Blog Archives

God natt

Det var länge sedan jag var så här slut.

Trött i hela kroppen. Värk både här och där. Då tänker jag alltid på de som har värk varje dag och genast så har jag inte lika ont. Jag är lyckligt lottad som har en frisk kropp.

Men nu förtjänar jag att sova.

Jag hoppas verkligen att jag slipper sms som väcker mig efter midnatt och kattbråk som drar igång vid 2-tiden. Jag fick nog av den verksamheten i natt. Inte så konstigt att jag var trött i morse.

Varken sonen eller jag orkade tvätta, så vi struntade i det. Däremot körde jag med dammsugaren och tog hand om disken. Samt lagade mat.

Sen satt jag med den där förbaskade inlämningsuppgiften. Och väntade på den jag skulle skypa med. Och väntade. Men till slut dök hon upp (när hennes bebis äntligen somnat) Jättetrevlig och med massor av idéer. Det känns bra.

Imorgon ska vi fortsätta. Deadline är på söndag, så jag har helgen planerad.

Jag klagar inte (så mycket ) men det är lite surt att kurserna jag läser har tajmat in deadline samtidigt.

Jonas Simas intervju med Lisbet Palme var all tv jag orkade idag. Min bild av en vänlig, men bestämd kvinna som brinner för barnens bästa förblev intakt.

Jag avslutar dagen med ett stort grattis till Marit Björgen som vann guld idag. Igen. Det tredje av tre starter. Vilken otrolig kvinna. Vilken fantastiskt förebild. Grattis!

Planering, prat och lite skratt

Nu är jag helt slut i huvudet.

Information, diskussioner och planera, planera, planera.

Dagens studiedag har fokus på framtiden. Det nya som träder i kraft i höst. Det är mycket som ska samordnas, struktureras och organiseras.

På lunchen pratades det bara jobb. Jag åt fisksoppa. Sen tog finaste Jeanette och jag en tur till 7:an.

Detta är dagens fynd:


Fina småformar till pannacotta och annat smarrigt för 3 kr/st samt en fin kruka med en turkos blomma på^^

Nu står planering av morgondagen, inköp av mat, tvätt och middag på agendan. Sen ska jag samla ihop krafter för att plugga i kväll. Det är en himla tur att jag inte har småbarn och är gift med en pedant. Idag skiter jag högaktningsfullt i både disk och städning!

Just nu

Just nu, strax före åtta, sitter jag på tåget och ska åka hem.

Om en stund passerar vi gränsen och då brukar konduktören säga tack för besöket i Kongeriket Norge. Välkommen till Sverige. Sverige kallas dock aldrig kungarike. Undrar varför?

Jag är lite bekymrad.

Det har dykt upp ont i halsen.

Inte bra.

Får proppa i mig honung och vitlök när jag kommer hem.

Tack och lov att det är studiedag i morgon. Så jag behöver inte förbereda några lektioner. Tisdagens och onsdagens innehåll har jag redan kontroll över.

Tur det.

För måndag coh tisdag kväll ska jag plugga.

Eller studera.

21-åringen tycker att plugga låter så b.

I vilket fall ska jag jobba med caset som ska var klart på söndag.

Just nu handlar hela mitt liv om skola och studier.

Jag skulle inte säga nej till lite distraktion.

 

Positivt tänkande

Den senaste tiden har det skrivits mycket negativt om skolan i kommunen där jag arbetar. Både i media och på nätet.

Det finns väl ingen verksamhet som så många har så mycket åsikter om och så många som anser sig vara självutnämnda experter som skolan.

Alla har ju gått i skolan en gång.

Det trista är att många dömer ut gymnasieskolan där jag arbetar, bara för att grundskolan har problem. Man väljer bort för att man tror att det inte är bra.

Men det är faktiskt så att många av våra elever lyckas mycket bra. Läser man betygsstatistik och hur många som får behörighet till vidare studier (något av de som undersöks på grundskolan av både LR och LF) så ligger vi högt upp på listan. I det övre skiktet i landet. Dessutom är trivseln mycket hög bland både elever och personal.

Det finns massor av fördelar med att gå på vår skola.Visst jag är partisk, men eleverna trivs, vi har små klasser, det är en nära relation mellan personal och elever och en trevlig miljö med ”högt i tak” . Att skolan har fina, fräscha lokaler är ännu ett plus.

Så de föräldrar som dömer ut gymnasiet i Mellerud, för att man tror att det brottas med samma problem som grundskolan, vet inte vad de talar om.

Det fokuseras för mycket på det negativa. Allt för många gnäller bara. Framförallt gnäller man på ledning. Men de som leder kommunen är de som invånarna röstat fram i fria val.

Vill man ha förändring, får man arbeta för det. Inte sitta passiv och gnälla.

Skapa en föräldraförening.

Gå samman och påverka.

Gör något konkret i s f att bara klaga.

Det är viktigt med positivt tänkande.

Positiva tankar ger positiv energi.

 

olika villkor

Kommunala skolor och fristående skolor konkurrerar om eleverna på olika villkor.

Fristående skolor lyder inte under skollagen på samma sätt som kommunala skolor, som har långt högre krav på exempelvis stödverksamhet, skolbibliotek och hälsa.

Kommunala skolor har full insyn i sin verksamhet och dokument är offentlig handling, medan fristående skolor lyder under aktielagstiftningen, varvid deras handlingar är slutna dokument utan insyn.

Är det att verka på lika villkor?

Många fristående skolor har kritiserats för sin undermåliga verksamhet. Kräv återbetalning av skattemedel. Kommunala skolor som kritiseras beläggs med vite om de inte vidtar de åtgärder de ålagts. Ställ samma villkor på fristående skolor.

Var tog den likvärdiga svenska skolan vägen?
Man ska inte kunna profitera på utbildning.

Fristående skolor som drivs av pedagogiska skäl = Ja. Fristående skolor som drivs av vinstintressen = Nej.

Det går runt

i huvudet på mig.

Jag har läst och läst och läst. I den här

Idéer och tankar om uppgiften eller ”case” som det heter, snurrar runt runt i hjärnvindlingarna. Men jag har svårt att få dem på pränt. Funderar på om jag bara ska tvinga att skriva och se om det kommer någon vart. Men jag har ju flera dagar på mig att göra ett utkast.

Nu har jag kopplat bort allt med att äta lite och se på oth. Vilket innebär att gråta lite. Oth har den effekten på mig. Jag är så lättpåverkad. Känslomänniska är bara förnamnet. Men eftersom jag har så lite kärlek och drama i mitt eget liv får jag ta del av det fiktiva;)

Jag är trots ensamheten tillfreds med att vara singel. När jag tittar tillbaka på vad som hänt under senaste halvåret inser jag att jag ändå har tur som slapp undan ( även om det gjorde  fruktansvärt ont)  en man som började ragga på mig innan det var slut med exet. Och som umgicks med exet när han var ihop med mig. Jag förtjänar bättre än sånt svek. Och man kan ju undra vad han hade i mitt liv att göra, om han ändå tänkte förlova sig med exet.

Jag har aldrig stött på maken till feghet.

Fast nu gör det inte ont i mig längre. Jag har kommit långt i min läkeprocess.

Nu laddar jag. Imorgon smäller det! Men jag tycker att nsb kan ändra tågtiderna. Finalen i sprint går när jag är på väg till Sponvika. Tur det finns radio i mobilen =)

Det ska bli så härligt att få umgås med bästisen i några dagar. Jag måste skriva på min inlämningsuppgift, men det blir ändå massor av tid att prata och umgås.

Samt se på vm. Skidåkning Tofflan. Du vet sån där sport!

Media gör allt för att trissa upp hatstämningen mellan Sverige och Norge. Jag blir så less på det. Självklart hejar jag på de svenska skidåkarna. Men jag unnar verkligen Marit Bjørgen att vinna. Det tror jag alla svenskar gör. Fast jag tycker att en del journalister och skidåkare skulle hålla truten. Både norska och svenska. Basta.

Nej vad sägs om att öppna word och skriva lite.

Lite kallt

Det är tvåsiffrigt minus ute. Då jag sover med öppet fönster är det lite kyligt i mitt rum. Men jag sitter under ett varmt täcke i sängen med laptopen i knät. Och det är myggfritt.

Positivt tänkande!

Det är så mycket elände i världen. Både den stora och den lilla världen. Jordbävning i New Zeeland. Uppror mot en galen envåldshärskare i Libyen. Det är blodigt och otäckt. Jag undrar om det kommer att gå väl i Libyen. Oinsatt som jag är, har jag ändå en känsla av att det inte kommer att få samma resultat som i Egypten. Khadaffi/Gadaffi är en psykopat och galning. Elen är svindyr. Det är några dagar kvar till lön och tomt i plånboken. I lokalmedia och på facebook debatteras det vilt om behörighet hos lärare och den verksamhet jag jobbar i dissas bara så där utan att man tagit reda på fakta. Man tror sig veta, eftersom det inte är bra i en annan del av verksamheten. Det är lite surt att det arbete jag gör svärtas ner.

Positivt tänkande!

Vad som händer i den stora världen har jag svårt att påverka.

Vad som sker i den lilla världen kan jag påverka.

Jag har världens bästa jobb.
Det är roligt, stimulerande och givande. Jag har, trots att jag inte är fullt formellt behörig, ändå ämnesbehörighet i mina teknikämnen och jag har läst över 200 högskolepoäng. Det talas lite föraktfullt om obehöriga lärare, som om man inte hade någon kompetens eller utbildning alls, men många av oss har bred utbildning och stor erfarenhet.

Även om det skramlar tomt på kontot har jag mat på bordet och tak över huvudet. Det finns många i vårt land som inte har någondera.

Är det kallt kan jag ta på mig mer kläder eller höja värmen.

Positivt tänkande!

Nu har sonen äntligen tagit hand om disken som stått i en vecka i diskhon. Jag har klarat att vänta ut honom =)
Nu kör vi enligt hans förslag: var och en diskar det h*n använt. Frågan är vem som ska diska kastruller och formar som använts för gemensamt bruk? Imorgon åker jag till Norge , så då får den unge mannen diska allt själv ändå =)

På dagens agenda står det studier.

Hemtenta i organisation och ledarskap.
I huvudet bor massor av tankar och idéer. Det gäller bara att formulera dem snyggt och väva ihop med frågeställningar och teorier.

Vad ska du göra idag?

Skolarbete

Jag är inte bara student, jag är skolfröken också.

Inte bara för mina elever, utan för mina egna barn ibland.

Som en god förälder hjälper man sina barn med skolarbetet, eller hur?

Min avkomma har alla olika sätt att be om hjälp.

Barn 1
Stressad talar barn 1 om för mig att h*n behöver hjälp, oftast meddelas detta sent på kvällen: jag måste lämna in ett arbete i morgon och jag hinner inte kan du hjälpa mig? -Ja -bra då gör du denna bokredovisningen åt mig. Du har ju ändå läst boken och det har jag inte hunnit. Suckande sätter jag mig och gör uppgiften.

Barn 2
Barn 2 tar kontakt över nätet och ber om hjälp att hitta material till sin uppgift eller ber om respons på sitt arbete som h*n skrivit.
Jag agerar bollplank och gör mitt bästa för att vara konstruktiv.

Barn 3
Barn 3 säger: jag behöver låna din dator för att göra skolarbete. Jag har inte det programmet installerat på min dator. Du måste hjälpa mig också. Vi bestämmer en tid och sedan är jag fröken som instruerar h*n genom de olika uppgifterna. H*n lyssnar uppmärksamt och jag är lugn och pedagogisk.

Vem som är vem kan du ju fundera på =)

Hur många har gjort sina barns inlämningsuppgifter?
Jag vågar erkänna. Minns när jag hjälpte till med en uppgift i religion i nian. Jag ansträngde mig för att inte verka vuxen i språket och avkomman, som inte orkade skriva om till egna ord, fick vg på uppgiften med anmärkning på att språket var för barnsligt.

Numera är det sällan någon vill ha hjälp. De sköter sig själva, men det är roligt när de vill ha hjälp och faktiskt låter mig dela med mig av min kunskap.

På chefskurs med Kafka

Läs den här artikeln!

Mycket intressant.

ps.

Har jag sagt att jag läser organisation och ledarskap?

Tankar över en kopp kaffe

Dagen började  i gryningen. Jag vaknade, somnade om, vaknade, somnade om och vaknade i dagsljus. Fick lite panik. Kan ju inte sova bort hela dagen! Men klockan var bara 8.

På agendan står plugga, plugga, plugga.

Jag läser ju två kurser. Den ena har jag valt själv av eget intresse och den andra har jag bara blivit pålagd av jobbet (jag har sagt ja till den) och känner en viss press, eftersom jag redan har betyg i kursen och således måste läsa upp min 4:a till ett mvg.

Bloggen är min ventil där jag luftar mina tankar och känslor. Jag har skrivit dagbok sedan jag var 13. Känslomänniska är bara förnamnet. I dag, i det offentliga rummet, får jag tänka mig för lite mer, avkoda namn och händelser ibland. Inte lämna ut någon annan än mig själv.
En av de bästa sakerna med bloggen är alla vänner jag fått. Vänner som bekräftar mig och således stärker min självkänsla. Vänner som tröstar och peppar, retas och skojar, ger respons och säger till om jag tänker helt galet.

Just detta att få ärlig respons av människor som inte bara stryker medhårs är utvecklande. Om jag var omgiven av ja-sägare skulle det inte hända mycket inombords, eller hur?

Som människa består jag av både förnuft och känsla. Mitt inlägg igår om obehöriga skrevs av känslodelen. Min förnuftsdel håller med de goda herrarna i deras ord om krav på behörighet. Men känslodelen av mig reagerade på tonen i debatten.  Så jag kände mig personligt träffad, även om jag vet att det absolut inte var deras intention.

Jag är lyckligt lottad (eller för ointressant) som har sluppit webbtroll, stalkers och elaka kommentarer. Men jag har vänner som drabbats. Vänner som inte sticker ut hakan mer än vad jag gör. vänner som känner sig så illa berörda att de slutar blogga pg a elakheter.

Det suger om du frågar mig!

Man kan tycka olika. Man kan argumentera hit och dit. Men man kan vara saklig och hålla en god ton. Vi är väl för farao vuxna människor!

Nu är kaffekoppen tom och fröken ska bli elev. Idag är det buddhismen som står på agendan.