Blog Archives

Effektiv eller…

för lite att göra?

Igår gick det runt i huvudet när jag tänkte på allt jag skulle hinna med under mina tre timmar på jobbet idag. Låg och memorerade alla uppgifter, så att jag inte skulle glömma något.

Nu har jag prickat av alla saker utom en. Och det är en timme kvar att jobba! Jag har dessutom hunnit med att fika =)

Igår var det töväder och idag kallt som satan. Inte blev det bättre av att bussen var kall som en iskällare  på vintern. Stackars chaufförer som har en sådan arbetsmiljö.

Fast jag föredrar ändå kylan. Vinterhataren Inna gillar plötsligt vinter. Kanske för att det är lättare att stå ut med snö och kyla, än slask och töväder, som det brukar vara på vintern. Är man uppväxt på kusten är det normal vinter =)
Men det är nog eg. hösten som är den värsta årstiden. November är deppmånaden nr ett. I år värre än vanligt.

Nu ser jag framåt. På tisdag vänder det. Ljuset betyder mer än man tror. Mörkret påverkar oss.

Snart är det nytt år med nya blanka ark och nya möjligheter.

Bort med gammal deppighet och in med ny positiv tro på livet!

2010 har verkligen varit en känslomässig berg-och dalbana för mig. Och det är klart, att ju högre jag svävar, desto större blir fallet.

Dag 28 – Something that you miss

Något som jag saknar
Kärleken

Jag önskar att det vore annorlunda, men jag saknar H.

Cup cake award

Finaste Tofflan har förärat mig med en award!

Precis en sådan uppmuntran jag behövde i min dystra ensamhet.
cup cake award

1. Tacka den du fick Awarden från.
2.Kopiera Awarden till din blogg.
3.Berätta vilka tre författare som hör till dina favoriter, och nämn en favoritbok per författare.
4.Skicka Awarden vidare till fem mottagare du tycker förtjänar den.

Åh hjälp!

3 författare. Hur ska jag bara välja 3?

Jag är en stor bokslukare, även om jag tappat all lust att läsa under min deppiga period. Men lusten kommer tillbaka. Det vet jag.

Utan inbördes ordning och de 3 som dök upp i tanken först:

1.  Rebus sista fall av Ian Rankin är bra, men jag gillar alla böckerna om den kärve John Rebus.

2.  En bit av mitt hjärta av Peter Robinson,  men läs hela serien!

3. Panzarhjärta av Jo Nesbø

Jag läser mest deckare och thrillers om hemska mord och destruktivitet. Jag dras till det morbida i litteraturen. Jag läser hellre om mord och psykopater än lättsamma kärlekshistorier.  De ger substans och  innehåller oftast både analys och samhällskritik.
Två britter och en norrman. Alla tre huvudpersonerna är kärva, destruktiva män som aldrig ger upp. De löser problem och bryter mot regler, i sin jakt på sanningen. De drivs av en stark vilja och har ett stort rättspatos, trots att de lever destruktivt och bryter mot lagar och regler. Alla tre är mina hjältar. I litteraturen vill säga. Det hade nog varit ett helvete för en känslomänniska som jag att leva med  en sådan person som Harry Hole =)

Fem som jag vill förära denna award:

1. Alice, för att vi båda läser så mycket, men ändå så olika. Och för att du bloggar alldeles för lite =)

2. Therese, för att jag är nyfiken på vad du läser. Mer än jobbrelaterad litteratur =)

3. Kloppan, för att jag vill veta mer om dig =)

4. Jerry, för att jag vet att du läser mycket och ganska så olikt vad jag läser, tror jag.

5. Jeanette som är en sån glädjespridare. Vad läser du?

Tvära kast

-10 vid midnatt.

Nu är det +1.

Vem hittade på det liksom?

När jag äntligen börjat gillar vinter, så blir det sån där skitvinter med blidväder och slask som jag är uppväxt med och AVSKYR!

Daga att åka till världens bästa jobb. Sovmorgon idag. Fast jag vaknade tidigt ändå. Hjärnan fattar inte att den får sova till 7 idag.

Och tänk vad smidigt det är med sociala medier.

Genom facebook har jag haft ett samtal med en förälder, tagit emot en sjukanmälan av en elev och diskuterat önskad ledighet med en annan elev. Samtidigt som jag ätit frukost.

En annan dag kommer det nog ett inlägg om sociala medier.

Men nu ska jag ut i skitvädret.

Dag 27 – Your favorite place

Min favoritplats

Havet

Alltid havet.

Låg

Ikväll är jag lite låg.

Mest för att jag känner mig ensam.

Det hjälper inte att jag har haft en toppendag på jobbet.
Världens goaste elever och kollegor. Massor av skratt och gemenskap.

Det ekat tomt hemma.

Jag har ingen att höra ihop med längre.

Jag är bara ensam. Katterna kan inte riktigt kompensera den känslan.

Jag jobbar på att hitta tillbaka till den lyckliga människa jag var före H.

Ibland är det svårt att hitta rätta vägen.

Dag 26 – Your fears

Mina rädslor

Sjukdom, död och olycka så klart.

Att barnen ska drabbas av hemskheter.

Jag är rädd för att dö ensam och övergiven.

Jag är rädd för konflikter.

Att jag inte kan få ordning på mitt liv.

Jag är rädd för att be om hjälp, fastän jag behöver det.

Men en speciell rädsla som jag bär inom mig är en känsla av att avslöjas som en bluff.

Att jag inte är en trevlig, snäll och  kompetent människa.
// Jag är så högmodig att jag betraktar mig som trevlig, snäll och kompetent.

Utan dum, elak och okunnig.

Just att betraktas som okunnig kan jag härleda till min prestationsångest, som präglade mig under hela skoltiden.

Jag vet att det är en löjlig känsla och att många bär på något liknande.

Men ibland är jag livrädd för att det skulle visa sig att jag är ett fult, elakt troll och inte en glad och snäll tjej.

Hur normalt är det liksom?

Nån annanstans nån annan gång

Helena Josefsson kan du lyssna på här.

Scrolla ner till ”new single out now” klicka på play it.

Undrar du vet hon är?

Du vet den duktiga sångerskan som sjungit med Per Gessle på Mazarin, En Händig man, Son of a plumber…

Uppdaterad
Nu funkar det Jerry!

Dag 25 – A first

En första

Idag är första dagen av resten av mitt liv.

En klyscha, men ändå så sann.

Jag har varit längst ner på botten.

Krälat i sorg och smärta, ynklig och patetisk.

Att få mitt hjärta krossat har inneburit den värsta smärta jag upplevt.

Men har rest mig.

Det kan bara bli bättre.

Jag känner mig ensam och övergiven. Har tvingats rita om min karta mot min vilja.

Idag är första dagen av något annat.

Idag är första dagen av resten av mitt liv.

Sentimental var det

Som sagt jag gråter för det mesta.

Att se om sista avsnittet av min ena favoritserie (den andra är west wing) har resulterat i ett antal fällda tårar.
Internet is da shit! Man kan se favoriterna om och om igen.

Jag är nog den perfekte tittaren för de som gör dramaserier.

Jag gråter och gråter.

Men gråt är bra.

Det förlöser.

Ikväll behövde jag gråta.

Imorgon är en ny dag.

Med världens bästa elever^^