Blog Archives

En bra dag

Trots huvudvärk from hell har jag jobbat som vanligt.

Måndagar är alltid fullproppade och det går i ett hela dagen. Idag var inget undantag.

På vägen hem får jag ett härligt besked i telefonen från yngste sonen: var är du mamma? jag kommer hem en sväng!

Den unge mannen och jag har haft ett kämpigt förhållande sedan han föddes. Han har bjudit mig motstånd och vi har haft oräkneliga duster. Han har varit envis som en gris och jag svag. Jag har tvingats att sätta ner foten och visa att det är jag som bestämmer, så hans motstånd har varit betydelsefullt. Men åh så energikrävande.

Sedan han flyttade hemifrån har vårt förhållande förändrats på ett mycket positivt sätt. Nu har vi en vuxenrelation. Vi har blivit vuxna båda två.

Gissa att det var härligt att äta middag tillsammans, sitta och prata, umgås och diskutera.

Och har klarat mig utan dator i flera timmar =)

Nu har gossen tagit tåget hem till Göteborg och mamman känner sig lycklig och glad inombords.

Huvudvärken försvann på bussen hem. Det var nog dagens power nap som gjorde susen. Eller allt kaffe jag pimplat idag.

Jag kommer garanterat att sova gott i natt.

Det är harmoni i mitt sinne.

 

Det är måndag morgon…

…och mitt huvud känns så tungt.

Att börja dagen med blixtrande huvudvärk är inget vidare.

det var segt att gå upp idag.

Tur att jag har världens bästa jobb att åka till.

Fast det började lite illa.

Står i korridoren och pratar med en elev när några elever sveper förbi och jag blir knuffad så mitt kaffe spills ut över mina kläder och golvet. Det var sååå nära att jag hade blivit skitsur, men jag hejdade mig och tänkte att det är en världslig sak. Men nu har min vita top en pikant kaffedekoration =)

Idag fyller världens bästa vän år. Grattis finaste Alice <3

Idag fyller min ljuvliga brorsdotter år. Grattis finaste Alice <3

Tacksam

Det har varit en bra dag.

Jag har tvättat och sonen hjälpte till att bära ner och bära upp berget med smutstvätt.

Vi lagade mat tillsammans. Sonen skalade potatis utan knorr.

Vi har samtalat och skojat med varandra.

Jag har frågat om skolan och hans framtidstankar, utan att han blivit sur.

Helt normalt beteende kan någon tycka. Men för mig är det lycka.

Som förälder är man helt maktlös när ens barn mår dåligt. Fysiska sjukdomar är lättare att hantera (inbillar jag mig) men att må psykiskt dåligt är svårt att hantera. Depression och social fobi är inte lika lätt att hantera som vattenkoppor och influensa. Som förälder känner man sig lamslagen, har dåligt samvete och fullständigt maktlös.

Efter flera kämpiga år mår sonen bra igen och vi har en fin relation. Som förälder gör man många misstag och det blir fel. Men det viktiga är att aldrig svika. Att finnas kvar när alla andra inte orkar. Mina barn har tyvärr bara en förälder som orkar vara förälder. Oavsett om jag är bra eller dålig på att vara mamma, så finns jag där. För mina barn kan jag offra allt. De kommer före allt annat i världen.

Så jag är tacksam över att sonen gör normala saker. Han slänger t o m soporna , utan allt  för mycket tjat =)

Jag älskar mina tre barn över allt annat och jag är superstolt över dem <3

När jag slog på tv:n för att kolla på Andra chansen med Tofflan flydde sonen hem till kompisen för att se på fotboll. Det har jag svårt att se det roliga med. Men vi har olika böjelser. När sonen svepte förbi tv:n och fick höra Jenny Silver undrade han vad det för för j***a skit. Smaken är som baken =)

Nu har jag krupit ner i sängen.  Visst är det underbart att krypa ner i en säng med nytvättade lakan. Det luktar så gott. Och lakanen är så sköna och svala.

Imorgon är det skidor hela dagen på tv:n. Fast jag måste planera lektioner och jobba med hemtentan. Tur att det finns webbtv/radio.

Det är jag också tacksam över.

Jag är tacksam att jag har så fina vänner. Både irl och på nätet. Ni berikar mitt liv och får mig att känna mig betydelsefull.

Det blir ingen film ikväll heller. Jag orkar inte börja titta nu när klockan är halv tolv. Däremot ska jag se veckans avsnitt av Svaleskär. Det är en serie som är både spännande och välgjord. Jag blir aldrig för gammal för barn- och ungdomsserier. Så se den gärna.

Blandade tankar på en lördag

Solen skiner och det är kallt. Jag har börjat känna lust att städa balkongen och putsa fönster. Är inte där riktigt än. Men det tar sig. Kan det vara vårkänslor?

Idag firar jag 4 månader som (ofrivillig) singel.

Den första månaden var den värsta perioden i mitt liv. Inget jag önskar någon annan att gå igenom. De följande 2 kämpade jag på, ett steg i taget, i kampen mot sorg och smärta.

Idag mår jag jättebra och trivs med livet. Ett visst vemod finns inom mig, men jag har tro på livet och framtiden. Jag har ingen brådska att hitta kärleken igen. Men jag vill inte leva ensam resten av livet. Frågan är hur jag ska kunna lita på en man igen?

Fast just nu är livet fullt av jobb och studier. Jag läser ju 2 kurser på distans denna terminen.

Med deadline samma vecka för inlämningsuppgifter. De enskilda uppgifterna kan jag styra över, men de som ska göras i grupp är svårare att styra.

Kommunikation via skype och lärplattform.

Vi har delat upp uppgiften mellan oss, som ska sammanställas och lämnas in i morgon.

Trots förkylning och trötthet har jag lyckats ta mig samman och skrivit ihop min del. Hur hanterar man då när någon part inte gör sin del, p g a sjukdom eller annat?

Jag ställs inför samma problem som mina elever gör. De som driver UF företag får skriva samarbetsavtal för att kunna hantera situationer som uppstår och hur man fördelar ansvar. Men vem tar ansvar för att vårt gemensamma arbete blir slutfört. Kan man ensam lämna in sin del om de andra fallerar?

Jag har pluggat ganska mycket på distans. Men detta är första gången utan träffar på universitetet. Tidigare har grupparbeten gjorts med människor jag har träffat. Det har fungerat jättebra. Trots att vi bott i Vänersborg, Haparanda, Västerås och Malmö.

Men deadline är i morgon kväll. Vid midnatt. Än finns det tid att de andra piggnar till och uppgiften blir slutförd av alla i gruppen.

Tvätten hänger på tork. Idag körde jag 5 fulla maskiner. Det blir så när man inte tvättar på 2 veckor.

Ikväll ska jag se på filmen jag inte orkade se igår. Tror jag. Dessutom tänker jag hänga hos Tofflan och kommentera Andra chansen, fast jag får kolla på svt play. Sonen ska se på fotboll.

Jag har ingen favorit i Andra chansen. Däremot tror jag att Love generation borde vinna hela skiten, om vi har ambitioner att slippa åka ut ur hela tjottaballongen.

Vilken låt jag gillar?

Jag är lite udda, men min favorit är Swingfly =)

Jag gillar inte dagisidolerna Saade och Danny (sorry Sara)

Och fortfarande är Paradise Oscar min favorit av de låtar jag hört hittills.

Sonen vill absolut ha hasselbackspotatis till middagen. Jag hade nöjt mig med klyftpotatis. Därför får sonen skala potatisen. Helt logiskt. Tillbehör blir ugnsstekta revbensspjäll och sallad.

 

Fredagsmys

Middag med sonen.

En bok i badet

Lite rödvin

På spåret och Skavlan.

En kelsjuk katt i knät.

Se på film i sängen.

Kan ju inte bli annat än toppen.

Aj löv frajdäjs.

Första mars

Idag fyller min lillebror år.

Grattis Jocke! Jag hoppas att du får en fin dag. Vill du veta mer om vår syskonrelation kan du läsa vad jag skrev i november.

En födelsedag som för alltid finns kvar i minnet är när Jocke fyllde 17.

Det var 1 mars 1986.

En lördag.

Jag, som var student i Karlstad, hade rest hem över helgen.

Pappa, som är en passionerad fiskare, hade gått ut tidigt eftersom det var öringpremiär. Lika viktigt som älgjakt för andra.

Mamma brukade titta på Godmorgon Sverige på tv:n. Kom ihåg att det här var på den tiden vi bara hade tv1 och tv2 och inga mobiltelefoner eller Internet.

Först trodde mamma att Olof Palme hade fått en hjärtinfarkt, eftersom de talade om statsministern på sjukhus. Men något Godmorgon Sverige fick vi inte se. Bara extranyheter.

Då förstod vi det ofattbara.

Vår statsminister var mördad.

Det är fortfarande lika svårt att förstå.

17-årsdagen kom nästan av sig.

Tänk att det har gått 25 år. Jag har i alla dessa år trott att Christer Pettersson var den skyldige. Även om han blev frikänd. Ingen av de spekulationer som kommit fram genom åren har ändrat min uppfattning. Men vad vet jag, en enkel lekman…

 

Hemma igen

Jag vet inte vem/vilka som blev gladast, sonen eller katterna, men jag blev hälsad välkommen hem  =)

Resan hem gick lugnt och utan några missöden.

Förutom att mina mackor försvann! Jag hade verkligen sett fram emot att få moffa i mig mina mackor med stekt ankbröst, spenat och paprika på. De försvann på tåget eller så ligger de kvar i Alice bil?

Det gick nästan lika bra med stekt ägg på kneip till kvällsmacka. Nästan.

Förmodligen har det varit blidväder och så frusit på, för det var isgata överallt. Jag fick gå varsamt, för jag vill inte ramla och skada mig som jag gjorde för ett år sedan. Då var mitt knä kass i ett halvår.

Snart dags att lägga sig. Jag har pysslat om katterna lite, vattnat blommor som höll på att dra sitt sist andetag (jag vet att de inte har lungor, men de var nästan döda) Vad är det med killar och blommor?

Nu är det papiljotter på och sen lite antikrundan innan lampan släcks. Jag ska spana efter mintgrönt och gubben med tröjan som vi stör oss på =)

Slutet

Så närmar sig min semestervecka sitt slut.

Sista sovmorgonen. Idag låg jag till halv nio. Kom ju inte i säng förrän ett i går.

Mello, film och samvaro med bästa vännerna. Tittade bilder från deras resa till Brasilien. Fantastiska bilder och en otrolig upplevelse som jag fick en inblick i tack vare bilderna och deras berättelse.

Första koppen kaffe är urdrucken och koffeinet har kickat igång. Den enda smolken i glädjebägaren är Disney channel som står på. Men man kan inte få allt 😉

Det ser ut att bli en fin dag ute. Det är inte så kallt och solen ser ut att vilja visa sig.

Ikväll är det dags att åka hem igen. Imorgon dags att jobba. Jag måste ju erkänna att jag är sugen på vår nu. Eller ännu hellre sommar. Att få gå barfota och slippa både skor och strumpor, vinterjacka och mössa.

Men först ska jag heja på Hellner och de andra svenskarna. Skid-vm Tofflan. Sport. Vintersport. Landskamp mellan Norge och Sverige. Ensam svensk i Norge. Det gäller att vara lagom kaxig =) Självklart tror jag på svensk seger i dag.

Nej vad sägs om att läsa lite nyheter och ta en kopp kaffe till. Man ska njuta av söndagsmorgonen. Imorgon är det väckarklocka och rutiner igen.

Shoppat klart!

En runda på stort shoppingcenter med 2 pigga 7-åringar tar på krafterna. Även för den som är ung och frisk =)

Men vi hittade massor av saker. Mest mat. Fast jag unnade mig en top för 129 kr. Blå. Samt nytt puder.

En sak som slog mig när jag gick till leksaksaffären med småflickorna var att det kommer att ta lååång tid innan vi förändrar könsrollsmönstren. Bland leksaker är det strikt uppdelat: rosa till tjejer och blått till pojkar. Och ungarna blir matade och indoktrinerade och ju mer man möts av detta desto mer normalt upplevs det. För mig är det helt sjukt att det är så stereotypt. En pojkdocka måste inte vara klädd i blått! Eller en flickcykel rosa!

Annars fanns det många färger på Nordby Tofflan. Vackra färger och fula färger. Mest vackra. Se:

Turkos i långa banor. Jag fick leta länge länge innan jag hittade något orange. Helt ärligt. Fast jag hittade ett tepaket som var både turkos och orange. Mest turkos så klart =)

Te, fetaost, choklad, oliver och krossade tomater fick jag med mig från mataffären. Trots att det är en jättebutik är det mesta mycket dyrare än på mitt lilla  hemköp hemma i Vänersborgs centrum.
Som ser har jag blivit påverkad av Fru Hatt. Ska bli spännande och se om Mutti är så mycket bättre än de vanliga.

Idag är det min farmors födelsedag. Hon skulle fyllt 92 om hon levat,  men hon finns inte längre bland oss. Farmor och jag hade en mycket speciell relation. Jag stod henne närmare än alla barnbarn. Jag var det första barnbarnet och den dotter farmor aldrig fick. Jag är lyckligt lottad som fått så mycket kärlek. Min mentala styrka har jag fått av farmor. Hon fattas mig varje dag.

Grattis farmor Inga<3

Dagens god gärning

När somliga tramsar runt i  mataffärer bättrar jag på min änglastatus.
*skryter som sjutton*

Bästisen är ju numera vegan, men äter inte kolhydrater av något slag. Dvs. det kan bli lite svårt att hitta på varierad och god mat. Så jag satte igång projekt ”hitta bra recept till Alice”

När bästisen försvann några timmar passade jag på att testa några av de jag hittade. Med hjälp av världens bästa 7-åring har jag lagat mat.

Först blev det fylld paprika:

Sen linsbiffar:

Hoppas det det ska falla bästisen i smaken.

Vi andra som är allätare får kyckling och stekt grönsaker till middag. Mums!