snö. Varma vinterkängor. Jobb inomhus.

Men blir det slask och pissregn blir jag sur. Sånt väder borde vara förbjudet.

Resor till solen är tydligen billigare än billigast. Nu när man har massor av planera och se fram emot. Hade jag däremot kunnat ta ledigt i november hade jag gärna rest till solen och värmen. Men nu kan jag inte ta ledigt när jag vill. Och det accepterar jag. Det svåra är nog för de som lever med en lärare och har vanlig semestertjänst. När ska de var lediga ihop liksom?

Imorgon är en ny dag med nya möjligheter.

Det är den första dagen av resten av mitt liv.

Imorgon är en annan dag.

Dag 11 – my siblings

Jag har bara ett syskon.

Min lillebror.

Joacim eller Jocke som familj och vänner säger.

Det skiljer 3½ år mellan oss.

Som barn lekte vi mycket tillsammans.

Han var den omtyckte  med många vänner.

Idrottare och populär.

Jag var den töntiga som läste hela tiden och dansade folkdans.

Jag hade få vänner.

När Jocke följde med MaPa ut i båten eller till skogen  stannade jag hellre hos farmor, där jag kunde sitta inne och läsa.

Mitt smeknamn Inna uppkom när Joacim inte kunde säga Camilla som liten.

Som vuxna har vi en bra relation.

Även om vi inte träffas så ofta vet jag att min bror finns där för mig.

Jag vet att jag kan ringa mitt i natten och han finns där.

Han är praktisk och pragmatisk som vår far.

Han lyssnar och ger goda råd, säger till mig att fokusera och inte bryta ihop.

Han har mer blivit som en storebror.

Vi är båda lärare och har många intressanta samtal om pedagogik och livet.

Vi lever olika sorters liv , men har ändå täta band.

Tack vare min bror har jag världens trevligaste svägerska och två ljuvliga syskonbarn.

<3

Tips

Ur dagens Våra vänners liv:

”Skaffa dig ett övergångsförhållande”

eller

”Gå igenom de du varit ihop med tidigare och den minst dåliga blir du ihop med igen”

Två superdåliga råd om du frågar mig.

Man behöver läka.

Har man blivit knivhuggen är det bara tid och omsorg som kan läka såren.

Cry no more tears

”Cry no more tears
Take this song and sing your troubles away
Fear no more fears
Take your faults and make them right today”

Tack och lov för musik som leder mig på rätt spår.

Jag var rädd för att köra i diket igen. H lovade att vara försiktig. Så sparkade han mig ner i Marianergraven när jag minst anade det.

Men faan ta honom.

Jag klättrar upp!

Cry no more tears!

Kvällens citat

”Sometimes you must allow you to be weak, in order to grow stronger”

Fy farao vad jag ska bli stark.

För jag är svag.

Livet är en hård skola.

Som Anders säger:

Kärleken är Djävulens påfund.

Vinter

Det var lite glest i bänkarna idag. Skolskjutsarna var inställda.

Men skolan var öppen!

Och vi som pendlar från Vänersborg till Mellerud tog oss fram! Bussarna gick som vanligt, trots att Dalboslätten är fullproppad av snö.

Jag har haft det så mysigt med mina killar. Vi har fikat, chillat och lyssnat på musik. När Eken inte var där, så blev det hederlig rock i s f hard style. Tack och lov!

Men vi har jobbat också. Jag har betat av en lista med att -göra-saker som jag fått av chefen, uppdaterat hemsidan och klurat på i vilken årskurs de olika kurserna ska ligga fr o m nästa läsår. Jag har t o m spanat på skolverkets sida för att få inspiration till utbudet av kurser för individuellt val.

Eleverna har, förhoppningsvis, jobbat med normalisering och tcp/ip. Jag vet att eftermiddagens elever jobbade flitigt med photoshop och html =)

Nu har jag ingen snö som hänger över mitt fönster längre.  Hyresvärden har varit på taket och skottat!

Det är kallt och ska bli kallare, men jag gillar det här klart bättre än det pissregn som brukar prägla november.

Årets värsta månad är snart slut och det känns lite lättare.  I både själ och hjärta.

Och jag är väldigt nöjd med att bo på tredje våningen. Det är inte så mycket att skotta om man säger så =)

Nya tag

Ny vecka.

Nya tag.

Nya saker att se fram emot.

Ingen idé att gråta över spilld mjölk.

Nu kör vi!