Blog Archives

Längtan

Min sista dag som gräsänka. Jag längtar så efter kärleken. Vilken tur att han kommer hem i kväll!

De här två veckorna har ändå gått fort. Jag har haft fullt upp på jobbet och Kärleken och bonussonen har haft en härlig semester i värmen. Men nu vill jag ha hem min man.

Novembermörkret är tärande. Jag försöker ta en promenad i dagsljus varje dag, för att tanka d-vitamin och ljus. Mörkt när jag går till bussen. Mörkt när jag kommer hem.

Ont i foten hela helgen. Kunde knappt gå när jag kom hem i fredags. Hälsporre suger. Men inser att foten är mycket bättre än i somras, då jag knappt kunde gå alls vissa dagar. Nu går jag mellan 7 och 10 km varje dag. Inte mycket för någon med normal fot, men för mig så är det fantastiskt. Jag längtar så efter att kunna springa och gå raska promenader power walks som jag gjorde tidigare.

Nu är det 4 veckor kvar till jul. Jag längtar. Det ska bli underbart att fira jul som sambo tillsammans med Kärleken. Det bästa är att mina älskade ungar också kommer hit.  Kan inte bli bättre. En riktig drömjul.

bild(105)

Lonley but not alone

Ensam hemma.

Finaste dottern har åkt hem till Karlstad.

Kärleken och bonussonen har åkt till Teneriffa.

Jag är kvar hemma i ett rött hus på landet i novemberrusket.

Men jag sörjer inte, för jag ska jobba. Jobba som gymnasielärare. Det är ett privilegium att få jobba med härliga ungdomar. Jag avstår gärna från solsemester för att få jobba. Och jag har haft en helt underbar sommarsemester i år.

Jag förstod inte hur mycket jag saknade elever förrän jag började jobba som lärare igen. Visst, jag trivdes med jobbet som chef, det är både utmanande och stimulerande, men elever är elever ^^

Nu är jag gräsänka i 2 veckor.

Dagarna kommer att vara fyllda med jobb,  konferens och hotellvistelse och härlig fortbildning. Jag är  såå nöjd att jag fått möjligheten att arbeta i en sån kreativ miljö. På Real har man just det arbetssätt som jag gillar. I arbetslag. Ämnesöverskridande. I projekt. Traditionellt och nytt om vartannat. Efter behov. Man arbetar seriöst och med tydliga mål. För att inte tala om tydliga kvalitetskrav och uppföljning. Det gör att man står på tå och anstränger sig att göra sitt bästa.

Jag har förstått att jag har bott tillräckligt länge i Östergötland dessutom. Jag skrattar inte längre åt ”töntig” dialekt, utan funderar på från vilken del av landskapet just den dialekten kommer.

Men visst känns det konstigt att vara ensam hemma. Att sova ensam. Vara ensam.

Fast som Kärleken säger: det är bättre att vara ensam hemma i ett rött hus på landet där jag bor och åka till jobbet i Linköping än att vara ensam och arbetslös i en lägenhet i Vänersborg.

Det gäller att se det positiva i tillvaron.

Nu kan jag sova med öppet fönster, äta framför datorn och städa hur mycket jag vill och det är ingen som stökar till 🙂

Äntligen

Det är underbart att ha elever igen!

Åh vad jag har saknat elever.

Jag har gillat att jobba som chef, men elever är elever.

Första veckan med elever har börjat på bästa sätt.

Jag är hemma igen.

hemma

Efter alla år som singel och särbo är jag  lycklig sambo. Det är underbart att få dela vardag och helg med den jag älskar. Att somna och vakna tillsammans. Laga mat tillsammans. Sitta och samtala om dagens händelser på kvällen. Ta hand om varandra. Vara tillsammans.

Jag är hemma.

Fredagsmys

Jag är så lycklig.

Jag är lyckligt lottad. Både jobb, kärlek och familj. Ingetdera är självklarheter.

Jag studsar upp pigg och glad på morgonen.

Alltså fatta, jag är pigg kvart i 6 och är på gott humör!  Kärleken är trött som ett snöre, men det kan ju bero på att han är förkyld.

Det är underbart att leva tillsammans. Det är underbart att ha ett jobb att åka till.

Första veckan är avklarad och jag är såå nöjd. Underbart att jobba på en skola som är så proffsig och som sätter eleven i centrum på riktigt. Att man dessutom jobbar ämnesöverskridande och i projekt gör att jag verkligen känner mig hemma. Jag menar, man jobbar verkligen t i l l s a m m a n s och i arbetslag för att eleverna ska få ut så mycket som möjligt och ämnena krokar i varandra. Har nu planerat ett vetenskapsprojekt tillsammans för en klass där fysik, teknik, digitalt skapande, entreprenörskap och svenska samarbetar. Me like.

Jag är tacksam över alla positiva saker i mitt liv.
Jag är tacksam över prövningar som får mig att växa.
Jag är tacksam att jag har en fungerande kropp och att jag aldrig varit rökare.
Jag är tacksam över grå vardag. Tillsammans.

Idag är jag extra tacksam över att finaste dottern kommit till oss i ett rött hus på landet. Åh vad vi ska rå om henne<3

Livet är gott.

Tankar i mörkret

Det är snart natt. Ute är det mörkt och regnet faller över den lilla staden vid den stora sjön. Men lägenheten där mina möbler bor är inte mitt hem.

Hemma är där mitt hjärta bor. Längtar hem.

Jag kämpar på i tillvaron. Jäkla sjukdom och elände som drabbar människor jag älskar. Det tär och jag känner mig hela tiden otillräcklig.

Att vara arbetslös är också tärande. Helt plötsligt är man inte en i gänget längre. Bortvald. Utanför. Blir inte inbjuden längre. Bara bortvald.

Människor som har uppskattat min kunskap och kompetens, som jag peppat och delat livets vedermödor vänder sig bort och finns inte längre. Det gör ont.

Men det finns en mening med all skit som man tvingas genomlida.

Jag växer som människa. För jag är stark. De som tar mig för dum och naiv bedrar sig. Men det är jobbigt med växtvärk

Jag tror på karma.  Stenhårt. Jisses vad en del kommer att få. Kanske inte nu, men sen.

Tålamod är en av mina dygder.

Efit fredag 4 oktober 2013

En helt vanlig fredag i en arbetslös hemmafrus liv. Eller en makalös dag i ett rött hus på landet. Min pappas födelsedag. Kanelbullens dag. En bra dag i vilket fall som helst 🙂

bild1
07-tiden
Solsken skiner och jag är både pigg och vaken. Pyntar mig för utflykt till stora staden.

bild2
08-tiden
Har hunnit med både frukost och samtal med pappa som fyller 69 år idag, så jag ser till att hjälpa svägerskan med att skriva ut en sak.

bild3
09-tiden
Pyntad och klar väntar jag på att tjejerna ska komma och hämta mig.

bild4
10-tiden
Förmiddagsfika i bilen. Självklart äter vi kanelbullarna som jag bakade igår.

bild5
11-tiden
Vi befinner oss i stora staden och har hunnit med flera stadsdelar och butiker när vi äntrar Lager 157. Jag investerar i nya tights. 2 par för hela 120 kronor.

bild6
12-tiden
Lunch på  känd svensk restaurang.

bild7
13-tiden
Shoppar loss i butiken för hela 25 kronor idag.

bild9
14-tiden
Så har vi förflyttat oss ut på landet igen. Butiken är fylld av godsaker. Väl värd ett besök.

bild10
15-tiden
Nästa ställe som jag måste känna till i Östergötland är också fyllt av fina saker.

Bonusbild
bild11
Att vara 4 år på shoppingrunda är inte alltid så kul. Men det går ganska bra. Lilla loppan kollar in prylar och poserar glatt. Sen frågar hon: tar du kort nu?

bild12
16-tiden
Nu har jag landat hemma med alla inköp och en fot som är åt helvete (hålsporre suger) så det är läge för att vila. Foten.

bild12b
17-tiden
På väg till kalas på landet.

bild13
18-tiden
Alla gäster har anlänt och vi blir bjudna på en delikat laxsallad av födelsedagsbarnet tillika värdinnan.

bild14
19-tiden
Visst är det mysigt att sitta vid en brasa en kulen höstkväll.

bild15
20-tiden
Tårta to die for. Och kaffe så klart.

bild16
21-tiden
Dags att lämna kalaset och åka hem. På vår resa hem i mörkret mötte vi 1 räv 2 rådjur och 3 bilar. Tack och god natt!

Och som vanligt. Smyg inte bara förbi. Våga kommentera. Tjolahopp!

Depp och pepp

Det är en kluven känsla inombords. Lyckligare än någonsin, fylld av kärlek och harmoni, men ändå en klump av sorg och oro i magen. Oro för att inte kunna försörja mig, oro för att inte få ett jobb igen, oro för att vara utanför. Men det värsta är nog oron för de som drabbats av sjukdom. Sjukdom är konkret. Man kan inte önska bort sjukdom. Man kan bara hitta sätt att förhålla sig. Och visst kan man ställa sig frågan varför h*n? Men det finns inget svar på en sån fråga.

Självkänslan åker berg- och dalbana. Ena stunden är jag på topp för att nästa känna mig helt värdelös och oönskad. Jag söker jobb och säljer in mig, men det är liten respons. 2 sökta tjänster och 1 nej är dagens facit hittills. Men jag var inte förvånad. Jag brukar inte bli erbjuden jobb i Trollhättans kommun. Det jag kan göra är att ligga i och söka söka söka jobb tills jag får napp. Och under tiden fokuserar jag på att vara en bra hemmafru, flickvän och mamma.

Det är skönt att vara tillsammans med människor som man tycker om och hör ihop med.

Världens gulligaste svärmor kom förbi med en cykelkorg till mig. Samt sadelskydd och vantar så att jag inte ska frysa när cyklar omkring. Hon är så underbart snäll och omtänksam <3

Nu ska jag gaska upp mig och laga middag. Idag blir det stekt torsktygg med potatismos, pepparrot och citron.

Små gester av omtänksamhet. Små sagda ord. Ibland behöver man inte så mycket för att känna solskenet.

solsken

Bland böcker och annat

För 15 år sedan stod jag vid ett vägskäl. Jag valde att plugga till systemutvecklare. Jag valde att inte plugga till bibliotekarie. Mest av praktiska skäl. Jag undrar hur mitt liv hade blivit om jag vigt det åt böcker?

Ända sedan jag var liten har jag älskat böcker och biblioteket har känts som mitt andra hem. Som student satt jag hellre på bibblan och pluggade än hemma. Fast biblioteket i Karlstad blev jag aldrig kompis med av någon anledning. Stort och opersonligt.

Jag älskar fortfarande att gå till biblioteket. Både för nöje och bildning. Mitt nya bibliotek, i Vadstena, är både välkomnande och bokrikt. Det är  välsorterat och vackert och ovanligt stort för att vara en sån liten kommun. Jag gillar bibblan i Vadstena.

Livet på landet passar mig. Jag har fått en inre harmoni som inte fanns förut. H gör mig till en bättre person. Vi passar ihop. Det har bara fallit på plats och fungerar utan krångel. Det var meningen att det skulle bli vi, även om det tog ett tag.

Även om jag inte bloggar lika mycket längre, så är jag fortfarande full av ord och tankar. Men behovet av att dela sina tankar med hela världen har minskat. Och det är lite lustigt, med tanke på att jag inte har ett arbete att gå till just nu. Jag är arbetssökande (sökte 5 jobb i morse) och hemmafru och träffar inte så många människor på dagarna. Men jag mår bra.
Jag gillar att baka och laga mat, pyssla om familjen och ägna mig åt de där små sakerna som jag aldrig hann med när jag var upptagen chäääf. En annan sak som livet på landet med H har burit med sig är att jag är inte sur och irriterad längre. Jag har  slutat att svära och jag är nästan glad på morgonen. Nästan. Jag är fortfarande inte så mycket tjolahopp, men jag biter inte huvudet av folk längre.

Idag är det verkligen höst. Kallt. Tur att jag letat fram vantarna när jag gav mig ut på min cykeltur in till stan. Har t  o m plockat fram strumpor. Barbent i klänning är inte så lockande längre. Bytte böcker på bibblan. Lämnade tillbaka Peter Robinson och fick med mig Philippa Gregory och en bok om surdegsbröd.

Efter bibblan blev det eftermiddagfika hos svärmor. Cyklade hem och sökte 2 jobb till. Sen ska jag baka surdegsbröd.

Jag har det bra.

Hemlängtan

Trött som ett snöre, men nöjd efter att ha börjat en väldigt bra projektledarutbildning. Pedagogisk och väl genomförd med en bra blandning av föreläsningar, diskussioner och workshops. Det är Wenell som håller i kursen.

Gårdagen började med en uppiggande snabbvisit på UF-kontoret och lite snack med tjejerna. Man blir så glad när man pratar om ungdomar och entreprenörskap! Det var en glad överraskning med  deras positiva respons över min glöd. Jag tänker inte på att andra faktiskt kan känna min passion för ungdomar och entreprenörskap.

Som bonus fick jag även byta några ord med en gammal skolkompis som jobbar på Almi.

Det är härligt att vara igång med diskussioner, utbyte av erfarenheter och lära sig nya kunskaper. Prata om modeller och faser. Använda sig av sina olika erfarenheter och använda en yrkesvokabulär.

Nu har jag hemläxa till kommande kursdagar. Bra med ny input och livgivande energi. Härligt att träffa nya människor med olika erfarenheter och kompetenser. Tänk vad kul det är att lära känna nya människor!

Att jag dessutom har fått umgås med båda mina söner har varit gott för mammahjärtat. Vi ses inte så ofta när de är vuxna och jag mest är i Östergötland.

Fast nu längtar jag lugnet på landet. Imorgon åker jag hem <3

Ta vara på livet

Ibland händer det saker i verkligheten som inte  ventileras offentligt.
Ibland händer det saker som är jobbiga att hantera.
Ibland händer det saker som gör ont i själen.
Ibland händer det saker.

Jag är tacksam att jag är stark och att jag har någon som ger mig styrka när jag känner mig svag.

Ibland är livet skört.

Ta vara på livet och de du älskar.

noproblems