Blog Archives

Vad hände?

Gick en promenad. Ganska mulet nu, men fortfarande varmt. Kan man gå i ärmlös klänning och bara ben får det väl räknas som varmt.

Hamnade till slut på bibblan. Oj vilken skräll. Läste lite tidningar,  fick med ett par böcker hem. En trevlig karl flörtade lite. Sånt lyfter.

Slank in på Hemköp på vägen hem. När jag stod i kassan drabbades jag av plötsligt blodtrycksfall. Det svartnade för ögonen och svetten rann på ryggen. Promenaden på drygt 200 m hem blev en kamp. Lägg dessutom på akut kissnödig, för att göra det ännu roligare.

Men jag tog mig hem, upp för trapporna, lyckades undvika att kissa på mig och kraschade på soffan, ligga på vänster sida har jag lärt mig, och dricka ett glas vatten.

Jag har inte haft sånt blodtrycksfall sedan jag var gravid och det är inte en möjlighet, om jag inte blivit befruktad av vår herre. Celibat som sagt.

Efter en stunds vila har det lättat, men jag känner mig helt snurrig fortfarande.

Jag tror middagen får vänta en stund.

Bläääää

Har jag dödat spindlar och fått spindelnät över tangentbordet?

Har en långhårig hund flyttat in?

Har någon rensat sin hårborste?

NEJ!

Så här ser det ut när en blondin har fönat håret med datorn i knät. Varför stå framför spegeln liksom.

Ni ser hur e-tangenten hånar mig från dödsriket.

Den blev mördad av mjölk.

Mjölk är farligt.

Livsnjutare

Hulda kallar mig livsnjutare och det är nog helt sant.

Jag tycker om livet och allt det har allt erbjuda.

Jag är en sann epikuré, men är trots det inte så kravstor som man säger på norsk.

Mat, vin och godsaker ja tack!

Böcker och ledig tid gärna!

Kontemplation vid havet ger frid!

Musik,dans, vänner, fest och skratt ger livslust!

Människor är viktigare än prylar.

Det gäller att leva här och nu. Ta vara på det som finns i nuet.

Visst längtar jag efter någon att dela nuet med.  Men jag känner att vägen dit är lång. H  krossade både hjärta, tillit och självkänsla.

Trots dessa känslor har jag bestämt att göra det bästa av livet här och nu. Gilla mig själv och sprida glädje till andra.

Jag har alltid varit en obotlig optimist och gillar livet.

Och visst är det livskvalitet att sitta på balkongen en ljummen sommarkväll och äta middag, dricka  ett glas vin och läsa i sin bok.

Imorgon ska det regna, så det gäller att passa på!

Min eftermiddag

Soldis

Bok

Balkong


Ibland behöver man inte mer för att njuta av livet.

Det finns…

stunder när jag älskar sonen lite mindre än annars.

Dagar när han städat sitt rum är sådana.

-vaddå diska? Jag har städat nu. Du fattar väl att jag inte orkar diska också.

Det är då man biter ihop och bidar sin tid.

Osminkad


Som ni ser vill jag ha sol. Är vit som en albino igen. Tack för de generna liksom!

Så kan dagen också börja

Vaknar och känner mig riktigt utvilad strax före nio.

Hade det inte varit semester hade jag tyckt att jag försovit mig, men nu hade jag faktiskt sovit 7 timmar och tycker att jag förtjänar det. Jag försöker att inte förskjuta dygnet för mycket. Vuxenpoäng?

Ögonen kliar som sjutton och jag ser som en albinokanin. Ska bespara er en bild. Men vet att det beror på min lilla pälsboll.  Hon är klängig när hon sk agosa och buffa mig i ansiktet. Liiite jobbigt. Ville fattade, trots att han var inavlad bondkatt, att han skulle ligga på armen eller bredvid och spinna. Inte masa runt.

Duschar och klär på mig. Blå klänning och barfota för den som vill vet. Ja, ni andra kan ju hoppa över den informationen. Sätter på kaffe och ska fixa lite frukost. Upptäcker att brödet är slut och inser att det inte blir stekt ägg på macka idag. Tänker ägg & bacon, men baconpaketet har rymt. Jag letar igenom hela kylskåpet flera gånger och undrar om jag drömt att jag köpte bacon igår? Till slut frågar jag sonen om han käkat bacon. Det fanns inga spår av sådan matlagning nämligen. Och han lämnar spår. Alltid. -Det tog jag med till E. Han hade ingen mat hemma.

Det är inte första gången mina barn förser sina vänner med mat. Och visst är det gott att veta att de visar omsorg och har empati.

Inget bröd förutom knäckebröd inget bacon, vad ska jag hitta på då? kokt ägg och knäckemacka?

Men kaffe har jag i alla fall.

Då ser jag att mjölken är slut! Får man sätta hänglås på kylskåpet på natten?

Så det blev att ta på sig skorna  Min snygga blommiga foppisar och gå en sväng till Hemköp för inköp av livsnödvändigheter.

Sen kunde jag äta frukost. På balkongen. Även om det är mulet är det skönt väder. Ryktet säger att solen ska komma i eftermiddag. Den som lever får se.


Kaffe med mjölk, juice och mackor med färskost, skinka och paprika. Gott!

 

Kvällste

När de trendiga dricker chai latte så dricker jag mitt yogi te med mjölk i.


Favoriten är classic med smak av kardemumma, kryddnejlika, svartpeppar, kanel och ingefära. Kryddig med sting.

Yogitea är lite dyrare än vanligt te, men smakar sååå mycket mer.

Och så får man kloka på varje påse =)

Dagens ord:

 

Familj

Jag blir alldeles varm i hjärtat när 22-åringen säger att han följer med till mormor och morfar när dottern och jag åker dit i början av augusti.

Den här sommaren är verkligen en familjesemester.

<3

Att det är hav och fiske och kontemplation på bryggan som lockar mer än mitt sällskap låtsas vi inte om =)

Ensam

Christina skriver så naket och ärligt om att vara ensam med ansvar. Jag vill bara sträcka ut min famn och hålla om. Erbjuda en axel när det är hopplöst och tröstlöst.

Precis som Christina har jag varit ensam med ansvar för familj och tre barn sedan ett antal år tillbaka. De senaste 6 åren har jag haft enskild vårdnad och varit ansvarig 24/7.

Jag har ändå haft axlar att luta mig mot och famnar att gråta ut i. Inte en person, utan flera, vid olika tillfällen och situationer. När det var som tuffast med strulande tonåringar, ångest och bup var det en befrielse att kunna vända mig till kollega J som lyssnade, tröstade och ärligt gav mig råd. Det har varit så många gånger jag fått stöd och styrka av vänner på jobbet. Det är en av de bästa sakerna med bra kollegor: att dela med och- motgång med varandra.

Bästaste vännen har funnits till hands i med- och motgång. Det geografiska avståndet har gjort att vi har fått kommunicera via det skrivna ordet.

Genom bloggen och hos vänner och kollegor har jag visat mig liten och svag. Gråtit och bett om tröst. Genom att utlämna mig har jag fått stöd och ork att kämpa vidare.

Jag tror att vi måste våga visa vår svaghet för att få styrka.

Många gånger känner jag mig fruktansvärt ensam och tycker att det suger att vara helt ensam med föräldraansvar.

Men genom att visa min svaghet har jag fått stöd och styrka hos andra.

Även om jag är ensam så är jag inte ensam.