Pepp
fanfanfanfanfan
Ibland tror jag att jag är masochistisk.
Borde lyssna på de som vill mig väl.
Tack och lov för mina underbara ungdomar som ger mig musik som peppar.
fanfanfanfanfan
Ibland tror jag att jag är masochistisk.
Borde lyssna på de som vill mig väl.
Tack och lov för mina underbara ungdomar som ger mig musik som peppar.
Helgen går mot slutet.
Det är både skönt och trist.
Jag hatar ensamheten och trivs bäst när det är full aktivitet. Blir så lätt passiv när jag är ledig. Även om det kanske mest beror på att jag är i farten hela dagarna i vardagen. Jag är ju antingen fullt ös eller medvetslös. Av eller på.
Allt eller inget.
Trots brist på sovmorgon har det varit en bra dag.
Jag har jobbat och är nöjd att jag stökat undan en del administrativt arbete jag eg. ska fixa under veckan. Fördelen med sånt arbete är ju att jag kan göra det var som helst. Att dricka kaffe och lyssna på sporten samtidigt gör att det inte känns som jobb 🙂
Det har varit gråtrist väder hela dagen, men det var ändå härligt ljust ute. Solen gjorde ett tappert försök att tränga igenom molnen, men det varade inte lång stund.
Jag hade tänkt att putsa fönster, men det stupade på -5 och ingen rödsprit. Jag satsade på lite hederligt dammtorkande i stället. Som ni vet så går jag igång på ajax och scotchbrite. Jag väntar bara på att sonen ska ta hand om sitt ansvar: disken. Den har mognat under några dagar. Jag stänger dörren till köket och bidar min tid.
Förutom städa, jobba och virka har jag mest ägnat mig åt wordfeud. Det är skönt att låta hjärnan få jobba lite och tränga undan alla tankar. Och idag har jag fått till det. Både smart och taktisk.
Och lyssnat på musik. Idag har jag lyssnat på mitt frikort. Det är ren terapi. Adele för depp. Metal för ilska. Men RW för pepp.
”I just want to feel feel love
Feel the home that I live in
I got too much love
Running through my veins
To go to waste
I just want to feel real love
In a life ever after
There’s a hole in my soul
You can see it in my face
It’s a real big place”
Så lyssnar jag på shame om och om igen och första strofen etsar sig fast:
”Well, there’s three versions of this story Mine and yours and then the truth”
Sant.
Musik är terapi.
Imorgon är en ny dag med nya möjligheter.
En dag i sänder.
Hulda visade sitt nya projekt och helt plötsligt blev jag inspirerad att plocka fram mitt.
Evighetsprojektet utan deadline.
Terapin som ökar tantfaktorn.
Stilrent och enkelt. Inga avancerade mönster för mig. Jag vansläktas och är urkass på handarbete.
Drömmen är ett överkast, men med mitt tempo blir det väl en kudde typ.
Sally tror att jag plockat fram nya leksaker.
– Jaha, så klart att du måste ta kort på mig just nu.
Så jag har börjat igen. Tack Hulda!
Man skulle ju kunna tro att ledig söndag innebär sovmorgon.
Ha, vad jag bedrog mig!
Somnade före midnatt. Trött som ett snöre. Jag som kan sitta uppe halva natten liksom. Sover som ett oskyldigt barn, utan obehagliga drömmar.
Vaknar och ligger och tänker. Känner efter hur jag mår. Reflekterar. Funderar på om jag ska somna om, men det är omöjligt. Kollar klockan: halv 7!
Det är fel på mig!
Men i stället för att gå upp och sparka igång dagen försöker jag göra det bästa av situationen. Kokar kaffe, fixar ett par mackor och sen blir det film och frukost i sängen.
Just nu har jag svårt för romantiska filmer, så det blev en spännande spionthriller. Mord och blod passar min sinnesstämning bättre.
Det blev en bra morgon till slut.
Det är svårt att hitta en bild med både mig och vänner. För jag är oftast fotografen. Men jag hittade några. Valde en bild utan Alice för en gångs skull. Vänner från förr. Reunion med det gamla gänget i Karlstad. Lika unga nu som då. Så klart!
En ensam lördag närmar sig sitt slut. Jag har varit vaken i över 16 timmar och inte sov jag middag heller.
Självömkan har fått nog med uppmärksamhet och offerkoftan ska hängas under. Den är varken klädsam eller bekväm. Mest ett ok.
Det finns de som har det värre. Jag tänker på en person som lämnats av sin make efter 27 år tillsammans för någon annan. Någon som kämpar mot cancer och någon som förlorat sitt barn. Många är de som lider av arbetslöshet och sjukdom. Det är inte synd om mig. Basta.
Jag har tillämpat den bästa terapi man kan en lördagskväll. Himmelblå och favoritmusik som lägger sig som balsam om själen. Jag kan se de tre sista avsnitten av Himmelblå om och om igen. Och jag gråter varje gång. Jag gråter till oth, the west wing och er också.
Lite meditation innan det är dags att sova. Sängen är bäddad med rena lakan och det är så underbart att krypa ner mellan svala, sköna lakan. Till och med täcket är nytvättat. Slog på stort idag. Var visst två veckor sedan jag tvättade sist. Kunde lägga in 19 st nytvättade trosor i lådan. Jag har visst fler trosor än jag har aning om.
Jag är tacksam över att jag är frisk och har tak över huvudet och mat varje dag. Jag har varma kläder och ett arbete som jag älskar. Jag har tre fantastiska barn och fina vänner. Jag är vetgirig och begåvad och har alla sinnen i behåll. Jag kan skratta, gråta och känna.
Det är viktigt att vara tacksam över de gåvor livet har givit mig.
Sov gott mina vänner var ni än är. <3
När man sitter och sörjer och den ledsna klumpen i magen kommit tillbaka är det bra att göra något som skingrar tankarna.
Kolla på nytt på nytt
Tvätta
Städa
Funderar på entreprenörskap och jämställdhet. För mig handlar inte jämställdhet enbart om genus. Det är att göra det för lätt för sig.
Förbereder en presentation på kommande konferens. En presentation där jag ska berätta hur jag jobbar och varför det är framgångsrikt.
Helt plötsligt känner jag mig stark och professionell och det spelar ingen roll att jag har hjärtesorg.
Behöver jag pigga upp mig ännu mer så lyssnar jag lite på På minuten. Då kommer skrattet direkt. Och skratt är läkande.
Jag vet att det som behövs är tid. Men ibland önskar jag att tiden går fortare.
Jag gör mitt bästa för att följa professionella råd: Sörj, Skriv, Stärk mig själv, Skriv brev, Håll distans, Se det för vad det var, Lär!
Just att lära av erfarenheter är svårt när man befinner sig mitt i eländet. Det är alltid lättare när man har fått perspektiv och bearbetat svårigheterna. Jag vet som sagt att tid är den bästa medicinen. Tid läker sår.
Jag kan se att jag fallit för samma typ av män: charmiga, snälla, omtänksamma som tagit mig med storm och fått mig oerhört förälskad. De boostade mig med kärlek och omsorg under några månader och sedan gjorde de abrupt slut. Tyvärr jag älskar dig inte längre. Du var inte den rätta.
Just att bli så älskad och sedan tvärt bortkastad bekräftar den känsla jag burit med mig ända sedan ungdomen: jag är inte god nog. Jag duger att roa sig med en kort period, men sen vill man ha något bättre.
Och det är då jag funderar på om det kanske är meningen att jag ska leva ensam resten av livet?
Eller är det bara ett ledset hjärta och en stukad självkänsla som talar?
Du behöver inte svara. Jag skriver för att få ur mig smärtan. Det är terapi att skriva. De flesta orden förblir hemliga. Den hemliga dagboken finns på datorn. Inte under kudden som när jag var 14. Jag skriver varje dag. Men ibland behöver man få perspektiv och att någon då kan göra att man lyfter blicken och ändrar synsätt gör att det är värt att blotta sig.
Du som tycker att jag är en dålig vän eller inte tycker om vad jag skriver behöver varken tycka eller läsa. Jag skriver för min skull. Inte någon annan.
Hela veckan har jag längtat.
Sovmorgon på lördag har varit mitt mantra varje morgon vid 6.
Är uppe så länge jag vill på fredag. Släcker framåt 1.
Sover gott och vaknar medan det är kolsvart ute. Ligger och filosoferar en stund. Försöker somna om, men är klarvaken.
Kollar klockan: 7.07.
Det är något fel på mig!
Fixar kaffe (är inne på tredje koppen nu) och sitter i sängen med Mac i knät.
Funderar över livet.
Funderar mer pragmatiskt över dagen.
Vad ska jag göra mer än dricka kaffe, blogga och tvätta?
Jag låter dagen bli som det blir. Inga måsten (även om jag borde putsa fönster) lite plikter (skura badrummet och kattlådan slipper jag inte undan)
Om jag nu inte fick sovmorgon kan jag kanske sova middag i stället.
Fast helst hade jag velat gå på utställning.
Inna har jag kallats sedan 4-årsåldern. Min lillebror kunde inte uttala mitt namn Camilla utan sa Inna. Jag själv kallade mig för MillaKa som liten 🙂
Inna är helt enkelt familjens smeknamn på mig.
När jag skaffade egen hemsida 1998 kallade jag mig allra första Camelia, men det var inte jag, så snabbt blev det Inna. I många år hette min hemsida Innas ego, men när jag blev erbjuden att sälja mitt domännamn 2009 (jag sålde alldeles för billigt sa sonen säljaren) blev det namnbyte till Inna helt enkelt.
För den här bloggen handlar om mig . Naket och avskalat, öppet och utlämnande.
Jag helt enkelt.
Jag behöver samla tankarna och fokusera på något banalt, men ändå tankekrävande för att inte ägna mig åt självömkan. Då är bloggutmaningar bra.
Dag 1 – en nytagen bild på dig, inklusive 15 fakta om dig själv
Bilden är tagen ikväll. Osminkad, med blivande finne på läppen, de mest oplockade ögonbrynen i lilla Paris och huden blank av hudkräm. The real me. Så här ser jag ut!
1. Mitt frikort är Robbie Williams.
2. Jag har haft glasögon sedan 1976.
3. Jag har haft sex i en höstack.
4. Tycker att ostbågar är skitäckligt.
5. Jag fuskar med sopsorteringen och har dåligt samvete utan att göra något åt det.
6. Jag drömmer om ett hus på landet och egna höns, men säger att jag trivs bäst i stan.
7. Har gått i terapi flera gånger i mitt liv.
8. Är känslig, även om jag har en kaxig attityd.
9. Älskar ord och språk.
10. Drömde om att bli skolfröken när jag var liten.
11. Gråter ofta.
12. Skrattar ännu oftare.
13. Tror på själavandring.
14. Var lillgammal och späd som barn.
15. Mediterar för att må bättre.
Dag 1 – en nytagen bild på dig, inklusive 15 fakta om dig själv
Dag 2 – meningen bakom ditt bloggnamn
Dag 3 – en bild på dig och dina vänner
Dag 4 – en vana som du önskar att du kunde trolla bort
Dag 5 – en bild av en plats du varit på
Dag 6 – favorit superhjälten och varför
Dag 7 – en bild på någon/något som har störst inverkan på dig
Dag 8 – mål på kort sikt för denna månad och varför
Dag 9 – något du är stolt över
Dag 10 – låtar du lyssnar på när du är glad, ledsen, uttråkad, sur, förbannad
Dag 11 – en bild från en tid du saknar
Dag 12 – varför började du blogga?
Dag 13 – en bild på ditt rum
Dag 14 – en bild på dig och din familj
Dag 15 – sätt din ipod/mp3-spelare på shuffle – första 10 låtarna som spelas
Dag 16 – en gammal bild på dig själv
Dag 17 – någon du skulle vilja byta liv med för en dag och varför
Dag 18 – planer/drömmar/mål
Dag 19 – smeknamn du har, och varför du har dom
Dag 20 – en förklaring av hur din framtid ser ut
Dag 21 – en bild på något som gör dig glad
Dag 22 – vad gör dig annorlunda till skillnad från andra
Dag 23 – något du längtar efter
Dag 24 – skriv brev, fota det, och skicka till någon
Dag 25 – vad man hittar i din handväska
Dag 26 – din absolut favorittid på året
Dag 27 – anledningen till att du gör en sådan här utmaning i dagarna 30
Dag 28 – en bild på dig förra året och en från nu – hur har du förändrats sedan dess?
Dag 29 – vad har du lärt dig denna månad
Dag 30 – dina favoritlåtar
Senaste kommentar