Blog Archives

47

Idag är det 47 år sedan jag föddes.

Liten, skrynklig och rödblond.
Min fars kommentar var: är den fule ungen min!

Men det gick över:  jag är varken liten eller rödblond idag. Kanske lite skrynklig dock 🙂

Som barn liten, klen och lillgammal.

Jag är fortfarande lillgammal, snusförnuftig och naiv, tror gott om alla och säger vad jag tycker. Jag sjunger när jag jobbar och pratar med mig själv. Jag har slutat jobba som skolfröken, ett jobb jag har älskat, men  nu är jag glad att jag vågat gå vidare. Livet är härligt. Hjärtat är lite tilltufsat, men jag mår bra och på jobbet får jag ständigt nya spännande utmaningar att anta. Jag är så glad att det finns någon som tror på min förmåga och som har förtroende för mig.

Skrattrynkorna är ett bevis på att jag levt ett lyckligt liv. Även om både kropp och själ har skavanker så tycker jag om mig själv.

47 på utsidan och 17 på insidan. Typ. Jag hoppas att jag fortsätter vara lika barnsligt nyfiken på livet och vågar bejaka barnet i mig. Skräcken är att bli en bitter tant.

Jag fattar fortfarande inte var åren tar vägen. Kan någon förklara det?

Nu är jag lika gammal som världens bästa vän <3

Proxy

Hej mitt  namn är Proxy 🙂

Jag jobbar som teamleader.

Som mellanchef är man inget annat än spindeln i nätet som hanterar resurser, dirigerar och förflyttar data precis som en proxyserver. Jag gillar mitt jobb. Det är dynamiskt och kreativt och kräver ständigt att jag gör mitt yttersta. Att jag känner mig lugn inför nya och kluriga arbetsuppgifter är väl ett tecken på att jag är på rätt plats. Jag ser det som ett privilegium att ha ett sånt utvecklande jobb. Jag är en liten kugge i ett jättestort maskineri och jag slås varje dag av hur omfattande och komplext det är.

Igår hade jag ett långt och givande samtal med dottern. Hon är så jävla klok och mogen. Har den självkänsla och bein i näsa som jag aldrig hade. Jag hade skitdålig självkänsla när jag var yngre. Just därför har jag jobbat aktivt med att peppa och stärka och lära henne att  stå på sig och inte ta skit.

Under den senaste veckan har jag haft flera goda samtal med båda sönerna. Jag har så kloka och förståndiga barn.  Jag inser att jag har lyckats med att uppfostra dem till goda empatiska människor. Att uppfostra tre tonåringar ensam var ett tufft arbete, men tillsammans klarade ungarna och jag det. Vi överlevde tonåren och jag blev vuxen på köpet jag också. Man växer genom svårigheter.

Att ha en hemmaboende vuxen son som sköter matlagning och disk underlättar tillvaron. Det är underbart att sätta sig vid dukat bord när jag kommer hem.

Idag känns det verkligen som höst. Lite vemodigt. Men jag är nöjd med min sommar. Många klagar över att det regnade så mycket, men jag har haft tur som fått ganska mycket sol och värme också. Att kärleken tog slut var väl inte det bästa slutet på sommaren, men livets vägar är outgrundliga. Och jag mår bra, även om det känns lite tomt ibland. Jag är nöjd med mitt liv som det är nu.

Kvällstankar

Det har varit en lugn söndag.

Först stökade jag undan lite jobb jag åtagit mig på förmiddagen. Kaffe höll mig sällskap. Diskade och röjde i köket, men sen orkade jag inte städa och göra mig till. Sönerna fick besök av sin far och jag intog viloläge. Kände inte för att vara social. Vi kan umgås och vara trevliga exmaken och jag, men idag orkade jag bara inte för att jag var trött. Tänk vad det har förändrats. Från åren med krig och vårdnadsbråk och elak styvmor som förstörde det mesta till en neutral relation. För även om man skiljer sig så är man ändå hoplänkade på något sätt resten av livet genom sina barn. Och det är barnens bästa som måste vara i fokus.

Somnade tydligen för jag drömde massa knäppt. Igen 🙂
Nät jag gick ut till de andra tittar äldste sonen på mig och utbrister: du ser ut som ett troll! Ja vad förväntar han sig. Att man ser ut som en prinsessa när man kliver ur sängen? Orka bry sig.

Matsedel för kommande vecka plitades ner och sonen fick gå till affären och handla. Jag orkade varken kamma, sminka eller klä på mig nämligen 🙂 Ja, jag har kläder på mig, men kanske inte sånt som jag går ut på stan i.

Ugnsbakad lax med pressad potatis och grönsaker inmundigades innan Yngste sonen åkte hem till Göteborg. Tänk att Lillskiten är 20 år. Ännu svårare är att fatta att jag blir 50 om 3 år. Hur gick det till? För jag är inte så gammal på insidan.

Sen har jag glömt att berätta att jag har blivit modern!
Jag har gått från tjock till smal. Ja tv alltså 🙂 Jag som skulle vänta med ny tv tills tjockisen dog. Men så har man ju en son som jobbar i elektronikbranschen. Och jag måste ju erkänna att både ljud och bildkvaliteten är så mycket bättre. För att inte tala om hur smidigt det är att se på film.


Ja det är en skitkass bild, men orka ta en ny.

Det är mörkt och höstruskigt ute. Själen är fylld av vemod. Jag jobbar med att jaga bort tankarna. Imorgon är en ny härlig arbetsdag med nya utmaningar. Tack och lov för utmaningar, ansvar och förtroende.

Nattarbete tar ut sin rätt. Nu ska fröken chef sova.

over and out <3

överskrift – typ rubrik

Solsken hela dagen. Värme.

Blodtrycksfall. Igen.

Kalas. Tårta och presenter. Familj. Fastän jag inte fyller förrän om några dagar har jag redan fått vad jag önskade mig <3

Fick skäll av pappa för att jag inte gått till doktorn med min hosta. Fick order att att göra det snarast. Innan jag ska ut i skogen. Får väl lyssna på pappa. Är  inte så sugen på lunginflammation. Har jag klarat mig i 47 år utan, så behöver jag inte skaffa det nu.

Middag på trevlig restaurang med sönerna.

Vila sig lite och nu är det dags att åka till jobbet. Ska bli en intressant natt.

tgif typ

Fy farao vad jag är trött.  Vissa dagar känner man att kroppen inte är 25 längre. Det värker här och där. Skitrygg. Dumma åderbråck.  Även om orken finns, så påminns man ibland om degenereringsprocessen. Eller så har man bara fucking jävla mensvärk. Ibland önskar jag att jag hade samma ork som när jag var småbarnsförälder. Men inte livet med småbarn. Been there done that. Jag blir alldeles matt när jag tänker på att få barn på nytt. Bonusbarn ok. Never bebis. Allt har sin tid.  Det är perfekt att ha vuxna barn. Nu får jag belöningen för att jag fick barn tidigt.

Men man får kanske vara trött på fredag. Samtidigt som det är så intensivt på jobbet är det en enorm energiboost som gör att man bara kör på. Det har varit en mycket intressant arbetsvecka. Hektisk och ändå säger alla att det är bara en liten bris 🙂 Jag är glad att jag står stadigt på jorden och kan hantera det som kommer i min väg.

Konstigt nog somnade jag inte på bussen hem. Kan ju bero på att jag lyssnade på metal i s f fjortispop 🙂 Ibland behöver man rensa hjärnan. Jag har massor av tankar som vill ut, men ibland är det svårt att veta hur mycket man ska blotta. Tankarna far iväg i alla fall. Det vete farao hur jag ska hantera känslan inom mig. Det bubblar inombords. På ett bra sätt.

Nu ska jag i alla fall chilla. Kroppen är befriad från jeans. Den överlevde en heldag i tighta jeans. Men klänning är bäst. Fast ska jag ut i skogen i tre dygn är det bäst att vänja kroppen vid byxor. Tänkte jag. Faan nu kom jag på att jag måste ha strumpor på mig i skogen. Jaja, ibland får man offra sig. Vad gör man inte för en god sak 🙂

Lagade crab cakes till middag. Grunden var Pluras recept och sen gjorde jag som vanligt. Ändrade lite och utgick från vad jag hade hemma. Jättegott! Jag älskar ju krabba. Riktigt krabba. Som pappa fiskat. Med sallad, aioli och ett glas rosé blev det en perfekt måltid. Sonen tyckte likadant.
För den som inte vet. Jag är bra på att laga mat.

Pappa ringde nyss och frågade hur mycket plats jag har i frysen. Lite svarar jag. Hur mycket? Tillräckligt. Jag älskar min pappa. Imorgon får jag både havskräftor och krabba. Makrillen kan han ge till någon annan. Och det kommer att finnas plats i frysen 🙂

Imorgon ska vi fira 20-åringen.

Så ska jag jobba mig lite. Det ska bli intressant och lärorikt.

Men nu blir det soffläge och chill.

Over and out <3

Min dag

Intensiv och stimulerande dag på jobbet som vanligt. Tänk att det kan vara så stimulerande med krav och klurigheter. Jag gillar verkligen att lösa problem. Och idag har jag lärt mig nya saker. Åh så kul med utmaningar.

Slutade lite tidigare idag för ett förtroendeuppdrag.

Mellanlandade i Mellerud på väg till uppdraget. Tittade in på mitt gamla jobb för att fika med en vän. Det var härligt att så många blev glada att se mig och deras varma kramar värmde. Bäst var att träffa min förebild och idol Babs. Sorry alla andra. Den fantastiska människan Barbro Prästbacka. Hon är pensionär, men jobbar extra. Så klart 🙂 Jag vill vara lika pigg och nyfiken på livet när jag är 67!

Det var skönt att besöka platsen som varit mitt hem mer eller mindre i 9 år och inte känna någon saknad. Det var som vilken plats som helst. Jag har gått vidare.

Sen vidtog styrelsemöte för Ung Företagsamhet Fyrbodal. Det är ett riktigt hedersuppdrag. Som ni vet brinner jag för entreprenörskap och fick jag bestämma skulle alla gymnasieungdomar få chansen att prova på företagandets villkor och jobba mer i skarpt läge med riktiga uppdrag och kunder. Både socialt entreprenörskap, utvecklande av tjänster och produktutveckling. Det här är verkligen något som jag går igång på. UF is dra shit och är det jag saknar från skolans värld. Kanske mest för att uf-lärare är så nyfikna, kreativa och galet barnsliga som jag är 🙂 Jag hoppas jag får komma tillbaka och föreläsa och dela med av mina erfarenheter. Nätverk och erfarenhetsutbyte är viktiga komponenter. Tycker jag.
Styrelsen består av härliga människor med hög kompetens och stor erfarenhet från näringslivet i olika former. Jag upplever en härligt positiv energi i styrelsen.

Åkte hemifrån 7 i morse och var hemma efter 21. Är ovanligt pigg.  Just nu känns det som att jag bara jobbar, äter och sover. Herregud vad jag sover på nätterna. Mer än så händer inte i mitt liv just nu. Men det är helt okej  för jag få så mycket stimulans och lär mig så mycket på jobbet att livet känns gott. Det senaste halvåret har varit tämligen omtumlande på flera sätt och det är skönt. Att kunna landa känslomässigt och fokusera på jobbet. Jag känner att jag växer så det knakar jobbmässigt.

Och som sagt jag lever fortfarande högt på erbjudandet från 27-åringen om ett äventyr. Även om jag är gammal som gatan så duger jag tydligen 😉 Även om äventyr med 27-åringar inte finns på min världskarta.

Nu är det snart dags för äventyr med John Blund 🙂

Christian 20 år <3

30 augusti 1992 var en söndag. Det var en solig, varm dag med hög luft. Klockan 20.30  föddes en vacker liten gosse. Envis, stark och självständig.

Min yngsta barn.

Vi har kämpat med och mot varandra hela livet.

Du ger mig motstånd hela tiden.

Du är en fantastisk ung man. Vuxen och ansvarstagande med stor empati för andra och en jävelusiskt skicklig säljare.

Du är det den bästa reskamrat man kan ha på äventyr ut i världen.

Jag älskar dig så mycket.

Grattis på födelsedagen Christian<3


Så här såg vi ut för 6 år sedan 🙂

Allvar och lite trams

I en av skräpkommentarerna som spamfiltret lagt i karantän stod det:
Hey nice post, but haven’t you become kinda boring?

Ja, men tack så jävla mycket för en sån uppmuntran. Och ja, jag får svära i min blogg.

Om jag har blivit tråkig så säger jag bara take it or leave it!

Jag skulle kunna ösa ur mig massor om saker jag känner och tänker tankar om. En del saker tänker jag onödigt mycket på och andra för lite. Jag får alltid dåligt samvete för att jag inte har något fadderbarn, skänker till välgörenhet eller sopsorterar fullt ut. Hade jag haft en anonym blogg hade jag  skrivit vad jag tycker och tänker fullt ut. Jag har blivit feg. I alla fall för stunden. Se det som en fas.
Fasen göramittbästapåjobbetglömidiotenochseframåt

Typ

Nya utmaningar

Jag funderar på hur jag ska få igenom nödvändiga förändringar. Ibland känns det som att valla en flock med egensinniga gäss eller snälla vimsiga lamm. Men vad fan Inna! Det här fixar du.  Du har överlevt 3 tonåringar och har jobbat som biträdande rektor 😉

Jag tänker på Mattis liknelse om kyrkogården. Att flytta en kyrkogård är inte så lätt, för de som ligger där är inte så villiga att flytta på sig. Så känns det ibland. Men jag är både tålmodig och envis.

Samtidigt som det är klurigt är det intressant och jag får inte ont i magen av oro som jag fått tidigare i livet när problem dykt upp och uppgifterna hopat sig. Det känns som att jag börjar bli vuxen på riktigt. Jag har tålamod på ett helt annat sätt.  Tack vare alla jävligheter som livet utsatt mig för har jag växt och nu står jag stadigt på jorden med ett inre lugn som gör att jag är någon att hålla i hand när åskan går. Även om skilsmässa, dålig ekonomi, svek, dumpad av vänner, hjärtesorg, ångest och bråk med exmakar och advokater inte är något jag önskar andra. Men det som inte dödar det härdar som sagt.

Det är en skönt känsla när man löser problem effektivt och snabbt. Jag fascineras fortfarande av hur maskineriet fungerar.

Min padda gör det verkligen lättare att jobba på bussen. Just att jag kan jobba till och från jobbet gör att resorna inte känns så onödiga om du förstår vad jag menar. Men jag föredrar ändå en viss distans. Jag minns hur det var när jag bodde mitt emot jobbet och aldrig kände mig ledig jag jag var ledig. Men det var i ett annat liv, ett annat århundrade t o m 🙂

 

Ute ösregnar det och jag myser  under en filt med levande ljus i rummet. Mac ligger i knät och Sally snarkar bredvid mig. Ja katter kan snarka. Högt 🙂

Jag vet att jag suger på att lägga upp bilder i bloggen annat än efit-dagar. Min inre fjortis har typ tagit semester. Men jag är inte den som är den. Varsågoda dagens fjortisbild: en äkta papiljottant!

Grå

Idag var det grått ute. Fortfarande lite kyligt att tassa upp. Men det är klart sover man i paradiskostym med öppna fönster och balkongdörr på vid gavel är det kallt på morgonen 🙂

När jag skulle sova igår lyste en stor lampa mig rätt i ansiktet. Månen. Stor och gul och rund. Men jag orkade inte gå upp och dra ner persiennen, utan vände på mig och somnade gott ändå.

Idag var första gången på mycket länge som jag inte vaknade före väckarklockan. Jag behövde nog sova ut. Har inte vaknat en enda gång i natt.

Jag är ju ingen morgonmänniska, utan funkar tack vare rutiner och ensamhet. En av mina bästa rutiner är att lägga fram kläderna kvällen innan. Det spar energi. En ny bra rutin är blåbärssmoothie till frukost.

Jag gör så här: blåbär av lagom mängd, en skvätt linfröolja, lite krossade linfrö, grekisk youghurt, havregryn. Mixa allt till en trögflytande vätska och häll upp i glas. Drick. Både gott och nyttigt.

Sen brukar jag ta med grekisk yoghurt, hallon och lite agavenektar i en burk till mellanmål. Det håller blodsockernivån i balans. Jag har blivit av med mitt sockersug. Humöret är jämnare och jag mår bättre.

Även om himlen är grå är jag solig och glad inombords.

Livets svårigheter har hjälpt mig att växa som människa.

De människor som kommit i min väg och sedan försvunnit var det en mening med.

Lärdomar.

God morgon min gullvippor <3

Att våga

Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv

Søren Kierkegaard