Blog Archives

tgif

Inte för att jag inte gillar mitt jobb, utan för att jag har tillämpat sjuknärvaro och är helt utslagen. Lyckades åka hem ett par timmar tidigare för att kunna kurera mig. Och det är lättare att svara på mail och telefonsamtal när man ligger och vilar.

Hemresan tog sin modiga tid. En trafikolycka gjorde att det var totalstopp på 45:an. Chauffören valde en mindre väg, men där blev det också stopp eftersom en lastbil vält tvärs över vägen. Flera personer gnällde och klagade på chauffören för att de inte skulle komma fram i tid. Men hallå! Är det stopp så är det. Varför gnälla på chauffören?

Jag behöver städa.

Det ser ut som en ett bombnedslag hemma. Sonen är duktig och sköter inköp, matlagning, disk och tvätt. Men när det gäller städning är vi inte alls på samma våglängd. Är man uppväxt med en förälder som är pedant blir man nog lite anti. Nej det är inte jag som är den pedantiske föräldern, även om jag drev mina ungar till vansinne när jag dammsög varje dag när de var yngre. Numera rastar jag snabeldraken en gång i veckan.

Så imorgon förmiddag ska jag städa och skura. Om orken infinner sig.

Sen åker jag till min födelsestad för samvaro med goda vänner.

Vi ska äta kräftor, sjunga, spela och dansa.

Det är härligt att ha återupptagit umgänget med en gammal god vän. Vi har bara haft sporadisk kontakt i många år och nu har vi hittat tillbaka. Det är guld värt att ha vänner som man har en historia tillsammans med. Vi har faktiskt känt varandra i 35 år. Ni får själva räkna ut hur gamla vi var när vi träffades 🙂

Status

Förkyld

Trött som ett snöre

Ösregn

Gummistövelväder

TGIF

God morgon typ

Nu kör vi mina gullvippor <3

Trött

Några dagar i skogen var allt som behövdes.

Förkylningen har klamrat sig fast igen. Mest är jag trött och orkeslös. Det känns som att allt jag gör går i show motion. Flera gånger har det bara snurrat. Jäkligt frustrerande när huvud och kropp inte är på samma våglängd. Men jag är seg och kämpar på. Inte fan kan man känna efter och stanna hemma från jobbet när man är lite orkeslös. Det som håller mig hemma är riktig magsjuka och hög feber. Magsjuka kan jag inte komma ihåg när jag hade sist. 20 år sen eller nåt. Jag är av segt virke.

Mycket att göra som vanligt. Somnade på bussen.

Bästa sonen hade lagat middag  och trött mamma kunde sätta sig vid dukat bord.

Jag har världens bästa barn <3

 

Nu ska jag vårda min vetgirighet och se på Vetenskapens världsvt play. Tack och lov för play.

Jag ser ju så lite på tv. Jag fattar inte hur folk orkar följa all skit om hemska Hollywoodfruar, bonnläpp söker blygdläpp och allt vad det heter. Kalla mig fördomsfull. Men jag står för vad jag tycker.

God afton min gullvippor <3

Redo

Utsövd. Somnade före 22 igår. Fast i gengäld vaknade jag före 5 🙁

Katten är redo för en nya härlig arbetsdag 😉

God morgon mina gullvippor <3

 

Category: tankar  Tags: , , ,  2 Comments

Jag har överlevt!

Det har varit fantastiska dygn i skogen. Helt otroliga upplevelser. Och förvånansvärt befriande med flera dygn utan mobiltelefon och Internet. Därför har jag heller inga bilder att visa.

Vi har byggt bostad i skogen av slanor och granris.
Vi har ätit det som finns i skogen.
Vi har gjort upp eld m h a eldstål.
Vi har lockat på älg.
Vi har samlat ved.
Vi har hört varg.

Men mest av allt har vi samarbetat, kommunicerat och reflekterat.

För att inte tala om hur mycket vi har skrattat.

Jag har en fantastisk arbetsgivare som tror och satsar på sin personal. Arbetet kräver engagemang och vilja samt lojalitet och arbetsmoral. För mig är det inget problem. Jag har allt. Från första dagen har det känts som att komma hem. Men den som vill ha ett 8-17 jobb och inte bry sig när man går ut genom dörren efter avslutad arbetsdag ska göra något annat. Det är verkligen viktigt att reflektera över vad man vill och är villig att ge. Man ska vara ärlig både mot sig själv och sin arbetsgivare. Jag är inte rädd för hårt arbete och är tacksam att jag får vara del av en sån spännande och utvecklande verksamhet. Jag har en arbetsgivare som tror på mig och min förmåga och då är jag skyldig att visa detsamma tillbaka. Det är min filosofi.

Hur engagerad och lojal är DU mot din arbetsgivare?

Just varför man arbetar är en intressant fråga. Många drivs av pengar. Man vill ha en försörjning och kanske inte kräver så mycket av själva arbetet. Det finns t o m de som anser att om någon kan försörja sig själv utan ett lönearbete (pengar på banken, räntor, egendom med avkastning mm) inte ska ha ett vanligt lönearbete utan överlämna det till någon som bättre behöver det. Jag delar inte den synen. Vi lever inte i ett sånt samhälle.  Många drivs av att kunna tjäna pengar. Mycket pengar och allt vad det innebär. Många av oss drivs att att kunna åstadkomma saker, utvecklas som människor och faktiskt göra skillnad. Jag skulle dö om jag hade ett monotont hjärndödande arbete och inte fick utvecklas. Men människor är olika och har olika syn på livet. Det viktiga är snarare att vara rätt person på rätt plats.  Och att vara anställd är ingen mänsklig rättighet. Det är inte arbetsgivarnas skyldighet att förse människor med arbete bara för att. Tycker jag.

Sen måste jag få berätta att en av mina högsta drömmar har gått i uppfyllelse!

Jag har flugit helikopter!

Om du inte visste det så finns det väldigt mycket skog och sjö i Dalsland och Värmland. Det har jag sett från ovan:)

Det har varit toppendagar med många olika upplevelser.

TACK!

NU ska jag vårda min seglivade förkylning, klappa katten och ladda för morgondagen då det är fullt ös på jobbet igen!

Livet är gott mina gullvippor <3

Vila sig i form

Idag har jag verkligen försökt att lyssna på Hulda och vila mig i form.

Jag har struntat i att städa och skura. Dammsugartanten i mig skriker inombords, men jag klarade det.

Jag har dock handlat, vattnat blommor, röjt i köket, diskat och lagat mat. Pannbiff, potatismos, sockerärtor  och lingon. Gott! Sen blåbärspaj och vaniljsås till dessert. Gottgottigottgott! Fick ju order om att äta kolhydrater och fett 🙂

Orken är minimal, men jag ska göra mitt bästa ute i skogen.

Men det suger fortfarande att vara förkyld.

 

Tofflan undrar vilken dag som är favoritdagen.

Jag fick fundera länge.

Jag älskar måndagar och de möjligheter som finns. En ny oskriven vecka med nya äventyr som väntar runt hörnet. Jag är pigg, utvilad och förväntansfull.

Men jag älskar nog fredagar lite mer.  Sista arbetsdagen i veckan. Jag slappnar av på ett helt annat sätt och kan vara uppe så länge jag vill och vet att jag har sovmorgon dagen som kommer efter.

Den sämsta veckodagen är torsdag. Då är jag oftast trött som ett snöre och det är segt att ta sig upp. Torsdagstrött är ett begrepp i min värld.

På söndagar är jag oftast vemodig. Söndag är förknippat med avsked och den känslan finns fortfarande inom mig. Jag känner mig ledsen och ensam och saknar. Bästa sättet att sänka en människa är att ignorera henne.

Men lyckligtvis är den känslan bortblåst på måndag morgon!

Imorgon är en ny dag!

God morgon

Vaknade i svinottan. Ni vill inte veta hur tidigt. Hjärnan jobbade för fullt med jobbfrågor. Jag somnade om till slut och slog upp mina blå vid 9.

Fick en kelsjuk katt på magen och sen kokade jag kaffe och fixade lite frukost. Skönt att sitta ensam och filosofera. Jag börjar bli lik pappa. Fast jag går inte upp 5.

Även om jag har saker att utföra idag, så tänker jag inte stressa. Har dessutom lovat sonen köpepizza till middag. Det har han inte ätit på evigheter.

När vi haft en dejt med tvättstugan tänker vi gå på bio.

Det låter väl som en bra lördag!

Tjolahopp mina gullvippor <3

Fredag kväll

Arbetsveckan är avklarad. Intressant och utvecklande. Herregud vad jag får uppleva. Jag har mycket att tänka på om man säger så. Tack och lov att jag har ett inre lugn när det stormar. Det här är inte ett jobb för hysteriska personer. Även om jag känner att jag börjar få lite grepp om jobbet, så är jag fortfarande nybörjare och gör mina misstag. Det viktiga är att dra lärdom av dem. Det är skönt att man kan diskutera och klargöra saker. Och jag är tacksam för att jag får stöd och råd av de som har både kunskap och erfarenhet.

Tänk hur fort saker kan förändras.

Från aktiviteter i Göteborg och samvaro med kärleken varje helg till solokvist i Småstad. Samvaro med katten typ. Och det är okej. Faktiskt.  Det gäller att gi slipp som man säger på norsk. Gå vidare. Lägga bakom sig. Allt har sin tid. Ibland funderar jag på om jag kunnat agera annorlunda. Inte ställa krav. Inte konfrontera. Inte säga vad jag känner och tycker. Inte ventilera öppet. Men jag kan inte stryka medhårs hela tiden och anpassa mig efter andras känslor. Jag måste tänka på mig också och vad som är bra för mig. Varför ska jag utplåna mig och vara andra till lags hela jävla tiden? Om jag upplevs som jobbig och orättvis så att man måste radera mig från sitt liv får man göra det valet. Jag är värd bättre än lögner. Punkt.

Människor och relationer är svårt.

Men jag lever hellre ensam än i en lögn. Visst sjutton längtar jag efter tvåsamhet, men till vilket pris? Och som jag sagt förut. Hellre ensam i celibat än enstaka lösnummer. För mig handlar det om respekt för mig själv.

Den här helgen har jag inget inplanerat. Tack och lov. Jag är trött som ett snöre och den där jävla förkylning som tror att den får bo hos mig kan dra någonstans. Hur kul är det att vara snorförkyld och vara på äventyr i skogen. Håll tummarna att det inte regnar.

I morgon ska jag ha sovmorgon. Även om jag vaknar tidigt måste jag inte gå upp 6. Det är guld värt för en b-människa. Jag kan ligga kvar och somna om. Fika med pojkarna på stan. Shoppa lite. Borde investera i ett par nya regnbyxor. Mina har några år på nacken om man säger så. Funderar om jag kan få med mig sonen på bio. Skönt med en oplanerad helg.

Men nu ska jag bara varva ner och inte tänka jobb. Får se hur länge jag orkar hålla mig vaken 🙂

Trevlig helg mina gullvippor <3

Vänner

Jag har många vänner.

Några  som jag träffar irl i min vardag.

Några som jag känt sen före webben.

Min bästis som bor i Norge.

Andra vänner i Norge.

Många webbisar. Några nära. Några mer ytliga. Men vänner.

Jag fick ett upprört mail som just berörde webbisar som jag aldrig träffat irl. Att deras åsikter och tankar inte kan räknas. Som om det är det fysiska mötet som är det viktiga.

Jag har irl-vänner som läser min blogg. Jag har okända som läser och ger råd, peppar och tycker. Det finns både kända och okända som läser varje dag utan kommentera. Men många reflekterar, bekräftar eller säger emot. Trots att vi inte träffats i ”verkligheten”

Jag har flertalet vänner som jag lärt känna genom nätet som jag aldrig träffat. Som Sari, Anne, Miriam, Tatiana och Hulda. Men som jag delat mycket med och som jag betraktar som riktiga vänner.

Sen har jag nätvänner jag har träffat irl som Tofflan, Nina, Monica och Micke. Alla trevliga, omtänksamma människor.

Micke klappar mitt hjärta extra mycket för just nu. Han har förlorat sin pappa och det är en stor sorg. Då kan man få stort stöd av vänner. Både irl och via webben.

Jag är tacksam för de vänner jag fått genom nätet.

Plus & minus

Det är verkligen ett stort plus att komma hem och sätta sig vid dukat bord och bli serverad middag varje dag! Jag har världens bästa son. Ja, jag är lyckligt lottad som är mamma till tre fantastiska människor.

Det suger att bussen är nästan en halvtimme försenad p g a vägarbete. Det suger ännu mer att det regnar.

Så dagens lärdom.

Visst är det härligt att få en utskällning. Eller inte. Men sånt hör till jobbet.  Först blev jag bara pissed off, men det är aldrig bra att bemöta i affekt. Och jag vet att det inte är en personlig utskällning, utan det gäller min arbetsroll.

I stället började jag utforska vad som hänt, varför, vem eller vilka som är ansvariga samt se över min egen roll. Vad hade jag kunnat göra bättre och hur ska jag hantera saker i fortsättningen? Det hjälper inte att bli illa berörd, förbannad eller ledsen. Jag tänker dock inte ta skit när det är obefogat.

Jag är nybörjare och har man inte någon manual eller tydliga instruktioner blir det fel. Är man dessutom överhopad med arbete och har för få som kan utföra det går ekvationen inte ihop. Vad ska man prioritera? Oavsett hur man prioriterar blir någon missnöjd.

Som vanligt är ledordet kommunikation.

Jag fascineras av hur olika människor kommunicerar och jag är tacksam för all jävla skit jag tagit mig igenom för jag har fått kunskap och erfarenhet som gör att jag vågar hantera svårigheter. Jag är inte lika ömhudad och mån om att bli omtyckt av alla längre. Jag vågar ta en diskussion. Men jag hoppas att jag är tillräckligt lyhörd och att man inser att jag försöker se till helheten och att det är allas bästa som är målet.

Tack och lov att jag jobbat i skolans värld så länge, så jag är van att trolla med knäna 🙂