Blog Archives

Lagom har passerats för länge sedan

Det snöar ute. Flingor stora som tumvantar. Eller ”Tjörbuvattar” som man säger där jag är uppväxt.
//Tjörnbor är omtalade som människor med stora händer av någon anledning. I alla fall på Orust=)

Hur mycket snö kan det komma liksom? Man kan lugnt säga att vi har vinter runt Vänern.

Lagom har passerats för länge sedan.

Det konstiga är att jag helt plötsligt gillar vinter. Snö och kyla är så mycket bättre än det vanliga slaskiga pissvädret vi brukar ha.  Och jag bor ju på tredje våningen så jag slipper skotta numera.  Saknar inte den biten alls. Däremot saknar jag min trädgård. Att bli av med villa och trädgård var priset för skilsmässan. Bland annat.

Att tillbringa en håltimme i klassrummet tillsammans med ett gäng ungdomar är en upplevelse.  Jag blir så glad av deras trams och kivande. De sprider glädje!
Det håller mig ung om man säger så =)  Eller så är det jag som gör dem barnsliga. Vi har kul i alla fall. Jag har svårt att sitta och jobba när det är tyst. Det ska var musik, prata och tjoande =)

För att inte tala om humor och ironi.

Tack och lov för ironi. Ironi är nödvändigt för att överleva.

Dag 17 – Your favorite memory

Mitt bästa minne.

Hur kan man välja bara ett minne ur sitt liv?

Jag har många favoritminnen.

Ett av mina finaste är från när jag var 5-6 år och var ute i båten tillsammans med pappa.

Jag tyckte om att åka båt och jag minns hur trygg jag kände mig tillsammans med pappa.

Havet betyder mycket för mig.

Trygghet är viktigt för mig.

Under många år var jag otrygg.

Nu är jag trygg och jag har många god minnen från trygga stunder i mitt liv.

Även goda minnen av människor som gjort mig mycket illa, men jag kan ändå minnas goda stunder.

Julebord i Oslo

Det ær sent på lørdag kvæll.

Jag sitter på Bestum och ær fortfarande stappmætt.

Vi snackar rejæl paltkoma.

Det har varit en underbar dag och kvæll.

Tillsamans med de bæsta av vænner och familj.

Livet ær gott och jag mår bra.

Så hær bra har jag inte mått på 5 veckor.

Det ær så skønt.


Pyntad och fin, redo før julebord.


Ingen kan tro att Alice ær uppvæxt i Oslo. Hon kør lite fel, och vi snurrar runt runt i tunnlar och till slut blir det en guidad tur ovan jord. Det som vanligtvis tar 20 minuter blir en tripp på ca en timme =)
Men Alice och jag har kul. Ungarna i baksætet fattar inte riktigt varfør vi skrattar så =) //Det bæsta ær att Alice tagit fel på tiden en timme,  så vi kommer inte førsent, utan før tidigt til festen.


Værldens bæsta vænner Alice och Ketil.


Førrætt: de flesta åt rakefisk (Ketil med lingonsylt på) men vi lite kræsna fick stekt ankbrøst. Det smakade himmelskt gott.


Huvudrætt: pinnekjøtt før de som har den læggningen och  provencalsk file eller anklår till oss andra. Gottgottigottgott!


God och glad!
Sara: mamma du ær full!
Jag: nej, jag ær bara glad!


Henriette har skaffat sig linser =)


Det finns de som røker græs, men Alice ÆTER græs =) // vetegræs.


Dessert: tiramisu, creme brulee, semifreddo, bær och vanlijsås. Kaffe och likør.
Gud så gott! Jag ær i paradiset.

Det ær en himla tur att denna festen bara ær en gång om året!
Dag-Finn och Grete ær helt underbara som bjuder in tlil julbord varje år. Sara och jag kænner oss privilegierade som får inbjudan.
Tack før ænnu ett fantastiskt julebord!

Intryck

Full av tankar och intryck.

Det har varit en kväll fylld av energi.

Föredrag av LisbethLyngaas om hennes bok Hvite steiner.

Det var som att hon talade direkt till mig.

När hon talade om förälskelse, människor som kommer in i våra liv en kort period och sedan försvinner och vikten av att vi ska kunna släppa taget, reagerade hela min kropp. Jag blev alldeles varm från topp till tå, hjärtat klappade hårt och det kändes som att jag skulle lyfta. Det var som om värme strömmade ur min kropp, hade rummet fyllts av ånga hade jag inte blivit förvånad. En helt märklig upplevelse.

Jag har aldrig blivit så berörd.

Givande samtal som var oerhört energikrävande, men ändå precis vad jag behöver för att ändra fokus.

Det jag behöver för att släppa taget om det  negativa ältandet och se framåt.

Vår vandring här på jorden ändrar kurs emellanåt. Ibland i en riktning vi absolut inte vill gå i, men som är meningen för att vi ska växa och utvecklas. Ibland har vi svårt att se klart och kämpar emot. Den kampen gör att vi mår dåligt.

Vi kan ta hjälp av bön, samtalsterapi, bikt, meditation, akupunktur, dans, promenader, skrivande och annat för att bearbeta våra upplevelser. Oavsett vad vi har för tro finns det en mening med det som sker och varför vi är här på jorden.

Tack för mina upplevelser i kväll.

Städa, städa varje fredag…

…och så varje jul.

Det tycker jag är kul!

Alice och jag har lekt Pippi och städat och fixat inför kvällen. Då det blir föredrag av Lisbeth Lyngaas.

Ska bli spännande att lyssna på.

Halden/Sponvika har knappt någon snö.

Det er så vidt litt vitt =)

Det är så härligt att jobba ihop med sin bästis och samtidigt prata om livet, skratta lite och dela sina upplevelser. Vi är verkligen kompatibla.

Nu är det en välbehövlig paus med kaffe och dator, mina livlinor.

Kort rapport

Det har varit en härlig eftermiddag/kväll med UF.

Så klart!


På resan till Göteborg blev vi bjudna på vin  & choklad eller julmust & pepparkakor. Gissa vad jag valde =)


Universeum blev vi väl omhändertagna av duktiga gymnasieguider. Vi fick lära oss om hjärnan och kunde testa en hjärnscanner.

Se, det finns aktivitet i min hjärna!


En sväng i regnskogen med gulliga djur, som denna dvärgsilkesapa med två ungar på ryggen. Och så ormar, hajar och stingrockor i akvariehallen.

Efter information, prat och och annat uf-grejs fick vi promenera en bit bort….


…till Liseberg. Vackert, kallt och fullt av folk. Jag köpte ost och choklad =)

Lärarmyset avslutades med middag på Tyrolen. Good mat, fullt av folk, underhållande musik och mycket givande samtal.


Min vana trogen sov jag på bussen hem och när jag står utanför min port vid 22-tiden snöar det så här vackert.

Jag hoppas att det inte snöar för mycket i natt. Jag ska ju åka tåg i morgon.

Lärarmys med UF

Nu åker jag till Universeum och Liseberg för att ha det toppen tillsammans med UF-lärare och de fantastiska som jobbar för UF Fyrbodal!

Rapport kommer att finnas i en webbläsare nära dig senare!

Lunchpaus

Sallad till lunch. Gott.

En promenad i solskenet. Kallt.

Chill i labbsalen med världens bästa elever. Härligt.

Fast de mobbar mig! För min klädsel. Säger att jag ser ut som tomtemor eller en norsk =) Någon tjatar om skotsk. Bara för en rutig kjol 😉


Vad är det för fel på yllekjol, yllekofta, yllestrumpor och vinterkängor när det är närmare -20 ute?

Början och slut

eller slut och början kanske…

Nu är äntligen november över.

Denna årets värsta månad.

Jag har aldrig gillat november.

I år värre än någonsin. Hjärtesorg unnar jag ingen.

Men nu vänder det. Både bildligt och bokstavligt.

Jag har varit nere på botten och nu räcker det!

Att gråta över en bedräglig man  leder ingenstans. Han har gjort sitt val och det får jag ta. Kärlek är att släppa taget om någon som vill något annat.

Idag har jag känt att det har vänt. Smärtan är inte lika stor. Det går åt rätt håll.

Imorgon är det december.

Julmånaden.

Jag gillar jul.

Samvaron med familjen.

Myset. Friden.

Jag ser fram emot julmiddagen i Oslo på lördag. Med min bonusfamilj. Inbjuden av min extrapappa och hans gulliga Grete^^

Det ska bli så härligt att träffa bästisen Alice igen på fredag. Nu kommer en (någorlunda) vanlig vän till dig. Inte den nedbrutna, chockade ledsna Inna som kom till dig för en månad sen.

Jag ser fram emot terapi på torsdag och efter lite lektioner bär det av till Göteborg och lärarmys med UF. Aktiviteter på Universeum, Jul på Liseberg och middag står på agendan. UF Fyrbodal vet hur  det ska ta hand om sina lärare.

Jag undra vad det blir för väder till jul?

Bondepraktikan säger att om Anders braskar så slaskar julen. Med tanke på att vi har drygt en halvmeter snö och typ -12 så lär det bli en väldigt blöt jul.

Jag har börjat att gilla vinter. Lite.
Sån här vinter är okej. Lagom kallt. Snö. Varma vinterkängor. Jobb inomhus.

Men blir det slask och pissregn blir jag sur. Sånt väder borde vara förbjudet.

Resor till solen är tydligen billigare än billigast. Nu när man har massor av planera och se fram emot. Hade jag däremot kunnat ta ledigt i november hade jag gärna rest till solen och värmen. Men nu kan jag inte ta ledigt när jag vill. Och det accepterar jag. Det svåra är nog för de som lever med en lärare och har vanlig semestertjänst. När ska de var lediga ihop liksom?

Imorgon är en ny dag med nya möjligheter.

Det är den första dagen av resten av mitt liv.

Imorgon är en annan dag.

Dag 11 – my siblings

Jag har bara ett syskon.

Min lillebror.

Joacim eller Jocke som familj och vänner säger.

Det skiljer 3½ år mellan oss.

Som barn lekte vi mycket tillsammans.

Han var den omtyckte  med många vänner.

Idrottare och populär.

Jag var den töntiga som läste hela tiden och dansade folkdans.

Jag hade få vänner.

När Jocke följde med MaPa ut i båten eller till skogen  stannade jag hellre hos farmor, där jag kunde sitta inne och läsa.

Mitt smeknamn Inna uppkom när Joacim inte kunde säga Camilla som liten.

Som vuxna har vi en bra relation.

Även om vi inte träffas så ofta vet jag att min bror finns där för mig.

Jag vet att jag kan ringa mitt i natten och han finns där.

Han är praktisk och pragmatisk som vår far.

Han lyssnar och ger goda råd, säger till mig att fokusera och inte bryta ihop.

Han har mer blivit som en storebror.

Vi är båda lärare och har många intressanta samtal om pedagogik och livet.

Vi lever olika sorters liv , men har ändå täta band.

Tack vare min bror har jag världens trevligaste svägerska och två ljuvliga syskonbarn.

<3