Blog Archives

T-dag

TACK

Tusen tack för alla lyckönskningar till nya jobbet hos Bonnier Digital!

Jag är överväldigad.

Mest glad är jag över chefens glädje och lycka till^^

Trots att jag ditchar honom 🙂

TISDAG

Trött, men fylld av livsglädje och förväntan.

Helt plötsligt fick jag den där räkmackan alla andra glidit runt på.

TANKAR

Det senaste har jag funderat mycket över föräldraskap.

Hur är man funtad om man slänger ut sitt barn?

Det gör ont i mitt hjärta när människor far illa. När föräldrar vänder sina barn ryggen.

Även om barnet är över 18 år är det fortfarande en förälders barn.

Man kan fördöma beteende, men älska sitt barn.

Punkt.

Jag tänker extra mycket på en ung människa som mitt hjärta ömmar för och som jag hoppas förstår att vi agerat för hans bästa och överlevnad.

Oavsett vad ens barn gör är man förälder. Basta!

Fy farao för föräldrar som sviker!

Då får vi andra finnas för de som behöver stöd och omsorg.

TE3

Åh vad jag gillar mina godingar!

Jag har världens bästa klass och det känns härligt att vi får kämpa ihop ända in i kaklet.

8 juni är vår sista dag tillsammans.

God morgon mina gullvippor <3

 

 

Änglavakt

Jag sitter i godan ro efter en trevlig födelsedagsmåltid tillsammans med 23-åringen. Dubbelmarinerad fläskfilé och quinoasallad och därefter vit chokladpannacotta med färska jordgubbar helt enligt födelsedagsbarnets önskemål. Jättegott kan jag meddela.

Den förvärvsarbetande sonen ska dyka upp senare på kvällen. 23-åringen försvinner till en fest och jag kollar på vetenskapens världen när det ringer. Det är yngste sonen:

Jag har krockat!

Då stannar världen upp. Jag hör på sonen att han är chockad, och jag blir lugn och saklig. Han väjde för ett rådjur och dejtade ett mitträcke som belöning. Bilen fick sig en kyss och är både bucklig och repig, men ungen klarade sig!

Vi pratar om försäkringar och polisen och kommer överens om att han ska ringa jourcentralen. Det är bra att han får händelsen dokumenterad om det skulle bli några följdskador. Whiplash och så där.

Han blir uppmanad att ta sig till jourcentral, där man har full beredskap och efter en första undersökning blir han skjutsad i ambulans upp till sjukhuset, där de gör ännu fler undersökningar och och lindrar smärtorna med morfin.

En spricka i handleden, avslitet muskelfäste och en rubbad nackkota är domen.

Det har inte blivit mycket sömn i natt, men min unge är okej.

Han hade verkligen änglavakt. En bucklig och repig bil är en världslig sak.

23

Jag var 23 år och mitt liv förändrades totalt en kylig värmlandsnatt. Det var skrämmande, omvälvande och alldeles fantastiskt. Jag blev vuxen i ett enda ögonblick.

Den 20 mars kl.03.28 1989 föddes Johan.

Mitt första barn. En liten rödhårig viljestark person. Lång redan från första stund. Det som fascinerade mig mest var att personligheten fanns där redan från allra första sekund. Den fysisk styrkan. Viljan.

Föräldrarollen passade mig perfekt. Det var så självklart och underbart. Även om jag inte planerat att få barn så tidigt är jag glad över att jag blev förälder så ung. Orken var så stor. Trots vaknätter och morgonpigga småbarn. Jag blir alldeles matt när jag tänker på jämnåriga som har småbarn nu.

Jag visste precis hur mitt barn skulle uppfostras. Min farfar klagade när han inte fick ge honom smörgås doppat i kaffe när han var 3 månader. Det hade han ju gjort med både barn och barnbarn. Men jag var sträng och farfar klagade: den där ungen uppfostras ju vetenskapligt!

Men sonen och hans syskon överlevde både tygblöjor, pedagogiska träleksaker och hemlagad barnmat 🙂

Barn är det finaste som finns. Jag är lyckligt lottad som har välsignats med tre stycken. De driver mig till vansinne, gnäller, klagar, får mig att skratt, gråta och skälla. Det finns inget i mitt liv som jag är så stolt över som mina barn och jag älskar dem över allt. Kärleken till sina barn är det starkaste kraft som finns.

Johan vill inte figurera i bloggen eller på bild. Så har det alltid varit. Stor integritet.

Grattis älskade unge<3


Johan 1 år strövar på Hovs Hallar juli 1990

Grått ute

och solsken inne.

En helt vanlig dag och ändå inte.

Musik som följeslagare hela tiden. Så klart. Det som är bra när man har en gemensam playlist på spotify  är att det blir variation och att jag lär mig massa nya artister. Och kan uppfostra ungdomarna 😉

Vetgiriga och härliga elever. Jag har verkligen kul på jobbet.

Dagens lektioner kröntes med att brandlarmet gick.

Jippi!

Ut i snön och vänta på brandkåren.

Till slut fick vi gå in. Larmet löstes ut av en labb i kemisalen. Det går farligt till på övervåningen.

Spagetti och köttfärssås till lunch. Wordfeud och skratt med kollegor.

Div. administrativt arbete.  Mest mejl.

Nedstängning av nätet. Vi ska få nya switchar och accesspunkter i nätverket.

Möte. Kreativa diskussioner och härliga skratt. Åh vad jag trivs i mitt arbetslag!

Bussresa hem.

Äldste sonen hade förvarnat om att han hade kompisar hemma igen, så jag visste att köket var ockuperat.

Det jag inte visst var att yngste sonen ockuperat mitt rum, min säng och min dator.

Jag som längtade efter att varva ner ensam i lugn och ro. Det var bara att gilla läget och nu har jag äntligen fått tillbaka både sängen och Mac =)

Det var min torsdag. Inte så kul om man läser kanske, men jag har haft det toppen.

Nu  ska jag njuta av veckans avsnitt av One Tree Hill. Fjortisserie säger några, men I´m a sucker for drama.

Och jag är ju en 17-åring  förklädd till 46-åring kom ihåg det 🙂

Lat lördag?

Vaknade vid halv 7. Svårt att somna om. Men jag lyckades till slut och nästa gång jag slog upp mina blå var klockan 9. Bra gjort av mig!

Mitt hem är ju invaderat av unga män (sonen har kompisar som lanar) fortfarande. När jag smög upp (iklädd morgonrock) låg R på soffan och sov. Köket såg ut som hej kom och hjälp mig, men jag hade inga problem att fixa lite frukost (stekt ägg och sallad) och sen lämna eländet. Sonen får städa idag. Punkt. Så jag tassade tillbaka till mitt revir. dvs mitt rum med frukost och kaffe.

Det går alldeles utmärkt att tillbringa en lördag i sängen. Kaffe, wordfeud, bloggar, melodikrysset, nyheter, facebook, Skavlan och annat finns som sällskap i sängen. Genom Mac och telefonen har jag hela världen inom räckhåll.

Jag klarade det i hela 3 timmar.

Sen knackade Luther på axeln.

Det som raskt följde var bäddning, dusch och rena kläder, en uppfriskande argumentation med lat son och höjd adrenalinhalt av rotet i mitt hem.

Jag tog till min vanliga terapi: dammsugaren.

När hemmet är dammsugit och golvet moppade mår jag bättre.

Disken har jag överlåtit med varm hand till de unga männen. Punkt.

De är snälla och trevliga, men jag börjar tröttna på att jag aldrig är ensam i mitt hem. Sonen var helt oförstående när jag påpekade att han haft kompisar här dag och natt i över 2 veckor. I mitt hem. Att det kanske borde ta slut nån gång.

Arbetslöshet och uppgivenhet är helt förödande för en del. Som min son och flera av hans kompisar. De klarar inte att ta sig samman och ta itu med sitt liv.  Jag blir uppgiven. Det är fan inte lätt att vara ensam förälder. Att aldrig kunna dela oro och ansvar med någon.  Visst, han är myndig och många har sagt till mig att slänga ut honom. Men gör man så med sitt barn? Goda råd är folk duktiga på att komma med , men konkret hjälp? Nej.

De flyr till spel, film och fotboll när det är jobbigt.

Jag flyr till jobb och städning.

Och bloggar som terapi.

Over and out


Idag kör vi grodperspektiv eftersom jag känner mig lite låg…

Dag 14 – en bild på dig och din familj

Min älskade familj: Johan, Sara, Christian och jag.  Bilden är tagen på julafton 2010.

Dag 9 – något du är stolt över

Jag är stolt över mina barn. Stolt över vilka fina människor de är. Det är insidan som räknas. Empati, omsorg, godhet, humor och medmänsklighet, kunskapstörst och kärlek har de alla tre.

Jag är stolt över att jag har lyckats fostra tre fina människor.

<3

Reflektion

Lite si och så med sömnen. Bara att acceptera. Det blir bättre. Idag har jag nästan ingen huvudvärk. Det är värre med smärtan i magen. Men jag vet att den försvinner också. Hoppas bara att det inte tar flera månader…

Dricka sig lite te i gryningen, lyssna på radio, fundera över tillvaron och klappa katten.

Huvudet är fullt av ord som vill ut, men jag har svårt att formulera mig. Börjar läsa gamla dagboksanteckningar skrivna tio år tillbaka och framåt. Minns, reflekterar, skrattar, fäller några tårar. Tänk så mycket klokt jag har tänkt.

Jag är mig lik idag, men jag är starkare. Är inte lika rädd och osäker. Självkänslan är fortfarande kass, men jag har en inre styrka idag som inte fanns för tio år sedan. Jag får fortfarande en brännande smärta i magen av sorg och oro. Jag är fortfarande lika mycket känslomänniska. Jag är fortfarande lika barnslig och tramsig. Jag älskar fortfarande böcker, film och musik. Jag gillar fortfarande att fika, dansa och umgås med vänner 🙂

Det är kul att titta i backspegeln och se vad som hänt. För 7 år sedan skrev jag så här:

Tonåringar

Du vet att dina älskade små barn har blivit tonåringar när…

Du får besked om att hålla tyst när kompisar kommer på besök. Det är ju så pinsamt när du frågar saker.

När du möter sonen på stan och han tittar bort för tänk om någon fattar att den där pinsamma tanten är hans morsa.

Dottern vill åka bort  varje helg för att träffa pojken hon är kär i.

Du är den som lägger sig först på kvällarna och då är klockan över 12!

Du vaknar först och kan sitta ensam vid datorn i flera timmar innan någon ger ifrån sig ett livstecken.

Du kan diskutera livsfrågor och litteratur.

Du kan gå på konsert med dem.

Idag är alla tre vuxna och vi har överlevt tonåren. Det var tufft att vara ensam ansvarig för tre barn, men vi klarade det. Mina barn är det finaste jag åstadkommit i livet. De är det viktigaste. Jag är lyckligt lottad som har fått tre fina, friska barn. Det är inte alla förunnat att få barn.

Oavsett svåra stunder, sorg och elände gäller det att se framåt. Jag är en obotlig optimist. Är glad och positiv, även om jag ramlar ner i gropen av sorg och smärta ibland.

När jag ser i backspegeln inser jag hur mycket jag kan och hur mycket inre styrka jag har.

Inför 40-årsdagen fick jag frågan: beskriv dig själv med tre ord. Så här svarade jag då:

Spontant tänker jag: snäll, glad och omtänksam. Men stämmer det?
Jag frågar dottern och får till svar: högljudd, envis och glad.

Frågar några fler:

  • cool, tjatig, snäll.
  • lojal, pratig, omsorgsfull.
  • sur, stressad, töntig

Skulle jag fråga någon som inte tycker om mig skulle han säker säga: slarvig, självisk, lat.

Det är  ju naturligtvis så att jag är allt detta. Inte bara  snäll och glad.

Jag känner igen mig. Så mycket har jag inte förändrats. Om vi flyttar tillbaka till nutid så är jag  ledsen, trött och håglös. Idag. Imorgon är en ny dag. Se framåt. En dag i sänder. Så blir det bättre.

Hur känner Du dig idag?

 

Tröst

Vaknade okristligt tidigt.

Hela veckan har jag haft en brännande smärta i magen, men nu hade den krympt.

Istället hade huvudvärken from hell flyttat in.

Dagen skulle ägnas åt att skriva hemtenta. Jag kan ju inte bara ge upp.

Men jag har legat helt utslagen i sängen,  handlingsförlamad av smärta. En hel dag i vila har nästan jagat bort huvudvärken till slut. Tänk om det vore lika enkelt med den andra smärtan.

Både hjärtesorg och huvudvärk på samma gång rekommenderas ej.

Undvik å det bestämdaste är mitt råd.

Finaste dottern har ringt och messat för att trösta och peppa.

Äldste sonen visar omsorg på sitt sätt.

Yngste sonen vet hur man tröstar en ledsen mamma.

Han ringde och bjöd mig på bio.

Lite skratt och trevligt sällskap ska nog få mig på andra tankar.

Åh  vad jag älskar mina barn <3

Sara

Beräknad till 5 januari gjorde hon debut 28 december.Jag hade inget att sätta emot. Fort och lätt gick det.

Idag fyller min vackra dotter 21 år.

Sara är en fantastisk ung kvinna. Stark. Vacker. Modig. Omtänksam. Sprallig. Hon har hög integritet och är fylld av rättvisetänkande. Hon är vuxen och mogen samtidigt som hon är barnslig och lekfull. Hon sjunger som en ängel och är lite väl plikttrogen ibland. Den bästa dotter man kan ha.

En blivande lärare som kommer att göra tillvaron god för många barn som har det svårt.

Jag hoppas att du får en underbar dag hemma i Karlstad och att pojkvännen skämmer bort dig.

Jag älskar dig <3

Kram mamma