Vaknar i gryningen. Måsarna skränar. Somnar om.
Vaknar vid 7. Kokar kaffe. Matar katter.
Ligger i sängen och ser på oth och dricker kaffe.
Dagen har börjat bra.
Om några timmar bär det av till Tyskland.
Livet är gott.
Sonen är sällskapssjuk och hänger mig i hasorna.
Så vi sitter tillsammans på balkongen i solen och pratar.
Jag går på toaletten och han står utanför och pratar. Jag låter nog lite irriterad för han undrar varför jag är en sån surtant.
-Jag sitter på toa. Jag vill s***a i fred!
Han förstår budskapet och går därifrån. Han hörde på mitt tonfall vad jag menade.
När man kommunicerar via det skrivna ordet: mail, brev, sms, bloggar och chatt är det ibland lätt att missförstå varandra. Minspel och tonfall saknas ju för att understryka vad man menar. Även om man anstränger sig för att vara tydlig m h a emotioner och smilies kan man ändå helt tala förbi varandra. Ibland har man helt olika förväntningar, kulturella olikheter eller helt olika tolkningar. Utan att höra tonfall eller se mimik kan man missförstå.
Som i debatten här och där. Det är skillnad på kompetens och behörighet. De hör ihop, men är inte synonyma begrepp, vilket en del tycks tro. För att inte tala om hur en del hånfullt nedvärderar en del yrken, som om vissa utbildningar är mer fina än andra. Men vad vet jag. Jag är ju inte adjunkt.
Jag strävar efter att vara en god människa och bry mig om mina medmänniskor. Jag tror att jag är bra på att lyssna och trösta. Jag pratar och skriver mycket. Men även om jag ibland är kaxig och argumenterar så är jag känslig.
Jag är naiv och tanklös, men jag är inte elak.
Ibland är det svårt att veta vad som förväntas.
Sårar jag någon är det inte min mening.
Jag har en god kommunikation med mina barn. Det bestämde jag när jag blev förälder; att vi ska kunna prata om allt. De ska känna sig trygga och våga anförtro sig. Vi pratar med varandra varje dag, även om 2 av dem inte bor hemma längre och det är inte kommunikation av plikt, utan för att det känns naturligt.
Jag har ibland svårt att fatta att alla mina barn är myndiga. För hur gick det till?
Det var igår ”Ungen” var min bebis och idag är han vuxen och kör omkring i sin bil.
Hur fort gick det då?
”Du får inte förlora tron på mänskligheten. Mänskligheten är en ocean; om några droppar i oceanen är smutsiga så blir inte oceanen smutsig”
Mahatma Gandhi
Jag inleder min ledighet med att ta sovmorgon. Ända till halv åtta.
Sen kaffe på sängen och en film på datorn. Så där lite lagom dekadent. Det är fördelen med laptop. Man kan ligga i sängen och se på film.
Man ska ta vara vara på fördelarna med att vara singel med vuxna barn.
Dagens plikter består av städ och tvätt.
Annars kan jag göra vad jag vill.
Solen skiner och himlen är blå.
Förresten dök den där månen upp. Han kanske läste mitt inlägg =) Efter midnatt var det ett stort gult klot som lyste upp natthimlen. Men jag somnade gott vid halv 2 ändå. Störs inte av fullmånen som en del andra.
Jag jobbar hårt med att inte tänka jobb. Ska inte läsa jobbmail och hoppas att chefen inte tar illa upp om jag inte svarar på mess eller mail. Hjärnan behöver sitt lov.
Att vara lärare är inte bara ett yrke. Det är en livsstil. Många betraktar det som ett kall. Elever och föräldrar förväntar sig att man är lärare 24:7. Jag älskar mitt jobb, men jag måste få vara bara mig ibland. Inte mitt jobb.
När plikterna är avklarade hoppas jag kunna göra så här:
Fördelen med balkong i söderläge är att det soligt och varmt hela dagen.
Nej, vad säger ni? Ska jag duscha och klä på mig? Kan ju inte ligga och dega i sängen hela dagen! Fast jag har gjort lite nytta: matat katterna kokat kaffe, ätit frukost, chattat med finaste dottern, läst nyheter.
Men Luther knackar på axeln. Kom igen latmask! Gör lite nytta nu!
Solen skymtar fram i ett dis som påminner om sommar.
Jag sitter och skriver, kortar ner, skriver om och finputsar och väntar på resten av texten från de övriga i gruppen. I kväll ska hemtentan lämnas in.
Nästa inlämning är om 2 veckor, men jag vill vara klar före Valborgsmässoafton. Så helgen kan vara fri. Man måste inte vänta till sista minuten varje gång =)
Balkongdörren står öppen och måsarna skränar. De fyller mig med en lyckokänsla.
Måsar får mig att längta efter sommar, sol och salta bad. Fiska krabbor, ligga på bryggan, äta kräftor, åka båten med pappa, speja ut över havet, röka makrill.
Jag är inte kravstor på semester. Ge mig sol, hav, en hög med böcker att läsa på bryggan, lite god mat och vin så är jag nöjd. Det finns inget som går upp mot havet. Norden är bäst valet på sommaren.
Eftersom jag har semester i morgon är jag extra ledig idag. Annars är det planering av morgon dagens lektioner som gäller vid den här tiden.
Det är så härligt att ha några helt oplanerade dagar framför mig. Det enda som står på agendan är städa och röja, men det kan jag göra lite då och då.
Nu blir det kaffe.
Ha en fin söndag oavsett om du har sol eller ej. Är det mulet ute kan du ha sol i sinne =)
<3
Att ligga i sängen och lyssna på Mannheimer & Tengby är en bra start på söndagen.
Det är bara kaffet och sällskap som saknas.
Och var håller solen hus?
Fastän solen skiner så har jag suttit inne hela dagen, bortsett från en fika på stan med vänner. Det var så länge sedan jag fikade på stan att det var riktigt kul. Vi pratade länge. Man ska vårda sina vänner. Nu har vi planer för Valborgsmässoafton. Jag lär tilbringa den i en liten håla på landet =)
Jag har varit en duktig student: lyssnat på föreläsningar, läst i litteratur och skrivit. Nu ska texten vila till i morgon så får vi se hur mycket jag ändrar. I morgon kväll är deadline. Nästa deadline är om två veckor, fast det är bara en kort delrapport så det ska inte vara något problem. Det svåra är snarare avgränsningen. Fördelen med grupparbeten över nätet (pluggar ju helt på distans) är att man tvingas ha studiedisciplin. Det fungerar bra. Skriver ihop med en ung tjej (som typ dottern) från Jönköping och en 30-årig tjej med en liten bebis från Stockholm.Vi har alla olika erfarenheter och perspektiv på livet och det är det som gör det så spännande och kul. Det är inga problem att samarbeta på distans. Vi har ju Pingpong och skype.
Då är frågan vad jag ska göra nu?
Jag är uppväxt med folkmusik och dans. Den här låten väcker längtan och minnen. Min tonårsmusik faktiskt. Som tonåring lyssnade jag mest på folkmusik och dansade så mycket jag kunde, kuskade runt på spelmansstämmor med buskspel och danslogar. Jag valde t o m bort studentbalen för att åka till spelmansstämman i Ransäter!
Idag är det verkligen tgif.
Vanligtvis arbetar jag 8-11 med administrativt arbete på fredagar (lärare 70% utbildningssamordnare 30%)
Idag har jag varit allt möjligt, stressat runt, fixat, suttit i möten, införskaffat, lyssnat och pratat.
Dessutom har det varit påskparad. Elevrådet anordnar det sista dagen före påsklovet varje år och delar ut priser till bäst utklädda klass samt bäst utklädda person.
Fantasin flödade och det fanns många härliga figurer på skolan idag. Min ena klass vågade ville inte klä ut sig, men tvåorna har på g. Alla klädde ut sig till påskärringar (modiga killar) och jag till deras gubbe. Så klart!
Här har ni dagens outfit. Inte den bästa bilden, men så ni får en hint =)
Min klädsel väckte en viss munterhet både hos näringslivsutvecklare och kommunkontor när jag uppenbarade mig =)
Tänk att det är så lätt att sprida glädje bland sina medmänniskor.
Våga vara egen!
Nu har jag både handlat, diskat, lagat middag (värmt rester i micron) dammsugit, skurat kattlåda och röjt.
Så det är med gott samvete jag ta helg.
Imorgon har jag fullt upp med att plugga.
Varje år sedan 1973 har jag sjungit den på skolavslutningen. Det har aldrig varit diskussion om dess vara eller inte vara på någon av skolorna där jag gått eller arbetat. Det är tradition. Kulturarv. Den fyller mig av känslor och tårarna trillar varje gång.
Den är självklar för mig. Och självklart kan jag texten utantill.
Senaste kommentar