Rapport & reflektion eller tvärtom
Jag bloggar som sagt inte lika ofta längre. Det analoga livet är viktigare än det digitala. Allt behöver inte meddelas alla.
Det är skillnad på att vara personlig och privat i det offentliga rummet. Var den gränsen går varierar från person till person. Min gräns är en helt annan idag än tidigare. Idag tänker jag mig för på ett helt annat sätt över vad jag delar med (okända) andra. Det är av omsorg om både mina närstående och mig själv. Vem som helst kan läsa. Jag publicerar aldrig något som är skrivet i affekt. Oftast räcker det att skriva av sig och sedan radera.
Jag tänker så här: vad vill mina barn (inte) läsa om mig och deras liv? Vad vill min svärmor läsa? Vad vill min man läsa? Vad vill jag att min arbetsgivare läser?
Det som man publicerar i det offentliga rummet kan aldrig tas bort.
Allt måste inte delas med alla.
Sen är det så att var och en bestämmer vad man skriver i sin blogg och gillar inte läsaren blogginnehållet kan man låta bli att läsa, i stället för att skriva elaka kommentarer. Samtidigt så får jag ta konsekvenserna av att människor reagerar på det jag skriver. Man kan inte bara välja att få positiva reaktioner. Däremot är det skillnad på konstruktiv kritik och rena elakheter. Har man webbtroll eller stalkers kan man däremot välja att publicera kommentarer först efter godkännande. Det är ett bra sätt att rensa för de som har besvär av dylikt slag. Men man kan inte styra vad folk tycker och skriver. Baksidan av yttrandefrihet och demokrati är just att alla får säga och skriva vad de tycker. De kan inte hindras i förväg, men bryter man mot lagen kan man straffas efteråt. Så ska det vara. Ingen censur.
Så över från reflektion till en personlig rapport 🙂
Den första semesterveckan har innehållit gassande sol, bad, läsning, regn, solbränd hud, storm, ensam hemma, dejt med vän som bor långt bort, fika på stan, fika i sommarstugan, fika hemma, tid för reflektion, sorg, glädje, cykelturer, ännu mera regn, myskväll i solnedgång och kurande i soffan under en filt.
Det har varit en bra vecka. Nu är mannen hemma. Visst är det skönt med egentid, men jag saknar honom när han jobbar borta. Nästa vecka ska han iväg och jobba norrut igen, men då gör det inget eftersom jag åker till Norge på ferie 🙂
Mitt mål med den här semestern är att koppla av och inte styras av klockan utan kroppen samt läsa mig igenom min bokhög. Jag har nått bägge målen redan. Tur att jag har fler böcker som väntar.
Hittills har jag klarat av Klas Ingesson, Ian Rankin, Lucy Dillon, Ramona Fransson. Mari Jungstedt, Anna Jansson och Mons Kallentoft.
En kväll såg mannen och jag feelgood-filmen The second best Marigold hotel. En perfekt fredagsfilm som garanterar både skratt och gråt.
Har varit vaken sedan mannens klocka ringde 5.45. Helt omöjligt att somna om. Men vad gör det. Jag är ledig. Dricker kaffe och njuter av friden på landet.
Ha en fin vecka mina gullvippor <3
Senaste kommentar