Blog Archives

50

Det har gått 50 dagar sedan jag fick mitt hjärta krossat.

Att skriva i bloggen har hjälpt oerhört mycket, i början var bloggen helt enkelt min livlina,  som gjorde att jag inte gick under helt och hållet.

Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet över alla kommentarer,  snälla ord och hjälpande råd jag har fått av er. Det är en oerhörd tröst att så många, både kända och okända, visar sin empati och omsorg för mitt väl och ve.

Att bli dumpad  är väl  i sig ganska vanligt, men för mig var det oerhört chockartat. Det var så fullständigt oväntat. Hur man handskas med det och går vidare är olika för oss människor. Att skriva öppet och naket i bloggen har varit  mitt sätt att bearbeta. Alla måste få gå sin egen väg.  Det finns inga rätt eller fel. Och jag ångrar inte att jag varit så öppen  med min upplevelse. Det har hjälpt mig att komma vidare.

Än är jag inte i mål, men jag har kommit en bra bit på vägen.

Visst gör det ont som f*n ibland och jag längtar och sörjer.

Det viktiga är att jag inte känner så hela tiden längre, utan det går långa stunder utan en tanke på H över huvud taget.

Tiden läker sår. Jag tror på det nu.

Om jag bara kunde låta bli att pilla på sårskorpan emellanåt 😉

Fika sig lite

Idag hade jag sovmorgon. Tror jag.

Jag vaknade gång efter annan tidigt i gryningen, men tvingade mig att somna om.

Idag skulle jag har sovmorgon!

När jag vaknade igen var klockan 9.26, så jag tror att jag fick sovmorgon =)

Lite dusch , fix och frukost och så ut för att fika på Cult.

Småglopp och bara -2 ute. Fullt med folk på stan.

Men ingen att fika med på Cult. Det är nog första gången sen jag började fika.

Så istället uträttade jag ärenden i div. butiker och nu fikar jag.

Hemma med skidskytte på webbtv och katten i knät.

Kaffe och butterkaka (gårdagens för halva priset i bageriet)

Gott!

Dag 28 – Something that you miss

Något som jag saknar
Kärleken

Jag önskar att det vore annorlunda, men jag saknar H.

En helt…

vanlig dag på jobbet.

Möte med chefen. Fick vänta drygt en akademisk kvart. Prickade av punkterna på listan och hade intressanta diskussioner.  Just uppgiften som bollplank ger många intressanta tankar.

Lektion med tvåorna. Webdesign hela dagen. Me like.

Innan lunch rusar treorna in. Glada och euforiska tramsar de runt och avslutar med att ge mig en kram. Deras skoldag är slut. Förmodligen därför de är så glada =)

Trivsam lunch med kollegor. Prat och skratt. Korta samtal med elever här och där.

En f.d elev kommer på besök. Kul att se dig Svea!

Lektion igen. Css och php includes. Uppdatering av hemsida. Samtidigt som jag lyssnar på sportradio och kollar på de nya ämnesplanerna för teknikprogrammet.

Arbetsdagen ska avslutas med arbetslagskonferens. Sen är det dags att ta bussen söderut.

Det är mörkt när jag kommer hem. Som alltid den här tiden på året. Orken tryter. Det blir bara att fixa det nödvändigaste  och sedan krascha i sängen med laptopen bredvid.

Jag längtar efter ljus!

Jag längtar efter ledighet!

Om en vecka får jag semester.

Det behöver jag.

Dag 27 – Your favorite place

Min favoritplats

Havet

Alltid havet.

Dag 26 – Your fears

Mina rädslor

Sjukdom, död och olycka så klart.

Att barnen ska drabbas av hemskheter.

Jag är rädd för att dö ensam och övergiven.

Jag är rädd för konflikter.

Att jag inte kan få ordning på mitt liv.

Jag är rädd för att be om hjälp, fastän jag behöver det.

Men en speciell rädsla som jag bär inom mig är en känsla av att avslöjas som en bluff.

Att jag inte är en trevlig, snäll och  kompetent människa.
// Jag är så högmodig att jag betraktar mig som trevlig, snäll och kompetent.

Utan dum, elak och okunnig.

Just att betraktas som okunnig kan jag härleda till min prestationsångest, som präglade mig under hela skoltiden.

Jag vet att det är en löjlig känsla och att många bär på något liknande.

Men ibland är jag livrädd för att det skulle visa sig att jag är ett fult, elakt troll och inte en glad och snäll tjej.

Hur normalt är det liksom?

#¤%/&/(()))=&%¤”

Solfan lyser och avslöjar mina oputsade fönster!

Vadåå ångestframkallande!

Säg att ni andra har skitiga fönster också *vädjar*

Jag är inte sugen på att ge mig ut i -9 och försöka få bort skiten.

Tur att man kan dra ner persiennerna =)

Söndag i sängen

Sovmorgon.

Tänk så underbart att slippa väckarklockan.

Vakna utvilad när det är ljust ute.

När jag slog upp de blå visade klockan 9.26.

Hela 7 timmar har jag sovit. Det behövde både kropp och själ.

Nu sitter jag i sängen med laptopen i knät. Kan inte bestämma mig om jag ska lyssna på radio eller ha på sporttv:n =)

I skrivande stund är det God morgon världen som vunnit.

Den bästa bästa kaffekoppen är redan urdrucken. Den bästa = den första

Det känns som en bra söndag.

Yngste sonen är hemma. Vi ska göra julkorv. Tända tredje ljuset. Umgås.

Sånt jagar bort söndagsångest och sorg.

Och jag är så nöjd över att gårdagens plusgrader gick över i snöfall under natten och nu är det -9.

Ska det vara vinter ska det vara på riktigt. Ingen slask och skit.

Ensam?

När jag kommer hem sitter välkomskommittén och väntar i hallen.

När jag går till badrummet ska Ville alltid göra mig sällskap. Sitter jag på toa ska han bli kliad på ryggen och när jag duschar sitter han på badkarskanten och spanar.

Sally ligger i min säng på natten och Ville lägger sig gärna över tangentbordet när jag sitter vid skrivbordet.

Mina katter gör att jag inte känner mig ensam.

Jag har dagligen kontakt med familj och vänner. Vad vore livet utan Internet?

Det jag saknar är samtal och umgänge öga mot öga i vardagen, eftersom familj och vänner inte bor här.  Men det är ändå överkomligt för det mesta.Jag får en del umgänge genom jobbet.

Jag har accepterat att H valt bort mig. Att han älskar någon annan mer. Sina känslor kan man inte styra.

Men däremot har jag inte accepterat sättet han dumpade mig på. Jag tycker fortfarande att det var fegt och ryggradslöst av en vuxen man. Det är min åsikt och den står jag för. Hur många 40-åringar gör slut i telefon och raderar en människa totalt ur sitt liv bara så där? Fullständigt suddar bort en människa som om hon aldrig existerat.

Men det är väl meningen att jag ska lära mig något av det också.

Kanske att jag inte ska vara så tillitsfull och tro på himlastormande kärlek? Jag kanske är för mycket känslomänniska?

Det var för bra för att vara sant. En helt makalös kärlekshistoria. Ofattbar.

Nåväl, om H får smaka på sin egen medicin så kanske han förstår vad han utsatte mig för.

”On the first page of our story, the future seems so bright.
And this thing turned out so evil, I don’t know why I’m still surprised.
Even angels have their wicked schemes and you take death to new extremes.
But you’ll always be my hero, even though you lost your mind.

Just gonna stand there and watch me burn,
But that’s alright because I like the way it hurts.
Just gonna stand there and hear me cry,
But that’s alright because I love the way you lie, I love the way you lie.

I love the way you lie.”

Lektion i webbdesign

Eleverna kodar, grejar med bilder i photoshop och kopplar av med att spela spel.

Fröken uppdaterar skolans hemsida och är till hands när eleverna behöver hjälp med css-koder, photoshop och diskussioner om vad som är snyggast.

Favvoeleverna rusar in. Deras skoldag är slut, men innan de går måste de in och tjôta lite. En av dem är dessutom ”tvungen” att ge mig en kram.

Vilka elever jag har!

Nu är det lunch och jag bloggar på fritid =)

Några vinterbilder:


”Hemma på våran gata i stan, där finns det mycket snö”


På väg till bussen.


På väg till jobbet.


Jobbet. Mitt arbetsrum är till höger om trädstammen. Bara så att du vet =)

Category: jobb  Tags: , , , , ,  One Comment