Blog Archives

Tankar och perspektiv

spiderweb

För 4 år sedan valvakade jag på ett hotell i Stockholm. På agendan låg konferens med skolverket om gy11. Valresultatet gjorde mig då så besviken. Men vardagen tog över och livet tuffade på ändå.

I år valvakade jag i ett rött hus på landet. Regeringsskifte ja tack. Men det är med en bitter eftersmak. 13% av Sveriges medborgare har röstat på ett nationalistiskt högerkonservativt parti. Men så är det med demokrati. Vi får ha vilka åsikter vi vill och tro på vad vi vill. Vi får rösta på vad vi vill.  Även det som strider mot min uppfattning och som får min känsla för demokrati och allas lika värde att skrika. Men inskränkningar i åsikts- och yttrandefrihet är ännu värre.

Det har hänt mycket i mitt liv under de gångna 4 åren. Jag har drabbats av det värsta en förälder kan uppleva, när min yngste son dog. Jag har flyttat ihop med min stora kärlek. Jag har bytt jobb. Jag har blivit utan arbete. Jag har fått hög lön. Jag har fått a-kassa som jag inte kan försörja mig på. Jag har fått nya vänner. Jag har fått massor av livserfarenhet. Jag har upplevt både den största lycka och djupaste sorg.

Jag är tacksam att jag lever i ett land som Sverige. Mest är jag tacksam att jag har vågat lämna komfortzonen och prövat mina vingar.

kalas

Lusten att blogga är liten.  Nu när jag har tid borde jag kunna skriva flera inlägg om dagen. Men nej. Jag har tappat lusten.

Livet i verkligheten är däremot lustfyllt. Jag har livslust. Trots allt elände så har jag stor livslust.

Oavsett var vi befinner oss i livet: i arbete, sjukskriven, utförsäkrad, arbetslös, pensionär så har vi ett behov av att ingå i ett sammanhang, att höra till.
Jag hör till. Jag ingår i ett sammanhang och är behövd. Det vårdar självkänslan. min tillvaro är meningsfull.

agg

Veckan som gick:
Besök: klostermuseet, där tid och rum bara försvann. En högtidsstund för historienörden i mig.
Godaste: baconlindad torsk m sparris och grönsaker i ugn. Jag är bra på att laga mat.
Väder: morgondimma och solsken. Lite regn har vi också haft.
Pirr i magen: anställningsintervju. Sålde inte in mig så hårt, utan var brutalt ärlig, så jag har inga förhoppningar.
Inköp: tantblus för 30 pix på röda korset. Sällskapsspel för 100 pix  på nätet.
Pyssel: kokat plommonsylt och plommonmarmelad.
Bästa: att vakna upp bredvid mannen jag älskar varje morgon.
Ja: serien Hjem.
Nej: strumpor. jag vägrar!

Besök hos sjukgymnast

Vi pratade om mina besvär och vad doktor Elin skrivit i remissen. Jag berättade och sjukgymnasten lyssnade. Hon tittade på min kropp, klämde lite och visade olika övningar. Om 3 månader eller 3 år kan jag vara besvärsfri. Men jag är ju van vid konstant smärta.

Jag har fått en övning för min musarm. En för axeln. 4 för höften. Det räckte tyckte hon. Så nu ska jag öva varje dag. Återbesök om 2 veckor. Sen är det bra att jag simmar, cyklar och promenerar 🙂

Daga att vara snäll mot kroppen. Den ska ju hålla i några år till. Man vinner inget på att bita ihop och köra på. Det tog lite tid för mig att inse det.

allen

Första september

Solen skiner, men i morse var det svinkallt och dimmigt ute. Jag vill inte ha höst än. Vill inte!
Man kan inte sitta ute på kvällarna och det är kallt utan jacka. Snart måste jag ta på strumpor också. Blä!
Men om 68 dagar blir det varmt och skönt. Då åker vi till Teneriffa. 3 härliga veckor. Helt plötsligt känns november uthärdlig.

Helgen försvann fortare än en grisblink.
På fredag kom prinsessa med bussen från Göteborg. Huset fylldes av tre generationer familj och vi mumsade i oss kräftor.

kraftor

På lördag var det dags för överraskning. Min man är helt underbar. Prinsessan och jag hade order att vara redo för avfärd 8.30 mot okänd destination. Efter lite omvägar och kringelkrokar svängde vi av mot Högby spa.
Det var en helt fantastisk överraskning. Vi fick tid tillsammans och helkroppsbehandling med massage och ansiktsbehandling. Därefter blev det thaimat och hur det nu gick till så lyckades jag övertala Kärleken att spela spel. Så vi spelade TP i flera timmar. Grannen tittade in och sen satt vi och pratade och skrattade tills det var mörkt.

spa

Söndagen ägnades åt lugn och ro, vi åkte en sväng till sommarstugan och vittjade kräftburarna och plockade lite björnbär. På eftermiddagen åkte prinsessan hem till Göteborg och på kvällen var det dags för bonussonen att åka till stan för mamma-vecka. Jag saknar dem så fort de åker. Det var verkligen en underbar helg . Tillsammans. Familj är det bästa som finns.

Tomaterna går på sista svängen och jag har skördat min sista paprika. Men gräsmattan är grön och frodas. Chiliplantorna är fulla av frukter och plommonträdet kommer att generera både plommonmarmelad och plommonchutney. Sen vill jag göra päronkonjak av våra päron. Man måste ju prova.

chili

Imorgon blir det simhallen. På onsdag sjukgymnasten. På torsdag Adelövs marknad. På fredag kalas. På lördag är vi bortbjudna. Det är fullt upp med livet på landet <3

För evigt 21, aldrig 22

Just nu, 30 augusti 2014 klockan 20.30, är det exakt 22 år sedan Christian föddes. Men han blir aldrig 22. Christian dog när han var 21 år.
Det är fortfarande så svårt att inse. Att han är död. Att han aldrig mer kommer tillbaka till oss. Att vi aldrig mer kommer att höra hans röst.
30 augusti 1992 var det en solig varm dag med hög och klar luft. På kvällen föddes en vacker gosse. Envis, stark och självständig. Mitt yngsta barn. Vi har kämpat med och mot varandra hela livet. Nu kämpar jag med saknaden.

De första månaderna efter hans död var jag så fullständigt fokuserad på allt praktiskt att det fanns inte en tanke på att bryta ihop. Jag förstod inte vad andra menade. Men efter 4 månader kom det. Jag är ständigt ledsen, mitt i all livsglädje. Jag kan börja gråta mitt i skrattet. Kroppen är fylld av sorg och jag gör mitt bästa för att släppa ut den. Man kan inte skynda sorg. Men det är jobbigt att vara så ledsen hela tiden.

Min tröst är att Christian har det bra nu. Han slipper plågas mer. Det är jag tacksam över. Men.
Du fattas mig.

Arbetsbefriad eller nåt

Fri att arbeta
Arbetslös
Arbetssökande
Mellan två jobb
Tillgänglig för nya uppdrag
Till arbetsmarknadens förfogande

Formuleringarna kan variera. Jag har jobbat sedan 1988. Totalt har jag hittills varit arbetslös i 5 månader. Så i drygt 25 år har jag varit yrkesverksam.

Anställningsformerna har varit olika: timanställning, visstid, projekt, vikariat, tillsvidare. Två gånger har jag haft ”fast jobb”  Det första sa jag upp mig ifrån när livet var kaos och det andra blev jag uppsagd ifrån p g a arbetsbrist. Den arbetsplats där jag arbetat längst hade jag visstidsanställning i totalt 9 år!

För ett år sedan var jag en av slutkandidaterna till en rektorstjänst, men snubblade på målsnöret då man valde den som var tf. rektor. Det var surt, men jag insåg snabbt att det var inte meningen. Hade jag fått det jobbet så hade jag inte flyttat ihop med H. Sen fick jag ett vikariat i Linköping och har jobbat som gymnasielärare fram till semestern.

Vad som händer i höst är lite höljt i dunkel. Har ett kanske och väntar på några svar. Var slutkandidat till en rektorstjänst, men man valde att annonsera ut igen, då man inte hittade någon som hade 100% av alla kvalifikationer man önskade. Att bli grillad på anställningsintervjuer är lite som ett läxförhör. Men det är bara att tuta och köra och svara på frågor efter bästa förmåga och visa sig från sin bästa sida. Jag är glad för varje intervju jag blir kallad till.

Har insett att jag behövt tid att hantera sorg och saknad. Släppa ut allt det ledsna och låta sorgen ha sin gång. Man kan inte kapsla in sorg. Vissa dagar orkar  jag inte något. Är bara ledsen och orkeslös. Andra dagar sprudlande glad. Lugnet på landet är oerhört välgörande. Och jag mår bättre nu. Är redo för vardag och hårt jobb.

Men det ordnar sig alltid. Jag oroar mig inte. Det här årets händelser har fått mig att bry mig om det som är viktigt. Och en arbetslöshet är det ingen ide att lägga energi på i förväg.

Jag lägger min energi på människor. De är det viktiga i tillvaron.

solros

Ett livstecken

Ja, men hej bloggen hur mår du?

Jag mår både och. Livet är en emotionell berg och dalbana. Verkligheten har kommit ikapp och jag är ledsen hela tiden. Sorgen är ständigt närvarande. På samma gång är jag glad och lycklig. Helt absurt.

Kroppen har sagt ifrån. Smärtor i kroppen. Efter krav och tjat från familjen gick jag till doktorn. Andra gången på 15 år. Min filosofi har varit  att bita ihop och köra på liksom. Doktor Elin undersökte, klämde och lyssnade  och gav   besked att jag har muskelfästeinflammation i både höft och axel. Tacka tusan att jag har ont.
Så fick jag en kortisonspruta, som inte alls gjorde så ont som jag föreställt mig, men tur att jag inte såg nålen förrän efteråt. Sen recept på medicin och remiss till sjukgymnast. Hoppas att det hjälper. Jag vill vara rask och kry. Vilken tur att jag har en familj som är mån om mitt välbefinnande, när jag själv bara biter ihop.

Det har varit en fantastisk sommar. Vädret har varit makalöst fint. Jag har verkligen kunnat sola och bada. Njuta av ljuvliga sommarkvällar och se magiska solnedgångar.
bild(268)

Dagarna har varit fyllda av samvaro med de närmaste och umgänge med släkt och vänner. Det har blivit bad i både Vättern och havet. Kalas och fikastunder. Sovmorgon och nattsudd.
bild(269)
Vi har ätit kräftor och grillat, mumsat i oss hallon och jordgubbar, druckit vin och haft kalas.

bild(266)

Jag är tacksam över det goda i livet och kan inte ha det bättre. Livet på landet är balsam för själen och hjälper till att läka. Det är viktigt att leva i nuet och ta vara på det goda i vardagen.  Att kunna uppskatta det lilla och vardagliga.

bild(265)

Livskvalitet

Sommaren visar sig från sin bästa sida. Luften är len och mjuk och värmen är överväldigande. Vi förundras och njuter. Kvällarna är långa och ljuvliga. Solnedgångarna magiskt vackra och svalungarna flygtränar som besatta. Vi solar och badar, läser lite, badar igen och igen. Fiskar kräftor och badar lite till. Det är ett privilegium med egen badstrand och kräftfiske.

strand

Ingen orkar se på tv och det är den lilla världen som är viktig. T o m datorn får semester från mig. Eller det kanske är tvärtom 🙂

Jag är tacksam över människorna i mitt liv som ger så mycket kärlek. Livet är generöst. Jag lever här och nu och älskar utan förbehåll.

johan_fiskar

Det är en fröjd att få rå om äldste sonen. Att de vuxna barnen kommer hit när de är lediga känns som ett hyfsat betyg på mitt föräldraskap.

Nu är det dags att återgå till sol och värme. Att ladda batterierna. Samla energi inför höstens mörker. Få kraft att orka igenom höst och vinter. Min vanligen så vita lekamen har fått en gyllenbrun ton och jag njuter av varje solstund.

sola

Ha det så gott mina gullvippor <3

Glädje och sorg

Så kan vi lägga ännu en vecka till handlingarna. Veckan började i Norge hemma hos bästisen, sen åkte vi hem till Sverige och Östergötland t i l l s a m m a n s.

Vi bor typ 40 mil ifrån varandra, men vår vänskap är starkare än någonsin. Det var så härligt att ha Alice här några dagar. Sommaren har visat sig från sin bästa sida hela tiden och vi har haft underbara dagar.
H och Alice gillar varandra och trivs ihop precis som jag betraktar Alice man som en av mina vänner. Det är guld värt. Att ha fått en vän på köpet. En människa som man gillar och trivs tillsammans med.

Finaste dottern och jag har stått ut med varandra i 2 veckor. Det är inte illa. Nu har hon åkt hem till sitt och jag får rå om äldste sonen i en vecka i stället.

Idag har vi solat och badat i Vättern samt lagt i kräftburarna. Jag har fullt sjå med att ta hand om mogna hallon och körsbär. Härligt!

hallon

Igår sänkte vi urnan med Chrilles aska i havet. För sista gången fick han sin vilja igenom. För var det något han verkligen var bra på så var det att få som han ville. Vilken envis unge <3

chrille_avsked

Gårdagen var ett bra avslut. Bohuslän visade sig från sin bästa sida med sol och värme. Efter båtturen ut på Ellösfjorden fikade vi på bryggan och svalkade oss med bad i havet. Underbart att få bada i saltvatten. När vi kom hem på kvällen åt vi krabbor och havskräftor som jag fått av pappa. Mums!

havskraftor

Jag kämpar med att ta mig igenom det värsta en förälder kan uppleva. Det går inte att beskriva hur ont det gör att mista sitt barn.

Jag befinner mig i ett töcken. Som om jag hade en glasbubbla på huvudet och inte kan ta mig ut. Dessa semesterdagar är fyllda av så mycket, men också stor sorg som bearbetas. Jag är ledsen och gråter hela tiden. Andra reagerar på att jag är mer ledsen nu. Men det är också för att jag inte behöver fokusera på jobb och praktiska ting, utan är ledig.

Sorg måste ha sin tid. Sorg måste få genomlidas. Jag är tacksam att jag har en familj som bär mig när jag inte orkar längre. Jag som orkat så länge. För att jag måste.

Jävla skitunge som skulle gå och dö.

Efit söndag 13 juli 2014

Ordningen är återställd. Jag är i Norge. Det är efit.

Prinsessan och jag är hos bästisen i Sponvika. Sommar, sol, bad, förtroliga samtal, mat, skratt och kärlek. Jag är lyckligt lottad som har så mycket kärlek och omsorg omkring mig. Att vara bland människor där det är okej att gråta och vara ledsen. Där man kan prata om döden på ett öppet och fint sätt. Där man kan prata om allt.

bild1
00-tiden
På grillfest hos Anne-Lee och  Bengt. En ljuvlig kväll har precis smugit över till natt. Vi pratar och skrattar och njuter av den fantastiska sommaren.

bild2
Bonusbild
De har en fantastisk utsikt. Även på natten. De nordiska sommarnätterna är magiska.

bild3
01-tiden
Dags för partyprinsessan att sova.

bild4
10-tiden
Efter en rejäl sovmorgon njuter jag av dagens första kopp kaffe.

bild5
Bonusbild
Lavendeln är så fin. Både vacker att se på och doftar härligt. Det bästa är dock att den håller myggen borta.

bild6
11-tiden
Iklädd veckans outfit ( bikini o solklänning okammad osminkad) äter jag frukost på verandan. Mjölfritt fröbröd med äggröra är en perfekt frukost.

bild7
12-tiden
Räknar dagar och kommer fram till att detta är efit nr 176 (har ju hoppat över en del) och i oktober är det 10-årsjubileum.

bild8
13-tiden
Henriette flätar Sara. Jag är mest trött.

bild9
14-tiden
Semesterfrisyr aka okammad.

bild10
15-tiden
Ut på tur, aldrig sur. Prinsessan vill shoppa, så därför drar vi till Sverige.

bild11
16-tiden
De andra besöker klädbutiker och jag försöker köpa frimärken. Det gick så där kan man säga.

bild12
17-tiden
De andra letar fortfarande efter kortbyxor och bikini och jag fönstershoppar i Siabutiken.

bild13
18-tiden
Nu har vi shoppat klart och kan äntligen åka hem. Jag är hungrig och lite kinkig, så jag trycker i mig en banan för att bli snäll.

bild14
19-tiden
Det kan vara bra att kolla pepparburken innan man häller på sin tallrik. Man kan få halva burken på sin sallad.
Det gick att skrapa bort det mesta.

bild15
20-tiden
Kaffe på maten i solen smakar utsökt.

bild16
21-tiden
Vi ser på film och jag försmäktar av värmen i tv-rummet. Tur att man kan gå ut i reklampausen och svalka sig 🙂

bild17
22-tiden
Alice visar mig receptet på det goda fröbrödet.

bild18
23-tiden
Klockan är över halv tolv och jag har precis tagit ett dopp i poolen. 24 grader i vattnet och drygt 20 i luften. Inomhus är det fortfarande bastu. 10 min senare ösregnar det.

Fler bilder följer under dagen, så kom gärna tillbaka!

Lämnar du ett spår i form av en kommentar blir jag glad. Alltid! Det är så trist med besökare som bara smyger förbi.

Tid

Jag njuter av livet hos bästisen.  Sol och bad ( ja jag har bränt mig) samtal, skratt, gemenskap, mat och  läsning (ja jag är en bokmal) men mest har jag tid.

Tid att bearbeta och läka.
Tid att sörja.
Tid att gråta.
Tid att sakna.
Tid att hitta kraft att gå vidare.

Jag har tid och jag låter tårarna flöda. Jag låter sorg och saknad skölja igenom mig. Mitt barn finns inte i detta livet längre, men jag lever. Hans syskon lever.

Familj och vänner är mitt stöd i denna processen, men den största kraften finns inom mig. Det är jag som ska lotsa mig igenom livets snårskog och för varje svårighet blir jag starkare.

Men det bästa är att jag är inte ensam. Jag har någon vid min sida. En stark trygg kärlek. Det är lite tomt att vara ifrån varandra. Men bra att längta. Och jag har det bra tillsammans med dottern hos familjen Långkalsong <3

10349401_722983897758487_1582029551_n