Blog Archives

Härliga måndag

Mörkt

Kallt

Men jag gillar ändå mörkt och kallt för allt annat än pissnovember är bra. Jag är ingen vintermänniska, även om jag lärt mig att gillar vinter liite. Och så är jag tacksam att jag slipper jobba utomhus.

Måndag är det lätt att gå upp. Idag ovanligt pigg.

Men det finns en förväntan över måndag.

Ny vecka, nya oskrivna blad.

Nya möjligheter.

Det behöver inte vara märkvärdigheter. Det gäller att se de små sakerna i tillvaron som ger livet guldkant. Nya saker att lära. Nya insikter. Nya upplevelser.

Jag omfamnar livet.

Även att det är mörkt och kallt.

God morgon mina gullvippor <3

Kvällstankar

Jag är nog jävligt tråkig nu för tiden. Ja, i bloggen alltså. I verkligheten är jag både rolig, smart och slagfärdig 😉

Undertecknad sticker inte ut hakan och tycker till om saker till höger och vänster på samma sätt som tidigare. Tänker mig för. Vem och vad jag representerar i det offentliga rummet. Även om jag tycker och reagerar på dumheter i tillvaron så håller jag tillbaka i bloggen. Jag ventilerar inte allt. Även om andra tycker det är okej så har jag min  gräns mellan personlig och privat. Den har förändrats. Jag har andra än mig själv att visa hänsyn till. Jag har inte betalt för att vara kontroversiell och skapa uppmärksamhet. Jag är inte bloggen. Bloggen är en del av mig. Enbart. Det vore ett futtigt liv annars.

Jag är fylld av lycklig passionerad kärlek. Svävar på moln samtidigt som jag har fötterna fast förankrat på jorden. Livet har givit erfarenhet och insikt som gör att det är lättare att se vad som är viktigt. Vi har något som är värt att vårda och leva ut.

Som förälder är jag både nöjd och stolt över mina barn. Men jag har fått höra att jag inte ska vara så stolt över dem. Det är ett tecken på att man låtsas ha ett bra liv har det sagts mig. Men jag är stolt över mina barn. Det är sunt och normalt. Det är väl mer onormalt att inte vara stolt över sina barn. Vilka människor man har lyckats fostra dem till. Eller?

Jag trivs sjukt bra med mitt jobb och jag är så oförskämd att jag har ett roligt jobb med hyfsat betalt. Ja, jag är till och med så självisk att jag lägger alla mina pengar på min familj och mina närmaste. Samt massa räkningar. CSN vill gärna ha en del av kakan. Men utan studielån hade jag aldrig fått en utbildning och jobb, så jag betalar snällt och är tacksam att jag bor i ett land där alla har möjlighet till utbildning, oavsett storlek på föräldrarnas plånbok.

Tack S för att du är klok och omtänksam <3
Tack M för intressanta diskussioner och intelligent tänkande <3
Tack C för att du är vuxen och ansvarstagande<3
Tack J för att du kämpar och inte ger upp, även om det är motigt<3
Tack H för att du är du <3

Helgens guldkorn


Finaste dottern som nu kan titulera sig lärare.


Svärsonen och prinsessan<3


Fika på stan
Jag ber dottern ta en bild och jag ser ut som vanligt 🙂 Men glad och fnissig är mitt signum.

För övrigt har vi haft en härlig helg präglad av gemenskap och harmoni. Ätit på trevlig restaurang, spelat spel, legat på soffan med datorn i knät, diskuterat livsåskådning, tonåringar, livet och musik, haft sovmorgon och promenerat i vackert kyligt vinterlandskap.

Jag är harmonisk och mår bra.

Jag har fina barn som är goda människor.

Jag har ett roligt arbete som är krävande och som utmanar min förmåga. Jag växer av utmaningar.

Jag är älskad och älskar ända till månen och tillbaka. Passionen fyller mitt liv och jag är verkligen lycklig.

Kärlek är det bästa sätt att fylla på energi <3

Avklarad

Mörkt när jag åkte hemifrån och mörkt när jag åkte hem. Så är det bara. Men det blir inte mörkt lika fort på eftermiddagen. Jag känner skillnad och fylls av hopp.

Arbetsdagen har präglats av kurs. Kurs i att skriva rapporter. Handfasta konkreta tips om disposition, målgrupp och tidsperspektiv.

Råd som man kan använda i sitt bloggskrivande.

Vem skriver jag för?
Varför skriver jag?
Som vem skriver jag?

Bra och nyttigt att se igenom de rapporter jag skrivit tidigare och kunna göra små ändringar som gör dem ännu tydligare och lättare att läsa för mottagaren.

När man har varit borta från jobbet är det mycket att ta hand om. Ingen liten hustomte som tar hand om allt. Tyvärr.

Däremot hade det varit en liten hustomte i mitt rum och trollat bort skor. Men smart kvinna förstod att det var ett troll och inte hustomten som varit farten, så den smarta kvinnan hittade snabbt alla försvunna skor 🙂

Skönt att vara på banan igen. Jag är en arbetsmyra. Även om jag kan vara mycket ledig när jag är ledig.

Och det var underbart att komma till jobbet och upptäcka att jag  har fått nya fina blommor på mitt kontor. Tack makalöst duktiga Anna Klang!

Långsamhetens lov

Fjärde sjukdagen. Jag är irriterad över att inte kunna jobba. Ligger på soffan och svarar på jobbmejl och känner mig utanför.

Jag vill ju jobba!

Så säger Han som jag älskar några ord som får mig att tänka efter och det gör att jag hittar lugnet inom mig.

Okej, jag som aldrig är sjukskriven, har blivit däckad av en influensa. Jag tvingas vara hemma några dagar. Och även om jag har ont och mår dåligt så har jag det inte så illa ändå.

Jag kan ligga på soffan under en filt.
Jag får mat och annat serverat av sonen som pysslar om mig.
Jag kan gå utan strumpor och skor.
Jag har tid för reflektion.
Jag blir peppad och uppmuntrad av Han som jag älskar.
Jag har ett roligt och stimulerande jobb att komma tillbaka till när den här jävla influensan försvunnit.

Jag tittar på tv och inser varför jag inte gör det vanligtvis. Så mycket jävla skit!
Jag läser nyheter i iPhonen och hänger med på Twitter. Ibland undrar jag hur folk har tid att twittra och blogga så mycket och ofta, men de kanske inte har några jobb att sköta. Blogginlägg kan man ju tidsinställa, men twittrar gör man ju i realtid.
Jag slipper skotta snö. Har inte varit utanför dörren de senaste 4 dagarna.

Det är en mening med att omfamna långsamheten för en otålig person som jag. Som vanligt finns det en mening med allt. Även en vanlig jävla influensa.

Rapport från en soffa

Feber

huvudvärk

ledvärk

orkeslös

sover inte på nätterna.

En helt vanlig jävla influensa.

Det kryper i mig av frustration. Jag är aldrig sjuk. Jag suger på att vara sjuk.

-Du verkar inte så sjuk säger sonen efter att han har konstaterat att jag har feber.

-Vaddå?

-Du ser inte så sliten ut.

-jag har faktiskt både duschat och kammat mig.

Annars känner jag mig mest som något som katten släpat in. Men jag jobbar med att omfamna långsamheten.

Det är svårt.

 

 

Min sämre sida

Jag är jävligt dålig på att vara sjuk.

Irriterad och otålig. Kan inte sova p g a alla värk.

Klagar och klagar. Mest inne i mitt eget huvud.

Alla med kroniska värk är riktiga änglar.

Får uppmuntrande sms och tillrop.

Bryter ihop när grannen övar skalor på cello och flöjt timme efter timme.
Släpar mig ut till grannen i ingången bredvid och förklarar för en förskrämd flicka att jag tycker mycket om musik, men när jag är sjuk förvandlas skalorna till terror. Jag orkar inte mer. Hon slutar spela.

Svarar på mejl och telefonsamtal. Känner mig lite piggare.
Visst kan jag gå till jobbet i morgon? Det är ju så jävla meningslöst att ligga här och vara onyttig.

Så går det en timme och jag undrar hur sjutton jag ska orka gå till jobbet i morgon? Allt snurrar och jag växlar mellan frossa och frysningar. Tempen visar på 37, 5. Men jag har ingen huvudvärk tack och lov. Att ligga på soffan och blogga kräver inte så mycket energi eg.

Men jag vill ju!

Som sagt, jag är dålig på att vara sjuk.

Min lista

saker-jag-vill-göra-innan-jag-dör-listan eller bucket list som det så käckt heter på engelska.

åka helikopter gjorde jag i september 2012. En fantastisk upplevelse.
hoppa fallskärm
lära mig att dansa tango
se isbjörnar på Svalbard
bo på landet
gå på strippklubb
slå någon på käften
skriva en bok

 

Sen drömmer jag självklart om barnbarn, att vara en pigg och aktiv pensionär, ett växthus och en trädgård och  att vara frisk till både kropp och själ.

Vad drömmer du om att du ska göra någon gång innan din vandring på jorden är till ända?

Nyckeln till framgång

Att vara huvudperson i sitt eget liv.

Det är nyckeln till framgång.

Och för mig mäts inte framgång i pengar, prylar och social status.

För mig är framgång att lyckas med det jag föresatt mig, må bra och ge positiv energi till andra.

Våga vara mig själv.

Jag tror  stenhårt på att man måste älska sig själv för att kunna älska andra. Några blir provocerade av den tanken, men det är vad jag tror på.

Man skulle kunna tycka att jag inte är så provokativ.  En helt vanlig  medelålders överviktig kvinna.

Men jag är så oförskämd att jag struntar i att jag är tjock, utan tar för mig av livets möjligheter och är både frisk och stark. Dessutom tror jag att jag kan något och både hörs och syns.

De senaste 13 åren har jag arbetat med teknik och entreprenörskap och fy sjutton vad jag stött på fördomar om kvinnor och teknik, framförallt om blondiner. För en sådan kan ju inte kunna något om teknik. Helt seriöst finns det mycket fördomar om kvinnor och teknik. För att inte tala om fördomar om blondiner med stora bröst…
En tidigare arbetsgivare drabbades av virus i nätverket just för att it-teknikern vägrade lyssna på mig. Ja, jag var skadeglad när teknikern fick äta upp  den attityden.  Tänk om han (för det var en han) hade lyssnat när jag påpekade intrånget…

Numera struntar jag i vad andra tycker. Jag vet mitt värde och vad jag kan.

Jag är huvudpersonen i mitt liv och jag är den enda människan jag kommer att leva tillsammans med i hela mitt liv. Tacka fasen att det är viktigt att jag gillar mig själv och trivs i mitt sällskap!

Kommentarer

Det här med kommentarer.

Många reflekterar över minskat antal kommentarer i sina bloggar, även jag.

Jag får fortfarande lika mycket respons, men mer i form av mess, mejl, meddelanden och kommentarer på facebook eller muntligt. Samt de trogna kommentarerna i bloggen. Tack!

Jag är själv mycket sämre på att kommentera hos min webbisar och det finns en tydlig orsak till det: jag surfar mest med min Iphone och det är betydligt svårare att kommentera från den. När man får skriva gång på gång på gång och kommentaren ändå inte postas blir jag bara sur och grinig och skiter i att försöka ännu en gång, utan tänker att det gör jag när jag kommer hem till datorn. Men så blir det inte gjort ändå, för kvällen är kort och det är mycket som ska hinnas med.

Det viktiga är inte antalet kommentarer, utan att man får respons ö h t.

Visst är det roligt att många kommenterar, att någon håller med, berömmer eller peppar. Men det är lika välkommet med motsatt åsikt eller rättelser, så länge man har en hövlig ton och inte kommer med anonyma påhopp. Det är därför jag gillar respons och kommentarer på facebook. Där är man inte anonym.

Jag förväntar mig inte att bli omtyckt av alla. Men man kan bemöta varandra med respekt. Om inte vi vuxna kan uppföra oss civiliserat och visa respekt för varandra hur ska vi då kunna förvänta oss att våra barn och ungdomar gör det?

Som vuxen måste man föregå med gott exempel. Det är inte alltid så lätt, men då är det viktigt att visa att man kan be om ursäkt när man gjort fel och att man kan förlåta den som gjort orätt. Ibland handlar det om att förlåta sig själv.

Jag brukar säga att det är felen vi lär oss och det tror jag stenhårt på. Det är när man upprepar felen som vi inte har dragit lärdom av dem.

Dagens tre bästa:

  • Gapskratten med mina medarbetare. Ett skratt förlänger livet. På riktigt.
  • Biffwoken som Johan lagade  till middag.
  • Kvällens telefonsamtal.

Nu ska fröken chef sova.

God natt mina gullvippor <3