Hur normalt är det att vakna halv sex när man inte behöver gå upp förrän sju?
Vakna frivilligt typ mitt i natten.
Så att man kan ringa och prata med Kärleken.
Det är underbart att vara som en förälskad tonåring.
Det bästa är att det är besvarat.
Och nu har jag massor av tid till godo. Har t o m orkat koka kaffe på morgonkvisten.
Det kanske kan bli en morgonmänniska av mig till slut.
Havregrynsgröt kändes rätt idag.
Visst är det härligt att upptäcka att det är hål på havregrynspåsen och att det ramlar en strid ström av gryn i skafferiet och över hela köksgolvet.
Eller inte.
Nu är påsen är lagad med silvertejp och gröten uppäten. Jag snodde lite av sonens privata sylt, som han fått av mormor.
Ikväll ska jag städa skafferiet.
Men först jobba.
Nu kör vi!
överväldigad av alla grattishälsningar jag fått i dag!
Att det finns så mycket kärlek och omsorg!
Och mina fd. elever vet ju hur de ska smöra ^^
Sitter och funderar på vad vi ska hitta första lektionen i morgon, men det blir nog en liten genomgång av processorn. Sen har jag lovat film om matematikens historia och om it-teknikerna inte har gjort installationen jag måste ha för min kurs blir jag rent ut sagt skitsur. Men teknikern har lovat. Senast kl. 13.00 i morgon.
Veckan är fylld av arbete. Det är bra. Då går tiden fort.
Längtar efter Kärleken.
Jag mår oförskämt bra med tanke på hur mycket rödvin jag hinkade i mig i går och med tanke på hur lite jag har sovit.
Världens trevligaste födelsdagskalas dagen före.
Är ändå liiite trött idag.
Nu är jag halvvägs till graven.
45 är en bra ålder.
Även om en del påstår att jag inte är så gammal, utan är typ 17.
Fjortis säger somliga.
Man är inte äldre än man gör sig.
Jag gillar 45.
Det låter ju lite vuxet.
Ibland.
Jag har en känsla av tomhet inombords.
Min fina kollega, som tog emot mig med öppna armar för 7 år sedan då jag kom till DG, har gått i pension.
Det är svårt att fatta är det var sista dagen idag.
Efter arbetsdagen firade vi närmaste kollegorna honom med middag på golfrestaurangen.
Gott och trevligt. Men vemodigt.
Då är det skönt att komma hem till ett rent och tyst hem.
Bara katterna som välkomnade mig. Och världens finaste mail som väntade mig
<3
Det sägs att det spelas fotboll i kväll.
Inte på min tv.
Där är det musik och lek.
Svettig och sliten efter 2 timmar med städning och ommöblering slår jag mig ner vid min telefon för att ringa Telenor och få svar på var de gjort av min mobiltelefon.
De har ju inte hört av sig efter tisdagens samtal.
Jag förklarar mitt ärende, dvs jag lämnar servicenummer till handläggaren och ber honom läsa. Jag orkar inte dra hel historien. Efter en stunds väntan får jag besked att mitt ärende har lämnats till ansvariga och att en utredning pågår. Efter att att ha fått dra svaren ut handläggaren får jag beskedet att ett utredning tar ca 2 veckor!
2 veckor!
Det här är helt sanslöst. Schenker/Telenor har slarvat bort min mobiltelefon!
I 5 veckor har den varit försvunnen och ingen vill ta ansvar.
Nu ska de utreda.
Hade det inte varit enklare att skicka mig en ny?
Jag är trött trött trött.
Kaffe hjälper.
Solsken hjälper.
Att ha världens roligaste jobb hjälper.
Att prata med Kärleken hjälper.
Att längta efter Kärleken hjälper.
Åh vad jag har det bra.
Även om jag är trött trött trött.
Jag är sur på Telenor.
Jag är förbannad på Schenker**
Jag är full av längtan till Kärleken.
Jag är stolt över barnen.
Jag är fortfarande förbannad på Schenker.
Kanske dags att äta något?
** De har ”slarvat bort” min mobil, som varit på lagning. Ingen vet något (läs Telenor frånsäger sig ansvar) Men någon, som inte är jag, har hämtat ut paket. På en helt annan ort än där jag bor( De har bra logistik på Telenor ) Paket skulle skickas tillbaka till Telenor och sen till mig. Men det bara försvann. Jag väntar spänt på vad Schenker presenterar för lösning.
Många reaktioner på en liten statusuppdatering.
Alla utom en var positiv. Jag är mållös.
Pigg och glad direkt uppstigen ur sängen! Den osminkade sanningen =)
Jag är lite trött måste jag erkänna. Har väl sovit 4 timmar i natt. Men det är självförvållat.
Och det var det värt ^^ Det pirrar fortfarande…
Sonen har landat i Göteborg och är hemma om ett par timmar. Så detta är de sista timmarna ensam hemma. Sen kan jag inte skrota runt i nattlinne, sitta på toa med olåst dörr eller strunta i att laga mat för att jag hänger på nätet. De har vissa etikettregler för sin mamma mina söner =)
Nu kaffe och dusch, eller snarare dusch och kaffe, så ska det nog bli folk av den här tanten idag också.
Livet är bra!
Senaste kommentar