Ta dig tid och lyssna på Christina.
Oavsett om du tycker hennes tankar om kärnfamilj och om vem som är normal eller onormal, så väcker hon tankar.
Genast dyker aha-upplevelser upp och du instämmer eller förfasar dig.
Eller så kan du läsa hennes bok.
Det är inte alla som har en tam trut.
Men min pappa har.
Jag har en katt och massa dammråttor som husdjur.
Vad har Du?
Ny vecka, nya möjligheter.
Vaknar i ottan. Så klart jag har ju blivit vuxen.
Ögonen kliar av plötslig allergin och jag blir galen!
Köksbänken är full av smulor och det syns att sonen har käkat fetaost. Diskbänken är beströdd med chic disk.
Inte bli sur Inna. Inte bli sur.
Så ska jag hälla upp mjölk i mitt morgonkaffe. Ingen mjölk!
Jag: har du tagit min mjölk?
Sonen: ja, vaddå, det fanns pyttelite kvar. Du dricker inte kaffe du dricker blask.
Jag: jag hade sparat den mjölken till mitt morgonkaffe. Gå ut och handla!
Sonen: jag vägrar gå ut. Kattfan har hållit mig vaken. Du får dricka svart kaffe!
Där hade jag kunnat välja att bli skitsur och dra igång ett gräl, men jag hällde upp en kopp svart kaffe och tänkte att vi har tur som har tak över huvudet, mat varje dag och en familj att älska.
Vissa dagar testas kärleken, men den är stark och finns där alltid.
Man kan dricka svart kaffe, även om det inte är samma njutning som med mjölk i.
Skitunge!
Eller hur 😀
Nu måste jag komma ihåg att det inte går att tassa upp på morgonen i bara pyjamasen dvs naken och sätta på kaffet.
Jag måste komma ihåg att låsa badrumsdörren och jag får inte öppna ytterdörren i morgonrock och papiljotter.
Mitt ensamliv är över.
Det ligger brödsmulor på köksbänken och jag får inte ha chokladen ifred.
Men jag har sällskap och katten har någon annan att masa på. Hon älskar honom av någon anledning. Inte lika mycket som Lillebror, men mer än mig.
Sonen har kommit hem efter 2 veckor hos mormor & morfar vid havet.
Imorgon blir det makrill till middag.
Jag njuter av att vara ledig.
Göra vad jag känner för.
Vara vaken så länge jag vill.
Sova så länge jag vill.
Ingen klockan som styr tillvaron.
Inget schema att följa.
Äta vad jag vill.
Det bästa är att kunna ligga på soffan och läsa hela dagen.
Avverka den efter de andra i högen.
Sola lite på balkongen. Läsa lite till. Ja, jag är en bokmal.
Tycka att det är skönt att det är lite mulet så det är legitimt att ligga på soffan och läsa. Löjligt, för jag är ensam hemma. Ingen som kan kontrollera mig.
Dricka ett glas rosévin i väntan på middagen. Fortfarande med en bok i handen.
Det är så skönt att bara vara.
Det är såna här dagar som gör att man orkar med mörkret i november.
Jag har länge velat se den italienska filmen Io sono l´amore och nu har jag fått chansen. Tack vare smartsons erbjudande om att se en film gratis hos headweb.com (ja, jag gör reklam nu)
Det är vackert, storslaget och maten så läcker att man blir oerhört hungrig. Tempot är långsamt, så det här är ingen film för den otålige. Men gillar du det subtila och är trött på förutsägbara amerikanska filmer om kärlek så är det här ett bra val.
Som den svenska titeln Kärlek på italienska anger är det en film om kärlek. Filmen har många bottnar, både klassskillnader, kärlek som inte följer mallen, passion och mat.
Vaknade redan 7.
Svårt att somna om. Får väl vila middag i ställt.
Lite lätt duggregn ut. Skönt med lite svalka, men jag hoppas ändå på uppehåll i kväll. Det är roligare med Kanalyra utan regn.
I natt har jag drömt om svek och sammanhållning.
Svek av vänner, otrohet och fackligt svek.
Men också om trofasta vänner, kollektiv och familj.
Sina drömmar kan man inte styra, men det var skönt att vakna och inse att det bara var en dröm.
Jag har även tänkt på min vän, som kämpar med hjärtsorg. Svek och separation är det svårast att ta sig igenom. Men när man kommer ut på andra sidan är man starkare än någonsin. Det kan jag bekräfta, även om jag trodde att jag skull gå under när det hände mig. Det känns som att man bara vill dö, men livet är större än så. Svårigheter ger oss styrka. Utan svårigheter växer vi inte. Men växtvärken är hemsk ibland. Det är då man tar hjälp av sina vänner. Utan mina vänner hade jag aldrig tagit mig igenom mitt helvete.
Den här låten har gått på repeat när det varit tungt:
Kaffe och dator (en liten stund) precis som vanligt.
Sonen försökte prata med mig innan första kaffekoppen.
Det gick så där.
”Surtant”
Idag blir det kalas på bryggan.
Ikväll åker jag tillbaka till stan. Ska ju på galej på Dal i morgon.
Är ni snälla får ni se lite bilder när jag kommit hem.
Men jag har badat ”du ser ut som en säl i vattnet” ”ska du inte gå upp snart” och ätit nyrökt makrill på papps brygga.
Nu ska jag fixa jordgubbstårta!
Inga bilder togs igår. Sorry Hulda.
Men en liten rapport
Gårdagens mat: Dubbelmarinerad fläskfilé med en enkel färskpotatissallad som jag slängde ihop. Gott.
Gårdagens underhållning: Svensk schlager i Dalaborgsparken Det var fullspikat, festligt och superbra. Peter Eriksson, Wictoria Nilsson, Jonas Torrestad var toppen som vanligt med en gammal kompis som gästartist. Första gången jag såg Jessica Andersson var just här. För 10 år sedan. Det var underbart att befinna sig i ett trångt folkhav och sjunga med och njuta av sommar och sång. Det var ett magiskt ögonblick när hela publiken sjöng med i Jessicas I did it for love.
Recension av kvällen hittar du här
Gårdagens dans: bugg. Jag gillar inte dansband, men jag älskar att dansa. En paradox, men sant.
Som vanligt kände jag inte en kotte. Min vän och nattgäst, som bor i Dals Rostock kände fler. Fast det kan ju bero på att han jobbar inom vården. Massa damer som skull krama och prata med honom =) Tack och lov för mina fd. elver som dök upp och skull dansa. Fick en trevlig pratstund dem. Som alltid^^
Mina nattgäster sover fortfarande, men snart ska jag spraka liv i dem, för om en stund byter jag utsikten genom mitt köksfönster (kommunkontoret) mot det här:
Utsikten från MaPas egen brygga. På andra sidan ser man Rågårdsvik, där Saltön bl a har spelats in.
Idag är det nämligen mammas födelsedag! Min mamma fyller hela 66 år. <3
Så idag blir det firande på bryggan. Pappa har lovat nyrökt makrill och jag ska bada!
Vi småpratar i väntan på middagen.
Jag bubblar av glädje över min nya soffa och skryter om hur mycket jag gillar den.
Då säger Yngst sonen: du fattar väl att du inte kan hålla på så där med en soffa. Du får skaffa dig en karl morsan!
Jag kommer av mig i mitt bubblade prat. Så olika syn på livet i olika åldrar. 18-åringar är mer än lovligt pragmatiska ibland.
Precis som att en karl, den köper man på ica på väg hem från jobbet!
Jag menar helt seriöst, hur ska jag kunna våga lita på någon igen?
Förra gången jag öppnad mitt hjärta för någon, så blev jag så brutalt lurad och dumpad att jag höll på att gå under av sorg.
Var finns någon som är både snäll, kärleksfull och ärlig?
Inte någon velig östgöte som inte vet vilket ben han ska stå på.
Tills jag vågar lita på kärleken igen, lever jag ensam. Med min soffa.
Senaste kommentar