Blog Archives

Rörigt huvud

Efterlängtad sovmorgon (förskjuten arbetstid idag)

Ändå så är jag helt utmattad och har tungt huvud som om jag supit skallen av mig. Det starkaste jag drack igår var kranvatten.

Jag drömmer. Fy farao vad jag drömmer på nätterna och det är inte otäcka drömmar. De är så  fulla av min vardag och verklighet att jag har fullt sjå att bena ut vad som är dröm och verklighet när jag vaknar.

Politiska beslut, sommarstugor, möten, brev, dejter, shoppingrundor, samtal, bilar, bad, debattartiklar. Ja allt möjligt på samma gång.

Och varför är det sommar hela tiden? Drömmer jag önskedrömmar?

Nu ligger jag i sängen med Mac i knät och väntar på kaffet.

Avverkar morgonens bloggrunda. Mona kan man lita på. Mona vet hur hon ska få en ledsen flicka på gott humör!

Herrejävlar vilket liv! Och vilken fantastisk kärlek de har till varandra. Det får man vara avundsjuk på. Har jag bestämt.

Trots att de är osams för det mesta, bråkar så strån och stickor flyger, så älskar de varandra över allt annat och har inte en tanke på att ge upp. Det är den absoluta essensen av kärlek.

Jag saknar kärlek. Ja, jag har ju kärlek, men jag saknar tvåsamheten. Jag saknar Kärleken. Så är det.

Men kärlek är också att göra det bästa för någon annan. Att släppa taget om någon som inte vill är också kärlek.

Nu ska jag samla ihop den rotiga skallen och fixa mat till söner (blev tillfrågad och lovade) åka till jobbet och vara utbildningssamordnare i några timmar. Sen dejt hos Babs med kollegor och bussresa till Trollhättan för bowling och middag med facket.

Hoppas ni får en fin fredag!

Over and out <3

 

Relationer

Ju äldre jag blir desto mer inser jag att det perfekta inte finns.

Att man ska ta vara på det man har och får.

Relationer handlar om att ge och få.

Oavsett om det gäller kärlek, vänskap eller arbete.

För mig handlar det om att omfamna det goda och stå ut med varandras sämre sidor.

Att acceptera det där som inte är så perfekt.

För det finns inga perfekta människor eller perfekta relationer.

Men det finns goda relationer.

Hur kräsen ska man vara?

Drömma om det perfekta eller vårda det man har? Ibland är det värt att kämpa för att få det att fungera. Andra gånger bäst att släppa taget.

Vi väljer själva. Även om vi inte är medvetna så väljer vi. Hela livet.

Jag gör så gott jag kan  för att vårda mina relationer och har lärt mig att göra mig av med energitjuvar. För det mesta.

Jag kan lita på att min bästa vän är ärlig och säger sanningen. Även när den svider. Vi tycker olika om en del saker, men har aldrig bråkat. Vår relation bottnar i kärlek och ömsesidig respekt för varandra.

Jag har en jättebra relation med min chef och vi har rykt ihop som bare den några gånger. Men blivit samt lika fort och snabbt rensat luften för att gå vidare. Där finns också en respekt för varandra.

Det finns människor som har helt andra åsikter om hur man ska arbeta, men som jag har den största respekt för och som jag kan samarbeta med ändå. Just för att vi har samma grundläggande värderingar och för att vi respekterar varandra.

Accepterar vi  varandras dåliga sidor, för det finns inga perfekta människor, så får vi bra relationer.

 

För att fungera ihop med andra måste jag fungera själv. Tycka om mig själv och acceptera den jag är. Jag kan jobba med mina sämre sidor och se dem för vad de är.

Jag vill gärna se mig själv som snäll, glad och omtänksam, med koll på tillvaron och smarta argument, men jag är också sur, grinig och lat.

När jag är stressad eller trängd blir jag bitchig och pekar gärna med hela handen samt höjer rösten och vägrar att lyssna på motparten.

När jag är ledsen kan jag inte prata vettigt utan gråter floder och har svårt att få ihop rösten. Sjåpig fick jag höra under hela min uppväxt.

Jag kämpar däremot på med min inre utveckling och mina relationer. Hela tiden har människor  kommit och försvunnit längs livets stig. Några har funnits där hela tiden. Andra har bara gått längs med en kort stund.

En del avsked har varit smärtsamma. Andra har knappt märkts.

Det viktiga är att vårda de betydelsefulla relationerna.

Dalai Lama säger att meningen med livet är att uppnå lycka. Då är det vår skyldighet att göra det bästa av våra liv.

Sorterat under avdelningen blandat svammel och tankar när man är för mycket ensam.

 

Tillförsikt

Två steg fram och ett tillbaka.

Vissa dagar går jättebra och andra vill jag helst glömma.

Så är det. Man kan inte ta genvägar från sorgprocessen.

Då är jag glad att jag har mina egna ord och tankar att hitta styrka i.

”Tiden läker sår. Ja, det är faktiskt sant.

Även det är svårt att förstå när man befinner sig mitt i sorgen.

Livet är svart och smärtan outhärdlig.

Men så går den ena dagen efter den andra. Man gråter floder, saknar, längtar, förbannar och suktar.

Framför allt försöker man förstå och vill ha svar på sina frågor.

Sen upptäcker man en dag att smärtan i kroppen är borta, inga tårar faller längre och livet känns lättare att leva.

Man är tilltufsad och tilliten skadad, men glädjen och livslusten har kommit tillbaka.

Man inser att det inte blir några svar på frågorna och att väljer någon att  försvinna så är det inte min förlust. Faktiskt.

Jag vet inte vad som gör mest ont: att bli lämnad av någon som  älskar någon annan mer eller bli lämnad av någon som hellre lever ensam än tillsammans med.

Det är inte lätt att vara den som går heller, men man har ett försprång. Har hunnit påbörja bearbetandet som följer en separation.

Jag har både lämnat och blivit lämnad  och har lärt mig att tiden läker sår.

Det är sant.

Smärtan och sorgen går över.

Livet förändras.

När en dörr stängs öppnas en annan.

Tiden läker sår”

Även om jag är ledsen och längtar, så vet jag att det kommer att försvinna. Jag kommer att bli glad på riktigt igen och klumpen av smärta i magen kommer att försvinna helt och hållet.

Det är en stor skillnad.

Att veta att det kommer att bli bra.

Det gör att jag känner mig trygg.

Även om det gör ont här och nu.

Dag 10 – låtar du lyssnar på när du är glad, ledsen, uttråkad, sur, förbannad

Idag väljer jag dessa!

glad: Tubthumper med Chumbawamba

ledsen: Cry no more tears med Sweet chariot

uttråkad: Give it away med Red Hot Chili Peppers

sur: Ju mer dom spottar med kapten Röd

förbannad: Fuck You med Lily Allen

Efit lördag 4 februari 2012

En ledig dag i en ensam flickas liv. Jag kämpar fortfarande med hjärtesorg, men har tillförsikt om att det blir bättre.

Så häng med en dag i mitt liv som solitär!


00-tiden
Lika bra att inleda med papiljottanten 🙂 Så slipper ni fråga. Dags att sova sig lite.


07-tiden
Vaknar och somnar om. vaknar och somnar om. Ja ni fattar. Så det känns som  förmiddag när jag sätter på Mac (ja han sover bredvid mig) och upptäcker då att klockan är kvart i 8! När ska jag bli normal?


8-tiden
Kaffe och wordfeud sparkar igång dagen på bästa tänkbara sätt. Första koppen är alltid den godaste. Det är bara sällskapet som saknas.


9-tiden
Samtidigt som jag kollar runt hos mina efit-vänner svarar jag på frågor från en elev på fb-chatten. Jag har visst simultankapacitet, även om någon påstår annat 😉


10-tiden
Påklädd. Dagens outfit: mysdress, yllesockar och glamourlockar. Bra kombo tycker jag 🙂
Dagens uppdrag blir att lära mig självutlösaren på kameran. På tiden kanske.


11-tiden
”Det är kallt och det knarrar under skorna”
Jag vågar mig ut. Ända till sophuset på gården. Vackert, men kallt som sagt.


12-tiden
Eftersom frukosten bestod av en banan smakar det gott med lite grönsakssoppa och hemlagat knäckebröd till lunch. Sonen som nyss vaknat rynkar på näsan åt soppan och knycker en bit choklad och stoppar i sig i stället 🙂


13-tiden
Påbyltat ger jag mig ut på en promenad i solskenet. I hörlurarna spelar  Kapten Röd.


Fjortisbild
På begäran 🙂


14-tiden
Skönt att vara inne i värmen igen. Även om det var bra att få lite frisk luft. Orsaken till promenaden var dessa. På tisdag ska jag på konferens. Dags att bo på hotell igen^^


15-tiden
Läser i yogaboken om chakra. Då kommer sonen in.
-palla att du läser massa chakraskit.
Vi har olika intressen och olika perspektiv på livet. Det är och ska vara skillnad på att vara 23 och 46….


16-tiden
Den senaste tiden har jag reflekterat över att jag har fått massa rynkor runt ögonen och har fåfängt undrat hur det gick till! Så konstaterar jag att kisande mot solen och väldigt många skratt har åstadkommit dessa rynkor. Samt det faktum att jag är 46 år. Då är det normalt med rynkor. Och hellre rynkor av sol och skratt än äckliga saker som rökning…


17-tiden
Sonen hade önskemål om middag vid 17. Då blev det så!


18-tiden
Tid för lite meditation.


19-tiden
I andra ändan om bostaden spelar de unga männen lol, medan jag laddar för Mellomys med ädelost, sharonfrukt och hemlagat knäckebröd. Till det ett glas rött. Det gäller att göra det bästa av livet. Även när det suger.


20-tiden
Mello 2012. Tv:n i bakgrunden och Mac i knät så jag kan hänga hos Tofflan, facebook och  twitter för att tycka.


21-tiden
Kvällens bästa framträdande var kanske Soundtracks of our lives?  Jag gillade dead by april bäst. Men så är jag mer rocktjej än discobrud. Även om jag älskar att dansa. Jag får sällskap av de unga männen en stund som också gillat dba. Mest för att de passerar mig när de ska ut och röka på balkongen 🙂


22-tiden
Jag hittade självutlösaren 🙂


23-tiden
Lite wordfeud är aldrig fel.

Tack för idag. Speciellt tack till de av dagens drygt 600 besökare som kommenterat 😉

 

Och Du, lämna en kommentar. Det är så trist med alla som bara smyger förbi. Jag blir  jätteglad för alla kommentarer^^

Solsken

Ja idag är det är solsken ute och faktiskt lite inombords också.

Idag är en mycket bättre dag än i går. Tack och lov. Jag har sovit som ett oskyldigt barn, utan hemska drömmar.

Solen skiner och snön gnistrar. Katten skuttar lyckligt omkring på balkongen. Jag håller mig helst inomhus dock. Kallt som sjutton -11. Fukten från Vänern gör att det känns ännu kallare. Men det är väl bara att gilla läget liksom. Fortsätta gå med yllestrumpor och vinterkängor. Och längta efter våren.

 

Veckans lönearbete är avklarat och nu är jag ledig. Skönt. 2 dagar som solitär hägrar. Ja helt ensam är jag ju inte, då mitt hem fortfarande bebos av unga herrar. Även om vi inte direkt umgås. Men de finns här.

Katten är sur eller nåt för hon vill aldrig gosa med mig. Hon ligger helst inne i sonens rum. Hur man nu kan föredra stök och dammråttor framför städat och lugnt med mig. Hade Ville funnits kvar i livet hade han garanterat legat i mitt knä. Han förstod alltid när jag behövde tröst.

Även om jag har en helg utan planer eller umgänge framför mig så känns det bra. Jag har roliga saker att se fram emot den kommande veckan. Konferens med bästa kollegorna från Norge och Sverige på hotell i dagarna två och på fredag blir det middag och bowling med Lärarförbundet.

Skönt att ha kul saker att se fram emot.

Äter grönssakssoppa till lunch och wordfeudar.

Läser bloggar.  Mona lottar ut väskor. Jeanette fyndar på rea. Leo skriver om Gunnar idag 🙂

Om jag skulle bylta på mig och gå en sväng till bibblan. Det är läge känner jag.

Ha en fortsatt fin fredag i solskenet! Det ska jag ha. Basta!

Bedövad eller var det bedrövad?

Hela dagen har jag varit som i koma.

Trött och ont i huvudet.

Dagens enda lektion fungerade tack och lov toppen. Kreativa lösningar och intressanta diskussioner. Me like Teknikutveckling.

Samtal, möten och skrivarbete som fungerat att utföra trots hodepine.

Lätt frustration över människor som låter sin avundsjuka styra sitt agerande.  Hur orkar man liksom? Seriöst?

Hela dagen har det snöat. Nu snöar det rejält. Riktig Vänersnö.

Det är svinkallt och halkigt.

Arbetsdagen avslutades med arbetslagsträff. Tack och lov för Martin som fixade kaffe och Gunnar som köpt kakor!

Dagens frisyr:

Ja, man kan ha mössa på sig hela dagen inomhus är även om man är 40+

Babs undrade varför jag hade mössa på mig?

-För att det är en jävla skitdag!

Vi har ett härligt arbetslag som trivs ihop så det blev en bra avslutning på denna dagen ett liv liksom.

Bussen hem var kall och inte kunde jag lyssna på musik, eftersom jag glömt hörsnäckorna hemma i morse. Dessutom tog det evigheter att komma fram på 45:an p g a en olycka.

Ja, jag gnäller. I min blogg får jag både gnälla, svära och säga vad jag tycker.

När jag är glad får jag kritik för det, så nu borde det väl vara bra när jag är trött, ledsen och gnällig.

Visst har jag mycket att vara tacksam över, men ibland är det svårt att bara tänka positivt.

Faaan. Tänk om man bara fick dra täcket över huvudet och vakna när sorgen och vintern försvunnit.

Eller så gör jag som jag gjort i hela mitt liv. Sätter på ett leende och låtsas att allt är bra och jag är glad trots att jag gråter på insidan.

Fake it until you make it.

 

Nu ska jag stoppa i mig lite mat och sen lägga mig i sängen med Mac på magen och trösta mig med veckans avsnitt av oth. I´m a sucker for drama you know. Har jag tur blir det lite förlösande gråt. Och håll tummarna för att jag slipper hemska drömmar i natt.

Jobbigt

Vaknar i vargtimmen alldeles kallsvettig av en mycket obehaglig dröm.

Går upp och dricker lite. Försöker somna om.

Men det är omöjligt. Tankarna mal. Har svårt att skilja på dröm och verklighet.Känner ett sånt obehag av drömmens händelser.

Jag vet att man inte ska tolka drömmar bokstavligt. Att de är symboler. Jag vet att konstiga drömmar hör till processen när man bearbetar. Men ändå ett sånt obehag. Jobbigt.

Så min sköna sovmorgon försvann. För inte gick det att somna om. Nu sitter jag här med huvudvärk och illamående och undrar hur jag ska orka den här dagen.

Men det är bara att bita ihop. Hoppas jag inte behöver tänka så mycket idag.

Ute faller snöflingorna. Sakta och vackert. Norrut är det betydligt mer har jag förstått.

Nu kör vi! Typ…

 

ps. Besökare nr 200 000 är tada….

Jeanette!

Ensam

Jag är en mycket social person. Älskar att umgås och träffa nya människor.

Samtidigt gillar jag att vara ensam. Motsägelsefullt? Ja kanske.

Ensamhet när den är frivillig.

Jag avskyr påtvingad ensamhet som skapar en känsla av utanförskap. Den känslan kan infinna sig på helgerna när allt ska vara så kul och trevligt och man ska umgås och ha mysigt och festa och vara t i l l s a m m a n s.

Ikväll är jag  helt ensam hemma och det är  underbart!

Min hem är invaderat av unga män som lanar sen i fredags. Ja typ student, ledig, arbetslösa

De är snälla och trevliga, är skötsamma och stör inte på nätterna.

Men jag måste ju tänka mig för hela tiden.

Kan inte skrota runt i nattlinne på kvällarna.

Måste ta på mig morgonrock. De är vana att se mig i papiljotter. Vi har ju känt varandra i 10 år. Men jag kan  inte skrota runt i nattlinne. Det får bara familjen stå ut med.

Det värsta är på morgonen.

Jag sover  oftast i paradiskostym och helt plötsligt kan jag inte smyga ut naken till badrummet vid 6-tiden. Jag är van att sonen sover vid den tiden och jag är ensam. Inte att det sover unga män i mitt vardagsrum.

Ikväll ha de gått hem till en av killarna i gänget.

Och jag njuter av  att vara ensam.

Tänk att jag njuter av att vara ensam. Några timmar är helt ok 😉

 

På tal om ensam. Flera har sagt till mig att det bara är att kasta sig ut i dejtingträsket direkt. Upp i sadeln igen, det finns fler fisk i havet, mister du en osv.

Men jag förstår inte hur man är funtad om man ena dagen är i ett förhållande och nästa ska leta efter en ny? Man kan ju inte bara stänga av och på sina känslor. I alla fall inte jag. Jag tror att man lurar sig själv om man tror det.

Man behöver ju landa. Bearbeta. Gå vidare. Oavsett om man är den som gör slut eller blir dumpad. Och jag har haft båda rollerna så jag vet att det är inte lätt för den som gör slut heller. Även om man har ett försprång.

Hur snällt är det mot någon ny som man börjar träffa innan man är klar med det gamla?

Nej, bearbeta klart först. Sen kan man gå vidare. Hur lång tid det tar är olika. Men det är mest schyst*  Tycker jag.

Just nu känns dejting oerhört avlägset kan jag säga.

Jag jobbar med att släppa taget och gå vidare.

Det är också kärlek.

Att släppa taget om någon som inte vill.

 

*Ja det stavas så enligt min husgud SAOL

Godnattbön

Imorgon vill jag vara lycklig.

Inte ledsen. Inte trött. Inte olycklig.

Utan glad och lycklig.

Gärna rik också.

Sen får vintern gärna försvinna.

Amen.